Forskningsråd
I Lärartidningen läser jag om den kanadensiska forskaren Michael Fullan. Undrar om det är honom Jan Björklund och skollagstiftarna konsulterat när man nu formulerar framtida skollagar och läroplaner som ska "vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet". Not ;-)Jag är inte ensam om att tycka att det finns mycket i den nya skollagstiftningen som går på tvärs med modern forskning. När skolreformer mest handlar om att förändra betygs- och provsystem är man inte helt i fas med forskningen. Fullan föreslår ett helt annat helhetsgrepp för att resultaten ska förbättras. Här hans råd:
- Höj lärarkompetensens och använd evidensbaserade undervisningsmetoder
- Ha högt ställda förväntningar
- Begränsa antalet prov och test
- Utveckla ett lärande ledarskap på alla nivåer i skolsamhället
- Skapa en effektivare uppföljning av elever, skolor och kommuner
Tänk om man lyckats implementera Lpo 94 under åren 1995-2000.... Kanske är det just det arbetet vi fortfarande har framför oss, det som aldrig riktigt skedde för 15 år sedan, att förvandla idéerna i Lpo 94 till praktisk pedagogik i klassrummen. Den läroplan vi snart kan kalla den "gamla läroplanen", dvs den nuvarande, har många kvaliteter och jag är glad att så mycket av innehållet och idéerna fortfarande kommer att gälla när vi nästa läsår träder in i Skola 2011. Vi får helt enkelt en andra chans att förverkliga intentionerna. Låt oss ta vara på det.
Nåja, det var bara en tanke som slog mig ....
Klipp
"Skolan är liksom summan av alla vuxna som jobbar där."
/Karin Chaikiat Sjödin, sfi-lärare Lärcentrum Strängnäs/Lärartidningen
Mer skönlitteratur
"Kontakten med kvalificerad skönlitteratur är ovärderlig för en tolerant människosyn." Stefan Eklund, kulturchef SvDGilla olika
Visst kommer vi ihåg kampanjen Rör inte min kompis. Nu figurerar den vita handen igen, på kavajslag, på kepsar och på bloggar och Facebook på nätet; nu med texten Vi gillar olika. Lovvärt och bra, att så många människor vill visa sina sympatier för ett mångkulturellt samhälle, mot rasism och främlingsfientlighet.
Men i dagens DN läser jag om Magnus Manhammar, SSU-are som aktivt driver kampen mot rasism på skolor med inriktning på gymnasieskolans praktiska program.
- Det är lätt att samla 10 000 människor på Plattan med hjälp av Facebook, men den verkliga kampen mot rasismen måste ske på arbetsplatserna och i skolan.
Håller helt med - för det är där åsikterna gror; på verkstadsgolvet, i omklädningsrummet, runt fikabordet och i skolans korridorer och det är just där de behöver motas, reageras på och argumenteras emot, ifrågasättas och visas på alternativ.
Det är varje enskild lärares uppgift att vara oerhört uppmärksam på och konsekvent med att motverka all form av rasism; så klart de riktigt grova kränkningarna, men också de mindre, mer subtila kommentarerna, blickarna och antydningarna. Det är där det börjar .... vi får inte blunda för det. Det är också viktigt att träna ungdomars förmåga att reflektera, analysera och värdera, att i undervisningen ha ett stort mått av problematiserande uppgifter, tid till egen reflektion, ett stoffurval som innefattar skönlitterära texter, filmer, teater, sångtexter, tidningsartiklar för ungdomars identifikation och möjlighet till samtal och diskussion. Effektiva verktyg i motståndet mot rasism!
I Lund har vi ett exempel på en gymnasieskola där nästan var tredje elev (29,51%) röstade på SD. Merparten av dessa elever har sannolikt gått sin grundskoletid på olika skolor i Lunds kommun. Vilken typ av undervisning har dessa elever haft? Hur många tillfällen har man haft att långsamt bilda sig sina egna uppfattningar, byggda på dels fakta och dels andras alternativa värderingar genom samtal eller texter? Hur mycket av främmande kulturer har eleverna mött i sin undervisning? Hur många aktörer från utanför-skolan-världen har de mött?
