Webbtips

Hittade en riktigt bra site häromdagen, värdefull för alla som sysslar med bedömning och betyg.


Christian Lundahl, som ligger bakom siten, är ett namn att nämna med respekt i ämnet, han har många goda synpunkter på hela systemet av bedömningar, både det rent summativa och framför allt det vi benämner formativ bedömning. På siten Bedömning för lärande finns det bra information om vad bedömning är, eller kan vara, och en bra start till en idébank samt ett bloggutrymme för erfarenhetsutbyte pedagoger emellan. 

Titta in, fixa dig ett medlemskap och ta del av materialet! 


Insiktslösa frågor

"När vi förfasas över att elever inte kan, så handlar det snarare om att vi inte förstår vad de kan. Elevers svar på nationella prov kan vid första anblick tyckas insiktslösa och dumma. Men det beror inte sällan på vuxenvärldens frågor till dem är lika insiktslösa. När de i intervjuer svarar mer utförligt på samma typ av frågor visar de på mycket mer insikt än genom sina svar på provet. Inte förrän vi tar detta faktum på allvar, d.v.s. att elever lär sig och kan tänka, om än att de inte tänker på samma sätt som vi (i synnerhet inte om vi är akademiker), kan vi mena allvar med våra anspråk på att höja elevers kunskaper. Så paradoxalt kan det vara."

Magnus Hultén, lärarutbildare och forskare på KTH

Läs hela artikeln på Skola och Samhälle, Kunskapens didaktik


Mindre klasser

En ny svensk studie visar att elever som går i mindre klasser har bättre studieresultat än de som går i större. Vidare påstår Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering (Ifau) att de elever som gjort detta får mer lön som vuxna ;-) Undrar hur de mätt det? Och var? 

Frågan är om det är klasstorlekarna eller elevernas socioekonomiska förutsättningar som spelar störst roll i den här studien/undersökningen. Var har man studerat de mindre klasserna och var har man studerat de större? Kan det möjligen vara så att eleverna i de små klasserna går på skolor som företrädesvis finns i välbärgade kommuner och områden med kapitalstarka föräldrar med akademisk bakgrund? Och att de stora klasserna finns i större och/eller fattigare kommuner med elever från mindre resursstarka hem? Då förstår jag kopplingen, men då beror det sannolikt på något helt annat än klasstorleken ;-D Sambandet klasstorlek, bättre betyg och högre lön känns rätt långsökt. Men det har de förstås tänkt på, eller ...? 

Självklart är det så att mindre klasser, dvs med färre elever per lärare, skapar mer lärartid för varje elev, rent matematiskt. Men, medför det automatiskt att eleverna lär sig mer? Jo, kanske gör det det, men mycket måttligt. Däremot finns det mycket internationell forskning (John Hattie i meta-studien Visible Learning, sammanställd av SKL i Synligt lärande) som visar på andra faktorer som betyder mångdubbelt mer för elevers lärande; lärarens engagemang och medvetenhet om att förmedla undervisningens mål, lärarens förmåga att ge kontinuerlig och formativ feedback på rätt nivå och förmåga att kunna synliggöra lärandet för eleverna. 

Låt oss fokusera på rätt saker. Vill vi att våra elever ska nå högre måluppfyllelse bör vi satsa pengarna på att vidareutbilda och kompetensutveckla våra viktigaste "läromedel"; pedagogerna!

Eller som Hattie säger om eleverna: "they don´t need more, they need different"!

Läs också tidigare inlägg i ämnet i LedarBloggen!

No more comments

Skolforskning på riktigt

Bedömningskompetenser



... och mera!

Är Jan Björklunds skolpolitik på väg in i väggen?



Sportlovsjobb

... solen lyser gul på taken, inte bara rektorn är vaken!

Sportlovsglest med folk, både elever och pedagoger utflugna i pulk- och skidbackar (på andra breddgrader alltså;-) ... men inte riktigt alla. Åtminstone tre medarbetare slöt upp här i början på veckan för att jobba ikapp, och flera andra sitter säkert hemma i samma ärende. Just nu är det många som jobbar ikapp med att rätta nationella prov. Med ett ökat antal NP ökar pressen på pedagogerna. Att bedöma och "rätta" elevarbeten är inslag i en lärares arbete som alltid ingått i jobbet och fortfarande gör, men som den sista tiden uppenbarligen blivit allt mer betungande. Sannolikt för att proven är betydligt mer komplexa och svåra att rätta idag, det handlar oftast inte längre om att rätta enligt en given mall, med ett entydigt rätt eller fel, snarare om kvalificerade bedömningar av svar som kan vara mer eller mindre rätt eller fel i mycket bredare spektra. Därmed krävs det mer tankemöda, tid och tillfälle att sambedöma; dvs tillfälle för kollegor att läsa, analysera och värdera svar tillsammans. Det är tids- och arbetskrävande! Var skapar vi oss den tiden och den kraften/orken?

