Mer fusk
Vi lägger ner mycket tid i skolan på att få våra elever att förstå vad som står i styrdokumenten, vad det är de ska lära sig, vad det är som är viktigt. Många, både elever, pedagoger och elevers föräldrar, sitter fast i gamla föreställningar om vad som är "riktig" kunskap. Det är inte ovanligt med föreställningen att kunskap är något som ska läsas in, kommas ihåg och sedan återges utan hjälpmedel. Det är då det är på riktigt ... Och så kanske det var en gång, egentligen inte för så länge sedan, men "times they are a-changin`". Idag handlar det ju inte bara om att memorera kunskapsbitar, idag handlar det om så mycket mer; att kunna förstå sambanden och sammanhangen, analysera, värdera och tillämpa kunskapen och att kunna skapa egen ny kunskap. Det är stor skillnad.
I ansträngningarna att få eleverna att fatta vad som ska läras använder vi oss ofta av s k bedömningsmatriser, ett bra sätt att peka på olika nivåer/djup av lärande. På Örnässkolan i Luleå använder man sig av prov i stället. Flera gånger. Och samma prov. Inte summativt i slutet av arbetsområdet, men mer formativt i början av arbetsområdet och under processen fram till arbetsområdets slut.
"I början var det en del föräldrar, och elever också faktiskt, som reagerade och undrade om det här inte var fusk. En del elever trodde nog att vi var korkade, som att vi inte fattat. »Då vet vi ju vilka frågor som kommer på provet, då kan vi ju det här.« Ja, det är ju liksom det som är meningen, säger Anna Sandstén och ler."
Helt rätt tänkt! Men .... bara om proven är utformade så att de utvecklar de förmågor som ska utvecklas enligt läroplanen. I exemplet från Luleå hittar man syftet för att ge eleverna upprepade prov, framför allt för att öva upp arbetsminnet. Det beskrivs inte vilken typ av frågor eller prov som det arbetas med, men man får hoppas att det ser något annorlunda ut än de traditionella minnesproven som elever förr i tiden (?) utsattes för. Jag tycker att det är betydligt mer spännande att ge tidiga och återkommande prov för att det ger pedagogen stora möjligheter att ställa precis de frågor som behövs för att eleverna ska utveckla sina förmågor och därmed tydligt visa eleverna vad som är viktigt att kunna.
Också på skolan jag leder kan jag ibland hitta kvarglömda s k instuderingsfrågor i kopieringsmaskinen. Frågor som endast syftar till att kontrollera elevernas minneskapacitet eller förmåga att hitta ett enskilt namn, årtal eller begrepp i en löpande text. Den typen av frågor behöver inte återupprepas eller ens användas en första gång. Den typen av frågor inbjuder inte direkt till att få eleverna att reflektera, undra, bli nyfikna eller lösa problem. Den typen av frågor kan man verkligen ifrågasätta på vilket sätt de utvecklar elevers förmågor att tänka självständigt och kreativt.
Således, gärna instuderingsfrågor och prov, men använd dem rätt! Byt ut frågorna, eller åtminstone komplettera med frågor, ställ rätt frågor! Och ställ dem tidigt. Använd dem formativt! Där tror jag Luleå tänker helt rätt.
Låt eleverna få se det slutliga provet första undervisningstillfället och sedan öva på att få till ett så bra svar som möjligt, men alla upptänkliga hjälpmedel. Låt eleverna ha med sina anteckningar, läroböcker och andra hjälpmedel på proven. Med alla medel tillåtna blir det inte ett dugg intressant att ställa kontrollfrågor för pedagogen, vilket ju syftet inte alls är. Sannolikt blir då frågorna av ett helt annat slag, något för eleverna att bita i, lösa, länka samman och förstå och kanske komma till insikt om. Något viktigt. Som så här t ex; teknikprov i åttan!
Mer fusk, helt enkelt ;-)
Korczak
Lyssnade här-om-morgonen på Tankar för dagen (någonstans mellan de nästintill zombieliknande frukostbestyren (gröten i micron, juicen i glaset och f-n vad man bränner sig på rostmackorna ;-) och det långsamma uppvaknandets vederkvickande känsla när livsandarna långsamt återvänder) och Thomas Hammarberg och hans reflektioner kring den polske läkaren, författaren barnpedagogen och medborgarrättskämpen under andra världskriget, Janusz Korczak (pseudonym för Henryk Goldszmit). Märkligt vad klarsynta en del människor var tidigt i historien, Alice Miller, Lev Vygotskij, Ellen Key, Jesper Juul och ovan nämnda Korczak är bara några.... och Hammarberg som med några få meningar och på ett mycket begränsat utrymme lyckas förmedla essensen i vem Korczak var och varför han fortfarande är värd att uppmärksammas, t o m med ett eget år. För de här raderna t ex:
"Det är inte viktigt att veta mycket, men att veta rätt saker, inte att kunna utantill men att förstå, inte att vara lite intresserad av allt möjligt utan att verkligen vara intresserad av någonting."
