Typ övertygande
Nu gungar det ...
I flera år nu, och i hyfsad fas med forskning, har vi i skolan haft en inriktning mot att arbeta alltmer formativt, att ge elever kontinuerlig formativ feedback och inte bara ett summativt resultat i form av betyg, två gånger i läsåret. Det har varit en resa i riktning mot att lära elever ta eget ansvar och kommando över sitt lärande, att förstå sin egen kunskapsutveckling och därmed hitta den inre motivation vi pedagoger så hett eftersträvar.Det har handlat om dokumentation som underlag för reflektion (portfolio), IUP:er och skriftliga omdömen, allt i syfte att göra elever delaktiga i lärandet. Det har handlat om att utveckla och föra en kvalitativ dialog med eleverna kring deras lärande, en dialog som visserligen långsamt men stadigt utvecklat det pedagogiska samtalet, dels pedagoger emellan och dels mellan elever, föräldrar och pedagoger. Ett sätt att nyansera kvalitativa nivåer av lärande och att definiera vad som är viktig kunskap.
Hela denna utveckling mot en mer elevaktiv och formativ undervisning riskerar nu att falla tillbaka till den traditionella skolans mer summativa sätt att förhålla sig till kunskap. Vad är det för signaler som sänds?
Björklund reformerar i snabb takt, som vanligt utan en tanke på vad forskning och beprövad erfarenhet säger - lite efter devisen fort, fel och färdigt - och hanterar rätt mycket, rätt slarvigt. Begrepp som ena dagen lyfts fram som oerhört viktiga och faktiskt uppmärksammats internationellt (IUP:er & skriftliga omdömen), förkastas andra dagen som helt oviktiga. Det känns inte så eftertänksamt och tycks helt sakna underbyggnad och röd tråd.
Det må vara att lärares arbetsbelastning minskar när vi skrotar de skriftliga omdömena, men på något sätt tycker jag att vi pratar om fel saker om samtalet först kommer att handla om lärarna. Rätt utformade skriftliga omdömen är, som jag ser det, betydligt mer värdefullt för eleverna och elevernas föräldrar, än ett betyg och det känns som att det borde vara elevernas lärande som det främst borde samtalas om. Men visst har det blivit något av ett ok för många medarbetare och det kan med rätta ifrågasättas för vems skull man skriver och vem som läser de skriftliga omdömena. Som jag tänker är det faktiskt inte för föräldrarna i första hand, utan för eleverna själva, som en handledning i att utveckla sin metakognitiva förmåga. Och kanske kan den processen till stor del ske muntligt och i klassrummet ....
Men snart ska vi väl ta bort utvecklingssamtalen också, och införa kvartssamtal igen.
Skulle jag bli upprörd? Ja, verkligen.
Förvånad? Nej ... det vore helt i linje med Björklunds nedmontering av pedagogiskt nytänkande i skolan.
Twitter vs LedarBloggen
LedarBloggen har haft lite semester ;-) eller haft ett slags skrivkramp eller bara haft brist på inspiration eller helt enkelt haft annat för sig ;-D. Alternativa eller kompletterande sätt att använda sociala medier är Twitter. Ett utmanade och frestande sätt att uttrycka sig, men ovanligt trögt för mig att använda kontinuerligt. Jag har dock försökt under den här månaden, men det går så där ....
Men här handlar det inte, som det ju vanligtvis gör, om antingen eller, här är det både och som gäller. Twitter är kul, men begränsande ... och kanske just därför ... just kul. Inte minst är det roligt och spännande att följa en del på Twitter; Jonas Gardell och Mark Levengood t ex, Annika Lantz, Magnus Betnér och Katrine Kielos några andra. Om inte annat, kan man ju nöja sig med det ... prova själv på Twitter.com!
Nytt år, ny inspiration, fler sätt att tycka om och till; följ mig på Twitter, så kanske jag skärper mig ;-)
