Rätt attityd?
Visst uppmärksammas det i skolan, men kanske har det samtalet ännu inte nått hemmen, i alla fall inte där det mest behövs. Samtalet om vad skolan är, om ansvar för lärande och om konsten att anstränga sig, öva, träna och långsamt bli bättre på något man anser svårt. Att övervinna hinder och svårigheter ... I en insändare under rubriken Åsikter skriver en gymnasielärare i Lund om sina reflektioner kring vilka ytterligare andra anledningar, än de i media redan listade, det kan finnas till vårt usla Pisa-resultat. Kanske en artikel att läsa och diskutera hemma vid köksbordet snarare än i personalrummet?
Läs Eva Nygrens debattinlägg i Sydsvenskan!
Aldrig för sent att ge upp
Håller i dagarna, likt många rektorer i kommunen, på att sammanställa utvärderingar från läsåret som gick och beskriva, tolka och analysera dessa i den kvalitetsredovisning som också ska ange de mål vi ska arbeta utifrån det kommande läsåret (eller läsåren). Vårt utvärderingsmaterial signalerar det som många andra skolor säkert också brottas med; ett ökat antal elever med särskilda behov, ett tuffare arbetsklimat och stigande svårigheter att motivera och få med alla elever i lärandet. Bekvämt
Någon som är förvånad? Nu gungar det ...
I flera år nu, och i hyfsad fas med forskning, har vi i skolan haft en inriktning mot att arbeta alltmer formativt, att ge elever kontinuerlig formativ feedback och inte bara ett summativt resultat i form av betyg, två gånger i läsåret. Det har varit en resa i riktning mot att lära elever ta eget ansvar och kommando över sitt lärande, att förstå sin egen kunskapsutveckling och därmed hitta den inre motivation vi pedagoger så hett eftersträvar.
Mest trött
Mest blir man bara trött ... men det känns också verkligen olustigt när en av landets främsta ledarskribenter, Per T Ohlsson i SDS, nedlåter sig till att uttrycka sig så slarvigt och kategoriskt om en hel yrkeskår, utan att närmare förklara vad han menar. För jag antar att han menar lärare när han skriver så här:"Men i en sådan utredning – brett sammansatt med jurister, statsvetare, nationalekonomer, folkbildare och kulturvetare – gäller det att hålla det pedagogiska inslaget på ett minimum. För om någon har skadat svensk skola mer än beskäftiga politiker så är det pedagogerna."
Vad vet han om skolans verklighet? Om lärandets villkor? Om förutsättningarna för skolans personal att göra ett fullgott arbete? På vilket sätt menar han att pedagoger har skadat svensk skola? Vilka om inte pedagoger skulle vara bäst skickade att styra hur lärande ska bedrivas? Kanske vore det just det som skulle kunna lösa en hel del av skolans problem, utan inblandning av politiker, journalister och annan självutnämnd "bakåtsträvarexpertis" som minsann vet hur det ska vara i skolan. Kanske vore det på tiden att lyssna till vad forskning säger om lärandets villkor i dagens och morgondagens skola. Kanske skulle man titta sig runt i världen och ta vara på andra länders framgångar och misslyckanden. Kanske skulle man försöka att se bort från vad skola har varit och fokusera mer på vad skola skulle kunna vara. Kanske är det dags att låta skolans aktörer få lite arbetsro och staka ut en långsiktig och hållbar kurs, oavsett vilken regering som sitter vid makten.
Nej, skrota Skolinspektionen och återinför Myndigheten för skolutveckling, lyssna på forskningen, både svenska forskare (Marton, Carlgren m fl) och utländska (Hattie) och systematisera en tillämpning av denna forskning.
Om man från politikerhåll verkligen menar någonting med frasen "på vetenskaplig grund", borde de nöja sig med att lägga fast ramarna, i en bred politisk uppgörelse och sedan låta Skolverket sköta detaljerna om hur det ska tillämpas. Nu finns det alltför många (eller i alla fall en väldigt tongivande ;-) klåfingriga politiker med händerna alltför långt ner i syltburken.