Har vi varit för aningslösa, för släpphänta och/eller för eftergivna? Eller har vi likt många politiker valt att ignorera SD och liknande företrädare? En hel del av dessa elever skulle vi antagligen framgångsrikt kunnat möta med vettiga argument, om tillfällen givits. Kanske är det för många elever som aldrig riktigt hört motargumenten tydligt uttalade från skolan. Kanske har det funnits en stoppa-huvudet-i-sanden-attityd hos en del lärare, ibland har orken att motverka tagit slut och - förfärliga tanke - kanske händer det att vuxna i skolan ibland är benägna att hålla med de elever som uttalar rasistiska åsikter och använder rasistiska tillmälen och därmed underlåter att med kraft ta tag i problemet.
Ytliga knapptryckningar eller inte, tyck- och tryckdemokratin på nätet kommer kanske inte att stoppa rasismen, men ett och annat korn finns där, som får åtminstone mig att tänka till och stärka argumenten i nästa debatt med dem som vill ha ett mindre mångkulturellt Sverige. Det här stycket stod på Facebook häromdagen:
Dina bokstäver är på latin, dina siffror är arabiska och din demokrati grekisk. Din pizza är italiensk och kebaben turkisk. Alkoholen uppfanns av en iranier, du älskar att åka till Thailand, din favoritrappare har afrikanskt påbrå och han den där rolige på TV, han är kurd.
Eller Henrik Schyffert när han sammanfattar vad SD vill ha:
"Om det nu är så att Sverigedemokraterna inte vill ha invandrare, konstig kultur eller något som sticker ut så borde det betyda att de vill ha motsatsen. Alltså svenska, traditionsbundna, vita, medelålders män med 2,0 barn och blonda fruar. De vill alltså ha mig. Ett land till brädden fylld av folk som mig. Kan ni tänka er något värre?"
Visserligen anser jag den gode Schyffert vara en av Sveriges roligaste män - hur vit, svensk och traditionsbunden han än är - men ett Sverige med bara hans sort; det hade blivit riktigt tråkigt.
- Det är lätt att samla 10 000 människor på Plattan med hjälp av Facebook, men den verkliga kampen mot rasismen måste ske på arbetsplatserna och i skolan.
Håller helt med - för det är där åsikterna gror; på verkstadsgolvet, i omklädningsrummet, runt fikabordet och i skolans korridorer och det är just där de behöver motas, reageras på och argumenteras emot, ifrågasättas och visas på alternativ.
Det är varje enskild lärares uppgift att vara oerhört uppmärksam på och konsekvent med att motverka all form av rasism; så klart de riktigt grova kränkningarna, men också de mindre, mer subtila kommentarerna, blickarna och antydningarna. Det är där det börjar .... vi får inte blunda för det. Det är också viktigt att träna ungdomars förmåga att reflektera, analysera och värdera, att i undervisningen ha ett stort mått av problematiserande uppgifter, tid till egen reflektion, ett stoffurval som innefattar skönlitterära texter, filmer, teater, sångtexter, tidningsartiklar för ungdomars identifikation och möjlighet till samtal och diskussion. Effektiva verktyg i motståndet mot rasism!
I Lund har vi ett exempel på en gymnasieskola där nästan var tredje elev (29,51%) röstade på SD. Merparten av dessa elever har sannolikt gått sin grundskoletid på olika skolor i Lunds kommun. Vilken typ av undervisning har dessa elever haft? Hur många tillfällen har man haft att långsamt bilda sig sina egna uppfattningar, byggda på dels fakta och dels andras alternativa värderingar genom samtal eller texter? Hur mycket av främmande kulturer har eleverna mött i sin undervisning? Hur många aktörer från utanför-skolan-världen har de mött?
Har vi varit för aningslösa, för släpphänta och/eller för eftergivna? Eller har vi likt många politiker valt att ignorera SD och liknande företrädare? En hel del av dessa elever skulle vi antagligen framgångsrikt kunnat möta med vettiga argument, om tillfällen givits. Kanske är det för många elever som aldrig riktigt hört motargumenten tydligt uttalade från skolan. Kanske har det funnits en stoppa-huvudet-i-sanden-attityd hos en del lärare, ibland har orken att motverka tagit slut och - förfärliga tanke - kanske händer det att vuxna i skolan ibland är benägna att hålla med de elever som uttalar rasistiska åsikter och använder rasistiska tillmälen och därmed underlåter att med kraft ta tag i problemet.
