Torrsim
Läser Lärarnas tidning på fredagkvällen, om Johan Unenge och vikten av att väcka elevers intresse för litteraturen. Bortsett från hans upprördhet över hur han bemöts i många av de skolor han besöker i sin roll som läsambassadör (läs mer om det här), betonar han hur viktigt det är att lärarna själva är läsande individer, om man vill att eleverna ska läsa. Och kanske är det som han anar och erfar, att datorer och läsplattor till någon del får ersätta insatser på traditionellt bokläsande, men så är det inte för alla skolor. För en del finns det ingen motsättning i valet av datorer och litteraturen; man kan faktiskt både köpa Macbooks och samtidigt signalera att litteraturen är viktig, Unenge, t ex i 60 mil eller 60 mil returen ....
Men kanske är att läsa lite som att torrsimma livet ... ;-)
Proffice?
Fler än jag lär ha fått kaffet i vrångstrupen denna morgon, när Ekot rapporterar om handläggningen av sökta lärarlegitimationer. Proffice gör själva bedömningen och Skolverket snabbkollar! Det låter väl betryggande :-)Att leda sitt eget lärande
Har de senaste veckorna, inom ramen för rektorsprogrammet, plöjt ledarskapsböcker i en näst intill ohälsosam omfattning. Undrar i vilken mån det hjälper för att bli en bättre ledare ;-) Hur många teorier kan man konstruera i ämnet? Vilken av dem är närmast sanningen? Eller ... kan det vara så att alla är lika sanna, fel eller ofullständiga?För mig hänger begreppen lärande och ledarskap intimt samman. De erfarenheter jag genom åren fått i arbetet med elever och lärande, använder jag ofta i mitt ledarskap av vuxna medarbetare i min skolledarroll. Både med elever och medarbetare handlar det i första hand om att utveckla en hög grad av att lära sig/utveckla sig själva. Vi är alla lärande individer och varje enskild individ har att leda sitt eget lärande/sin egen profession.
På samma sätt som elever behöver tid till metakognitivt tänkande för sin inlärning, behöver medarbetare koppla innehållet i sin undervisning och sin uppgift till det egna ”självet”, reflektera över sitt sätt att vara lärare. Innehåll måste ständigt betraktas i förhållande till det egna jaget, till sina känslor, attityder och erfarenheter. En duktig lärare hittar vägar att koppla innehållet i undervisningen till sina elevers verkligheter, men också till sitt eget ”jag” och en duktig ledare förhåller sig på samma sätt gentemot sina medarbetare; leder mer med frågor än med svar och arbetar systematiskt med att få eleverna/medarbetarna att lära/utveckla sig själva (portfolion för elever såväl som pedagoger är en del av detta).
Med en sådan inställning och ambition är dock risken uppenbar att betraktas som en svag ledare, någon som inte är riktigt kapabel att ta beslut, att vara velig, osäker och/eller alltför lyhörd (om man nu kan vara det). Men jag tänker att det finns mängder med kompetenser, så oerhört mycket kunskap, erfarenheter och klokskap i ett lärarkollegium, kompetenser som man ödmjukt måste förhålla sig till som ledare och som man måste tillvarata; organisera och fördela, coacha och uppmuntra - utan att försöka att tränga in i alla detaljkunskaper. Härvidlag vill man, som ledare med ambition att skapa ett kreativt arbetsklimat, inte lägga sig i och inte styra med regler och förmaningar i varje enskilt läge. Min uppgift som ledare är att sätta kursen, staka ut riktningen, sätta ramarna och tydliggöra syften och mål. Olika uppgifter, samma mål i ett kollaborativt samspel.
I framtiden anar jag att behovet av kollaborativt lärande/ledarskap kommer att öka, dvs att det kommer att krävas allt mer av samspel mellan den som lär ut/leder och den som lär in/blir ledd, beroende på att de flesta organisationer tenderar att utvecklas till allt mer av oberoende och självledande enheter. Varken läraren eller skolledaren kan längre påstå sig vara den som vet bäst i alla sammanhang (frågan är om det någonsin varit det). Alltmer kompetenta elever/arbetstagare gör ett traditionellt lärarskap/ledarskap allt mindre relevant.
