Testar ett SMS-inlägg
Testar ett SMS-inlägg; coolt. Är det det man kallar microblogging?
Transparens
Noterar att t o m vårmodet följer trenden med "transparens", allt enligt DN Söndag. Har inte modet gjort det länge?RP 10:3 - det är vi
RP 10:3, det är vi; ett fyrtiotal förskolechefer, biträdande rektorer och rektorer, som just håller på att avsluta den första av 32 träffar under tre år, den här gången i Ängeholm. Tid till egen reflektion - tid att tänka "långa tankar" och se sin verksamhet i ett större perspektiv, det är vad jag upplevt under tre dagar på nya rektorsutbildningen. Organisationen kring rektorsutbildningens upplägg verkar lovande; jag tycker att det är både ett relevant innehåll, attraktiva arbetsformer (med föreläsning, lärgrupper och lärandeplattform för tanke- och idéutbyte) och en hög nivå lärandemässigt.Vill dock inte påstå att jag känner mig direkt bättre insatt, klokare, mer förtrogen eller tryggare i min rektorsroll, bara ytterligare förvirrad, möjligen på en något högre nivå ;-)
- Med juridik är det så att man tror sig kunna som mest när man just läst "proppen", den förberedande eller övergripande propedeutiska juridikkursen. Sen blir det bara sämre och sämre, sa föredragshållaren och anspelade på vår första bok i litteraturlistan, Rättsregler, en allmän och övergripande bok om juridikens indelning.
Ungefär så känner jag mig nu, rätt liten och rätt ovetande om många av de komplexa lagar, regler och förordningar som jag förväntas ha kunskap om i min roll som rektor. Under dagarna på internatet kom det färdiga förslaget till ny skollag. Vi har börjat skärskåda lagen, för att fortsätta med detta vid ytterligare två eller tre utbildningstillfällen. 29 kapitel, 700 paragrafer och 150 författningar handlar det sammanlagt om, varav jag måste ha stenkoll på åtminstone 12 kapitel; kapitel 1-6 och kapitel 24-29 som är mer allmänna kapitel samt ett kapitel som handlar specifikt om grundskolan.
Även om det känns rätt ogripbart när alla lagdokument presenterades för oss, måste jag ändå medge en viss nyfikenhet kombinerad med ett hyfsat sansat lugn. Ingenting är kristallklart, trots att detta varit en av de främsta ambitionerna när man skrev den nya skollagen. Den är i flera delar motsägelsefull, snårig och just otydlig, många har redan betecknat lagförslaget som ett hafsverk. Men med lite noggrannhet, en stor portion envishet och vilja till analys tror jag att det går att komma bakom myndighetsspråket och förstå vad som menas och vad som gäller. Men ingen kan efter dessa dagar få mig att tycka att juridik är klart, tydligt och precist.
I nya skollagens portalparagraf (den som anger inriktning på hela lagen), 4 §, kan vi läsa om utbildningens syfte och i 5 § hur detta ska uppnås:
"4 § Utbildningen inom skolväsendet syftar till att barn och elever ska inhämta och utveckla kunskaper och värden. Den ska främja alla barns och elevers utveckling och lärande samt en livslång lust att lära. Utbildningen ska också förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demokratiska värderingar som det svenska samhället vilar på.
I utbildningen ska hänsyn tas till barns och elevers olika behov. Barn och elever ska ges stöd och stimulans så att de utvecklas så långt som möjligt. En strävan ska vara att uppväga skillnader i barnens och elevernas förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen. Utbildningen syftar också till att i samarbete med hemmen främja barns och elevers allsidiga personliga utveckling till aktiva, kreativa, kompetenta och ansvarskännande individer och medborgare."
5 § Utbildningen ska utformas i överensstämmelse med grundläggande demokratiska värderingar och de mänskliga rättigheterna som människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet samt solidaritet mellan människor.Var och en som verkar inom utbildningen ska främja de mänskliga rättigheterna och aktivt motverka alla former av kränkande behandling. Utbildningen ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet.