Läste om en skola i Ullared (Apelskolan) där en lärare entusiastiskt berättade om hur kollegorna organiserat sig annorlunda i år inför de nationella proven. Något att allvarligt betrakta och överväga.

Läs hur man löste det på Apelskolan i Ullared, i bloggen: Skolan, datorn, eleverna och jag

I korthet; samtliga ämneslärare inom ett ämne rättar nationella prov varje år, oavsett om man haft elever i aktuella årskurser eller ej just det läsåret, man avidentifierar proven, rättar tillsammans och jämför sin rättning, sambedömer och värderar svaren tillsammans på en eftermiddag på arbetsplatsförlagd tid. Resterande kollegor tar hand om undervisningen den eftermiddagen (när svensklärarna rättar prov, har ma/no lärarna en ma- eller no temaeftermiddag t ex och tvärtom). Nog borde vi kunna organisera arbetet så att viss tid frigjordes för samrättning och sambedömning med ett sådant förfaringssätt och visst borde vi solidariskt bära de toppar av arbetsbelastning som inträffar var gång det är dags för nationella prov.

Men så tänker jag också - varför måste vi, med mycket möda och stort besvär, pressa in ytterligare tid i den så knappt upplevda arbetsplatsförlagda tidsramen? Är det så självklart att all rättning, också sambedömningen, ska ske inom den arbetsplatsförlagda tiden? Skulle det inte lika väl kunna ske inom den s k förtroendetiden? Vad är det som säger att man inte skulle kunna synka förtroendetiden kollegor emellan i nationella-prov-perioder?

Rättningsarbete, också nationella prov, är egentligen individuellt efterarbete. Individuellt för- och efterarbete ska företrädesvis ske på förtroendearbetstid. Delar av rättningsarbetet då det gäller nationella prov behöver dock ske i samarbete kollegor emellan, både för likvärdigheten i betyg, rättssäkerheten för eleverna och bedömningskompetensen för medarbetarna. Därför bedömer många skolledare - också jag - det som rimligt att det frigörs tid för pedagoger att jämföra och sambedöma sina rättningar, dvs att en del av rättningsarbetet är kollektivt. Tid för detta brukar kunna trixas till med en mängd olika, ibland bättre och ibland sämre, lösningar. Så sker på många skolor, både i Lunds kommun och i andra kommuner.

Men kanske måste vi i perioder av nationella prov - för att minska arbetsbelastningen - resonera mer om hur vi kan disponera hela arbetstiden. Tänk om ... vi skulle gå över till att rätta alla nationella prov kollektivt, på arbetsplatsförlagd tid och på förtroendetid! Låt oss säga att man skulle frigöra 4 timmar, en för- eller eftermiddag inom arbetsplatsförlagd tid, efter modellen ovan, och att man sedan följde upp detta med lika många timmar utanför den arbetsplatsförlagda tiden - på respektive ämnesgrupp frivilligt synkade förtroendearbetstid. En eftermiddag per nationellt prov i sv, eng, ma och no (nästa år också ett so-ämne). På det sättet skulle man få ihop en hel dag för den så viktiga sambedömningen, utan att det inverkar särskilt mycket på den ordinarie verksamheten och utan att det belastar övriga kollegor allt för mycket. 

Nåja, det var bara en tanke som slog mig ...



... det kommer mera!

Gustav Fridolin och Eva-Lis Sirén skriver i DN idag; tillägg till föregående inlägg. Det ska f-n vara utbildningsminister ;-) Lärare och elever får betala för Björklunds skolreformer


Kritiken tätnar

Kritiken tätnar .... med all rätt! Missnöjesyttringarna kring vår utbildningsministers bisarra uttalanden och tvivelaktiga beslut har stått som spön i nyhetsbacken den senaste tiden. Det handlar om en mängd olika saker, som tillsammans ger en rätt tydlig bild av hur högsta ledningen för svensk skola vill få oss att backa in i framtiden. Utbildningsministern kan knappt öppna munnen utan att 50-talsskolans välkända begrepp vädras; kateder, examensprov, bokstavsbetyg, inspektion, prov och kontroll.


