Tveksamt beröm
I dagens Sydsvenskan uttalar sig Jesper Juul, familjeterapeut och författare (bl a till boken Relationskompetens), i samband med en längre artikel kring föräldrautbildningen Komet. När sjuttiotalisterna, själva uppvuxna i ett experimenterande föräldraskap, idag ska uppfostra sina barn och sätta gränser stöter de på problem som de ibland behöver hjälp att reda ut. För dessa föräldrar finns flera olika metoder, de flesta på kognitiv beteendegrund och ofta med dokumenterat gott resultat. Jesper Juul har emellertid sina dubier; så här svarade han på frågan om föräldrar verkligen behöver utbildning:
" – Jag tycker att utbildning är fel begrepp i det här sammanhanget. Man kan bara utveckla sig kvalitativt som förälder i samspel med sina barn och sin partner. Dagens föräldrar behöver ofta inspiration och vägledning. De behöver inspiration att ställa sig själva de riktiga frågorna – inte färdigsydda svar."
Det finns ett sunt och väldigt självklart budskap i Jesper Juuls resonemang, tycker jag. Vi har ju lärt oss från många olika håll, vikten av beröm, men Jesper Juul får åtminstone mig att fundera vidare på följande uttalande:
"Det lär dem bara att tillmötesgå omgivningen och det kostar dem mycket dyrt senare i livet."
Implementering
Vi pratar fortfarande, så här drygt 15 år efter att den kom, om Lpo 94 som den nya läroplanen ... det är rätt märkligt. Men nu kan vi snart med all rätt svänga oss med uttrycket, utan att det känns märkligt, eftersom det är just vad som är på gång; en ny läroplan. Man kan hoppas på att det läggs lite mer ansträngning på att få ut den i skolorna än vad som skedde med vår nuvarande läroplan, nämligen mycket litet eller just ingenting. Låt oss inte göra om samma misstag ... Implementering var ordet!Jag har ofta tänkt tanken (t ex i senaste NZ-rapporten), hur annorlunda det skulle se ut i svensk skola idag, om Lpo 94 hade fått verklig genomslagskraft. Låt oss implementera ordentligt den här gången, oavsett vad man kommer fram till. Det finns ingenting som talar för att man i den nya läroplanen kommer att förändra grundbultarna, värdegrund och kunskapssyn, trots alla farhågor om motsatsen (i alla fall enligt Grundskollärartidningen och Steve och Helena, som kommer till Gunnesbo/Nöbbelöv i veckan), men det finns ändå oroväckande signaler om mer specifika kunskapsmål (läs stoff-mål), mer kontroll (även om man med fler kontrollpunkter kan se det som en del av den formativa bedömningen) och minskat tolkningsutrymme. Man känner sig inte helt trygg.... det viktigaste i det här läget är ändå tydligheten och kommunikationen ut till skolor, skolledare och pedagoger; vad ska göras och varför! Implementering!
Försäljningsargument
Noterar i morgontidningen att Gunnesboskolan numera är ett försäljningsargument på bostadsmarknaden; 4 rum och kök, carport och förråd och "ett mycket prisvärt och lättskött boende på barnvänligt läge nära populära Gunnesboskolan". Hepp!Semikolonets dag
Idag är det semikolonets dag, sägs det, detta ofta försummade skiljetecken som så smidigt kan användas när man står och velar mellan om det ska vara en punkt eller bara ett komma. Vilhelm Moberg (via huvudpersonen i Sänkt sedebetyg) lär ha klassificerat våra olika skiljetecken som "det lilla, det halvstora och det stora", komma, semikolon och punkt. För eleverna förklarade magister Mård i boken på följande sätt; för komma ska ni pausa ungefär så lång tid det tar att blinka en gång, vid semikolon är uppehållet två blinkningar och vid punkten som ett helt andetag. En jordnära och elegant förklaring!Att pauserna är det viktigaste vet varje musiker, så är det och vid läsning, när man dramatiserar och när man talar. Men att hitta precis rätt nyans av paus är inte alltid så lätt, för att inte säga riktigt subtilt. Det är då semikolonet kommer till ens räddning. Klart användbart, smidigt och snyggt! Länge leve semikolonet!
Nya lärandetider
I en artikel i senaste numret av Lärarnas tidning intervjuas Bodil Jönsson om lärandet. Hon menar att murar har fallit. Tre tekniska uppfinningar har förändrat förutsättningarna i grunden- dator
- internet
- mobiltelefonen
Och det viktigaste av allt; vi måste börja ställa rätt slags frågor! De frågor som inte bara är ute efter att kontrollera vad eleverna eventuellt lyckats memorera, utan de frågor som stimulerar till att få ihop samband, sammanhang och mönster. Vi ska öva våra elever att bli bra på att känna igen mönster, inte i första hand att komma ihåg detaljerna.