Vid en jämförelse med den nuvarande skollagens portalparagraf reflekterar jag kring några saker; man uttrycker inte bara explicit stöd åt svagare elever, som i tidigare skollag, utan också åt de elever som klarar sig bra (elever ska ges stöd och stimulans så långt som möjligt). Man menar också att utbildningen ska vila på vetenskaplig grund och prövad erfarenhet. I alla fall vad gäller vetenskaplig grund ställer jag mig frågande: vilken vetenskap, forskning, är det man åsyftar? Den forskning jag de senaste 10-20 åren tagit del av poängterar inte ett starkt vuxeninitiativ, mer prov och kontroll, tidigare betyg och en utökad uppdelning i traditionella skolämnen. Tvärtom, vetenskapen pekar åt mer elevinflytande i lärandet, mer av elevers egna kamrat- och självbedömning, reflektion, metakognitivt tänkande och formativ feedback. Hur går det ihop?
Med tre uppgifter och ytterligare material att läsa in inför nästa gång (till den 26 april om jag minns rätt); dels en egen lärandeplan och dels två uppgifter med juridisk anknytning och analys av lagtexter, har jag inga direkta sysselsättningsproblem ;-)
Nu till lärandeplanen ...
Även om det känns rätt ogripbart när alla lagdokument presenterades för oss, måste jag ändå medge en viss nyfikenhet kombinerad med ett hyfsat sansat lugn. Ingenting är kristallklart, trots att detta varit en av de främsta ambitionerna när man skrev den nya skollagen. Den är i flera delar motsägelsefull, snårig och just otydlig, många har redan betecknat lagförslaget som ett hafsverk. Men med lite noggrannhet, en stor portion envishet och vilja till analys tror jag att det går att komma bakom myndighetsspråket och förstå vad som menas och vad som gäller. Men ingen kan efter dessa dagar få mig att tycka att juridik är klart, tydligt och precist.
I nya skollagens portalparagraf (den som anger inriktning på hela lagen), 4 §, kan vi läsa om utbildningens syfte och i 5 § hur detta ska uppnås:
"4 § Utbildningen inom skolväsendet syftar till att barn och elever ska inhämta och utveckla kunskaper och värden. Den ska främja alla barns och elevers utveckling och lärande samt en livslång lust att lära. Utbildningen ska också förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demokratiska värderingar som det svenska samhället vilar på.
I utbildningen ska hänsyn tas till barns och elevers olika behov. Barn och elever ska ges stöd och stimulans så att de utvecklas så långt som möjligt. En strävan ska vara att uppväga skillnader i barnens och elevernas förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen. Utbildningen syftar också till att i samarbete med hemmen främja barns och elevers allsidiga personliga utveckling till aktiva, kreativa, kompetenta och ansvarskännande individer och medborgare."
5 § Utbildningen ska utformas i överensstämmelse med grundläggande demokratiska värderingar och de mänskliga rättigheterna som människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet samt solidaritet mellan människor.Var och en som verkar inom utbildningen ska främja de mänskliga rättigheterna och aktivt motverka alla former av kränkande behandling. Utbildningen ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet.
Vid en jämförelse med den nuvarande skollagens portalparagraf reflekterar jag kring några saker; man uttrycker inte bara explicit stöd åt svagare elever, som i tidigare skollag, utan också åt de elever som klarar sig bra (elever ska ges stöd och stimulans så långt som möjligt). Man menar också att utbildningen ska vila på vetenskaplig grund och prövad erfarenhet. I alla fall vad gäller vetenskaplig grund ställer jag mig frågande: vilken vetenskap, forskning, är det man åsyftar? Den forskning jag de senaste 10-20 åren tagit del av poängterar inte ett starkt vuxeninitiativ, mer prov och kontroll, tidigare betyg och en utökad uppdelning i traditionella skolämnen. Tvärtom, vetenskapen pekar åt mer elevinflytande i lärandet, mer av elevers egna kamrat- och självbedömning, reflektion, metakognitivt tänkande och formativ feedback. Hur går det ihop?
Med tre uppgifter och ytterligare material att läsa in inför nästa gång (till den 26 april om jag minns rätt); dels en egen lärandeplan och dels två uppgifter med juridisk anknytning och analys av lagtexter, har jag inga direkta sysselsättningsproblem ;-)
Nu till lärandeplanen ...
Kick-off
I morgon, tisdag, är det kick-off- och startinternat för en treårig rektorsutbildning för undertecknad. Umeå universitet och Centrum för skolledarutveckling var en av sex utbildningssäten som Skolverket gav i uppdrag att anordna den nya rektorsutbildningen.
Nu slipper vi emellertid att långpendla till Umeå - Umeå universitet kommer till Skåne. Under tre år kommer vi att ha 32 bundna utbildningsdagar i form av internat, enstaka seminariedagar och massor av inläsning och självstudier. Dessutom ska den egna verksamheten vara föremål för analyser och tillämpningar.