Det finns helt enkelt ingen ”bästa ledarstil” eftersom det kommer an på så många olika variabler; ledarens person, organisationen, organisationens olika aktörer, olika situationer etc. Ledarskap, om man är lärare eller skolledare, är ett alltför komplext fenomen för att kategoriskt inordnas i endast en heltäckande roll. En lärare kan inte vara samma slags lärare för alla klasser, grupper eller elever och en skolledare måste ha förmågan att vara ledare på olika sätt med olika kollegier, arbetslag och medarbetare. Ändå försöker många ledarskapsutbildare att kategorisera särskilda ledarskapsstilar, skapa profiler och roller som man kan placeras i. Har genom åren i olika skolledarutbildningar och kurser utsatts för en del teorier, test och efterföljande analys för att definiera en särskild ledarskapsroll. Samtliga är ganska fyrkantiga och kanske inte så mycket att luta sig mot, men lite roliga att göra. På nätet finns det flera siter där man lätt kan få snabba svar om vem man är som ledare. Om man nu inte vet det ..... Som den här t ex:
Vill du prova själv? http://www.tidernasrekrytering.se
Häpp, så kan det gå ... (gillar särskilt flygarmössan ;-)
Märkligt
Läser i dagens tidning om efterspelet till de datorinbrott, inklusive det på Gunnesboskolan, som begicks under slutet av höstterminen. Man har sedan en tid tillbaka gripit och förhört och lyckats binda flera personer till olika skolinbrott. Man har också hittat en del av stöldgodset, bl a en av våra stulna datorer. Men åklagaren har beslutat att inte åtala de skyldiga för skolinbrotten. Förövarna har begått betydligt grövre brott, som de i stället åtalas för. The båtten is nådd
Back in business!...
... och the båtten is nådd! På mina skrivbord, menar jag, för första gången på länge kan jag se öppna fria ytor på flera ställen ;-) Massor av papper, pärmar, gamla post-it-lappar och diverse annat har förpassats till containern för brännbart, alternativt dokumentförstöraren i kopieringsrummet. Säkert har ett och annat åkt med, som jag (eller i värsta fall Skolinspektionen, häpp) förr eller senare kommer att sakna och förgäves leta efter. Men det får det vara värt.
Det tar sin lilla tid att städa skrivbord, hyllor och lådor, särskilt när man fastnar i en massa texter; gamla planeringar, utvärderingar, riktlinjer, PM, foton och annat smått och gott; blir liksom en liten odyssé över de senaste årens skolutveckling och det är välgörande. Inte så att man bara inser vad mycket onödigt, dumt och fel man gjort tidigare (i alla fall inte exeptionellt mycket mer än någon annan, tror jag) men framför allt för att man förstår hur utvecklingen rusar fram och hur mycket bättre, smidigare och klokare (nåja ;-) man förhåller sig till saker och ting idag.
Lite portfoliokänning idag för rektorn.
Gott Nytt År
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=109&artikel=4879444Det var väl det jag visste... Gott Nytt År!
Grönt och skönt
Koltrasten väcker tidigt, nästan sex grader i sundet och grönt och skönt. Gillar!From my Spotify-list December 2011
Tjuvarnas jul
Terminens sista dag, julavslutningsceremoni i matsalen med alla elever 6-9 samlade; sång och julstämning, prisutdelning och några korta ord från rektorn. Temat i år var rätt givet ....
"Så var det jul igen, terminsavslutning och mycket, mycket snart nu … jullov. Med ljus, kakbak, doft av granbarr och hyacinter och klappsnappare på tv:n ….