2012 är Korczaks år!
Nåja, det är i alla fall värt att tänka på ....
"Det är inte viktigt att veta mycket, men att veta rätt saker, inte att kunna utantill men att förstå, inte att vara lite intresserad av allt möjligt utan att verkligen vara intresserad av någonting."
2012 är Korczaks år!
Nåja, det är i alla fall värt att tänka på ....
Narcissos i skolan
"Hur har vi hamnat i läget att en elev, i vissa fall, ersätter självkritiken med en anmälan mot sin skola? Och varför stöder så många föräldrar sina barn, trots att de borde vara medvetna om att barnet inte läst på ordentligt?"
"Anmälarna känner sig kränkta av anledningar som att de fått alltför lågt betyg, inte fått diskutera sitt betyg, för att de stängts av från lektioner eller prov, eller av vaga orsaker som ”dålig stämning”. (---) Det visar sig att eleven inte läst på ordentligt, fått information som han eller hon ignorerat, stört lektionerna, missat provtiden eller haft för hög frånvaro."
Nu är friheten större
För att travestera ökänd sydskånsk kommuns devis; nu är friheten större ... Men till vilken nytta och för vem? Det fria skolvalet och ett kraftigt ökat antal friskolor de senaste 15 åren, har medfört en klart ökad segregering i skolan och en skola som blivit allt mindre likvärdig. Man pratar idag öppet om A- och B-lag, också på Skolverket. I en undersökning som publicerades i dagarna konstaterar man att skillnaderna i resultat ökar oavsett vad man jämför; resultat mellan kommuner, mellan skolor och till och med mellan klasser inom samma skola. Duktiga elever, från studiemotiverade hem, söker sig till skolor med elever av samma kategori och kvar blir de elever som har föräldrar med mindre initiativkraft, lägre utbildningsgrad och sämre social ställning.
Och därmed är spiralen igång; förväntningarna på eleverna styrs av vilka eleverna är, duktiga elever förväntas det mer av, vilka lyckas bättre bara av den anledningen och elever som har svårare att nå målen förväntas det mindre av, vilket i sin tur gör att de lyckas sämre. Till det kommer den s k kamrateffekten, elever sporras att prestera bättre i sällskap med studiemotiverade kamrater, och vice versa. Stor skola, många elever utan särskilda behov betyder god ekonomi, goda möjligheter att kompetensutveckla pedagoger och utrusta skolan med de senaste tekniska lärverktygen och därmed ännu bättre resultat. Och de mindre lyckosamma eleverna, på de allt mindre och fattigare skolorna ... ja, ni fattar.
Är det någon som är förvånad över den utvecklingen? För vem kommer detta som en fullständig överraskning? Inte för mig i alla fall.
Har i många år nu haft mina aningar (och jag är inte ensam om det), så klart innebär det det fria skolvalet en på sikt enorm risk för en olycklig uppdelning av elever i skolor med väldigt olika förutsättningar. Men kanske finns det hopp, när allt fler börjar vaknar. Ledare i ett av de två lärarfacken förespråkar t ex ökat statligt inflytande och mindre kommunalt dito. Jag för min del tror att det mer handlar om andra saker, nämligen höga förväntningar och kompetenta lärare, ett systematiskt kompetensutvecklingsprogram och från kommunalpolitikerna en mer rättvis fördelning av resurserna.
Nej, jag tycker inte det vore fel att begränsa friskolorna ännu mer och ta hänsyn till vad det fria skolvalet innebär för de skolor man väljer sig från. Segregation är sällan av godo, mångfald och blandning har aldrig varit mer befogat!
Björklund backar ... igen!
Hepp! Björklund backar ... igen! Påstår sig vara självkritisk och tar sig en funderare över lärares ökade dokumentationskrav. En trevligare valborg och ta det lugnt med demonstrerandet i morgon ;-)Läs mer på SVT Regeringen ser över kraven på dokumentation i skolan.
Ställ frågan rätt
Under SETT-dagarna pratades det också en del om hur vi bör ställa frågor i framtiden. Vikten av att ställa öppna frågor snarare än slutna frågor t ex. Kanske inte som den här, men rätt charmig ;-)
Trött och mätt
Med X 2000 genom natten, till tonerna av Charlie Haden, försöker jag samla tankarna från två dagar på den första SETT-mässan. Den stora tröttheten kom över mig i höjd med Nässjö, men utan att kunna slumra till, allt för mycket surrar runt i skallen. Försöker se mönster, koka ner det mest väsentliga och koncentrera behållningen. Kan konstatera att det mesta är redan hört, läst eller upplevt, utan att det för den skull varit onödigt att höra igen - tvärtom; behovet av att höra saker om och om igen, likt ett litet barns fascination av ständigt återberättade sagor, blir allt tydligare, för att just se sammanhangen, få ihop delarna.
