Jullovsord

Julavslutning 2014 ligger bakom oss och ett välbehövligt jullov hägrar, för alla elever och vuxna i skolan. Det har varit en fin termin, med mycket lärande och hårt arbete, precis som det ska vara. Temat för jullovsorden var just julledighet, ett uttryck jag "lånade" av Ann-Marie Körling, som så generöst delar med sig av olika uppslag till teman för rektorer vid avslutningstal. Så här sa jag vid julavslutningen ....

Tack till våra förtjusande violinister – till tvåorna och femmorna som sjunger och ger så fin stämning till våra julavslutningar, till Maria och Clara som arrangerat sången och musiken, som skänker oss ljus i mörkret. Vill också passa på att tacka alla för en väl genomförd hösttermin, alla duktiga pedagoger, och all övrig personal – och sist men inte minst – alla ni elever som arbetat så flitigt och målinriktat med ert lärande. Tack och en innerlig önskan om att ni alla får en fin jul och ett avkopplande lov!

Det finns ett uttryck som lyder ungefär: Förbanna inte mörkret – tänd ett ljus istället!

Man kan se det precis som det står – vi tänder stearinljus i det kompakta mörker som dagarna nu utgör, men man kan också se det som en uppmaning att inte i första hand fokusera det som är svårt, tråkigt eller ledsamt utan se till möjligheterna, det som är bra och som fungerar. Det är så vi försöker se det här på Gunnesboskolan, på er elever och era fantastiska förmågor.

Det är alltför lätt att fastna i det som är jobbigt, som känns oöverstigligt, omöjligt – det är lätt att förbanna mörkret. Jag har full förståelse för att ni elever ibland misströstar när det är motigt, när läxan verkar helt obegriplig, när arbetet hopar sig och aldrig verkar ta slut – så är det för oss vuxna också. För visst finns det dagar som är särskilt mörka – men det är då man ska tänka på alla de dagar som är ljusa, när allting fungerar, dagarna då vi finner tillfredsställelse över att ha klarat av något svårt, lärt sig något viktigt eller förstått något sammanhang!

Så låt oss tänka mer ljus och mindre mörker! En som verkligen gör det och skrivit det så fint är en bekant till mig som heter Ann-Marie och som också arbetar i skolans värld. Tänkte låna hennes ord, för jag kan inte bättre själv uttrycka precis det jag vill säga er:

"Det strålar härinne
-  i vår skola -
Det strålar
av kunskap och lärande
Skolan är en upplyst plats
Här ger lärare ljus åt historia och matematik
Här är det elever som sätter glittrande guldkant 
på arbetet för hela skolans personal

Här är stjärnorna inte är de vi ser i fönstren
eller de som blinkar glittrande vackra från den mörka himlen 
utan
de ljus vi ser i våra elevers ögon då de lärt sig något för livet
De julklappar skolan ger er är livslånga
De kanske inte öppnas denna jul utan kanske först om flera år
Skolans arbete, vårt, ditt och mitt, 
handlar om att öppna dörrar till det som kan bli möjligt längre fram
där kemin från denna termin
och engelskan som nu börjar bli ett begripligt språk
blir ett livsintresse och en yrkesväg för dig att gå
och att en dörr eller två står öppna för dig längre fram
Sådant klappar skolan för.

Det röda som syns i julens färger,
i juläpplen och i julsnören
är i skolan eviga kunskapsäpplen att äta av,
men utan att bli mätt,
och snöret – det röda – den kallar vi i skolan tråd
Den röda tråden.
Den röda tråden väver vi kring ditt lärande och din kunskapsutveckling!
Det är skolans arbete! 

Julen knackar på skoldörren.
Manar oss att ta ledigt.
Så tippe-tippe-tipp-tapp! 

Julledighet är ett vackert ord.
Skolan är en upplyst plats.
Den lyser som en stjärna i vinternatten.
Väntar dig tillbaka.  
God jul."