Jag har sett adventskalendern på tv några gånger i år, tycker den verkar riktigt bra, eller hur? Påminner rätt mycket om en gammal bok från 1800-talet av Charles Dickens som heter Oliver Twist …. De har liksom stulit idén, miljön och formen, men så heter den ju också Tjuvarnas jul, så det är kanske inte så konstigt. Undrar om de tänkte på Gunnesboskolan när de namngav årets tv-kalender!? För en tjuvarnas jul blev det ju för oss också, tyvärr.
Lite mer än vi kanske önskade. Det kändes inte riktigt bra i magen när jag förra söndagen blev uppringd kvart över nio på morgonen av Sydsvenskan, som undrade vad jag tyckte om att det varit inbrott på skolan. Ja, vad säger man? Lätt söndagsmorgontrött kunde jag inte få fram annat än: Nej vad tråkigt! Hela söndagen och stora delar resten av veckan kändes ganska deppig. Men så tänkte jag; ska vi låta oss slås ner av detta, ska vi låta några simpla tjuvar bestämma hur vi ska ha det i skolan? Ska vi börja deppa, bli rädda och börja stänga in oss, låsa dörrar och gömma undan saker?
Det är precis detta vi vill motarbeta här på skolan; vi vill kunna ha öppna dörrar, vi vill ha möjlighet att ha våra ägodelar obevakade och kunna lita på varandra. Vår utgångspunkt är att alla är ärliga och uppriktiga, att man inte försöker komma undan felsteg man gör, lura varandra eller stjäla från varandra. Det är en bra utgångspunkt, tycker jag. Det är vår ambition och vilja här i skolan, att lära er respekt för andras person och saker, att visa varandra tillit, förståelse och empati. Då måste ni också ges den möjligheten till att ta ansvar, kanske ibland utsättas för frestelser och att vi tar en del risker. Vi måste tillåta oss att göra fel ibland. Att göra fel kan vara lärdomar som varar hela livet.
Vi ska inte misstro varandra, men vara försiktiga. Vi vill också i fortsättningen ha ett tillåtande och öppet klimat på vår skola! Det ska inga "datorsnappare" komma och förstöra!
Vill också passa på att tacka årskurs 9 för en väl genomförd kabaré, den var rolig och välgjord. Därmed förpassade ni en gammal tradition att ha kabaré på våren och införde en ny tradition, att kabaréa i slutet av höstterminen och med ett klart bredare tema än det varit förut.
En annan ny tradition införes också i år; Gunnesbo Filmfestival. Mikael ska snart berätta och visa mer om den, men innan vi går över till prisutdelningen av den nyinstiftade Gunnesbo Filmfestival, vill jag först och främst tacka tvåorna, femmorna och Maria för de fina sångerna (ja, det kommer mer) önska er alla, elever, lärare och övrig personal, en riktigt god jul, ett roligt och spännande lov och ett gott nytt år 2012.
Vi ses nästa år!"
Ja, ungefär så ...
Bristen på trancendens
Idag får Tomas Tranströmer sitt nobelpris. I uppståndelsen kring detta har hans diktning uppmärksammats i tidningar, tidskrifter, tv och radio och hans böcker säljer som aldrig förr. I OBS i P1 i veckan berättade en annan Tomas, Tomas Videgård, om den dansk-amerikanska psykologiprofessorn Steen Halling och hans bok om trancendens (5 minuters sammandrag nedan). Videgård refererade till Svenska Akademins motivering till Tranströmers pris och använde detta som utgångspunkt i samtalet om trancendens. "Förmodligen har bristen på mening, trancendens, aldrig varit större än nu, i vår del av världen. Delvis handlar det om vårt exklusiva fokus på det rationella och mätbara, dels handlar det också om vanans makt. Det vanda sväljer allt. När upplevelsen övergår i det vanda, bleknar det bort. En baby kan falla i trans över vindens och ljusets spel i trädens grenar, medan vi flyktigt noterar att det blåser visst idag."