Bodil Jönsson vittnar också om en egen upplevelse vad gäller skönlitteraturen, en grundpelare i den pedagogik vi företräder på Gunnesboskolan:
"Man hinner inte möta särkilt många människor under ett liv. Man möter många fler människor och fler olika situationer i skönlitteraturen. Det har varit mer vägledande för mig än vad pedagogiken har varit."
Kan inte annat än nicka instämmande, humma gillande och känna mig rätt nöjd med den riktning vi stakat ut i vår skola. Kursen är tydlig, målen visserligen långt borta, men klara, grynnorna många och förrädiska, men inte omöjliga och efter en hel del kryss den senaste tiden kan man bara hoppas på "bananslör", kraftig medvind snett bakifrån.
Låt oss ta in datorn, internet och mobiltelefonerna i undervisningen på allvar - på köpet får vi vuxna den hjälp vi behöver för att "synvända oss" som är nödvändig för att möta våra brukares behov och som gör att vi kan fortsätta att vara ett attraktivt lärandealternativ för våra elever.
Flumskolan
I dagens Sydsvenska Dagblad kan man läsa en "duell" mellan Jan Björklund och Hans-Åke Scherp , utbildningsminister mot docent i pedagogik. "Skolan tas 50 år tillbaka i tiden."
På punkt efter punkt (4 st) tar Scherp avstånd från de björklundska uttalandena om vilken inriktning svensk skola bör ta; mer test, fler prov och mer kontroll, mindre flum.
Men vad är egentligen flum? Enligt Björklund en skola utan tydliga mål, utan krav och utan kvalitetskontroller. Jag menar att vi i skolan, med Lpo 94 i ryggen, har rimligen tydliga mål, betydligt större krav på kunskap (i meningen analyserande, tillämpbar och värderande kunskap) och ständiga kvalitetskontroller. Hans-Åke Scherp bemöter flumresonemanget med det avväpnande svaret: "Flum kan vara något positivt ..." likt gayrörelsen som återerövrat skällsordet "bög". Reclaim the flum! Skämt åsido, så klart vill ingen ha en normlös, mållös och/eller kravlös skola och det är skolan långt ifrån idag. Scherp definierar flum på följande sätt (med ;-) liten glimt i ögat):
F som i Fördjupande
L som i Lärande
U som i Utveckling
M som i Medskapande
Jag är benägen att hålla med honom, kunskapsivrarna fokuserar oftast på gamla hederliga pedagogiska principer (som om människans lärande står still och inte utvecklas alls); föreläsning, memorering och reproduktion. Med dagens brukare håller inte det konceptet av flera olika anledningar, främst på grund av det övriga samhällets radikala förändring. Det man tidigare benämnde "flum"; elevens eget lärande, det egna ansvaret och det aktiva kunskapandet, är idag norm och en nödvändighet för att motivera unga människor till meningsfullt lärande. Det borde Björklund ha snappat upp, skolan fungerar idag inte som skolan gjorde då Björklund själv gick i skolan. Han har å andra sidan sällskap av förfärligt många föräldrar till våra nuvarande elever. Jag stöter dagligen på föräldrar som har synpunkter på skolan som vore den fortfarande på 70-talet.
Från Sveriges främsta pedagogiska tidskrift, Pedagogiska magasinet (Lärarförbundet) har man skickat ut en reporter, Tomas Lindbom, att leta upp den svenska flumskolan. I en artikelserie; "På jakt efter flumskolan" redovisar han vad han hittar, allt annat än en flumskola. Inte heller på Gunnesboskolan, som han besökte under en dag i maj det här året. Tvärtom, han finner flera goda exempel på skolor, pedagoger och elever som är i ett lärande som inbegriper stora mått av både tydliga mål, höga krav och en kontinuerlig kvalitetskontroll.
Varför ska Björklund få fortsätta att svartmåla en kvalitativt högt stående skola? Varför är det så få som ger uttryck för vad svensk skola faktiskt åstadkommer? Varför ser man inte det som fungerar och det som är mycket bra? Kan ingen förklara begreppet "salutogen" för Björklund?
Kommunpolitiker i frontlinjen
Läste i helgens SDS om kommunalrådet Thomas Håkansson (m) i Lomma:" Ett område jag tror får stor betydelse är nyttjandet av IT inom pedagogiken. Vi ska ligga i frontlinjen. det kommer att ta flera år att genomföra och vi håller på att arbeta fram ett konkret förslag."