 


Vägs Ände

   I mötet med sina elever är det för en lärare av avgörande betydelse att snabbt skapa goda relationer, med varje enskild elev, och att erövra varje dag. Hade idag nöjet att ha medarbetarsamtal med en ny medarbetare som på ett föredömligt sätt gjorde just detta ... långt innan han ens var anställd. That´s the spirit! ;-D
 

"Jag besökte en skola norr om Lund idag för en anställningsintervju. På vägen in mötte jag några grabbar som satt mot skolväggen i solgasset. Deras ansikten var en palett av världen. En av dem ropade till mig och ett samtal utspann sig.
- Hej, är du vikarie?
- Nej, jag söker jobbet som ny bildlärare.
Hans förvåning var äkta.
- Åh, är det du?
– Javisst, vet du vem jag är?
– Micke frågade oss hur vi tyckte att den nye läraren skulle vara.
– Och vad svarade du då?
Hans svar dröjde en halv sekund.
– Han borde ha rutig skjorta, hängslen och såna där coola lösa solglasögon.
– En sån tur då, för nu är jag här, svarade jag. Är det en bra skola det här?
– Det är bästa skolan!
– Då passar jag här, för jag är bästa läraren.
Hans breda leende gnistrade i solljuset.
– Välkommen! Jag känner vi har en connection!
– Tack, svarade jag. Vi hörs.

Efter intervjun går jag förbi idrottsplatsen mot parkeringen. Några grabbar sparkar boll. Jag tittar förstrött på deras spel när en av dem vinkar.

- Hej, Mats!

Jag vinkar tillbaka men förbannar mig att jag inte frågade efter hans namn. Jag hoppas jag får ett jobberbjudande, och jag hoppas fotbollspelaren går i klass 8. Då kanske han får bästa läraren som mentor. Det skulle vi nog båda trivas med."

 

 Ska bli kul att följa dina reflektioner, Mats. Gör det ni också, på bloggen Vägs Ände - mitt hörn av verkligheten! Att du ska använda din redan skapade blogg som verktyg för professionsutveckling är givet!
  
Bra start där! 
 

Missade mål

 
Undrar om skolministern, och de övriga skolpolitiska talesmännen/-kvinnorna, läser Lärarnas tidning? Det borde de i alla fall göra .... eller åtminstone en artikel i senaste numret.
 
I artikeln Skolpolitiska förslag missar ofta målet, ställer man tydligt de förslag våra politiska partier har övertrumfat varandra med den senaste tiden mot fyra lika tydliga och vetenskapligt grundade råd från fem av världens främsta och mest ansedda skolforskare; Hattie, Fullan. Hargreaves, Nottingham och Rincón-Gallardo.
 
Följande förslag har våra riksdagspartier prioriterat och föreslagit som åtgärder för att förbättra den svenska skolan:
  • Mindre klasser (Moderaterna, Socialdemokraterna).
  • Höjda lärarlöner (Miljöpartiet, Folkpartiet).
  • Statligt styre över skolan (Sverigedemokraterna).
  • Ingen vinst i friskolor ska tillåtas (Vänsterpartiet).
  • Fler lärarledda timmar i skolan med fokus på läsning (Kristdemokraterna).
  • Inga nya reformer, skolan måste få arbets­ro (Centerpartiet).
Mycket kvantitet således; fler timmar, mer lön, mindre klasser etc. Forskarnas dom är hård, inte många av förslagen anses göra någon större skillnad för att förändra elevers kunskapsutveckling och lyfta resultaten (en del anser de inte ens lönt att kommentera ;-). Deras råd lyder i sammanfattning:
  • Ge lärarna förutsättningar att arbeta mer tillsammans och att observera varandras lektioner med fokus på elevernas inlärning.
  • Ge rektorerna tid att vara pedagogiska ­ledare.
  • Ge skolor med störst behov mer resurser och tydliga krav.
  • Tillåt enbart långsiktigt ägda skolor.
Läser samtidigt Hans-Åke Scherps bok Lärandebaserad skolutveckling och konstaterar att vår nuvarande skolpolitik - och här tycks det inte spela någon roll vem som styr - karakteriseras av det vi med ett modernt uttryck kallar "new public management". I detta ligger ett starkt fokus på precisa mål, konkurrens, resultatmätning, kontroll och kundperspektiv. Det motsatta, forskarnas perspektiv, betonar det gemensamma lärandet och samarbete som utvecklingskraft. Fokus ligger här på pedagogers förmåga att lära om och förstå sambandet mellan hur man gör och vad man uppnår med det man gör. 
 
