LedarBloggen

Gunnesboskolan - känd från pressen, kan innebära mycket olika saker; allt från Sveriges snålaste rektor, över kalla idrottshallar, äventyrliga resor till Nya Zeeland till missnöjesyttringar från föräldrar som letat sig fel vägar. Med förra veckans artikel om uppkopplade eller bortkopplade skolor känner man sig mest stolt över att ha framsynthet och visioner i organisationen, men dessvärre känner jag också en hel del frustration. Har i många och långa resonemang, tillsammans med Jonas, argumenterat för en tätare och starkare uppkoppling för våra elever; ropen skalla, bärbart och trådlöst till alla! Det ligger inte långt bort, det får inte ligga långt bort om vi vill förbli en någorlunda attraktiv lärandeplats för unga människor. Det är också, som jag i tidigare inlägg deklarerat, en fantastisk genväg för oss pedagoger att snabbare klara övergången från ett empiristiskt sätt att betrakta kunskap, till ett mer konstruktivistiskt synsätt.

När jag borde vara strängt upptagen av att planera och lägga upp strategier för det framtida lärandet för våra elever, sitter jag fast i allt mer slimmade tjänstefördelningar, besparingar (flå´t jag menar effektiviseringar;-D), övertalighet och att hantera listor inför eventuella uppsägningar. Dystra ekonomiska ramar, som inte lämnar mycket utrymme åt visionära tankar om den digitala skolan. Inte speciellt uppbyggligt, kreativt eller konstruktivt, dessvärre.

Men framtida digitala lärandemöjligheter är något av det som ändå gör det värt att kämpa på och utmana de hinder vi står inför, för de är många och tunga. Den dag vi åter är "back-in-business" ska vi vara väl förberedda; med personal som har hög digital kompetens, adekvata verktyg tillgängliga och väl genomtänkta strategier för hur lärandet ska förändras.

Jag ser det som en möjlighet att få än mer förberedelsetid, tid att kompetensutveckla oss i riktning mot en digital vardag och kanske hinna göra ett och annat studiebesök till skolor som redan kör en-till-en, typ Falkenberg. Kan jag dessutom få önska mig en budget i balans, en intakt personalstyrka och en miljon över, så ... ?

Nåja, det var bara en tanke som slog mig ...

   Tonårsdotter till tonårsson:
- Måste du duscha varje morgon, jag har sovmorgon i morgon, skulle vara skönt att inte bli störd.
- Jo, det måste jag ... 0730.
- Åh, hoppas att du får fuktskador!
Medlande pappa:
- Hey, hey, det där blev väl lite fel. Snarare torrskador. Det vet vi ju, överdrivet duschande kan innebära torr hud.
- Skit samma, bara det får konsekvenser. Go´natt!

   Aktuellt, budgetpresentation och nya utspel från Björklund:

• Avstängning av elev upp till en vecka
• Försittning
• Skriftliga varningar

Jag är skeptisk....

   Hör i sällskap med ungdomar ständigt nya ord och uttryck i de mest skiftande situationer. Ordet "ofta" har jag förvisso hört, just ofta, men nuförtiden med en helt annan betydelse. Så här kan det låta, inför stort historieprov direkt efter påsklovet, dottern pluggar, lojt draperad i vardagsrumssoffan:

- Pappa, vad betyder proletariatisk diktatur?
- Ja, typ arbetarklassens rätt att bestämma allt ...
- Ofta!

Fattar att uttrycket nu betyder något i stil med: "Du skämtar", "Det kan du inte mena" eller "Ok, ska jag tro på det?", men googlar det för säkerhets skull, så man hänger med ;-D

A Swedish word used to express disbelief (misstroende) and uninterest with a hint of mockery (drift, hån). Commonly used sarcastically, but can be inserted randomly to cause irritation in others. Also used to express astonishment (häpnad). The literal meaning of the word is "often" as in "'cause that happens often" or "that's likely to happen". Resembles the English terms "yeah right", "shut up" and "orly". 