Skulle vara intressant att ta del av det konkreta förslaget, sannolikt inte helt otippat att det rör sig om en en-till-en-lösning, eller? Ska vi vara konkurrenskraftiga i Bästa skolkommun-slaget också i framtiden, eller se oss distanserade av grannkommunen, med hästlängder?
Utan att sympatisera överdrivet mycket med kommunalrådet i övrigt, måste man ändå medge att här visas på just den pregnans jag saknar från skolpolitiker i Lunds stad och det förslag till ny skolplan man arbetat fram. Här är ändå en klar fingervisning och en lika klart uttryckt vision om vilka pedagogiska satsningar man politiskt vill stödja.
Var är den Lundapolitiker som vill anta utmaningen och som vill göra gemensam sak med Thomas Håkansson i frontlinjen? Han eller hon är hjärtligt välkommen att höra av sig om man vill diskutera hur man skulle kunna arbeta fram ett konkret IT-Lundaalternativ, för en fortsatt framtida tätposition i utbildningsvärlden.
Exempel från verkligheten
I nästa vecka klubbar Stockholms stads utbildningsnämnd en gemensam mall och fasta bedömningsalternativ i detta med att presentera skriftliga omdömen. I årskurserna 1-3 finner vi två variabler - "Ja" eller "Osäkert" om elevens möjligheter att uppnå kunskapsmålen i trean. I årskurserna 4-5 kan lärarna även ta till betyget "I hög grad" och samma sak gäller för årskurserna 6-7 att uppnå målen i årskurs nio.Är det klokt?
Bortsett från att man satt sig över de regleringar som säger att det är rektor på varje enskild skola som avgör om de skriftliga omdömena ska vara betygsliknande eller ej, har man alltså begränsat sig till tre olika betygsnivåer. Tillräckligt? Sannolikt inte!
Åter hamnar vi i det enkelt mätbara, lätt förklarade och tyvärr alltför otillräckliga pedagogiska och envägskommunikativa pedagogiska expertutlåtandet. Det finns en uppenbar risk att vi får en tillbakagång till forna tiders kvartssamtal, med "klara och tydliga besked" hur eleven ligger till, snarare än de mer nyanserade, utvecklande, elevaktiva och självvärderande samtal vi idag håller på att utveckla.
Jag har noterat att porträttet av Jan Björklund, från en artikel i Lärartidningen - där han säger något i stil med: "Skyll inte på mig, det var inte jag som kommunaliserade den svenska skolan" - idag hänger upp-och-ner i lärarrummet! Vet inte vem som gjort varken det ena (hängt upp bilden) eller det andra (vänt den), och det är kanske inte heller så viktigt, frågan är väl snarare vem vi ska skylla på om några år när vi har gått tillbaka till begreppen låg- mellan- och högstadiet, betyg ända ner i småskolan och med talrika kontroller och inspektioner längs hela grundskoletiden... Är det inte just kontrollen vi behöver släppa?
Bästa skolkommun
Så var vi åter landets bästa skolkommun, vad det nu innebär. Politikerna jublar, samma politiker som just nu gör det svårt för vissa av Lunds "suveräna" skolor att hålla näsan över vattenytan. Lite knepigt är det att ta till sig, känna riktig glädje och tillfredsställelse över. Vi har länge haft en hög och jämn kvalitet på våra grunskolor i Lund, det visar dylika undersökningar, även om man man också måste inse att det handlar om rätt mycket mer än vissa givna nyckeltal. Lärarförbundet har sedan 2002 mätt landets skolor utifrån vissa variabler och kommit fram till att Lunds kommun har Sveriges bästa skola (sedan starten alltid bland de främsta). Var gömmer sig eventuella fel, misstolkningar och/eller felkällor? Kanske här, från artikeln i Sydsvenskan idag:"Men uppgifterna som ligger till grund för ranking, är hämtade
från tiden innan den direkta skolpengen infördes i Lund."
från tiden innan den direkta skolpengen infördes i Lund."
Detta dessutom innan effekterna av de besparingar vi tvingats vidta i form av framför allt drastiska personalminskningar, något som kommer att avspeglas i nästa års mätningar, eftersom den här typen av utnämningar mycket grundar sig på dessa nyckeltal, bl a antalet elever per pedagog. Andra variabler kommer det att ta lite längre tid att se verkningar av; andelen friska lärare, betygsresultat i åk 9 och andel elever godkända i alla ämnen i förhållande till SALSA, genomsnittligt meritvärde i åk 9 etc.