Elever lär mindre efter betyg i sexan

"Bara för 6 procent av eleverna påverkas studieresultaten i sjuan positivt av betyg i sexan. Det gäller de mest högpresterande eleverna. Övriga presterar sämre. (---) Det finns en mängd forskning som visar att yttre bedömningar som betyg kan ha negativa effekter på den inre motivationen." Elisabet Rudhe, Lärarnas tidning

Fler prov ska släcka betygsinflationen

"En ny provbomb har slagit ned — ett examensprov att läggas till den allt mera omfattande prov- och betygs­arsenalen i skolan: den gamla student­examens skrivningsdel ska åter­införas. Enligt utbildningsminister Jan Björklund ska det examensprovet genomföras i flera ämnen, provresultaten ska ligga till grund för slutbetygen, proven ska rättas externt och motverka betygsinflation. (---) Ett prov som får stor betydelse för slut­betyget och därmed för elevens framtid är ett så kallat high-stake-prov. Och då får elever med testängslan stora problem. High-stake-prov fungerar också segregerande. De skrämmer bort elever som inte vågar gå en utbildning som slutar med examensprov, fortsätter Christian Lundahl."
Elisabet Rudhe Lärarnas tidning

Transportgruppen kritisk till Björklund

"Utbildningsministern behöver lyssna på näringslivet och eleverna. Yrkesutbildningar med avsaknad av teoretiska ämnen är inte efterfrågad i dag! Ett snabbspår genom en yrkesutbildning riskerar i stället att leda till arbetslöshet snarare än en väg in på arbetsmarknaden, säger Caj Luoma, chef för arbetsmarknad och utbildning på TransportGruppen. Samtidigt det måste bli än tydligare att detta är en utbildningsväg som även är till för de som vill ha en möjlighet till högre utbildning".
Caj Luoma, Transportgruppen

När verkligheten hinner ifatt Jan Björklund

Populism, sakfel och förakt mot skolforskningen, det har präglat Jan Björklunds kritik av skolan. Sten Svensson, Skola och samhälle

Gör allvar av IT-löftena

"Det ska finna såväl surfplattor som böcker i skolan. Frågan ska avgöras av lärarna, inte utbildningsministern.(---) Skolan borde vara en modern arbetsplats för lärare och elever. Förutsättningarna borde vara de allra bästa, resurser finnas i form av pengar, personal och allt det som gör att kunskap växer. Undervisningen borde stödjas av den teknik som är vardagsmat på vilken annan arbetsplats som helst. Så borde det vara. Dit är det långt i dag."
Eva-Lis Sirén, Lärarnas tidning

Men om man nu skulle fundera på vad forskningen säger och titta runt i världen, på vad framför allt det engelska och amerikanska skolväsendet har sysslat med under de senaste årtionden, ser man mönstret. Här har man genomfört en massiv satsning på kontroll och inspektioner utan att det har påverkat resultaten och man har infört en stor mängd olika nationella prov utan att det har förbättrat elevernas resultat.

Det finns heller ingen forskning som visar att eleverna lär sig mer av varken tidigare betyg, betyg i fler steg eller elitklasser och elitskolor. Länder som har ett uppdelat skolsystem och elitskolor har sämre resultat än de som har ett sammanhållet. Ökade skillnader mellan klasser, skolor och kommuner sänker resultaten, det visar forskningen. Men det bryr sig inte Björklund om.


TuneWiki

Har du Spotify kan du nu också få texten upprullad framför dig, med TuneWiki. En rolig och klart användbar funktion inbillar jag mig, för alla lärare, särskilt språk- och musiklärare. De flesta låtar jag provade, såväl engelska som svenska, fungerade utmärkt.



Så här gör du; öppna Spotify, klicka App Finder i vänstermenyn, välj TuneWiki och lägg till den i vänstermenyn. Var gång du nu spelar en låt, kan du också klicka TuneWiki och få låtens text på skärmen. Karaoke på lördagskvällen! ;-D Tack för tipset IT-mamman.


Ellen Key

Måste nog läsa Ellen Key ...

"Den gode läraren ger eleven möjlighet till reflexion, han fungerar inte i första hand som auktoritet i en kateder utan som mentor - hon använder inte det ordet men det är så hon tänker. Lärarens väsentliga arbete, skriver hon i Själamorden i skolan, skall bestå i att "lära lärjungen göra sina egna iakttagelser, lösa sina egna uppgifter, finna sina egna hjälpmedel i böcker, lexika, kartor o dyl." Den som ständigt visas runt och får blicken riktad dit läraren vill mister till slut förmågan att själv se."