Ett par saker återkom från flera olika föredragshållare; IKT är inte teknik! - det är relationsskapande, aktivt och kollaborativt lärande, kreativitet och passion! Det är ett vidgat textbegrepp, en uppmuntran till individuella uttryck och att skapa mening och funktion för eleverna.
Nocturnal/Charlie Haden and Gonzalo Rubalcaba
Vi är trötta och mätta på allt vad datorer och andra digitala verktyg heter just nu, men framför allt fulla av intryck och lust att gå vidare, prova nya verktyg och kombinationer. Anar en övertygelse, vilja och förmåga i medföljande medarbetargrupp, att ytterligare anstränga sig för att kunna öka förutsättningarna för våra elevers lärande, med ett batteri nya insikter och idéer. Trötta och mätta - men i morgon åter hungriga att delge kamrater på hemmaplan som hållt ställningarna några dagar.
Nåja, det var mer än en tanke som slog mig ....
Nåja, det var mer än en tanke som slog mig ....
SETT färdigt
Ny dag, nya insatser och nya input! Ytterligare en dag på SETT, vi hinner fyra seminarier innan hemfärd.
10.00 Joachim Thornström Läromedel anno 2012 - skapa din egen interaktiva bok. Följer herr Thornström på bloggen och fångar där upp många goda synpunkter, idéer och frågor. Idag berättar Joachim om Apple IBooks Author, en programapplikation för iPad och ett program för Macen att visa respektive skapa en interaktiv bok. Något komplicerat i samverkan mellan paddan och datorn, något man inte är riktigt van vid när det gäller Apple. Det mesta brukar fungera tillsammans på bekvämast möjliga sätt. Men här skapar man alltså i datorn, för att se resultatet i Macen. Varför? Kommersiellt? Sälja mer eller?
I vilket fall, Joachim visade på knappa timmen hur man kan använda programmen. I sin exempelbok, som var roligt välfunnen (med runor, hackor och stämjärn), Att rista sig till läsning, visade han vad man kan göra; läckert hopsatt med bilder, filmer och inbäddade klipp från Youtube. Hur coolt är inte detta?!
Joachim pratade om vad paddan och iBooks Author kan betyda för kunskapandet i skolan. Eleverna får/kan med detta verktyg:
- gå från att vara passiva läsare till mer aktiva läsare
- visualisera komplicerade begrepp
- hålla data aktuellt
- lättare ämnesintegrera
- underlättar multimodialtlärande
- starkt stöd i olika inlärningssstilar
Än en gång tänker man; F-n vad roligt att få vara elev i skolan i dag!! Kan jag få börja igen?
11.15 Stig Roland Rask Den digitala generationsklyftan. Länge sedan jag hörde Stig Roland Rask, kände igen det mesta, men det han säger tydliggör vad det handlar om. Läs vad bloggen IKT-Utforskaren tyckt om det Stig Roland Rask berättar.
Rask pratade kring begreppet Den digitala generationsklyftan och började med att konstatera att nätet ofta omtalas som något negativt, i medier och i föräldrakretsar. Och visst kan nätet vara förfärligt, enkelspårigt och begränsande - men det kan också vara härligt, kreativt och stimulerande. Det kan vara utvecklande, gränsöverskridande och fungera som brobyggare, men också styrande, likriktande och skapa murar. Nätet kan ibland fungera tröstande, men också ibland vara sårande, det kan vara spännande men också farligt, förljuget i delar, men också väldigt ärligt i andra och det kan vara såväl tolerant som diskriminerande. Nätet kan vara allt det som också livet utanför internet kan vara.
Rask menar att det behövs en rejäl förståelsekampanj av vad internet är, kan vara och kanske håller på att bli. Vad är det för problem med problematiseringen? Ungdomar upplever ofta att vuxna är oförstående och t o m fördömande om det som ungdomar sysslar med på nätet, kan de bli annat än undanglidande? I förlängningen kommer ungdomar att undvikea att vända sig till vuxna.
Vuxna ser öga-mot-öga som det bästa kommunikationsformen, medan ungdomar känner sig bekvämare och friare att kommunicera via tangentbordet och nätet (man vågar vara mer ärlig), vuxna associerar datorspel med våld, beroendeproblematik, meningslös tidsskillnad och social isolering, medan unga tänker på avkoppling och spänning.
Tillgången till medier har blivit mer individualiserat och rört sig från gemensamma miljöer till tonårsrummet och byxfickan. Någon gång där på 70-80-talet när familjens andra-tv bars in i ungdomsrummet försvann ungdomen med den!