Och ändå, måste ni pedagoger få räta på era ryggar, för en kort stund känna er bara duktiga; för det är ni, alla ni fantastiska pedagoger som lägger ner mycket tid och kraft, energi och engagemang på att utveckla varje enskild elev utifrån deras respektive potential. Det är er utmärkelse till stor del, det borde vara ni som jublar, som kammar hem berömmet och får utdelning för era ansträngningar.
Men jag har viss förståelse för om ni inte gör just det ..... men känn i alla fall min uppskattning för ert arbete, den lutar sig inte bara på det enkelt mätbara, den bygger mer på alla dessa mer subtila och svårfångade kompetenser som förmedlas, kommuniceras och tränas och som innebär att vi har ett allt större antal elever som känner sig sedda, trygga och uppskattade, som presterar väldigt goda resultat i sitt kunskapsinhämtande, som visar på social, emotionell och intellektuell kompetens och som tar stort ansvar för sitt lärande; betydligt svårare saker att mäta, men egentligen mycket viktigare att notera.
Lärarförbundets utmärkelse "Bästa skolkommun" berättar en del av sanningen, den mer komplexa och riktigare beskrivningen kommer kanske aldrig att kunna presenteras, för hur mäter man det? Hur mäter man pedagogisk framåtanda, förändringsbenägenhet, insiktsfullhet, förmåga att förmedla kunskaper för livet och mer generaliserande lärdomar för ett framtida samhälle .... exakt, det låter sig inte göras så enkelt, men i sådana sammanhang tror jag att vi är mycket väl rustade. Heja oss! Well done, klapp, klapp på axeln!!
Veta och göra
Vi vet en hel del om lärandets mysterier, vi pedagoger. Vi är ofta ganska överens om vad som styr och vad som har betydelse för ett framgångsrikt lärande. Problemet är kanske, som den engelske professorn, Dylan Wiliam, uttrycker det i senaste numret av Lärarnas tidning, att vi är sämre på att verkligen tillämpa dessa kunskaper i praktiken.Han säger vidare, att bedömning är det avgjort mest effektiva sättet att förbättra resultaten i skolan och anger fem nyckelstrategier:
- Målen för lärandet måste göras tydliga, förstås och delas av alla.
- Diskussioner och uppgifter i klassrummet måste visa om och hur lärande i klassen fungerar.
- Lärarna måste ge eleverna återkoppling som hjälper dem framåt.
- Lärarna bör använda sig av klasskamraterna som resurser för varandra på olika sätt.
- Lärarna måste få eleverna att äga sitt eget lärande genom exempelvis självvärdering.
Jag är övertygad om att vi är på mycket god väg på vår skola, men ingenting är så bra att det inte kan bli bättre;D
Inspektion
Den 1 oktober börjar den nya myndigheten Skolinspektionen sitt arbete. Man aviserar hårdare tag, bättre kontroll och kraftfullare uppföljning på skolor som inte följer skollagen. För det är just detta som är syftet med den nya myndigheten, att bidra till en utbildning som i alla delar uppfyller skollagens intentioner.Meningen är att det är själva lärandet och dess förutsättningar som står i centrum för inspektionerna och därmed också främst undervisningens båda huvudaktörer, rektor och lärare. Det gäller lärares behörighet och utbildning, hur tiden för undervisning används, vilka kunskaper om de nationella styrdokumenten som lärare och rektor har, arbetssätt och arbetsformer, undervisningens innehåll i förhållande till kursplanerna och lärarnas ämneskunskaper. Man kommer också i högre grad ta hänsyn till elevers och föräldrars synpunkter. Elevers kunskaper och resultat kommer att vara i fokus. Man kommer t ex att fokusera olika ämnen efter hand, först ut är matematik.
Vad skulle en sådan inspektion innebära för vår skola? Ja, om man kan lita på att det i första hand kommer att handla om lärande, tror jag att vi är väl rustade. Våra resultat genom åren har visat på en hög och jämn kvalitet, oavsett vem som mäter och vad man mäter. Samtliga medarbetare har adekvat utbildning (något som på andra ställen inte är självklart), har kontinuerligt kompetensutvecklats och känner väl till vad de nationella styrdokumenten säger om inriktningen på arbetet.
Om man känner sig ringrostig i just denna sista del, kan det vara på sin plats med en liten uppdatering. Inspektionen kommer att nå vår skola, förr eller senare, om vi gillar det eller ej. Dags att gilla läget!
Din chef ser dig inte!
Med tanke på dagens artikel om nätsurfning på jobbet; din chef ser dig inte! I alla fall inte på nätet, jag har inga filter, inga kontroller och inga ambitioner att skaffa några dito heller. Jag tror på mänskliga filter i huvudet på folk, dvs jag räknar med att medarbetare surfar en del privat på arbetstid - so what - men säkert också gör en hel del arbete över internet på fritiden. Så funkar jag, och så tror jag att flera andra också förhåller sig till arbete - fritid. Ett tagande och ett givande, keep on surfing!Läs artikeln i Sydsvenskan!