Det är inte så svårt att förstå politikers oförmåga, särskilt inte i valtider, att hänfalla åt kortsiktiga och för väljarna lätt mätbara och konkreta förslag. Väljarna kräver sannolikt snabba lösningar och snabba förändringar. Dessvärre handlar skolans förändringsarbete nog inte om någon quick-fix för att lyfta resultaten, det krävs mer av ett långsiktigt perspektiv, med förändringar av kunskapssyn, förhållningssätt och nya tillämpningar i klassrummet. Sådant tar tid. Vi var på god väg en gång i tiden, innan det stora kontrollraseriet tog fart. Tyvärr har vi under en tioårsperiod - kanske längre - haft en utveckling av nya lagar, läroplaner, reformer och förändringar som verkat i rakt motsatt riktning.
 
Det inte fel att eftersträva mindre undervisningsgrupper och fler pedagoger i skolan, inte heller att höja lärares löner - det är snarare ett måste - men det är troligen inte det som gör den stora skillnaden, åtminstone inte om man ska tro forskningen, och det ska vi ju, det står i skollagen. 
 
Satsa alla lovade skolmiljarder på en bred kompetensutveckling för alla pedagoger i stället! Skrota förstelärartjänsterna och höj kompetensnivån för alla pedagoger, öka anslagen för skolor i utsatta områden, ge förutsättningar för det kollegiala lärandet och motverka segregationen i skolan på riktigt, avskaffa eller begränsa kraftigt det fria skolvalet och ålägg friskolor samma skyldigheter som den kommunala skolan. 
 
Man kanske skulle bli politiker!? ;-D 

Dissa Jante

Med hjälp av yr.no, dmi.dk och smhi.sesedan ett dygn tillbaka, beslutade vi att ha skolavslutning inomhus .. och tur var det. Väderlekssiterna hade så rätt, efter ett tag hällde regnet ner och vi var glada att vara inomhus. Den gemensamma avslutningsstunden avlöpte till allas belåtenhet och rektor fick sagt sitt:

 

"Sommar och läsårsavslutning, sol och värme, snart Den blomstertid nu kommer och ett långt härligt sommarlov framför oss. Det är nu det är som bäst!

 

Men ni ska inte tro att ni är något! Ni ska inte tro att ni duger till något! Ni ska inte tro att någon bryr sig om er! 

 

Äh, skämtar bara, så klart är det precis tvärtom; ni ska verkligen tro att ni är något, att ni duger och att vi bryr oss om er! Ibland tror vi att vi bryr oss för mycket, om man nu kan det, att vi gör er en björntjänst genom att "curla" för mycket; ständigt påminna er, ge chans på chans, hålla reda på ert material, att vi ser er för mycket som barn, för länge etc. Att kontrasten blir för stor när ni sedan ska ut i vida världen, där man förväntas klara allt själv.

 

Det jag inledde med var några delar av den sk Jantelagen. Det är ingen lag på riktigt, den är ett påhitt av en författare som hette Aksel Sandemose (En flykting korsar sitt spår 1933). Men Jantelagen har kommit att bli en välkänd och flitigt använd text då man lite elakt vill illustrera hur människor ofta tänker och bemöter varandra - det handlar om människors intolerans. 