Ytliga knapptryckningar eller inte, tyck- och tryckdemokratin på nätet kommer kanske inte att stoppa rasismen, men ett och annat korn finns där, som får åtminstone mig att tänka till och stärka argumenten i nästa debatt med dem som vill ha ett mindre mångkulturellt Sverige. Det här stycket stod på Facebook häromdagen:
Dina bokstäver är på latin, dina siffror är arabiska och din demokrati grekisk. Din pizza är italiensk och kebaben turkisk. Alkoholen uppfanns av en iranier, du älskar att åka till Thailand, din favoritrappare har afrikanskt påbrå och han den där rolige på TV, han är kurd.
Eller Henrik Schyffert när han sammanfattar vad SD vill ha:
"Om det nu är så att Sverigedemokraterna inte vill ha invandrare, konstig kultur eller något som sticker ut så borde det betyda att de vill ha motsatsen. Alltså svenska, traditionsbundna, vita, medelålders män med 2,0 barn och blonda fruar. De vill alltså ha mig. Ett land till brädden fylld av folk som mig. Kan ni tänka er något värre?"
Visserligen anser jag den gode Schyffert vara en av Sveriges roligaste män - hur vit, svensk och traditionsbunden han än är - men ett Sverige med bara hans sort; det hade blivit riktigt tråkigt.
Demokratin är fast förankrad här i landet ....
Kvarsittning
I nya skollagen (2010:800) finns ett kapitel om trygghet och studiero, kapitel fem, lovvärt och viktigt. I kapitlet finns ett tjugotal paragrafer och vid en genomläsning av dessa får man en tydlig fingervisning om inriktningen. Bortsett från några delar om innehåll, tillämpningsområden, ordningsregler och allmänna befogenheter för rektor och lärare, är rubrikerna bl a:
- utvisning ur undervisningslokalen
- kvarsittning
- skriftlig varning
- tillfällig omplacering
- tillfällig placering vid annan skolenhet
- avstängning i vissa obligatoriska skolformer
- omhändertagande av föremål
Som jag ser det, fokuserar man med detta nya kapitel en viktig sak, studiero och trygghet i skolan. Tyvärr blir det en tråkig inriktning som andas riktigt mycket straff. T ex begreppet kvarsittning är svårt att inte förknippa med begreppet straff, i alla fall för våra elever. I bästa fall är straffet, kvarsittningen, direkt länkat till dåligt utnyttjad tid i skolan - har man inte fokuserat tillräckligt får man lägga mer tid i skolan. I sämsta fall tar man till kvarsittning för förseelser som är helt ovidkommande, en sönderslagen ruta eller tråkigt uppträdande mot vuxen eller skolkamrat. Kvarsittning är inte heller förenligt med elevers rätt till undervisning och det är direkt motstridigt till andra delar i skollagen, t ex att arbetet i skolan ska grundas på modern forskning och beprövad erfarenhet. Kan inte påminna mig en enda forskningsrapport som styrker kvarsittning som en framgångsrik metod att skapa studie- och arbetsro i skolan. Känns snarare kontraproduktivt och inte alls kopplat till att hjälpa elever och elevgrupper som stör/störs av varandra. Mer rätt skulle det vara att lägga mer krut (och pengar) på att hjälpa elever i behov av särskilt stöd - det är tredje kapitlet, åttonde paragrafen!
Kvarsittning är ett uråldrigt begrepp som inte borde användas varken i lagstiftningen om skolan eller i skolvardagen. Det är skolpolitikerna och lagstiftarna som borde ha kvarsittning - för att tänka en vända till och skaffa sig förståelse för vad svensk modern skola behöver för slags regelverk.