Seen that
Skolstart och slutbetyg
Idag är det skolstart i Lunds skolor och pressen sätter åter fokus på skolan med anledning av fortsatt diskrepans mellan resultaten i de nationella proven och slutbetyget i åk 9. Vissa skolor utmärker sig med väldigt stora skillnader, andra har en tämligen god överensstämmelse mellan prov och betyg. Gunnesboskolan hör till de sistnämnda. 
I procentdelar anges i vilken mån skolorna har givit för låga eller för höga slutbetyg i jämförelse med de nationella proven, i ämnena engelska, matematik och svenska. För Gunnesboskolans del kan man sammanfatta resultaten på följande sätt; lite snålt i engelska och matematik och något för givmilt i svenska.
Av 38% mvg på de nationella proven i engelska fick endast 33% det i slutbetyget. 5% ansågs således inte prestera mvg-nivå när man tog hänsyn till hela bilden. En del av eleverna hade lyckats pricka in mvg-nivå just vid provtillfällena, men inte presterat så bra på övrig tid. Rimligt, eller hur? På samma sätt förhåller det sig med matematik; ett marginellt antal elever, nämligen en procent av dem, ansågs inte riktigt nå upp till mvg-nivå, trots att man bedömde det så vid provtillfällena.
I svenska förhåller det sig annorlunda, men fortfarande med hyfsad överensstämmelse; 23% av eleverna fick mvg på proven, men hela 30% fick det i slutbetyget, en skillnad på 7%. Lärarlaget i svenska har således bedömt att 7% av eleverna har underpresterat vid provtillfällena, men kan egentligen mer om man tar hänsyn till allt det man gör i ämnet svenska under flera år. Också rimligt, eller hur?
Någon total överensstämmelse kan man sannolikt aldrig uppnå och det är inte heller meningen. Syftet med de nationella proven är bl a just att underlätta för lärarkåren att bedöma elevernas prestationer så rättvist och likvärdigt som möjligt, att hitta ett nationellt riktmärke som man kan förhålla sig till i den egna bedömningen. Att bedöma elevers arbete och sätta betyg är en grannlaga uppgift, aldrig helt objektiv. Många olika faktorer spelar in när en lärare sätter betyg, ibland tämligen ovidkommande saker som man helt omedvetet tar in i bedömningen. Det kan vara elevens personlighet, humör, flit etc. som kanske egentligen inte har med kunskapsbedömningen att göra.
Enda sättet att närma sig en mer rättvis bedömning är att hålla igång det viktiga samtalet, att lärare får möjlighet att gemensamt arbeta kompetensutvecklande med att jämföra, analysera och värdera elevers arbeten och att olika skolors lärarlag, då och då, får möjlighet att föra samtalet mellan skolenheterna. De nationella proven erbjuder dessutom ofta mycket bra jämförelsematerial, exempel på olika bedömningsnivåer och förslag på formuleringar att förklara kvalitetsskillnader. Modellande för att arbeta med matriser....
Att arbeta med bedömningsmatriser är ett annat sätt att utveckla förmågan att bedöma. Med matriserna får man automatiskt en väldigt god rutin att hålla fokus på detta viktiga med kvalitet, både lärare och elever. Väl där, att eleverna själva är med i utarbetandet av matriserna, får man dubbel utdelning. I arbetet med att formulera och synliggöra nivåerna tvingas man ta ställning, prioritera, plocka bort och jämföra ord och begrepp. Man får i processen och samtalet successivt ett gemensamt pedagogiskt språk som klart underlättar och förtydligar vad man menar med begrepp som "kunna", "ha kännedom om", "vara förtrolig med" etc. Om vi inte menar samma sak när vi pratar om "ha kunskap om" lär det bli ganska olika slutsatser vid bedömning av samma elevmaterial men av olika personer.
Titta in på Gunnesboskolans hemsida och läs vidare om bedömningsmatriser!
I takt med att undervisningen i våra skolor blir allt mer individualiserad och allt mindre enkelt mätbar, blir det också en betydligt svårare situation för varje enskild pedagog att själv göra bedömningen. Det är av yttersta vikt att pedagoger gör bedömningar tillsammans, på samma sätt som det är viktigt att våra elever får många och väl tilltagna möjligheter att vara samtalspartners åt varandra, att reflektera tillsammans, själva cloun i Vygotskijs resonemang om lärande.