 

Jag kom att tänka på den häromdagen, när jag på Facebook blev uppmärksam på en modernare och lite mer humoristisk variant av ett slags Jantelag, eller som överskriften löd "budord till ungdomar som vill lyckas". Riktat direkt till elever i skolan som snart ska vidare ut i livet. Och det ska ni ju snart alla ni som sitter här, sexor, sjuor och åttor, men så klart framför allt ni som nu lämnar grundskolan för nya spännande utmaningar, ni som idag slutar vara nior. Så kanske kan jag lindra chocken av att komma ut i verkligheten genom att vidarebefordra några av  dessa budord.

 

Först och viktigast stod: 

 

- Livet är orättvist, tro inget annat - bara vänj er vid det! 
- Ni kommer sannolikt inte att ha en fet månadslön direkt efter skolan. Ni kommer inte att vara VD:ar med fina bilar, förrän ni förtjänat det! 
- Tro inte att allt ni ser på tv är på riktigt! I verkliga livet måste folk faktiskt lämna caféet och gå till jobbet! 
- Var snäll mot nördarna, chansen är stor att du i framtiden kommer att arbeta för en av dem. 
- Livet är inte uppdelat i terminer, med långa sömniga sommarlov emellan (Om ni inte blir lärare förstås). 
- Att jobba med ett mindre välbetalt arbete är inte under er värdighet. Tidigare generationer hade ett namn för det, de kallade det möjligheter. 
- Om ni tycker att era lärare är jobbiga, vänta tills ni får en chef! 

 

De här tipsen är så klart inte bara lite småroliga, det finns också ett uns av allvar och sanning i det. Det är inte fel med höga förväntningar på sig själv, att ha ett gott självförtroende och vidlyftiga drömmar, men det är också lite sunt att ha en någorlunda realistisk bild av sig själv, sina förmågor och möjligheter.

 

Men ni ska verkligen tro att ni är något, att ni duger! Allesammans! Bry er inte om vad jag sa alldeles i början, bry er inte om Jantelagen, inte nu och inte i framtiden, och ta inte budorden på så stort allvar. Bara lite ….

 

Det fanns ytterligare ett budord; Kan du läsa de här budorden - tacka en lärare!

 

Och det är just det jag i denna stund vill göra, tacka er alla för ytterligare ett väl genomfört läsår, alla duktiga elever naturligtvis, och alla goda pedagoger och lärare som vi har på den här skolan, all övrig personal med vilkas stöd och hjälp vi inte hade klarat oss och för ett gott samrabete med er föräldrar. Ett särskilt tack också till årskurs 6, orkestern och Maria! Stort tack och ett bästa sommarlov! Ses i augusti."

 

Ungefär så lät det, tror jag ... ha ett bra sommarlov


Rörd

   Fick häromdagen besök på rektorsexpeditionen av en kille i 25-årsåldern. Kände igen honom, men kunde inte riktigt placera honom. Det visade sig vara Alex, en tidigare elev på skolan, som kvällen innan sett ett inslag om nya tv- och radioserien Sverige sviker i någon av nyhetsprogrammen. 
- Kände igen mig så starkt. När jag gick på högstadiet här, hade jag sjukt svårt med det mesta, särskilt matten. Idag läser jag på Lunds tekniska högskola, bland annat matematik. När jag såg programmet igår på TV tänkte jag att jag kanske skulle kunna hjälpa någon som nu är i samma situation som jag var då. Kan jag det? 
- Självklart kan du det, du är välkommen!
- Vad fint, sa Alex.
- Ja, det säger jag också, sa jag ;-) Vad fint!
 

Rätt attityd?

Visst uppmärksammas det i skolan, men kanske har det samtalet ännu inte nått hemmen, i alla fall inte där det mest behövs. Samtalet om vad skolan är, om ansvar för lärande och om konsten att anstränga sig, öva, träna och långsamt bli bättre på något man anser svårt. Att övervinna hinder och svårigheter ... I en insändare under rubriken Åsikter skriver en gymnasielärare i Lund om sina reflektioner kring vilka ytterligare andra anledningar, än de i media redan listade, det kan finnas till vårt usla Pisa-resultat. Kanske en artikel att läsa och diskutera hemma vid köksbordet snarare än i personalrummet?