Källa: Urban Dictonary

Ett ledningsteam bör ha en idé om vart man ska, eller hur? Ett mål långt där borta i fjärran, själva orsaken för verksamheten, meningen med alla ansträngningar; kort sagt, en vision om den optimala skolan. Vad är det vi vill åstadkomma och hur ska vi nå dit?

Vi har vid olika tillfällen funderat kring detta, men aldrig riktigt kommit till skott i den nya organisationen (det har förvisso varit annat att tänka på;-P). På Hven gjorde vi ett nytt försök, gick till botten med ärendet och höll på att fastna i begreppen "vision" och "deklaration", vad är skillnaden? Vi enades om att en vision är det övergripande och gemensamma som vi bör vara ense om,. En ledningsdeklaration är det var och en av oss ledare kan formulera, en mer konkret hur-del för varje skol- och förskoleenhet, men alla utgående från den gemensamma visionen. Vi enades om följande utkast till vision, kring tre viktiga begrepp:

• Lusten är grunden för allt lärande. Vi arbetar därför aktivt med att skapa förutsättningar för trygga, kreativa och utmanande lärmiljöer.
• Lära@lära innebär att förstå sitt eget lärande och få tillgång till olika verktyg för detta, öka sin motivation och stärka sitt självförtroende. 
• Livslångt lärande handlar om att skapa beredskap för att möta en framtid i ständig förändring, och utveckla sin förmåga att anpassa sig till nya situationer.

Så långt vår gemensamma vision, att vidare tänka kring och kanske ytterligare putsa på. På detta följer således snart en ledningsdeklaration; men den jobbar jag fortfarande med. Återkommer.

I en tidningsartikel i fredagens DN resonerades det kring den moderna människans växande problem vad gäller att hantera ett starkt ökande informationsflöde; försöka att ta in allt, sortera och kategorisera, i den egna hjärnan och/eller med diverse olika verktyg och dataprogram.

I en bok, Distraction. The Erosion of Attention and the Coming Dark Age, beskriver den amerikanska författaren Maggie Jackson hur en genomsnittlig tjänsteman i sitt dagliga arbete skiftar fokus var tredje minut (antagligen inte några problem för varje skolmänniska att känna igen sig), för att det krävs av jobbet. Författaren menar vidare att den mänskliga hjärnan, som är oerhört anpassningsbar, riskerar att förändras i grunden av våra nya levnadsvanor. (Det är väl det man anar varje gång man försöker förstå sina tonåringar med läxläsning framför en TV-såpa och med iPod-lurar i öronen, samtidigt).

Nyhetsvärdet i artikeln var att det nu finns avancerade program som kan liknas vid en hjälp- eller extrahjärna för mänskligheten. (Är inte datorn redan det?) Men är det verkligen det vi behöver? Är det önskvärt eller eftersträvansvärt? Varför belasta hjärnan med informationsbitar när de sällan är mer än två klick bort? Varför lägga ner möda på att komma ihåg faktabitar?

Svenska stressforskare, bl a Helena Westerberg säger så klokt så här:

På ledarskapsseminarium måste man också ha lite förlustelser, med betoning på lite. Lite kul, och lite allvar; vi spelade t ex kort, dock inte med en vanlig kortlek. Korten vi använde var tomma så när som på ett ord, ett beskrivande ord, typ allvarlig, seriös, kul, modig, bestämd, hänsynsfull etc. Kortleken på bordet, spelarna drar ett kort vardera, tittar på det och lägger det till någon av de andra medspelarna, upp-och-ner (man kan också lägga till sig själv). När alla korten är fördelade börjar allvaret, man har nu att vända korten rätt och få sin tilldelning förklarad för sig av dem som fördelat korten.