Det är således ett starkt incitament att fundera över förändring vad gäller de nationella provens rättning, det är inte ett ensamarbete, det är ett lagarbete. Tillsammans blir det en rättvisare bedömning samtidigt som pedagoger får en kontinuerlig och kvalificerad kompetensutveckling. Två flugor på smällen!
Av 38% mvg på de nationella proven i engelska fick endast 33% det i slutbetyget. 5% ansågs således inte prestera mvg-nivå när man tog hänsyn till hela bilden. En del av eleverna hade lyckats pricka in mvg-nivå just vid provtillfällena, men inte presterat så bra på övrig tid. Rimligt, eller hur? På samma sätt förhåller det sig med matematik; ett marginellt antal elever, nämligen en procent av dem, ansågs inte riktigt nå upp till mvg-nivå, trots att man bedömde det så vid provtillfällena.
I svenska förhåller det sig annorlunda, men fortfarande med hyfsad överensstämmelse; 23% av eleverna fick mvg på proven, men hela 30% fick det i slutbetyget, en skillnad på 7%. Lärarlaget i svenska har således bedömt att 7% av eleverna har underpresterat vid provtillfällena, men kan egentligen mer om man tar hänsyn till allt det man gör i ämnet svenska under flera år. Också rimligt, eller hur?
Någon total överensstämmelse kan man sannolikt aldrig uppnå och det är inte heller meningen. Syftet med de nationella proven är bl a just att underlätta för lärarkåren att bedöma elevernas prestationer så rättvist och likvärdigt som möjligt, att hitta ett nationellt riktmärke som man kan förhålla sig till i den egna bedömningen. Att bedöma elevers arbete och sätta betyg är en grannlaga uppgift, aldrig helt objektiv. Många olika faktorer spelar in när en lärare sätter betyg, ibland tämligen ovidkommande saker som man helt omedvetet tar in i bedömningen. Det kan vara elevens personlighet, humör, flit etc. som kanske egentligen inte har med kunskapsbedömningen att göra.
Enda sättet att närma sig en mer rättvis bedömning är att hålla igång det viktiga samtalet, att lärare får möjlighet att gemensamt arbeta kompetensutvecklande med att jämföra, analysera och värdera elevers arbeten och att olika skolors lärarlag, då och då, får möjlighet att föra samtalet mellan skolenheterna. De nationella proven erbjuder dessutom ofta mycket bra jämförelsematerial, exempel på olika bedömningsnivåer och förslag på formuleringar att förklara kvalitetsskillnader. Modellande för att arbeta med matriser....
Att arbeta med bedömningsmatriser är ett annat sätt att utveckla förmågan att bedöma. Med matriserna får man automatiskt en väldigt god rutin att hålla fokus på detta viktiga med kvalitet, både lärare och elever. Väl där, att eleverna själva är med i utarbetandet av matriserna, får man dubbel utdelning. I arbetet med att formulera och synliggöra nivåerna tvingas man ta ställning, prioritera, plocka bort och jämföra ord och begrepp. Man får i processen och samtalet successivt ett gemensamt pedagogiskt språk som klart underlättar och förtydligar vad man menar med begrepp som "kunna", "ha kännedom om", "vara förtrolig med" etc. Om vi inte menar samma sak när vi pratar om "ha kunskap om" lär det bli ganska olika slutsatser vid bedömning av samma elevmaterial men av olika personer.
Titta in på Gunnesboskolans hemsida och läs vidare om bedömningsmatriser!
I takt med att undervisningen i våra skolor blir allt mer individualiserad och allt mindre enkelt mätbar, blir det också en betydligt svårare situation för varje enskild pedagog att själv göra bedömningen. Det är av yttersta vikt att pedagoger gör bedömningar tillsammans, på samma sätt som det är viktigt att våra elever får många och väl tilltagna möjligheter att vara samtalspartners åt varandra, att reflektera tillsammans, själva cloun i Vygotskijs resonemang om lärande.
Det är således ett starkt incitament att fundera över förändring vad gäller de nationella provens rättning, det är inte ett ensamarbete, det är ett lagarbete. Tillsammans blir det en rättvisare bedömning samtidigt som pedagoger får en kontinuerlig och kvalificerad kompetensutveckling. Två flugor på smällen!
Medelmåttorna
Läste en intressant artikel i dagens DN, om medelmåttorna, just den grupp jag själv alltid räknat mig till. Det låter lite tråkigt, kanske som en liten grå mus, men det finns potential i medelmåttorna, allt enligt ny expertis. Det är medelmåttorna som är kvar när talangerna drar och strulpellarna klantar till det, alltså de som håller uppe bygget, står för kontinuiteten och stabiliteten. Poängen i artikeln var ungefär; sluta att söka bara talanger och börja se medelmåttornas potential. På det viset gör vi organisationen mer talangfull, genom att ledaren ser de olika medarbetarnas osynliga talanger, dolda förmågor och vilande resurser. Det är i dessa breda lager av medelmåttor vi finner potential att utveckla. Enligt artikeln finns det två sorters medelmåttor; de som kan mycket, men inte riktigt förstår det själva och de som inte vill göra mer än vad de absolut måste.