Läs Eva Nygrens debattinlägg i Sydsvenskan!

 


Dialog vs kontroll

    Läst min favorittidskrift i helgen, Pedagogiskt Magasin, och Hans-Åke Scherp; hans Inpass tål att läsas och vidarebefordras igen, och igen och igen; ....  mer kontroll löser inte problemet.
 
"De allt kraftigare resultatförsämringarna är ett resultat av styrningen av skolan där statens roll har förändrats allt mer från utvecklingspartner till övervakare. Myndigheten för skolutveckling lades ner och ersattes med Skolinspektionen. Utvecklingsdialogerna mellan staten och den kommunala skolverksamheten ersattes med inspektion."
 
"Det är svårt för lärare och skolledare att förverkliga ett uppdrag, en läroplan, som präglas av inre drivkraft med ett styrsystem som är dess motsats. Skolans medarbetare utsätts för en svårlöslig konflikt: de är skyldiga att arbeta utifrån vetenskap och beprövad erfarenhet samtidigt som de är skyldiga att förverkliga politiska beslut som strider mot vetenskap och beprövad erfarenhet."
 
"I länder med en styrning och ledning av skolverksamheten som präglas av att man stödjer och stimulerar lärare och skolledare att beforska sin egen vardagsverksamhet har man åstadkommit tydliga förbättringar under en sexårsperiod. Dessa länders styrsystem bygger på ett `Lärande organisationsperspektiv`."
 
Det är med detta lärande organisationsperspektiv, vari man betraktar, analyserar, förändrar och anpassar sin undervisning i klassrummet, som jag hoppas att våra ansträngningar med bedömning för lärande ska föra oss, i riktning mot en skola som präglas av medskapande, funktion och meningsfullhet; en konstruktivistisk skola. 
 
För resten tycker jag att JB, när han nu ändå är igång med att dela ut premier till höger och vänster, ska införa ett slags genomförandepremie, låt säga 100 000 kronor, till varje rektor som långsiktigt lyckas driva en skola som vilar på vetenskap och beprövad erfarenhet, trots utbildningsdepartementets allt mer hysteriska lanseringar av panikreformer och quick-fix-metoder. 
 

PISA, läsandet och julen

Julavslutning, tror det eller ej ;-) Vips var vi här, hela höstterminen bakom oss. Det var i år svårt att inte nämna de utvärderingar av skolan som gjort de senaste månaderna; av PISA, av medier och diverse andra förståsigpåare. Det blev utgångspunkten, för att landa i läsandets glädje. Hoppas att någon tar tipset! God jul, alla svältfödda läsare av LedarBloggen. Ska försöka bättra mig nästa år!

Stort tack till tvåor och femmor och Maria, som underhåller oss med sådan skönsång. Tack ska ni ha, ni är jätteduktiga!

Så är det jul igen … ett år har snart gått till ända och det är dags att sammanfatta. De senaste månaderna är det många som varit inblandade i att sammanfatta hur det går för elevers lärande i den svenska skolan. Skolan varit i fokus i media som aldrig förr. En av orsakerna för detta heter PISA och är en internationell rapport som jämför skolor i ett femtiotal länder i världen. I denna senaste rapport har man bl a mätt 15-åringars läsförmåga, dvs hur mycket man läser, vad man läser och hur man förstår det man läser. Undersökningen visar tydligt att svenska elever blir allt sämre på att läsa och förstå skrivna texter.

Det tycker jag är oerhört tråkigt, framför allt för att man genom läsningen kan uppleva en massa spännande berättelser. Och inte bara spänning … Jag tror att berättelser, som ju ofta är uttryckta i texter, har stor betydelse för hur vi människor utvecklar förståelse för varandra. Berättande och läsning vidgar våra vyer, får oss att se tydligare och bredare. Dessutom är det något väldigt lustfyllt och inte sällan lärorikt. Något alla borde få upptäcka.