Det riktigt konstiga är, eller kanske inte, att LR, genom sin presschef, uttrycker samtycke; Tankar om skolan i media.
Det är nog mer än beskäftiga politiker och "karriärkåta" pedagoger som har skadat den svenska skolan i så fall, dit får vi nu också räkna en och annan besserwisser till politisk redaktör ... eller ständig sekreterare, vad det beträffar.
Djävlar!
Pratade idag kunskapssyn med politikerna i BSF Lunds stad. Missade att inleda med en harang av svordomar, bara för att exemplifiera det innehåll jag försökte att förmedla, nämligen att allt är stadd i snabb och ständig förändring och att vi inte kan vara säkra på vad som dyker upp bakom hörnet i framtiden och därmed inte heller kan veta vad dagens uppväxande generationer behöver för kunskaper med sig i livet. Alla gamla sanningar är slut, eller i alla fall starkt ifrågasatta, också den om att svordomar utarmar språket. Djävlar! Det var väl det jag trodde ... Då har man alltså gått här och hållt igen i alla år och så visar det sig att ett flitigt användande av svordomar egentligen är motsatsen till språkutarmning; ett klart tecken på lust och kreativitet i språket! ;-D
Läs Bo Bergmans artikel i Sydsvenskan; Att svära utarmar inte språket, tvärtom.
Klarspråk
Skönt med klarspråk; läs DN och artikeln "Skolvalet används för att undvika underprivilegierade". Ha en solig söndag ;-)Slutsparat?
Skolpolitikerna i BSF Lunds stad verkar ha fattat läget, i alla fall de flesta; folkpartiet, socialdemokraterna, centern, miljöpartiet och vänstern kräver nu full kompensation för de kostnadsökningar som skolan står inför 2013. I en artikel i dagens Sydsvenskan Alliansen oenig om besparingar i skolan poängterar ordföranden i Barn- och skolnämnden, Lars Hansson (fp), hur skolans utökade uppdrag kräver mer resurser, inte mindre. Det är bra och inte en dag för tidigt!Under en följd av år har vi skolledare i samtal med politikerna, t ex under bokslutsdialoger, inte upplevt något egentligt stöd för de synpunkter vi framfört, snarare motsatsen. Retoriken har handlat om prioritering, omfördelning rationalisering och kostnadssänkning. Men det finns så klart en gräns för hur länge man kan omprioritera, trixa och omfördela tilldelade medel inom ramen. Till någon del resulterar detta naturligtvis i en kvalitetsförsämring, men inte nödvändigtvis för dem av våra elever som har de största behoven, som Monica Molin (s) antyder i artikeln. Arbetet med att få det största flertalet elever godkända klarar vi fortfarande, det är i andra delar vi riskerar att inte nå så långt som det hade varit möjligt, nämligen att lotsa de riktigt duktiga eleverna till toppen av sina förmågor, det som idag fortfarande skiljer eleverna i Lunds kommun från många andra elever i andra kommuner. I alla fall om man läser Eskil Fagerströms krönika i samma blad samma dag.
Nästa generation Lundabarn blåser förbi
Jag tror att det är mer än jag som lätt kan tänka sig att betala mer i skatt för att bibehålla en hög kvalitet i skolan. Självklart ska vi fortsätta att vara i frontlinjen bland Sveriges skolor! Hoppas nu bara att de kan enas i skolnämnden och får gehör för sina krav när budgeten för 2013 ska tas i juni.
Vad är det man säger; smakar det, så kostar det.
Bra, bättre, omöjligt!