Sistnämnda kategorin kan vi bortse från just nu, men den andra är klart intressant att fundera över. Var finns vår skolas dolda talanger och hur kan vi bli medvetna om dem och utnyttja dem på bästa sätt? Var finns vår potential, vår talangreserv?
Kanske står den att finna i mer differentierade arbetsuppgifter, att vi inte alltid gör det vi brukar och som vi redan är duktiga på. Kanske är det en uppgift hos var och en av oss, att se kollegors potential och så klart är det en ledningsfråga (vilken fråga är inte det) till syvende och sist. Men det kan nog också vara en rent personlig sak, att våga utmana sig själv till ett nytt steg, våga ta ett snedsprång rent av.
Viktigt är det i alla fall, att berömma och bejaka kollegor/medarbetare så snart det finns tillfälle. Beröm fungerar på vuxna som det fungerar med våra elever och är sannolikt det säkraste sättet att få talanger att utvecklas.
Produktplacering
- Snygg dator!Familjens övriga personer är lite trötta på min ständiga kommentar, var gång det flimrar förbi en Mac-dator i rutan. Men faktum är att det är anmärkningsvärt ofta det gör det. Jag har länge tänkt tanken att det måste vara Apple som betalar för att låta sina datorer dyka upp i filmer och tv-serier (jag har tänkt samma sak om Volvo och amerikanske filmer), s k produktplacering. Smart! Jag är dock inte helt säker i dessa dagar; undersökningar visar att Mac dyker upp i 67% av filmer gjorda efter datorns intåg i människors vardag, dvs någonstans från mitten av 80-talet. Det är lite konstigt med tanke på Apples marknadsandelar, visserligen i starkt ökande, men ändå. Betald produktplacering eller ej, jag tror att folk äntligen har fattat, det handlar om kvaliteter i livet! Till och med sonen på hemmaplan frågade nyfiket häromdagen vad en Mac kostar. Framsteg och utveckling! Hopp om pågen!
Läs mer på MacWorlds hemsida!
Think different
Semesterläsning
Trots semestertider kan man inte undvika diverse inlägg i pressen, inslag i tv:n och kommentarer i radion; folk har åsikter om skolan! Jan Björklund röjer fett i Visby, Klette ryter till på de lokala insändarsidorna och ger kängor åt vänstern och en Carina Schedvin (pedagog, fil kand och stud mag i pedagogik och för mig okänd) uttalar sig om ordning och reda i skolan (SDS/Ordet, måndagen den 7 juli).Hon sammanställer en liten lista på faktorer som kännetecknar en framgångsrik skola.
- Engagemang - Skolan kännetecknas av pedagoger som har en positiv förväntan på eleverna; stora krav, men ett eget handlingsutrymme dessutom. En ömsesidig respekt.
- Sociala regler - Pedagogerna har ett gemensamt regelverk, det är rättvisa sanktioner och man värnar om en bra arbetsmiljö.
- Föräldrar - Aktiva och positiva föräldrar, där Hemmets läroplan fungerar.
- Skolledarskap - Tydligt och pedagogiskt inriktat, med en närvarande ledare med god insikt i medarbetarnas vardag. Skolledare och lärare samverkar runt pedagogiska utvecklingsfrågor och skolledaren förankrar sina ställningstagande hos personalen innan beslut fattas. Skolledaren har också en positiv förväntan på pedagogerna i deras utvecklingspotential och lärarna stöttas i sitt arbete med elever och föräldrar.
Fortsatt vilsamt sommarlov!
Meritvärde
Läste i dagens tidning, avdelningen Omkretsen, om olika kommunala skolor runt Malmö-Lund med årskurs 9 och deras meritvärde. Bjärehovsskolan i Bjärred utmärkte sig åter en gång, i år mer än vanligt, med 254 i genomsnittligt meritvärde. Det är högt och det är bra, men kanske finns det också anledning att tänka på hur förutsättningarna och utgångsläget är.Jag har egna barn som gått på Bjärehovsskolan, nu i senaste tidningsaktuella omgången (av rektor Ann-Louise prisade) en dotter som lämnat med betyg väl över snittet på skolan. Ändå betraktar jag henne som rätt omedveten om vad genuin kunskap egentligen är, Det har genom åren vid köksbordet varit mycket traditionellt "plugg", memorera här och reproducera där. För dotterns del, med memoreringsbegåvning och förmåga att anpassa sig till ett traditionellt sätt att ta in faktakunskaper, komma ihåg dem och "rapa" upp dem vid lämpligt tillfälle, ligger det väl i linje med vad som behövs för ett högt betyg. Men livslångt och hållbart lärande ... nja, tror inte det.