Man har också rört sig från att vara passiva konsumenter, till att vara aktiva producenter av mediainnehåll. En 20-åring har idag skrivit mer text, tagit fler bilder och gjort mer film än medelföräldern har gjort under hela sitt liv. Det har blivit en starkare koppling mellan identitet och medier både när det gäller att skapa och att uttrycka sin identitet och också att ungas medieanvändning har en tydlig förskjutning av gränserna mellan det privata och det publika! rask-brasklapp på slutet:
13.00 Håkan Fleischer Om 1-1 är svaret, vad är då frågan? Går på det här mest för den spännande rubriken ;-). Fleischer har påbörjat (men inte slutfört) en forskning kring en-till-en i skolan och ställt ett antal obekväma frågor i haussen över konceptets förträfflighet. Vad är det man inte pratar om? Var är frågorna om lärare och elevers förändrade arbetsvillkor med införande av en-till-en? Något om stress? Vad händer med kommunikationen i klassrummet när alla elever har var sin dator? Ska vi undra över dessa frågor? Fleischer menar att det måste vi, det är misstänkt positivt kring en-till-en, mer av ett hallelujamoment, men att det också är starka marknadskrafter som har orsak att få det att se ut som framgångsrikt.
En annan reflektion han gjorde, var att skolbiblioteken ska vara med i en-till-en-projektet. När så sker blir konceptet bättre, i den meningen att elevernas källkritiska träning inte glöms bort. Se också till att alla lärare har bra kunskaper om motivationens mening, hur man rent allmänt motiverar elever till lärande. Ta reda på lärares huvudbryn, kartlägg personalgruppen - för att reda ut hur man ska planera skolans kompetensutveckling.
En-till-en handlar inte i första hand om teknik, det handlar om att skapa forum för möte och att i varje möte med varje enskild elev, älska mötet.
"Låt inte en-till-en bli svaret på en fråga vars formulering ni glömt"
I huvudet på Håkan Fleischer
14.15 Christina IT-mamman Löfving Motivation att lära - hur hjälper vi elever att utveckla det? IT-mamman är också en blogg jag återkommer till med jämna mellanrum, för tips och idéer om allehanda IKT-relaterade saker. Kul att se henne live!. Titeln idag kom att handla mer om motivation och mycket lite om IKT. Det handlade om att hitta motivation och vad som krävs för det. Erica menar att motivation är något man kan skapa, enligt följande;
- motivation går att utveckla - vi kan hjälpa den på vägen i vårt förhållningssätt
- motivation kräver förståelse för sammanhanget
- motivation kräver tillit
Carol S Dweck pratar om talanginställning, med inställningen "jag är född sådan, jag kan inte påverka, allting måste vara rätt och fel, jag vill inte visa min svaghet) och steg-för-steg inställning (med inställningen "jag kan utvecklas, jag kan påverka, jag kan hitta kreativa lösningar, det gör inte så mycket att jag ibland visar mig svag). Det är två olika sätt att ge feedback (beröm); det kanske inte är så bra som vi vuxna ofta gör, säger t ex:
- Oj vad fint, vad duktig du är!
Kanske hellre något i stil med:
- Jag ser hur du kämpar. Du, hur tänkte du här? Kanske om man gör så här ...
Det visar sig att grupper som får den senare typen av feedback är benägna att gå vidare till en högre nivå av lärande, med större utmaningar, medan den första typen av beröm tenderar att förstärka en inställning av att bli kvar i sin "comfort zone".
Forskargruppen Stone/Deci/Ryan ger följande råd hur man skapar motivation, på lång sikt; en inre motivation:
- ställ öppna frågor - tillåt att elever får spåna, göra fel
- lyssnar aktivt och återkopplar
- erbjud valmöjliheter och klargör ansvarsområden
- ge uppriktig och positiv respons
- undvik tvingande kontroll (yttre motivation)
- uppmuntra att utveckla och utmana kunnandet i nätverk
Hepp, nu hinns det inte mer. Mot tunnelbanan och tåget söderut. SETT färdigt!
Nya SETT att se
På plats i Kista-mässans konferenslokaler, för två dagar IKT-föreläsningar på SETT. Ett stort utbud av 45-minuters föreläsningar/seminarier ger en del beslutsångest; det är alldeles för mycket man bara måste lyssna till. Vi har dock gjort upp ett prioriteringsprogram för de 6 seminariepassen under dagen, från kl 10.00-18.30.
10.00 Först på programmet var Aron Solomon och rubriken A global perspective on schools, empathy, leadership and learning. Han öppnar med, Stockholm is my favourite city! Budskapet i hans anförande, som jag uppfattade det, var att det är, likt Puentedura tänker, att omdefiniera skolan. Han jämförde skola i en rad olika länder; USA, Kanada, Kina, Sverige och Finland så klart. Men poängterade också att finsk skola fungerar i Finland, sannolikt ingen annanstans och därmed inte för andra att ta efter (adress Björklund).