Som jag ser det, fokuserar man med detta nya kapitel en viktig sak, studiero och trygghet i skolan. Tyvärr blir det en tråkig inriktning som andas riktigt mycket straff. T ex begreppet kvarsittning är svårt att inte förknippa med begreppet straff, i alla fall för våra elever. I bästa fall är straffet, kvarsittningen, direkt länkat till dåligt utnyttjad tid i skolan - har man inte fokuserat tillräckligt får man lägga mer tid i skolan. I sämsta fall tar man till kvarsittning för förseelser som är helt ovidkommande, en sönderslagen ruta eller tråkigt uppträdande mot vuxen eller skolkamrat. Kvarsittning är inte heller förenligt med elevers rätt till undervisning och det är direkt motstridigt till andra delar i skollagen, t ex att arbetet i skolan ska grundas på modern forskning och beprövad erfarenhet. Kan inte påminna mig en enda forskningsrapport som styrker kvarsittning som en framgångsrik metod att skapa studie- och arbetsro i skolan. Känns snarare kontraproduktivt och inte alls kopplat till att hjälpa elever och elevgrupper som stör/störs av varandra. Mer rätt skulle det vara att lägga mer krut (och pengar) på att hjälpa elever i behov av särskilt stöd - det är tredje kapitlet, åttonde paragrafen!
Kvarsittning är ett uråldrigt begrepp som inte borde användas varken i lagstiftningen om skolan eller i skolvardagen. Det är skolpolitikerna och lagstiftarna som borde ha kvarsittning - för att tänka en vända till och skaffa sig förståelse för vad svensk modern skola behöver för slags regelverk.
Kvalitet
Dagens seminarieämne, Kvalitet som innehåll och som process, gav ännu ett tillfälle till reflektion tillsammans med rektorskollegor på rektorsprogrammet, med följande modell som utgångspunkt. Vad är kvalitet och hur skapar man kvalitet och hur kvalitativt är det på hemmaplan? Hur mäter man kvalitet? Hur märks det att man har kvalitet i sin verksamhet?
Kvalitetsredovisningar är något vi skriver i skolan varje år, utifrån vissa givna ramar och de senaste åren i en modell initierad av BSF Lunds stad. Detta trots att kvalitet är ett begrepp som inte är helt lätt att varken definiera eller mäta. Vissa variabler kan man ju titta på rent siffermässigt; meritvärde och måluppfyllelse hos eleverna, antal nöjda brukare, antal pedagoger per elevgrupp, mängd elever som trivs etc. Detta ger också Lunds kommun en tätplacering i den typen av mätningar; de senaste 10-talet år har vi aldrig haft en placering sämre än fem.
Men en hel del kan man inte presentera i kalla siffror, allt detta som man brukar benämna mjuka värden. Det är svårt att mäta t ex lärares kompetens, mått av kreativitet, pedagogisk medvetenhet, lärarskicklighet, förändringsbenägenhet, medvetenhet om läro- och kursplaner, vilja till kompetensutveckling, digital kompetens och en hel del annat. Det är svårt att mäta elevers förmåga att reflektera, att tänka självständigt, analysera och tillämpa sin kunskap, mått av fantasi och skapande, social kompetens och lust att lära. Det får bli att man tar till enkätundersökningar, intervjuar brukare och ger tid och utrymme för elevers och personals egna reflektion och utvärdering.
Mot bakgrund av modellen ovan kan jag konstatera att rutan längst upp till vänster, trots allt, är den del som ligger oss närmast, även om man sannolikt kan göra mycket mer för att få en långsiktig och utvecklande kvalitetsgranskning av den egna verksamheten.
Ska man tro Skolinspektionens senaste sammanfattning av svensk skola (hör om det just nu på tv-nyheterna) är det rätt illa ställt med både det ena och det andra på många skolor runt om i vårt land. "Betygen är orättvisa, resultaten för dåliga, undervisningen följer inte läroplanerna och lärarna vet inte vad de ska lära ut, framgår av en rapport till regeringen."
Kan bara säga; jag känner inte igen mig. Våra pedagoger har stor medvetenhet kring att sätta betyg, resultaten är mycket goda, undervisningen följer i mycket hög grad läroplanerna och pedagogerna har full koll på vad som ska läras ut; nämligen utveckla elevernas förmågor och ge dem en beredskap för ett livslångt lärande.
Men en hel del kan man inte presentera i kalla siffror, allt detta som man brukar benämna mjuka värden. Det är svårt att mäta t ex lärares kompetens, mått av kreativitet, pedagogisk medvetenhet, lärarskicklighet, förändringsbenägenhet, medvetenhet om läro- och kursplaner, vilja till kompetensutveckling, digital kompetens och en hel del annat. Det är svårt att mäta elevers förmåga att reflektera, att tänka självständigt, analysera och tillämpa sin kunskap, mått av fantasi och skapande, social kompetens och lust att lära. Det får bli att man tar till enkätundersökningar, intervjuar brukare och ger tid och utrymme för elevers och personals egna reflektion och utvärdering.