I senaste numret av Pedagogiskt Magasin läser jag en artikel av Fredrik Alvén, filosofie licentiat i historiedidaktik (licavhandlingen Historiemedvetande på prov) och uppskattad medarbetare på Gunnesboskolan, vars 6-9-del jag leder. Med flera års fokus på den nya läroplanen Lgr 11, torde han vara en av de mest insatta pedagogerna i ämnet i det här landet, just nu. I artikeln antyder Fredrik att de nya läro- och kursplanerna, särskilt i delen med kunskapskraven, utformats av Skolverket på ett sätt som, i sin iver att göra dem tydliga och lättanvända, använt alldeles för generella adjektiv för att förklara progressionen av de olika förmågorna och att detta beror på att man inte litar på den svenska lärarkåren att rätt tolka och använda styrdokumenten.
"Dessa värdeord är olika hopkok av adjektiv för att uttrycka kunskapsskillnader mellan olika betyg, och värdeorden är de samma för samtliga ämnen. Således ser de två kunskapskraven för det högsta betyget i fysik respektive historia ut på liknande sätt. De så kallade värdeorden är markerade och progression för välutvecklat uttrycks till exempel från enkelt, relativt välutvecklat till välutvecklat. Det är endast dessa värdeord som förändras mellan de olika betygsstegen."
Läs hela artikeln på Lärarnas nyheter: Lärare - lös det här om ni kan!
När det gäller våra elever är vi noga med att betona hur viktigt det är för lärandet med höga förväntningar. Det borde Skolverket också haft i förhållande till Sveriges samlade lärarkår och i valet av adjektiv i kursplanernas kunskapskrav. Efter att läst igenom minnesanteckningar från arbetsgrupperna under ännu några studie- och utvecklingsdagar med de nya styrdokumenten, kan jag konstatera mycket klokskap i det lärare lyfter fram som möjligheter och svårigheter med den nya läroplanen. Jag tror absolut att pedagogerna kommer att reda ut detta på bästa sätt, även om en del osäkerhet och tveksamhet anas i leden, men det kommer att dröja ett tag innan det sitter i ryggraden. Det som däremot gör mig lite betänksam och ledsen, är de misstankar Fredrik ger uttryck för, att värdeorden uttrycks i alltför bleka och generella beskrivningar och att detta skulle verka hämmande på processen att ge tydlig och formativ feedback till eleverna.
Det skulle vara tråkigt.
"Lärarna har stora möjligheter att undervisa likvärdigt, tack vare bra syftesbeskrivningar och ett centralt innehåll i kursplanerna, men möjligheterna till effektiv formativ och likvärdig bedömning svajar betänkligt."
Verkligen tråkigt!
Lägre status
Framtidsanalytikern Troed Troedson skriver i senaste numret av Lärarnas tidning om den förestående lärarlegitimationen som ett hinder, snarare än en möjlighet, att höja lärares status. Statushöjning? Tvärtom, menar Troedson; Legitimation ger lärarna lägre status
Har själv inte svårt att se det illavarslande mönstret av skolans successiva återgång till det mer inrutade, kontrollerade och instängda, hur kreativiteten snörps och hur läraryrkets fantastiska möjligheter till kunskapsskapande hämmas av snabbt tillkomna och tillspetsade lagar, regler och förordningar.
Väldigt mycket forskning pekar i en riktning och nuvarande nationell styrning åt ett helt annat håll. Forskningen pekar på integration, inkludering och öppenhet medan högsta ledningen för skolsverige förespråkar fler nationella prov, mer betyg och lägre ner i åldrarna, uppstramade och mer specifika kursplaner och en återgång till "den gamla kunskaps- och katederskolan".
Återgången till den gamla skolan, med uppdelning i stadier på grundskolan, linjer på gymnasieskolan och att gruppera elever i praktisk respektive teoretisk inriktning andas segregation. Tänker, åtskillnad - när har det någonsin varit bra? Sortera mindre, inkludera mera och försök öka integrationen mellan skola och hem, är Troedsons recept. Jag är benägen att hålla med honom, till alla 100 procenten!