Detta med trancendens är ju, om man definierar det som Halling, dvs som meningsskapande, också det vi sysslar med i skolan, nämligen att motivera och hjälpa elever till lärande, att hitta sin inre motivation, utveckla förståelse för sin omgivande miljö och empati för andra; "det handlar inte bara om att på ett intellektuellt sätt förstå den andres ”point of view” utan att på ett plötsligt och överraskande sätt träda in i den andres värld." Med det perspektivet på vårt uppdrag känns det inte direkt lätt, men oerhört utmanande och spännande! Eller hur?
Här kan du läsa Tomas Videgårds text!
Tema I(K)T
I senaste numret av Lärarnas tidning fokuserar man IKT, Informations- och KommunikationsTeknik, Tema IT-klyftan, och tar upp datorernas intåg i skolan ur flera olika perspektiv, både vad gäller möjligheter och hinder, förhoppningar och farhågor. Många intressanta artiklar och infallsvinklar, här några exempel.
Klyftan syftar dels på den skillnad som delar den svenska skolan i åtminstone två delar, de kommuner och skolor som satsar, och har satsat en tid, och de som inte gjort det. Men också de klyftor som handlar om tillgång till tekniken (idag inget större problem eftersom de flesta har en dator i hemmet), eller den som handlar om hur den digitala tekniken används och om man har de kunskaper som behövs för att utnyttja alla de nya möjligheterna till fullo, i skolan och i hemmen. Barnen/Eleverna som kommer från miljöer där de stimuleras till att använda nätet för lärande, snarare än att bara kommunicera via Facebook och spela spel, får just den skolning och den nyansering av nätets fantastiska möjligheter som är nödvändig för att våra elever ska upptäcka alla de nya lärresurser som finns tillgängliga bara några få klick bort. Stora möjligheter, ibland lite för mycket möjligheter, enligt en del skeptiker.
Men det är här lärarna kommer in! För att peka på alternativen, vägleda och handleda i informationsflödet, sätta elever att reflektera över händelser, kommentera andras åsikter, foga samman informationsdelarna till samband, sammanhang, finna mönster och därmed skapa sin egen kunskap. Ett annat lärande, som kräver ett annat slags lärarskap.
Också i artikeln IT ställer stora krav på ämnesdjup framför den norske forskaren Lars Vavik liknande åsikter:
- För att användningen av IT i undervisningen ska lyckas måste den vara knuten till det ämne som läraren undervisar i. Lärarens kompetens inom sitt ämne är helt avgörande.
Självklart måste pedagogerna vara de som har initiativet i klassrummet, oavsett verktyg; penna, papper, stordiabilder eller datorstödd undervisning. Men för övrigt har jag svårt att se sambandet varför det är särskilt viktigt med lärares ämneskunskaper just när det gäller IT-användning, det är väl alltid viktigt. Möjligen har Vaviks åsikter sin grund i Norges förhållande till IT i skolan., där man tidigt införde IT som en egen basfärdighet, allt i det tämligen vällovliga syftet att uppgradera den digitala kompetensen. Samtidigt införde man ett massivt datorstöd i merparten av Norges skolor. Kanske har det medfört att fokus, lite för brutalt, flyttats från ämneskunskaperna i riktning mot en digital kompetens och att det ökat skepticismen hos den norska lärarkåren.
Men faktum kvarstår, läraren och lärarens ämnes- och didaktikkunskaper är avgörande för elevers lärande, oavsett om det är i kombination med IT eller inte.