Vi har verkligen en omdefiniering att hantera, enligt Aron. Vår uppfattning om telefonen t ex, den håller på att totalt ombildas. Vad är egentligen ett telefonsamtal? Hur många svarar på ett telefonsamtal i real time idag? I morgon? Vad är en fax? Hur många skickar mail nu för tiden? Hur kommunicerar vi, om bara ett par år? Och vad betyder det för lärande och skola? Stora saker på gång ...
Aron Solomon avslutade med, framtiden är att arbeta kollaborativt! Tror jag också.
Aron Solomon avslutade med, framtiden är att arbeta kollaborativt! Tror jag också.
11.15 Anna Engström/Carola Rehn Lindberg Att skriva sig till läsning med datorn.
Ibland blir saker och ting så uppenbara. Har länge varit fascinerad över hur människor lär sig att läsa. När nya metoder och modeller för detta presenteras i form av att skriva sig till läsning, är det klart intressant. En av de mest intressanta saker som kommit upp de senaste åren är Arne Trageton och hans sätt att lära små barn att läsa, nämligen via att skriva. Och att skriva på en dator. Pedagogerna från Grimstaskolan i Vällingby ville kalla det ett arbetssätt - detta att skriva först och med hjälp av det så småningom läsa. Vad är då så speciellt och nytt med detta? Kanske egentligen inte så mycket nytt, mer än datorn då. Allt skrivs på datorn, skrivs och hörs (via talsyntes), eleverna slipper lägga ner en massa tid på att skapa bokstäver för hand innan de kan använda bokstäverna (vilket ter sig ganska korkat om man tänker efter, ingen direkt funktion, ingen egentlig motivation).
Funktion tycker jag är ett nyckelbegrepp i sammanhanget; här får eleverna en inlärningssituation som grundar sig på produktion, snarare än konsumtion, stora möjligheter till kollaborativt lärande, de arbetar med sina egna verkligheter och ser en direkt koppling till funktion. Det är en aktiv process, svår att misslyckas med och som medför ett stort mått av lust. Pedagogerna från Grimsta framhöll och metodens värdegrundsperspektiv; det handlar om samarbete, kommunikation om språk, kreativitet, uttrycksmöjligheter, självförtroende och skapar egen, tydlig framgång. Här finns också ett positivt genusperspektiv.
13.00 Andreas Skog, IT-pedagog på Mediacenter i Västerbotten, Sociala medier för lärande. Föredragshållaren berättande inledningsvis om syftet med de 45 minuterna; att ge en känsla av vad som är på gång, vad det innebär för oss alla, och särskilt i skolan, att hela världen är uppkopplad.
Ibland blir saker och ting så uppenbara. Har länge varit fascinerad över hur människor lär sig att läsa. När nya metoder och modeller för detta presenteras i form av att skriva sig till läsning, är det klart intressant. En av de mest intressanta saker som kommit upp de senaste åren är Arne Trageton och hans sätt att lära små barn att läsa, nämligen via att skriva. Och att skriva på en dator. Pedagogerna från Grimstaskolan i Vällingby ville kalla det ett arbetssätt - detta att skriva först och med hjälp av det så småningom läsa. Vad är då så speciellt och nytt med detta? Kanske egentligen inte så mycket nytt, mer än datorn då. Allt skrivs på datorn, skrivs och hörs (via talsyntes), eleverna slipper lägga ner en massa tid på att skapa bokstäver för hand innan de kan använda bokstäverna (vilket ter sig ganska korkat om man tänker efter, ingen direkt funktion, ingen egentlig motivation).
Funktion tycker jag är ett nyckelbegrepp i sammanhanget; här får eleverna en inlärningssituation som grundar sig på produktion, snarare än konsumtion, stora möjligheter till kollaborativt lärande, de arbetar med sina egna verkligheter och ser en direkt koppling till funktion. Det är en aktiv process, svår att misslyckas med och som medför ett stort mått av lust. Pedagogerna från Grimsta framhöll och metodens värdegrundsperspektiv; det handlar om samarbete, kommunikation om språk, kreativitet, uttrycksmöjligheter, självförtroende och skapar egen, tydlig framgång. Här finns också ett positivt genusperspektiv.
13.00 Andreas Skog, IT-pedagog på Mediacenter i Västerbotten, Sociala medier för lärande. Föredragshållaren berättande inledningsvis om syftet med de 45 minuterna; att ge en känsla av vad som är på gång, vad det innebär för oss alla, och särskilt i skolan, att hela världen är uppkopplad.