Redan på Hedenhösarnas tid berättade folk berättelser för varandra. Julens berättelser består av en mängd olika texter; sagor, legender, historier i böcker och på film. En del av julens berättelser är mer moderna, men tar samtidigt upp sådant som människor tänkt på i alla tider och som egentligen bara blir bättre ju fler gånger man berättar den. En sådan berättelse är sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton, för mig evigt förknippad med julen. Sagan är skriven av Tage Danielsson redan 1964, då var jag liten grabb, i en bok som heter Sagor för barn över 18 år. Den blev sedan en film ett tiotal år efter, 1975 av Per Åhlin. Sedan dess har filmen sänts alla jular därefter.

14-årige Karl-Bertil, som är en stor beundrare av Robin Hood, tar på sig sin fars något för stora tomtekläder och delar ut rika människors julklappar i slumkvarteren. Dessa gåvor är paket som han har smusslat undan under sitt feriearbete på postens paketavdelning, och vilkas adressaters inkomster han kontrollerat i taxeringskalendern. Hans far, som är varuhuschef, blir upprörd över sonens brottsliga tilltag, och ser till att Karl-Bertil får gå runt till alla han bestulet på sina julklappar och be om ursäkt.

Jag tänker läsa en kort episod av denna berättelse för er:

”Byrådirektör H. K. Bergdahls husa öppnade mahognyporten. "Kan vi få tala med byrådirektören?" sa Tyko Jonsson. "Det gällde en julklapp." De blev visade in i salongen där familjen Bergdahl satt och knäckte nötter. "Goddag", sa Tyko Jonsson generat. "Det är så att min son har givit en av herrskapets julklappar till en fattig."

"Jag skulle be så mycket om ursäkt", sa Karl-Bertil, "men ni är ju så rika och lyckliga, även utan det där paketet, och därför har jag sett till att det i stället fått sprida lite julglädje i samhällets bottenskikt."

Byrådirektör Bergdahl stod och gapade. "Det var förbanne mig det finaste jag har hört sen jag konfirmerades", utbrast han sen. "Vill du ha ett fikon?"

"Å, det måste vara morbror Arturs tändstickstavla med Bodens fästning på, som han ringde och fråga om i går", sa fru Bergdahl. "Jag hoppas den var vacker, för det sa jag till honom att den var."

"Ja, vi brukar säja det när dom ringer", sa byrådirektören. "Det kan ju inte fan hålla reda på alla dumheter som en massa galningar i släkten skickar hit. Tack ska du ha, min gosse, för att vi slapp Bodens fästning!"

En lite smårolig episod, men också med ett mer allvarligt budskap i botten. Vilket det budskapet är kan ni fundera på. Jag föreslår att ni ser Karl-Bertil Jonssons julafton, om ni inte sett den någon gång och återser den om ni redan sett den. Den är värd att se många gånger! Julafton i TV1, kl 1900, direkt efter sista avsnittet av julkalendern. Ett tips!

I vilket fall, jag önskar er härmed alla en berättelsefylld jul, antingen ni läser berättelserna själva, får dem upplästa för er eller ser dem i filmatiserade versioner. Tack för den här terminen, God jul och gott nytt lärandeår 2014. Vi ses då!

 


Förväntningar

    Det finns ett kort filmklipp på Youtube med den brittiske "utbildningskonsulten" James Nottingham, som talar om "Labels limit learning". Det handlar om förväntningar, höga och goda eller låga och dåliga, men båda begränsande, enligt Nottingham.
 
Det handlar också om förförståelse och vårt inbyggda sätt att göra felaktiga jämförelser. Fokusera framsteg i förhållande till elevens egna framsteg, inte med alla andras framsteg och alla andras lärandenivåer. Kan den insikten hos lärare förändra sättet på vilket varje enskild elev kan få känna sig lyckad och därmed lyckas bättre i sitt livslånga lärande? Sannolikt.
 