För integrationen är kopplad till innovationen och där är vi bäst i världen - 11 år i sträck! Och kanske är det, som Troedson antyder, Björklunds förhatliga flumskola som skapat detta ;-) Kan bara gå till mig själv - när är man som mest kreativ? Inte är det när man sitter fast i en massa måsten, är hårt tidspressad, har krav på sig att prestera, är utsatt för bedömning och/eller är instängd i byråkratiska system. Som mest innovativ, påhittig, kreativ och idérik, är när jag är utvilad, har gott om tid, känner mig avslappnad och fri, inte har något inplanerat, inga måsten i sikte och när jag inte förväntas prestera något alls. Så är det sannolikt också för våra elever i skolan; ju friare och mindre kontrollerade, desto mer benägna att tänka fritt, skapa eget och flytta fram positionerna; inte bara återupprepa, men skapa nytt.
"Det första är att skolpolitikerna blixtsnabbt måste dra sig ur allt de inte bör lägga sig i när det gäller lärarnas arbete i skolan och ge lärarna ett professionellt utrymme. Nu har utbildningsminister Björklund synpunkter på om eleverna ska använda pennor eller surfplattor i skolorna. Det är som om socialministern gick ut och sa att nu används det för mycket gasbinda på akutmottagningarna." Troed Troedson
Instämmer igen ;-D
Mindre klasser
En ny svensk studie visar att elever som går i mindre klasser har bättre studieresultat än de som går i större. Vidare påstår Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering (Ifau) att de elever som gjort detta får mer lön som vuxna ;-) Undrar hur de mätt det? Och var?
Frågan är om det är klasstorlekarna eller elevernas socioekonomiska förutsättningar som spelar störst roll i den här studien/undersökningen. Var har man studerat de mindre klasserna och var har man studerat de större? Kan det möjligen vara så att eleverna i de små klasserna går på skolor som företrädesvis finns i välbärgade kommuner och områden med kapitalstarka föräldrar med akademisk bakgrund? Och att de stora klasserna finns i större och/eller fattigare kommuner med elever från mindre resursstarka hem? Då förstår jag kopplingen, men då beror det sannolikt på något helt annat än klasstorleken ;-D Sambandet klasstorlek, bättre betyg och högre lön känns rätt långsökt. Men det har de förstås tänkt på, eller ...?
Självklart är det så att mindre klasser, dvs med färre elever per lärare, skapar mer lärartid för varje elev, rent matematiskt. Men, medför det automatiskt att eleverna lär sig mer? Jo, kanske gör det det, men mycket måttligt. Däremot finns det mycket internationell forskning (John Hattie i meta-studien Visible Learning, sammanställd av SKL i Synligt lärande) som visar på andra faktorer som betyder mångdubbelt mer för elevers lärande; lärarens engagemang och medvetenhet om att förmedla undervisningens mål, lärarens förmåga att ge kontinuerlig och formativ feedback på rätt nivå och förmåga att kunna synliggöra lärandet för eleverna.
Låt oss fokusera på rätt saker. Vill vi att våra elever ska nå högre måluppfyllelse bör vi satsa pengarna på att vidareutbilda och kompetensutveckla våra viktigaste "läromedel"; pedagogerna!
Eller som Hattie säger om eleverna: "they don´t need more, they need different"!
Läs också tidigare inlägg i ämnet i LedarBloggen!
No more comments
... det kommer mera!
Gustav Fridolin och Eva-Lis Sirén skriver i DN idag; tillägg till föregående inlägg. Det ska f-n vara utbildningsminister ;-) Lärare och elever får betala för Björklunds skolreformerKritiken tätnar
Kritiken tätnar .... med all rätt! Missnöjesyttringarna kring vår utbildningsministers bisarra uttalanden och tvivelaktiga beslut har stått som spön i nyhetsbacken den senaste tiden. Det handlar om en mängd olika saker, som tillsammans ger en rätt tydlig bild av hur högsta ledningen för svensk skola vill få oss att backa in i framtiden. Utbildningsministern kan knappt öppna munnen utan att 50-talsskolans välkända begrepp vädras; kateder, examensprov, bokstavsbetyg, inspektion, prov och kontroll.