Var fjärde lärare använder aldrig digitala verktyg i skolan, varken i undervisningen eller utanför undervisningen och knappt varannan lärare har fortfarande inte en egen arbetsdator. Möjligen ett samband ;-) Självklart måste varje medarbetare ha tillgång till verktygen på samma sätt som eleverna och lika självklart ett bra tag före eleverna utrustas, i alla fall med en-till-en-datorer. Det måste finnas en grundläggande förtrogenhet hos pedagogerna med verktygen och det får de med användandet. I en prioriteringsordning för de skolor som ännu inte är igång skulle jag råda att:
- förse pedagogerna med bärbara datorer
- skaffa projektorer i varje klassrum
- kompetensutveckla pedagoger systematiskt i IKT
- anställ en person som kan både IT och pedagogik - en IKT-pedagog
- börja bygga upp ett bestånd med bärbara datorer i mobila vagnar
- satsa på en-till-en-datorer
- skapa tid för pedagogers samlärande och erfarenhetsutbyte - t ex teachmeets
I artikeln Datorn - fälla eller frälsare hävdar Åke Grönlund, professor i informatik, att ensamarbetet (eget arbete, eller ej-lärarledd undervisning) tycks öka i takt med ett ökat datoranvändande. Så kan det naturligtvis vara, men så har det i stor utsträckning också varit tidigare, utan datorer. Men om det är så, och i ökande, då använder man sannolikt inte de digitala lärverktygen på det mest optimala sättet och missar mycket av verktygens styrkor, nämligen den fantastiska möjligheten till kollaborativt arbete, samlärande och transparens. Kanske är det så att ensamarbetet bara till synes ökar, för att samarbetet och det kollaborativa arbetet sker över nätet. En tonåring djupt försjunken framför datorn är sällan ensam, det pågår sannolikt mycket kommunikation och aktivitet där via något socialt media. Det är detta vi ska försöka fånga upp i skolan, för lärande.
Läs mer i Lärarnas tidning, Tema: IT-klyften!
Nationella prov och betyg
Mycket betyg nu. Skolverkets databas Siris har de senaste veckorna publicerat nya siffror kring bl a sambandet mellan resultat på nationella prov och slutbetyg i årskurs 9. Många skolor, visar det sig, sätter fortfarande betyg som avviker kraftigt från resultaten på de nationella proven, dvs samstämmigheten är låg och i de flesta fall handlar det om att man sätter betydligt högre betyg än vad resultaten på nationella proven visar.Nossebro skola, mirakelskolan i Essunga kommun, som på tre år gick från sämst till bäst, är en av de skolor som visar på mycket stor avvikelse mellan prov och betyg. För Nossebro såg det ut så här 2010:
- i svenska ligger betygen 29,1% över elevernas prestationer på de nationella proven
- i matematik ligger betygen 51,9% över elevernas prestationer på de nationella proven
- i engelska ligger betygen 15% över elevernas prestationer på de nationella proven
Motsvarande siffror för Gunnesboskolans 2010 är så här:
- i svenska ligger betygen 15,5% över elevernas prestationer på de nationella proven
- i matematik ligger betygen 13,9% över elevernas prestationer på de nationella proven
- i engelska ligger betygen 7,5% över elevernas prestationer på de nationella proven
Naturligtvis måste man acceptera en viss diskrepans, både uppåt och neråt, men visst blir man betänksam när skillnaden är så hög som 50% eller mer. De nationella proven visar långt ifrån allt, en lärare som haft eleverna under tre år, 6 terminer, och mängder med tillfällen till bedömningar som sammantaget blir långt mer trovärdigt än några få nationella prov-tillfällen där eleverna är utlämnade till dagsformen.
Frågan är befogad, Tomas Kroksmark; " – borde vi då inte försöka tänka en annan tanke om betygen i skolan?"
Nåja, det var bara en tanke som tydligen slog fler än mig .....
LIX
Funderar ganska ofta på det här med information och informationsspridning, framför allt när det gäller all den information vi ska hjälpa våra elever att göra till kunskap, men också hur man som ledare ska få ut information till medarbetare och nu senast på veckans skolkonferens, till elevers föräldrar. Känd f d rektor på Gunnesboskolan hävdade alltid att detta med information var svårt, eftersom information alltid är på mottagarens villkor. Det ligger en hel del i det! Hur viktigt är det inte att det informeras på rätt sätt?!Tipsades om och provade en tjänst som jag surfade förbi på bloggen Inuseful - med underrubriken tankar kring användbarhet och effektfokuserad design ;-). Det handlar om läsbarhet och ett läsbarhetsindex framtaget av pedagogikforskaren Carl-Hugo Björnsson någon gång på 60-talet.