Fokusera vad eleverna gör, inte vad de är eller vem de är. Ingenting nytt under solen .... men tänkvärt!
 
 
 
 

Aldrig för sent att ge upp

   Håller i dagarna, likt många rektorer i kommunen, på att sammanställa utvärderingar från läsåret som gick och beskriva, tolka och analysera dessa i den kvalitetsredovisning som också ska ange de mål vi ska arbeta utifrån det kommande läsåret (eller läsåren). Vårt utvärderingsmaterial signalerar det som många andra skolor säkert också brottas med; ett ökat antal elever med särskilda behov, ett tuffare arbetsklimat och stigande svårigheter att motivera och få med alla elever i lärandet. 
 
I arbetet med kvalitetsredovisningen fastnar blicken på olika artiklar, filmklipp och kommentarer i ämnet. En tidigare medarbetare på Gunnesboskolan, Ingrid Bosseldal, nu kulturskribent, journalist och doktorand i utbildningsvetenskap, har skrivit en artikel i tidningen Arbetet, om den förändrade lärarrollen. 
 
 "Vi har de elever vi har, eleverna har de föräldrar och de hemförhållanden de har. Det kan vi inte göra mycket åt. Däremot kan vi ändra på vad vi själva gör och på det sammanhang i vilket detta görs."
 
Ingrid refererar till psykologen Bo Hejlskov Jörgensen, neuropsykologen Ross Greene och till den danske familjeterapeuten Jesper Juul, som alla ifrågasätter det sätt på vilket vi möter elever med svårigheter i skolan; med mer av samma, hjälper det inte med en mild tillrättavisning, höjer man tonen och skäller högre, hjälper inte det tar man till ordentliga brösttoner och slutligen ställs ultimatum och kanske uttrycks t o m hot. Till vilken nytta? Och till vilket resultat? Sannolikt har det inte någon större verkan och leder inte till någon mer långsiktig lösning på "elevens problem". Om det nu är "elevens problem". 
 
Dags att tänka om? Paw rihk-titt!
 

Bildfejk

  ... arbetet med att fejka bilder fortsätter! 
 
 

På rätt kurs

   På sommarkurs i Photoshop ... färgglatt ska ni tro ;-) ....
 
 
 

Semesterjobb

   Min vana trogen, första dagen på semestern ... var, om inte på skolan och i rekryteringstagen? Tittar längtansfullt ut på sommaren! Men snart så ... 
 
      
 
 

Sommartal 2013

    Oboy, vicket vackert väder vi har .... denna avslutningsdag för läsåret 2012/13. Här gäller det att hålla tungan rätt i mun och inte snubbla på årtalen. För visst går det makalöst fort! Åren. Det var inte länge sedan alls vi skrev 2012, eller 2011 … och nu har ännu ett år gått.

Känns som att tiden går fortare nu för tiden, eller hur?  Men det gör den så klart inte …

Knepigt det här med tid. Eller så är det enkelt; tid är något som anger ett intervall eller "avstånd" mellan två händelser, likt en sträcka anger avståndet mellan två platser i rummet. Ändå kan jag bli nästan knäpp när jag tänker på begreppet tid, ungefär som när man tänker på universums oändlighet; ni vet den där tanken om vad som finns bortom vår planet, bortom Vintergatan, och bortom det som finns utanför den och så vidare….

Men tiden är konstant, en minut är en minut, en timme en timme och ett år ett år, lika för alla, rätt demokratiskt alltså.

Men oavsett svårigheten att begripa begreppet, så känns det vid sådana här tillfällen, termins- och läsårsavslutningar, naturligt att tänka tillbaka och sammanfatta tiden. Utan att rada upp allt det vi hunnit med under det här läsåret, så kan vi konstatera att vi just har avslutat ett läsår som för de allra flesta varit fyllt av lärande, hårt arbete och mycket ansträngning. Men det har också inneburit en massa trevligheter och så ska det vara i skolan, det ska vara hårt arbete, fokus och koncentration, men det ska också vara kul, stimulerande och kreativt.