Elever lär mindre efter betyg i sexan
"Bara för 6 procent av eleverna påverkas studieresultaten i sjuan positivt av betyg i sexan. Det gäller de mest högpresterande eleverna. Övriga presterar sämre. (---) Det finns en mängd forskning som visar att yttre bedömningar som betyg kan ha negativa effekter på den inre motivationen." Elisabet Rudhe, Lärarnas tidning
Fler prov ska släcka betygsinflationen
"En ny provbomb har slagit ned — ett examensprov att läggas till den allt mera omfattande prov- och betygsarsenalen i skolan: den gamla studentexamens skrivningsdel ska återinföras. Enligt utbildningsminister Jan Björklund ska det examensprovet genomföras i flera ämnen, provresultaten ska ligga till grund för slutbetygen, proven ska rättas externt och motverka betygsinflation. (---) Ett prov som får stor betydelse för slutbetyget och därmed för elevens framtid är ett så kallat high-stake-prov. Och då får elever med testängslan stora problem. High-stake-prov fungerar också segregerande. De skrämmer bort elever som inte vågar gå en utbildning som slutar med examensprov, fortsätter Christian Lundahl." Elisabet Rudhe Lärarnas tidning
Transportgruppen kritisk till Björklund
"Utbildningsministern behöver lyssna på näringslivet och eleverna. Yrkesutbildningar med avsaknad av teoretiska ämnen är inte efterfrågad i dag! Ett snabbspår genom en yrkesutbildning riskerar i stället att leda till arbetslöshet snarare än en väg in på arbetsmarknaden, säger Caj Luoma, chef för arbetsmarknad och utbildning på TransportGruppen. Samtidigt det måste bli än tydligare att detta är en utbildningsväg som även är till för de som vill ha en möjlighet till högre utbildning". Caj Luoma, Transportgruppen
När verkligheten hinner ifatt Jan Björklund
Populism, sakfel och förakt mot skolforskningen, det har präglat Jan Björklunds kritik av skolan. Sten Svensson, Skola och samhälle
Gör allvar av IT-löftena
"Det ska finna såväl surfplattor som böcker i skolan. Frågan ska avgöras av lärarna, inte utbildningsministern.(---) Skolan borde vara en modern arbetsplats för lärare och elever. Förutsättningarna borde vara de allra bästa, resurser finnas i form av pengar, personal och allt det som gör att kunskap växer. Undervisningen borde stödjas av den teknik som är vardagsmat på vilken annan arbetsplats som helst. Så borde det vara. Dit är det långt i dag." Eva-Lis Sirén, Lärarnas tidning
Men om man nu skulle fundera på vad forskningen säger och titta runt i världen, på vad framför allt det engelska och amerikanska skolväsendet har sysslat med under de senaste årtionden, ser man mönstret. Här har man genomfört en massiv satsning på kontroll och inspektioner utan att det har påverkat resultaten och man har infört en stor mängd olika nationella prov utan att det har förbättrat elevernas resultat.
Det finns heller ingen forskning som visar att eleverna lär sig mer av varken tidigare betyg, betyg i fler steg eller elitklasser och elitskolor. Länder som har ett uppdelat skolsystem och elitskolor har sämre resultat än de som har ett sammanhållet. Ökade skillnader mellan klasser, skolor och kommuner sänker resultaten, det visar forskningen. Men det bryr sig inte Björklund om.
Inlåsning?
Lite svårt att förstå gymnasielärarnas upprördhet ... "Rektorerna vill låsa in oss!" ¿Que?
I grundskolan har vi i minst 20 år haft en reglerad arbetstid på 35 timmar i veckan, varav ungefär hälften är undervisning, resten gemensamt planeringsarbete, konferenstid, kompetensutveckling, uppföljning och utvärdering. Utöver dessa 35 timmar har pedagogerna ytterligare 10,5 timmar i s k förtroendearbetstid (tid som pedagogerna själva disponerar på hemmaplan för individuell planering, ca 2h/dag), alltså sammanlagt 45,5h/v. De 5,5 timmar som överstiger en vanlig 40-timmars arbetsvecka är det som pedagoger arbetar in varje vecka för att ha ferier samtidigt med eleverna, då det är t ex sommar-, jul- och påsklov.