Jag vände upp följande 6 kort på min plats, och fick en föklaring hur givaren tänkt:

• säker
• energisk
• retsam (det kortet la jag själv)
• hjälpsam
• optimistisk
• provokativ

Utan att "analysera" korten för mycket kan man reflektera över de ord som tilldelades mig; "säker, provokativ och retsam" är på något sätt samma andas barn. Ibland kan en säker fasad och en argumentering för något man starkt tror på, uppfattas som retsam eller rent av provokativ, det är inte så konstigt. I stridens hetta kan man ibland ta till formuleringar som tolkas på ett sätt som liknar missuppfattningar. "Energisk, optimistisk och hjälpsam" kan väl också sägas hänga ihop; en strävan att vara till nytta, till lags och till hjälp för medarbetare och elever. Ja, kortorden känns inte helt främmande, de berättar säkert en del av sanningen; sådan är jag ... också.

Den uppmärksamme märker möjligen att det var tämligen "snälla" ord, men det fanns också mer negativt laddade epitet på en del kort. Dessa förpassades dock till en växande hög av kort man inte riktigt kände sig kunna placera hos någon, med all rätt.  För att jobba sig samman i en ledningsgrupp tar tid, rätt lång tid faktiskt. När vi på en ledningsgruppsträff framöver är mogna för mer nyanserad kritik (positiv och negativ) och bestämmer att ha med alla korten, då är vi sannolikt en riktigt väl sammansvetsad grupp och redo att utvecklas ytterligare.

En liten reflektion åt det mer provokativa hållet(;-D), kanske ska man, helt i motsats till vad vi står för och klart patogent, endast arbeta med de negativt laddade orden vid något tillfälle, bara för att öka dynamiken. För nog är det i denna del som vi kan förvänta oss förändring, vad gäller attityder, uttalanden och förhållningssätt.

Nåja, det var bara en tanke som slog mig ....

Lördagsmorgon, flingor, mackor, te och Sydsvenskans fredagskryss! Vågrätt, 6 bokstäver och "lite längre fram":
lucka - e - lucka - a - r - e!

Ja, kanske är det just det som är definitionen på vad en ledare är, någon som är "lite längre fram", någon som är ett steg före. Men gudarna ska veta att det ibland är tufft nog att bara hänga med, att vara uppdaterad och att orka följa upp allt det som behöver avslutas. Man ska vara före, mitt uppe i det och man ska vara den som samlar upp trådarna efteråt. Men i fredags kändes det ändå som om vi var "lite längre fram" .... redan i nästa läsår.

Under veckans seminarium och ledarträff på Hven fick vi tillfälle att planera och samordna en del av nästa års kompetensutveckling. Sammantaget i Barn- och skolförvaltning Lunds stad har vi i de egna leden massor av kompetens, det har vi länge anat, men som vi tyvärr är dåliga på att tillvarataga. Vi har i vårt eget skolområde lagt flera års ansträngningar, en hel del pengar och mycket tankemöda på lära@lära och portfoliometodik. Andra skolområden, t ex Norra Fäladens, har tillsammans med Hubertusgården arbetat mer specifikt med allt detta viktiga kring bedömning, med elevarbeten som grund. Vi har saker att lära av varandra, helt säkert. Samlärande och erfarenhetsutbyte är klart underskattat i undervisningen med våra elever, men också klart dåligt utnyttjat mellan kollegor.

I arbetet kring IUP, bedömning och skriftliga omdömen måste vi ha mycket tid att fördjupa oss. Vi vill ge det hela nästa läsår, ett utbyte mellan skolområdena, 6-9-delarna Gunnesbo/Fäladsgården och F-5-delarna Gunnesbo/Hubertus, i olika men angränsande områden; dokumentation, portfolio, iup, bedömning, lokala pedagogiska planeringar, strävansmål och matriser. För visst kan vi bli en än bättre skola och visst ska inte bara vi ledare vara "lite längre fram". Det har länge gällt oss alla, det gäller hela medarbetarkollektivet i skolområdet och så ska det förbli. Vi måste vårda vårt goda anseende och rykte ... också längre fram!