För det är väl vad man fyller sin tid med som är det viktiga?

Det finns en f d professor i den här staden, hon är pensionär nu, som heter Bodil Jönsson. Hon har funderat mycket på hur vi använder vår tid och myntat begreppen BG och AG, Before Google och After Google. Hon menar att vi människor, med teknikens alla möjligheter, hamnat i en situation där vi använder tiden åt, som hon kallar det, "småttigheter" eller ”lätt-och-lagom-uppgifter. Vi undviker numera att engagera oss för något mer långsiktigt och övergripande, vi kommer aldrig till det stora och svåra och roliga. Vi plottrar bort vår tid på meningslösheter, genom att t ex ständigt berätta vad vi gör, var vi är, vad vi för ögonblicket ser osv, på Facebook, på Twitter och Instagram. Det blir mest ett brus, inget riktigt engagemang.

- Många har blivit rädda för att anstränga sig, säger Bodil Jönsson.

Så klart är internet och sökmotorer som t ex Google fantastiska redskap, men om det gör att allt fler tar den lätta vägen och googlar istället för att fråga sig själv, och dessutom inte heller sätter det man googlar i relation till vad man redan vet – ja, då kanske vi använder vår tid alldeles fel och vi förlorar vår förmåga att tänka i mer än ett led i taget. Då kanske vi ska se upp!

Det är här skolan kommer in, vi vill lära er se sambanden och mönstren och möjliggöra att småttigheterna förvandlas till långsiktig kunskap, förståelse och engagemang. Vi vill ta er till det där ”stora och svåra och roliga”. Vi vill få er att anstränga er.

Bodil Jönsson har också uppfunnit en ny tidsålder – prenässansen. Den är den tidsålder vi lever i nu, den där framtiden liksom är samma som nutiden, tidsluckan mellan nu och sen har nästan försvunnit – vi vill helst ha allt, genast! Ingen väntan, ingen längtan! Men längtan är viktig och längtan betyder ju just att man inte kan ha allt genast.

Men nu kan vi mycket snart ha det vi alla längtat efter, ett långt, avkopplande och förhoppningsvis soligt sommarlov, idag ändlöst som universum, imorgon redan naggat i kanten och vips … snart augusti och nytt läsår. Och jag vet, att åtminstone några av er kommer att längta tillbaka till skolan, där någonstans mitt i sommarens alla långa, lata dagar. Och då behöver man ju faktiskt inte anstränga sig;-)

Återstår för mig bara att tacka för det här läsåret, elever, lärare och föräldrar och tack Maria, bandet och årskurs 6 för det musikaliska. Jag önskar er alla en trevlig sommar och på återseende den 19 augusti kl 09.00. Och för er som nu lämnar grundskolan, årskurs nio, lycka till på färden. Också bland er kanske det kommer att vara ett uns av längtan tillbaka till Gunnesboskolan. Tveka då inte att titta in och hälsa på. Lycka till!

 


Bekvämt

Någon som är förvånad? 
 
"– En skola som startas, vinstintresse, inte något pedagogiskt engagemang, driver upp ett värde, säljer det för 400 miljoner till ett riskkapitalbolag, det går vidare i ägande, nu är det inte lönsamt, avveckla - och de som får ta smällarna är vi i kommunen och naturligtvis eleverna, säger Peter Persson." (riksdagsledamot (S).
 
Nyheter P4, Jönköping
 
Så bekvämt att ta ansvar i medvind, avveckla i motvind och lägga problemen i någon annans knä; kommunknät! Tur att det kommunala knät är brett, stabilt och välkomnande.
 
Grundaren om JB-gymnasiets nedläggning
 
Tidigare inlägg på temat: Någonannans problem
 
 

räknare
RSS 2.0