Ronny Ambjörnsson i DN, om Ellen Key


Kollaborativt lärande

Intresserat mig en del för begreppet "kollaborativt lärande", dvs när lärandet bygger på interaktion mellan elever, en interaktion som i sin tur utlöser mekanismer som leder till lärande. Det är t ex när elever får ett problem att lösa, tillåts ta egna vägar att lösa det på sitt eget sätt, behöver samla fakta för att kunna lösa problemet, samtalar med varandra, prövar sina idéer, argumenterar, värderar fakta, åsikter och handlingar, kritiserar och kritiseras och skapar sin egen kunskap.

Lärande har med samarbete och socialt nätverk att göra, det menade redan Vygotskij på sin tid .....



Kollaborativt lärande? ;-) Lyssna och njut!


Provocerad

"Jag blir oerhört provocerad av de här munkarna med sina pergamentrullar. Vad kan vara lättare än att hugga i sten". Loke Björklund, i Public Service! i God morgon världen med anledning av utbildningsministerns uttalande angående surfplattornas införande i en årskurs ett i Sollentuna.

Mer Public Service!


Inlåsning?

Lite svårt att förstå gymnasielärarnas upprördhet ... "Rektorerna vill
låsa in oss!"
¿Que?

I grundskolan har vi i minst 20 år haft en reglerad arbetstid på 35 timmar i veckan, varav ungefär hälften är undervisning, resten gemensamt planeringsarbete, konferenstid, kompetensutveckling, uppföljning och utvärdering. Utöver dessa 35 timmar har pedagogerna ytterligare 10,5 timmar i s k förtroendearbetstid (tid som pedagogerna själva disponerar på hemmaplan för individuell planering, ca 2h/dag), alltså sammanlagt 45,5h/v. De 5,5 timmar som överstiger en vanlig 40-timmars arbetsvecka är det som pedagoger arbetar in varje vecka för att ha ferier samtidigt med eleverna, då det är t ex sommar-, jul- och påsklov.


Detta koncept har också gällt gymnasiets pedagogiska personal i Lunds kommun, men av olika anledningar (för mig okända) aldrig implementerats, i alla fall inte för alla. För 20 år sedan pratade man i skolan om begreppet undervisningsskyldighet; för en grundskolelärare ca 25-29 40-minuters lektioner per vecka, beroende på vilken kategori av lärare man arbetade som, dvs ca 17 klocktimmar (60 minuter). För gymnasielärare gällde motsvarande ca 16-24 40-minuters lektioner, dvs ca 11-16h/v. Dessa tal används fortfarande som riktmärke för andelen undervisning och andelen annan arbetsplatsförlagd tid i grundskolan. 

Under decennier har läraryrket varit ett ensamarbete, där skolans olika ämnen varit uppdelade och särskilda och tematiskt arbete och helheter för eleverna varit obefintligt. Idag, med moderna undervisningsmetoder och ett helt annat förhållningssätt gentemot eleverna, kräver uppgiften som lärare också ett betydligt större behov av samverkan och samarbete lärare emellan. Det krävs tid för samplanering, tematiska och problembaserade arbetssätt och möjligheter att sambedöma elevers resultat. Lärares kompetensutveckling handlar dessutom numera i högre utsträckning om generella och didaktiska frågor, än om att utveckla ämnesspecifika kunskaper och färdigheter. Dessutom är det rent arbetsmiljömässigt, om vi ska undvika att lärare bränner ut sig, av stor vikt att man delar på arbetsbördan och arbetar i team.

I grundskolan pratar vi numera om att eventuellt utöka den arbetsplatsförlagda tiden, att flytta en del av förtroendearbetstiden in i den arbetsplatsförlagda delen. Sveriges kommuner och landsting (SKL) och lärarfacken (LR och Lärarförbundet) slöt förra året ett avtal kring detta; att införa 40-timmars arbetsvecka med bibehållna lov, dvs fortfarande 45,5h/v men endast 5,5 h i förtroendetid, mot ett avsevärt påslag i lön (utöver den vanliga lönerevisionen) på 1 500:-/månaden (+ ytterligare 500:- att fördela individuellt, år två). Det finns stor acceptans för förslaget på en del skolor i grundskolan - återstår att lösa finansieringen.

I grundskolan upplevs det således som tämligen nödvändigt att ha en stor del av sin arbetstid förlagd i skolan och gemensamt och man pratar till och med om att eventuellt skapa mer tid tillsammans. I gymnasieskolan pratar man proteststorm, katastrof, inlåsta? ...

Men ... Hallååå! Skriver vi 2012, eller?


RSS 2.0