Det hände något 1990 - internet kommer in i bilden på allvar. Plötsligt var hela världen sammankopplad i ett gigantiskt nätverk (var åttonde människa på jordklotet är idag med på Facebook t ex). Plötsligt har helt nya grupper fått inflytande. Vi hamnade i ett helt nytt gemensamt kraftfält, ett kraftfält med en enorm energi. Och vi gör det tillsammans - kollaborativt!
Andreas pekade också på det faktum att man inte kan ställa sig utanför sociala medier, alla påverkas direkt eller indirekt, det går helt enkelt inte att välja bort. Han pekade t ex på att folk som handlar med dina pensioner är på sociala medier, läser Blondinbella och andra.
Men varför så viktigt att inte ställa sig utanför sociala medier, som förälder, lärare eller rektor, även om man inte ser varken nytta eller nöje med att delta? Det handlar om att skaffa sig medborgerlig kompetens, menar Andreas. Också sociala medier är kraftfulla verktyg för lärande; ett konstruktivistiskt verktyg där elever får tillfälle att möta riktiga människor i riktiga situationer - funktion! Elever kan mycket och känner till mycket om social medier - men att använda dem för lärande ser inte eleverna inte så tydligt. Detta måste vi i skolan visa eleverna, genom att flytta över lärandet på elevernas egen planhalva.
Kolla Andreas hemsida!
14.15 Dennis Westerberg Blir du lönsam lille vän? Om inte, köp ett munspel! Med den rubriken kan man inte annant än öppna med en bluestrudelutt på munspel, eller hur?
Bloosblasters - på munspel Dennis Westerberg
Därefter följde en timme lång show med många anekdoter, oneliners och skratt, men också viktigheter angående kreativitet, passion och nya sätt att föhålla sig till barn- och ungdomskulturer. Huvudbudskapet, som återkom hela tiden, var att vi måste möta våra unga (i skolan våra elever) där de är, och ta dem dit vi vill. Vad vill vi då, förutom att skapa ansvarstagande samhällsmedborgare? Kanske bibehålla nyfikenheten och kreativiteten ...
Vad är kreativitet? Publiken fick sms:a in sina förslag under föreläsningen, förslagen var många; tänka utanför boxen, lösa problem etc. Westerberg definierade vad kreativitet är på följande sätt:
Slutligen ett råd på vägen, till alla vuxna, föräldrar såväl som lärare och skolledare:
16.00 Patrik Hernwall och hans föredragning Ungas uttryck i digitala medier, en multimodal kompetens var en ganska seg historia. Kanske berodde det på den mörka föreläsningssalen, den sena timmen eller på innehållet, som egentligen var intressant, men kanske för dåligt sammanhållet.
Multimodalitet handlar i alla fall om hur man använder flera olika unika resurser och blandar dessa till nya uttryck, om det vidgade textbegreppet, hur man kan hitta alternativa sätt att uttrycka tankar, känslor och kunskaper; med ljud, bild, film, video, dans, text, röster, layout, sampling etc. Det handlar om hur den som skapar - "producer" och den som konsumerar - "user", flyter samman till en och samma, till en "produser".
Slutligen, fem ödmjuka förslag till hur vi vuxna bör förhålla oss till barn- och ungdomar:
Så, mingel, middag och en tidig kväll. SETT en hel del bra idag! ;-)
Vad är kreativitet? Publiken fick sms:a in sina förslag under föreläsningen, förslagen var många; tänka utanför boxen, lösa problem etc. Westerberg definierade vad kreativitet är på följande sätt:
- att definiera problem
- komma på så många olika lösningar som möjligt
- välja ut en av lösningarna
Slutligen ett råd på vägen, till alla vuxna, föräldrar såväl som lärare och skolledare:
- visa din passion
- låt kidsen visa sina passioner
- bjud in passionerade människor till skolan
- besök platser där passionerade människor möts
16.00 Patrik Hernwall och hans föredragning Ungas uttryck i digitala medier, en multimodal kompetens var en ganska seg historia. Kanske berodde det på den mörka föreläsningssalen, den sena timmen eller på innehållet, som egentligen var intressant, men kanske för dåligt sammanhållet.
Multimodalitet handlar i alla fall om hur man använder flera olika unika resurser och blandar dessa till nya uttryck, om det vidgade textbegreppet, hur man kan hitta alternativa sätt att uttrycka tankar, känslor och kunskaper; med ljud, bild, film, video, dans, text, röster, layout, sampling etc. Det handlar om hur den som skapar - "producer" och den som konsumerar - "user", flyter samman till en och samma, till en "produser".