Detta koncept har också gällt gymnasiets pedagogiska personal i Lunds kommun, men av olika anledningar (för mig okända) aldrig implementerats, i alla fall inte för alla. För 20 år sedan pratade man i skolan om begreppet undervisningsskyldighet; för en grundskolelärare ca 25-29 40-minuters lektioner per vecka, beroende på vilken kategori av lärare man arbetade som, dvs ca 17 klocktimmar (60 minuter). För gymnasielärare gällde motsvarande ca 16-24 40-minuters lektioner, dvs ca 11-16h/v. Dessa tal används fortfarande som riktmärke för andelen undervisning och andelen annan arbetsplatsförlagd tid i grundskolan.
Under decennier har läraryrket varit ett ensamarbete, där skolans olika ämnen varit uppdelade och särskilda och tematiskt arbete och helheter för eleverna varit obefintligt. Idag, med moderna undervisningsmetoder och ett helt annat förhållningssätt gentemot eleverna, kräver uppgiften som lärare också ett betydligt större behov av samverkan och samarbete lärare emellan. Det krävs tid för samplanering, tematiska och problembaserade arbetssätt och möjligheter att sambedöma elevers resultat. Lärares kompetensutveckling handlar dessutom numera i högre utsträckning om generella och didaktiska frågor, än om att utveckla ämnesspecifika kunskaper och färdigheter. Dessutom är det rent arbetsmiljömässigt, om vi ska undvika att lärare bränner ut sig, av stor vikt att man delar på arbetsbördan och arbetar i team.
I grundskolan pratar vi numera om att eventuellt utöka den arbetsplatsförlagda tiden, att flytta en del av förtroendearbetstiden in i den arbetsplatsförlagda delen. Sveriges kommuner och landsting (SKL) och lärarfacken (LR och Lärarförbundet) slöt förra året ett avtal kring detta; att införa 40-timmars arbetsvecka med bibehållna lov, dvs fortfarande 45,5h/v men endast 5,5 h i förtroendetid, mot ett avsevärt påslag i lön (utöver den vanliga lönerevisionen) på 1 500:-/månaden (+ ytterligare 500:- att fördela individuellt, år två). Det finns stor acceptans för förslaget på en del skolor i grundskolan - återstår att lösa finansieringen.
I grundskolan upplevs det således som tämligen nödvändigt att ha en stor del av sin arbetstid förlagd i skolan och gemensamt och man pratar till och med om att eventuellt skapa mer tid tillsammans. I gymnasieskolan pratar man proteststorm, katastrof, inlåsta? ...
Men ... Hallååå! Skriver vi 2012, eller?
Torrsim
Läser Lärarnas tidning på fredagkvällen, om Johan Unenge och vikten av att väcka elevers intresse för litteraturen. Bortsett från hans upprördhet över hur han bemöts i många av de skolor han besöker i sin roll som läsambassadör (läs mer om det här), betonar han hur viktigt det är att lärarna själva är läsande individer, om man vill att eleverna ska läsa. Och kanske är det som han anar och erfar, att datorer och läsplattor till någon del får ersätta insatser på traditionellt bokläsande, men så är det inte för alla skolor. För en del finns det ingen motsättning i valet av datorer och litteraturen; man kan faktiskt både köpa Macbooks och samtidigt signalera att litteraturen är viktig, Unenge, t ex i 60 mil eller 60 mil returen ....