I Lomma kommun finns det välsituerade familjer, föräldrar med kraft att stötta sina barn och förmåga att backa upp dem ekonomiskt. Det är ett "svenskt" samhälle, med en försvinnande liten och lika generande liten grad av elever med annat etniskt ursprung än det svenska, relativt låg kriminalitet och med hög social kontroll. Varför skulle inte det gå bra?
Roade mig i eftermiddags med att räkna ut meritvärdet för de 63 elever som lämnade åk 9 Gunnesboskolan nu i vår, läsåret 2007/08. De tre olika klasserna hade ett gemensamt genomsnittligt meritvärde på 236, 18 lägre än Bjärehovsskolan Bjärred, men i samma division som Dalslundsskolan i Åkarp, Pilängsskolan i Lomma och Ljungenskolan i Höllviken men med ett betydligt sämre socio-ekonomiskt utgångsläge än samtliga nämnda jämförelseskolor.
Vad är det som gör skillnad? Vilken eller vilka variabler är avgörande? Vad spelar mest roll; föräldrars engagemang på hemmaplan eller skolans egna professionella lärandestrategier i skolan? Hur mycket kan man egentligen kompensera ett eventuellt lägre föräldraengagemang med en lika eventuellt mer ansvarstagande skola? Jag tycker att det är ganska tydligt och uppenbart att föräldrars engagemang och intresse för barnets/elevens skolgång är helt avgörande. Utan det har vi rätt mycket mer att arbeta med, eller mot, i skolan.
Kanske skulle vi istället för att att ta hand om "det som blir kvar" efter ett eftersatt föräldraengagemang, vara förebyggande och bjuda in till föräldrautbildning om hur man kan göra underverk med sina barn/ungdomar, bara genom att visa intresse. Prata om alla dessa viktiga saker som har betydelse för hur det senare går i årskurserna 2, 3, 4, 7, 8, och 9, ja alla årskurser, klasser och nivåer av lärande; vikten av att läsa högt, ställa reflekterande frågor, visa intresse för barnets/elevens tankar och funderingar och utmana barnet i alla möjliga situationer.
Kanske skiulle en engagerad förälder på hemmaplan vara merdubbelt värt än alla de resurser vi någonsin kan uppbåda i skolan! Med små medel, fingervisningar i rätt riktning, värdefulla råd och coaching av föräldrar kan vi kanske nå längre än vad vi gör idag.
Lomma lyckas bättre, kostar mindre, men har också en helt annan socio-ekonomisk struktur, som ger helt andra förutsättningar för elevernas lärande. Det är viktigt att komma ihåg när media presenterar sina siffror. Hur många av tidningsläsarnas har koll på det, Sydsvenskan? Därför så missvisande, därför så onyanserat och därför så mycket mer att visa, förklara och tolka. Jämför gärna, men definiera också spelpjäserna. SALSA är sannolikt ett bättre alternativ, om vi nu ska jämföra.... 236 i meritpoäng, alla inräknade, är ett riktigt hyfsat resultat. Well done!!
Mer om mäta
Läser vidare i tidskriften Grundskoletidningen (Moreau/Wretman nummer 3/2008) idag i en artikel av bl a Tomas Kroksmark följande tänkvärda citat från en amerikansk forskare, tillika kouppfödare (hört talas om cowboy?): "Inte blir mina kor större och tyngre bara för att vi väger dem varje dag." Klart överförbart på vår pågående skoldebatt och så sant som det är sagt, Björklund. Visst?
Retorik på schemat
Skoldebatten förs i dessa dagar livligt i dagspressen ... kan det vara på grund av 9A Johannesskolan Malmö, eller ...? I vilket fall noterar jag ett ökat antal artiklar, inslag och intervjuer med allehanda sakkunniga i tidningar, radio och tv. Bra, mer fokus på skolan!
Jag tillhör de 12 procenten som säger nej. Inte till retorik i skolan, men som ett eget ämne, på samma sätt som jag inte heller tycker att etik, moral eller ordning ska finnas med som enskilda ämnen. Samtliga är delar av helheten, och de bör så klart vara väl integrerade i de övriga ämnena, i svenska, engelska oh matematik såväl som orienteringsämnena och de praktikst estetiska ämnena.