Slutligen, fem ödmjuka förslag till hur vi vuxna bör förhålla oss till barn- och ungdomar:
- uppmuntra till bred textualitet
- och individuella uttryck
- kommentera
- aktivt söka upp ungas gestaltning från fritiden
- relevantgöra
Så, mingel, middag och en tidig kväll. SETT en hel del bra idag! ;-)
Att vara barn och fattig
Idag lyssnar jag på Kristian Lundberg och Tankar för dagen, om barnfattigdom och hopplöshet; om brist. Nyttigt för varje vuxen i skolan att ta in... Vad vet vi om våra elevers vardag på hemmaplan? Vilken förståelse har vi för de problem, hinder och frustrationer som agerar bromsklossar för elevers lärande? "Hur då överleva? Hur då bli mer än denna brist? Hur komma bort, hur kunna överleva i sin mänsklighet? Och vad då göra? Enkelt, svara Ja på frågan om jag ska ta hand om min bror, dina barn."
Det man förr kallade solidaritet? Var blev den av? Tack för tipset, Ove.
Slutsparat?
Skolpolitikerna i BSF Lunds stad verkar ha fattat läget, i alla fall de flesta; folkpartiet, socialdemokraterna, centern, miljöpartiet och vänstern kräver nu full kompensation för de kostnadsökningar som skolan står inför 2013. I en artikel i dagens Sydsvenskan Alliansen oenig om besparingar i skolan poängterar ordföranden i Barn- och skolnämnden, Lars Hansson (fp), hur skolans utökade uppdrag kräver mer resurser, inte mindre. Det är bra och inte en dag för tidigt!Under en följd av år har vi skolledare i samtal med politikerna, t ex under bokslutsdialoger, inte upplevt något egentligt stöd för de synpunkter vi framfört, snarare motsatsen. Retoriken har handlat om prioritering, omfördelning rationalisering och kostnadssänkning. Men det finns så klart en gräns för hur länge man kan omprioritera, trixa och omfördela tilldelade medel inom ramen. Till någon del resulterar detta naturligtvis i en kvalitetsförsämring, men inte nödvändigtvis för dem av våra elever som har de största behoven, som Monica Molin (s) antyder i artikeln. Arbetet med att få det största flertalet elever godkända klarar vi fortfarande, det är i andra delar vi riskerar att inte nå så långt som det hade varit möjligt, nämligen att lotsa de riktigt duktiga eleverna till toppen av sina förmågor, det som idag fortfarande skiljer eleverna i Lunds kommun från många andra elever i andra kommuner. I alla fall om man läser Eskil Fagerströms krönika i samma blad samma dag.
Nästa generation Lundabarn blåser förbi
Jag tror att det är mer än jag som lätt kan tänka sig att betala mer i skatt för att bibehålla en hög kvalitet i skolan. Självklart ska vi fortsätta att vara i frontlinjen bland Sveriges skolor! Hoppas nu bara att de kan enas i skolnämnden och får gehör för sina krav när budgeten för 2013 ska tas i juni.
Vad är det man säger; smakar det, så kostar det.
Statussyndromet
Vad är det som säger att det är dem i högstatusyrken (hög utbildning/hög lön) som är värst drabbade av stress, funderar Sir Michael Marmot, folkhälsoexpert från Storbritannien, i sin forskning om människors hälsa och i sin bok Statussyndromet? Kanske ingenting - tvärtom, är det sannolikt de människor som är i positioner där man bara i begränsad omfattning kan påverka sin situation, som inte har möjlighet till full kontroll över sitt liv, som utsätts för mest stress. Stress som faktiskt leder till en för tidig död. Lyssna på intervjun med Sir Michael Marmot i P1:s Vetenskapsradion Forum i veckan (tillgänglig till 2012-05-09). Det är intressant ....Kontroll och delaktighet igen, så viktiga delar också i våra elevers lärande enligt Peter Gärdenfors, i sitt sätt att se på lust, motivation och lärande.
(Läs tidigare inlägg Motivation och kontroll!)
Och viktigt i ledningen av en skola, tror jag. Min absoluta ambition, känsla av kontroll; i fördelning av arbetsuppgifter, tjänster, schema etc. Bör väl påverka graden av stress, nedåt ...
Nåja, det var bara en tanke som slog mig ...
Rektors- och pingisblogg
Rektors- och pingisblogg!? Inte vet jag vad det blir, men väldigt kul initiativ från rektorskollegor som just börjat sin rektorsutbildning i Växjö. Rektor fattar jag, pingis är jag mer osäker på, men antar att det handlar om typ varannankommentarsstuket (!). Heja er och lycka till; ser fram emot många roliga, lätt frustrerade och kanske lärande kommentarer på pingisbloggen. (Pst, saknar en närmare presentation). Här kan ni följa Jens och Henriks rektors- och pingisblogg
Känn ingen press pojkar ;-)
Grupproller
Pratat mycket, och i samband med det läst en hel del, om skolledarskap och grupproller den här senaste gången på Rektorsprogrammet, fokus på tema medarbetare. En av de bästa gångerna; bra föreläsare, bra gruppaktiviteter (kopplade till våra senaste uppgifter) och tid för förberedelse av kommande examinationsuppgifter.