Men kanske är att läsa lite som att torrsimma livet ... ;-)
Märkligt
Läser i dagens tidning om efterspelet till de datorinbrott, inklusive det på Gunnesboskolan, som begicks under slutet av höstterminen. Man har sedan en tid tillbaka gripit och förhört och lyckats binda flera personer till olika skolinbrott. Man har också hittat en del av stöldgodset, bl a en av våra stulna datorer. Men åklagaren har beslutat att inte åtala de skyldiga för skolinbrotten. Förövarna har begått betydligt grövre brott, som de i stället åtalas för. Särbegåvad
Läser ytterligare en artikel om särbegåvning och talang, idag i SvD; Övning i 10 000 timmar slår medfödd begåvning, alla medelmåttors tröst ;-) Och en väldigt viktig sak att kommunicera till våra elever, ansträngning och uthållighet lönar sig. Klart motiverande, eller hur?Lektor eller rektor
Läste i Lärarnas tidning här om dagen och fick lite perpektiv på det här med karriärvägar (läs lektorsstatus) inom skolan. Bekräftade till en del vad jag redan tidigare anat. Med regeringens nya miljarder (nåja, i alla fall 25 miljoner redan nästa år) kan var tjugonde medarbetare/lärare få möjlighet att göra karriär, möjlighet att forska och kanske erhålla 5 000 kronor mer i lön. "Om löneökningen blir 5 000 kronor i månaden räcker regeringens pengar till att mellan 8 000 och 10 000 av landets drygt 160 000 lärare på grundskolan, gymnasieskolan och i vuxenutbildningen kan få karriärtjänster, enligt Lärarförbundet. Det motsvarar att ungefär var tjugonde lärare skulle kunna få en karriärtjänst."
Lärarnas nyheter 2011-10-06
Är inte helt med på att detta är vad skolan främst behöver för att öka elevers måluppfyllelse, stärka lärarnas status och göra skolan mer attraktiv för unga människor att söka sig till läraryrket. Jag sympatiserar emellertid med tanken på att försöka bygga broar mellan klassrumsgolvet och forskarvärlden utanför skolan. Men blir det inte lite väl smala broar, med enstaka lektorstjänster? Kommer en, säger en, forskarinriktad medarbetare i ett kollegium (likt vårt) på ca 20 personer, att kunna skapa så mycket ringar på vattnet att det har något slags genomslag på hela skolans (och då menar jag den egna lilla skolan, inte institutionen skola) pedagogiska och didaktiska nivå? Blir svårt, tror jag ... det handlar än en gång om delaktighet. Bara den som är delaktig, berörs - tänker förändring och gör skillnad.
Dessutom, vem tror vi väljer att forska, gå vidare, utveckla sig och sin skola och vilja mer? Sannolikt dem som redan är lite av spjutspetsar, dem som redan är de duktigaste pedagogerna, med mest insikter och som skulle vara de bästa att coacha sina kollegor i ett gemensamt utvecklingsarbete, på den egna skolan - men som snart kanske försvinner iväg på nya forskningsuppdrag och nya tjänster.
Det finns en uppenbar risk att effekterna av "lektorsforskningen" till stor del rinner ut i sanden. Det kommer så klart institutionen skola till del i ett större sammanhang, regionalt och nationellt kanske, men är mindre direktkopplat till den egna skolans situation och därmed inte heller lika effektiv. Det blir betydligt trögare ...
Ur ett skolledarperspektiv, i alla fall mitt, skulle det vara mycket mer effektivt att lägga dessa pengar på att höja hela kollegiets kompetens- och lönenivå. Att arbeta med helheten, hela kollegiet, på köpt extratid inom ramen för den arbetsförlagda tiden. Det skulle höja kvaliteten, statusen och, inte minst, lönen. Har sagt det förut, säger det igen - Satsa kollektivt!
(Eller så kan man kan ju alltid bli rektor ... typ ;-) Ibland kan det göra skillnad.)
Läraren betyder mest
Läraren är den avgjort viktigaste faktorn vad gäller elevers lärande, eller snarare hur läraren agerar i sin undervisning och med sina elever. Har vi hört det förut?Mitt uppe i ett projektarbete inom ramen för rektorsprogrammet, på temat Vad är framgångsrikt lärande? eller Hur skapar man framgångsrika lärandemiljöer?, publiceras ytterligare en artikel om John Hattie (Nya Zeeland) och hans forskningsrön via den meta-meta-studie han gjort vad gäller just framgångsfaktorer i lärandet. Ytterligare en gång påminns vi om på vad det är vi borde satsa vår energi och våra resurser; på elevernas självbedömning, lärares formativa bedömning och s k microteaching i vilket man utvecklar lärares medvetenhet om lärandets mysterier via lärande samtal, videoinspelningar av den egna undervisningen och tid och möjlighet att reflektera över hur man agerar i sin undervisning.