"Det är viktigt att rektors personal känner till att rektor följer utbildningen och att de blir delaktiga i de tankemönster som utbildningen främjar och utvecklar hos rektor."
Det är en aning märkligt att inneha en tjänst och först i efterhand få utbildning för densamma, men det är nu så sakernas tillstånd är. Syftet med den nya rektorsutbildningen är att "komma ifatt" detta missförhållande och i framtiden komma i fas med att ge utbildning i samma takt som rektorstjänster tillsätts. Målet är att ge utbildning senast ett år efter att man blivit skolledare - en lovvärd ambition.
Den utbildningsfilosofi som den statliga rektorsutbildningen bygger på brukar kallas erfarenhetslärande. Med detta menas ett slags samspel mellan praktik, teori, policy och forskning. Tanken är att skolledaren ska vara den som har initiativet och leder den pedagogiska diskussionen och vara ett föredöme i lärandet i meningen att själv ständigt vara i lärande. Man menar att en lärande rektor är bättre rustad att utöva ett ledarskap som karakteriseras av mod att förändra, ansvar för att arbetet sker efter läroplanerna och förmåga att konkretisera verksamhetens villkor och hävda dess behov. En ledare lär för att finna sin röst!
Med mitt deltagande i utbildningen förbinder jag mig att avsätta tid inom ramen för min tjänst, aktivt ta ansvar för mitt och övriga deltagares lärande, medverka till att det egna ledarskapet och verksamheten på hemskolan analyseras och granskas, fullgör överenskomna åtaganden och medverkar och aktivt deltar i uppföljning och utvärdering.
Denna första gång står allmänjuridik och offentlig förvaltning i fokus. Det lär bli rätt mycket av den varan, har jag hört. Bra för mig eftersom det är ett område jag verkligen behöver veta mer om och som blir allt mer nödvändigt för en rektor i grundskolan. Det blir säkert jobbigt, men också roligt och klart förkovrande.
Ser fram emot morgondagen!
Den utbildningsfilosofi som den statliga rektorsutbildningen bygger på brukar kallas erfarenhetslärande. Med detta menas ett slags samspel mellan praktik, teori, policy och forskning. Tanken är att skolledaren ska vara den som har initiativet och leder den pedagogiska diskussionen och vara ett föredöme i lärandet i meningen att själv ständigt vara i lärande. Man menar att en lärande rektor är bättre rustad att utöva ett ledarskap som karakteriseras av mod att förändra, ansvar för att arbetet sker efter läroplanerna och förmåga att konkretisera verksamhetens villkor och hävda dess behov. En ledare lär för att finna sin röst!
Med mitt deltagande i utbildningen förbinder jag mig att avsätta tid inom ramen för min tjänst, aktivt ta ansvar för mitt och övriga deltagares lärande, medverka till att det egna ledarskapet och verksamheten på hemskolan analyseras och granskas, fullgör överenskomna åtaganden och medverkar och aktivt deltar i uppföljning och utvärdering.
Denna första gång står allmänjuridik och offentlig förvaltning i fokus. Det lär bli rätt mycket av den varan, har jag hört. Bra för mig eftersom det är ett område jag verkligen behöver veta mer om och som blir allt mer nödvändigt för en rektor i grundskolan. Det blir säkert jobbigt, men också roligt och klart förkovrande.
Ser fram emot morgondagen!
Vår
Ett säkert vårtecken i mina kvarter är loppisen på Södra Esplanaden. Knappt har snön smält och kvicksilvret masat sig över nollstrecket, så står de där; entusiasterna. Igår, lördag var det åtminstone 3-4 försäljningsbord. Heja våren!Skolfloppen
Som ett brev på posten och med anknytning till närmast föregående inlägg (se nedan); visst är det tråkigt. Sydsvenskan, tisdagen den 9 mars 2010 och på ledarplats. Suck. "Varför har skolresultaten försämrats sedan början av 1990-talet?" är frågan. Ökad invandring och segregation, decentralisering (kommunaliseringen) och individualisering (eleverna får klara sig på egen hand) anges som orsaker. Kanske rätt, men sannolikt inte hela sanningen, Bredberg.Vad har man mätt och i relation till vad? Är måttstocken för gammal, gisten, murken och anfrätt? Är den möjligen finsk? Heter den Pirls, Pisa eller något annat kryptiskt? Kanske är det på sin plats att ta fram en ny, mer adekvat, fräschare och mer tidsenlig måttstock.