En av uppgifterna till den här gången hette 360 graders spegling, en övning i att via intervjuer komplettera våra bilder av vem man är som ledare. Fyra medarbetare, ledarkollegor och lärarmedarbetare, har i intervjuer fått ge sin bild av mig i ett antal intervjusvar, sedan sammanställda och tolkade av intervjuaren (en rektorskollega i programmet). Jag har på motsvarande sätt intervjuat en tredje rektorskollegas medarbetare. Hur som helst, inte mycket förvånade mig i den sammanställningen jag fick i min hand efter intervjuerna, möjligen att jag inte förväntat mig så mycket positiv feedback, det är man inte bortskämd med. Tror mig emellertid ha en hyfsat tydlig bild av mig själv, vem jag är, vad jag kan och vad jag är mindre bra på. Har, likt många andra, en tendens att förstora det senare, det vill säga förbättringsområdena ;-). Jobbar på det ....
För övrigt handlade det som sagt mest om medarbetarna den här gången, det som man brukar kalla gruppdynamik. Här vid lag har vi på skolan en lång tradition av att arbeta i arbetslag (en kvalificerad kompetensutveckling bara det) och stor erfarenhet av att utveckla skolan tillsammans. Det finns flera teorier om hur grupper fungerar, vilka roller som ingår och vad för slags och varför vissa processer sätts igång ... eller inte. Som skolledare vill man naturligtvis skapa bästa möjliga förutsättningar för grupper att fungera tillsammans och sannolikt uppnår man detta med en bred variation i kompetenser. Det är detta många skolledare sitter och funderar över just nu, nästa läsår och tjänstefördelningen; hur organiserar vi oss på bästa sätt? vem ska arbeta med vem? var har vi kompetenserna som kompletterar varandra? hur skapar vi optimala arbetslag?
Kanske kan en av dessa teorier, som vi fick höra talas om vid senaste träffen på rektorsprogrammet, vara till nytta; Belbins rollteori. Enligt Belbin finns det nio olika roller i en grupp.
- Tänkaren - individualistisk, kreativ och oortodox. Ofta sammankopplad med rena geni-egenskaper. Bortser ibland från praktiska detaljer.
- Genomföraren - konservativ, organisatorisk och disciplinerad. Kan vara oflexibel. Agerar ofta som teamets praktiske tänkare, med förmågan att skapa processer och metoder får att nå målen.
- Samordnaren - lugn, självsäker och målstyrd. Uppvisar sällan hög kreativitet eller intelligens. Säkerställer att teamets alla medlemmar medverkar genom att fördomsfritt ta hänsyn till allas åsikter.
- Formaren - dynamisk, överspänd, utmanande och målinriktad. Kan vara provocerande och otålig. Driver teamet till att konfrontera problem.
- Resultatforskaren - entusiastisk, nyfiken och kommunikativ. Tappar gärna intresset efter den inledande entusiasmen. Bidrar starkt positivt till teamets resultat genom sin förmåga att nätverka och utforska möjligheter utanför teamet.
- Kontrollören/utvärderaren - strategisk, diskret och förnuftig. Ofta låg förmåga att motivera andra. Samlar in och utvärderar samtliga möjligheter i en problemställning.
- Lagspelaren - social, känslig och mild. Kan vara obeslutsam. Fokuserar på teamets personliga relationer, och jobbar för att upprätthålla bra samarbetsklimat.
- Avslutaren - metodisk, samvetsgrann och perfektionistisk. Oroar sig för småsaker. Säkerställer kvalitet i teamets arbete genom sitt fokus på detaljer.
- Specialisten - den nionde teamrollen som skapades för att beskriva den roll en tillfälligt inhyrd specialist får i teamet.
Med lite nyans kan man åtminstone tänka sig att ingen är bara en roll, sannolikt handlar det om att man intar olika roller olika mycket eller ofta. Men som utgångspunkt för hur vi kan bli mer medvetna om hur "våra" grupper fungerar och hur de möjligen kan fungera bättre, kan dylika modeller/teorier kanske vara till någon hjälp ;-)
Glad Påsk!
Långfredagsstämning, regn och rusk och soffläge. Beslöt här om veckan (eg pga en icke-avanmälan till någon bokklubb ;-) att ge Håkan Nesser en chans, De ensamma. Är inte övertygad, kan jag säga ... men alltid lär man sig något. Här en rätt tänkvärd kommentar och en vink åt landets lärarutbildare, från en av karaktärerna i boken som tillsammans med flickvännen ska ta sig an två olika lärarjobb:"Fast det är ingen konst, säger Germund. Tänk på någon bra lärare du haft och så beter du dig ungefär likadant. Man ska inte krångla till saker."
Tja, varför inte, lärarlärlingsystem i stället för högskola. Glad Påsk!