"Ett avgörande inslag är att lärare medvetet söker återkoppling från eleverna om vad de vet, kan, förstår och inte behärskar. Tydliga mål och kontinuerliga avstämningar mellan lärare och elev behöver finnas på alla lektioner, alla skoldagar, hela skoltiden, säger Jan Håkansson"
Jan Håkansson är lektor i pedagogik vid Linnéuniversitetet i Växjö.
Så klart finns det i sammanhanget inga klara, distinkta och entydiga sanningar, egentligen bara riktningar, tendenser och antaganden. Utan att alltför enögt svälja Hatties alla slutsatser och trots den kritik som också finns kring hans sätt att hantera vetenskapliga fakta, tycker jag det är svårt att inte åtminstone spekulera i hur det skulle vara om man agerade efter hans slutsatser. 50 000 forskningsrapporter som samstämt pekar i samma riktning är rätt övertygande, i alla fall för mig. Visst skulle det vara spännande att systematiskt grunda all undervisning på "vetenskaplig forskning och beprövad erfarenhet" ... på riktigt. Borde vi inte, i konsekvensens namn, ställa om vårt fokus; från det som handlar om skolors ekonomi, klasstorlekar, nivågrupperingars vara eller icke-vara, årskurslös undervisning och den mindre vikten av lärares ämneskunskaper, allt sådant som upptagit stort utrymme i skoldebatten de senaste decennierna och som visat sig spela mindre roll för elevers lärande-utfall - till en undervisning som fokuserar mer av de faktorer Hatties (och andras) forskning visar sig vara helt "outstanding" när det gäller att göra skillnad på elevers lärande, igen; självbedömning, formativ undervisning och microteaching?
Lärarna är viktiga, det är lärarna som är skolans största och viktigaste kapital och det är i lärarkollektivet skolan har sin största utvecklingspotential. Och det är inte ytterligare input utifrån i första hand. Det handlar snarare om att förvalta den kunskap och de erfarenheter som varje enskild medarbetare redan besitter. Resten handlar om systematik, organisation ... och reflektion.
Läs artikeln i Sydsvenskan!
Jag har tidigare reflekterat i ämnet i följande inlägg:
Skolforskning på riktigt
Bedömning för framtiden
Om självvärdering
Veta och göra
På tal om Linnéuniversitetet; kolla in deras läckra marknadsföring!
Allt är möjligt... eller?
Avstängda
Inget ont som inte också har något gott med sig. Efter de dramatiska händelserna i Norge och vad som föregick detta, har massmedia tvingats till eftertanke, inte minst vad gäller de s k kommentarsfälten. Nu tar en del av svenska medier/tidningar konsekvenserna av detta; "Thomas Mattsson säger till TT att han hoppas att den nya policyn ska leda till ökad öppenhet och att fler deltar med sina fulla identiteter.
– Nätet är moget för publiken, men publiken är inte mogen för nätet. Det är inget lätt beslut för en liberal tidning att säga att man under en tid ska begränsa folks möjlighet att uttrycka sig, men vi måste ta ett ansvar för att de som förekommer i våra artiklar inte ska utsättas för nedsättande kommentarer och att nätet inte blir ett forum för dold rasism.
– Det finns en liten grupp som använder de forum för som finns till att publicera personangrepp och rasistiska och olagliga formuleringar som strider mot den goda ton alla medier eftersträvar."
Hedervärt och klokt, om än tråkigt att behöva göra. Det handlar om prioriteringar. Sorgligt men sant.
Läs hela artikeln: DN stänger nätkommentarer