Jag kopierade ett stycke av ett av mina tidigare inlägg, godtyckligt valt, och klistrade in detta i ett läsbarhetsverktyg på webbsidan www.lix.se och fick följande analys:
Utskällning
Det kom till min kännedom här om dagen; en mailkonversation mellan en medarbetare och en arg förälder, efter att medarbetaren hanterat en konfliktsituation mellan elever på Facebook, där förälderns barn å det grövsta kränkt en annan elev. Medarbetaren hanterade situationen exemplariskt; hon uppmärksammade det genast det kom till hennes kännedom (trots att det var något som hänt på fritiden och Facebook), pratade med berörda elever och fick dem att visa förståelse för varandras beteende och be om ursäkt för övertrampet. Därefter meddelades föräldrar om det inträffade och härmed kunde det hela vara avslutat, rimligen med att föräldrarna tog upp saken med sina barn, förklarade det olämpliga i beteendet och se till att det inte upprepades. Men det slutade inte med det, föräldern till eleven som kränkt på Facebook skäller därefter ut läraren efter noter och mer eller mindre "förbjuder" läraren att prata med eleven i fortsättningen, utan förälderns närvaro! I SR:s Studio Ett om Den orättvisa skolan, tog man i fredags upp denna företeelse med ett ökat antal skit-i-skolan-föräldrar som, enligt programmet, har en tendens att lägga konflikter på skolan, i stället för att ta konflikten i hemmet. Ont om tid med barnen hemma, föräldrar som är rädda för att ta konflikter med sina barn, som vill värna sin "kvalitetstid" och inte ägna den åt konflikter med det egna barnet. Bättre att lägga den konflikten någon annanstans ... typ skolan.
"En annan illustration av samma skit-i-skolan-fenomen är hur föräldrar i växande grad tycks överpröva skolans praxis och beslut om ledighet utöver lov. I ett teveinslag nyligen förklarade en pappa i en tvåbarnasfamilj som regelmässigt åkte bort mitt i terminenerna att det blir billigare så. Ja, tänk så många fina tusenlappar ni sparat på att lära era mellanstadiedöttrar att skolan är något man kan strunta i om något roligare dyker upp. Det kan ju vara jättebra för dem att veta i högstadiet när skoltröttheten kommer krypande. Eller när man senare i livet lackar ur på chefen. Om man får någon, vill säga."
Läs hela Hanne Kjöllers uppföljande artikel i DN om curlingbarnen som håller på att växa upp!
Tack och lov är de flesta föräldrar rätt mycket förnuftigare än så och har stor förståelse för hur skolan, utöver kunskapsuppdraget, hanterar en ansenlig mängd konflikter och kränkningar. Dagligen löser skolans vuxna konflikter mellan barn och elever, visar dem vederbörlig respekt och bidrar till att barn och ungdomar lär sig att leva i demokratiska och sociala sammanhang. Varje vuxen i skolan har en skyldighet att uppmärksamma och direkt motverka kränkande beteende mellan elever och samtalet är det främsta, och egentligen enda, verktyget för att göra detta. Det kommer vi att fortsätta med.
Nog är det så, att elevers respekt för skolan börjar hemma vid köksbordet.
Nåja, det var bara en tanke som slog mig ...
Vad är det vi mäter?
Ställs väsentliga frågor i SR:s serie om den orättvisa skolan: "Svenska elevers kunskapsresultat sjunker. I den nya skolan är medicinen back to basics: Färre ämnen, tidigare betyg och mer fokus på mätbar kunskap. Men vad är det egentligen vi mäter? Är det den kunskap som kommer behövas i framtidens samhälle? Och vad får mätandet och jämförandet för konsekvenser?"