I skolan pågår en läranderevolution som inte alla är medvetna om, varken elever, elevers föräldrar, journalister eller ens pedagoger i skolan. Vi borde mäta förståelse, analytisk förmåga, tillämpning och elevers egna värdering, inte enskilda faktadelar, namn, årtal och andra detaljkunskaper. Elever lär, men kanske inte som mest och bäst i skolan och kanske inte som traditionell skola menar att elever borde lära. Elever lär med sikte på en framtid som är komplett annorlunda vår egen på fyrtio-femtitalet. Så klart det blir fel om man då mäter på samma sätt som då.
Rubriker som "Skolfloppen" ondgör och svartmålar svensk skola på ett otäckt och systematiskt sätt. Kritisk granskning i all ära, men släpp också fram de goda exemplen (och då menar jag inte enstaka teaterjippon eller suspekta och publikfriande pedagogiska hugskott) som talar modern pedagogik, djupinlärning och kunskapsmedvetenhet. Ställ det som fortfarande är "förbättringsområden", skandalskolor och misslyckanden mot långsiktiga och genomgripande förändringar av skolan som visat sig framgångsrika. Ingen har något att vinna på att svartmåla skolan, inte eleverna och inte pedagogerna som ofta gör heroiska insatser på klassrumsgolven.
PS Artikeln påtalar dock en viktig sak; efterlysandet av samarbete och samförstånd mellan kommunala och fria skolor. Vi har ett gemensamt uppdrag, vi strävar åt samma håll och vill samma sak; utbilda morgondagens vuxna. Låt oss göra det!
Skola och medier
Har länge frågat mig varför skolan far så illa i medierna, varför det skrivs spaltmeter om hur dålig skolan är. Varför skrivs det inte mer om allt det positiva som sker i skolan idag? Vilka har fördel av att svartmåla skolan? Hur har personer som så aggressivt kräver kunskap i skolan lyckats kapa åt sig så mycket av medieutrymmet och varför är lärarkåren så tyst och var är alla skolforskare, som ju faktiskt besitter just kunskaper om lärande, som skulle kunna göra skillnad? Varför är vi i skolan så dåliga på att kommunicera ny forskning, nya arbetsformer och lärande av idag?Jag känner sällan igen mig i de ofta starkt generaliserande, kraftigt förenklade och sensationshungriga artiklar som publiceras av tidningar, radio och tv. Mindre enskilda problem blåses upp och görs till norm och "skolan i allmänhet", man letar och snokar i fel, brister och tillkortakommanden.
I senaste numret av Pedagogiskt Magasin, PM, får jag svar på en del av dessa frågor i en artikel av frilansjournalisten Eva-Lotta Hultén, som menar att pressen arbetar efter devisen "allt för en snygg one-liner". Man serverar enkla lösningar på förenklade problem och undviker att ge en mer nyanserad och komplex bild eftersom det kräver både tid och fördjupning. Kanske ligger problemet i att vi medietrötta människor sällan orkar ta del av mer komplexa sammanhang. Är vi inte specialintresserade tar vi oss ofta inte tiden att tränga djupare i ett ämne, vi vill ha förenklingar. Artikelförfattaren ger Jan Björklund mycket av skulden, som levererar just det tidningar vill ha och som därmed tillåtits breda ut sig med en tämligen snedvriden bild av skolverkligheten.
Kanske har skolfolk i gemen, forskare, skolledare och pedagoger, något att lära av skolminister Björklund, när det gäller just detta viktiga att lyckas kommunicera vad skolan av idag vill, gör och varför. Jag har sagt det förut och säger det igen, vi måste bli bättre på att få ut allt det positiva som ryms i ramen av modern pedagogik, skolvardag á la det tjugonde århundradet och nya lärandemetoder; vi måste bli bättre på att marknadsföra skola. Kanske måste det till mer tillrättalagda och populärvetenskapliga presentationer av skolan, innan vi kan förvänta oss att få gehör för de mer komplexa sammanhangen. I varje enskilt möte med elever, föräldrar och journalister måste vi har "väl på fötterna" och kunna förklara pedagogiken. Det handlar om att kunna motivera, förklara och övertyga, på föräldramöten, i utvecklingssamtal och i alla möten med utanför-skolan-världen.
Låt oss alla ge skolan en ärlig chans att visa vad den går för, vi gör mycket bra.