Mot bakgrund av modellen ovan kan jag konstatera att rutan längst upp till vänster, trots allt, är den del som ligger oss närmast, även om man sannolikt kan göra mycket mer för att få en långsiktig och utvecklande kvalitetsgranskning av den egna verksamheten.
Ska man tro Skolinspektionens senaste sammanfattning av svensk skola (hör om det just nu på tv-nyheterna) är det rätt illa ställt med både det ena och det andra på många skolor runt om i vårt land. "Betygen är orättvisa, resultaten för dåliga, undervisningen följer inte läroplanerna och lärarna vet inte vad de ska lära ut, framgår av en rapport till regeringen."
Kan bara säga; jag känner inte igen mig. Våra pedagoger har stor medvetenhet kring att sätta betyg, resultaten är mycket goda, undervisningen följer i mycket hög grad läroplanerna och pedagogerna har full koll på vad som ska läras ut; nämligen utveckla elevernas förmågor och ge dem en beredskap för ett livslångt lärande.
Kärnprocesser
Läsårets första internat, utbildningsträff 3 (av sammanlagt 12) på rektorsprogrammet i ett höstlikt, blåsigt och blött Båstad. Tema för träffen är Rektor och skolans kärnprocesser - lärande, kvalitet och trygghet, med centrala delar i juridiken om barns/elevers utveckling mot målen, rätt till trygghet och studiero, rätt till stöd vid behov samt grundläggande värderingar i skolförfattningarna och dess inverkan på verksamheten.
Med ett nytt, nu av riksdagen, antaget kompendium av den nya skollagen får vi en genomgång i dokumentets struktur, hur det är disponerat och hur det anknyter till andra lagar, såsom sekretesslagen och förvaltningslagen. En historisk tillbakablick på vad skola har varit tidigare och vad skola är idag, läroplanerna sedan grundskolan kom till 1962 (i det närmaste jämnårig med min egen skolstart); Lgr 69, Lgr 80 och senast Lpo 94 och ett nytt sätt att se vad det är som hänt de här senaste 40 åren:
Lgr 69 - "Skolan ska ge sådana kunskaper och färdigheter etc, som är av betydelse för elevernas personliga utveckling och för deras möjligheter att påverka och leva i dagens och morgondagens samhälle ..."
Lgr 80 - "Det är en huvuduppgift för skolan att eleverna får goda kunskaper och färdigheter."
Lpo 94 - "Skolan ska ansvara för att eleverna inhämtar och utvecklar sådana kunskaper som är nödvändiga för varje individ och samhällsmedlem. Dessa ger också en grund för fortsatt utbildning."
Ge, får och inhämtar och utvecklar - en tydlig och klar inriktning mot ett mer konstruktivistiskt synsätt och aktivt lärande. Eller hur?
I gränslandet mellan Lgr 69/Lgr 80 (och alla tidigare) och Lpo 94 går alltså linjen mellan å ena sidan en mer empiristisk skola och en konstruktivistisk skola; från en regelstyrd skola till en mål- och resultatstyrd skola, från en detaljstyrd och faktadominerad skola till en skola inriktad på utvecklandet av förmågor. I arbetet med att sätta sig in i Skola 2011, de nya styrdokumenten, blir det allt klarare för mig, att det vi står inför är att - äntligen - verkligen implementera Lpo 94. Önskar att vi skulle kunna lägga till;
Skola 2011 - Skolan ska vara en arena för utvecklande av elevers förmågor, med stoff som är relevant (nära elevernas verklighet) och med verktyg (läs: digitala) som överensstämmer med barns och ungdomars sätt att lära, med coachande och samlärande pedagoger och ett problematiserande arbetssätt.
I gränslandet mellan Lgr 69/Lgr 80 (och alla tidigare) och Lpo 94 går alltså linjen mellan å ena sidan en mer empiristisk skola och en konstruktivistisk skola; från en regelstyrd skola till en mål- och resultatstyrd skola, från en detaljstyrd och faktadominerad skola till en skola inriktad på utvecklandet av förmågor. I arbetet med att sätta sig in i Skola 2011, de nya styrdokumenten, blir det allt klarare för mig, att det vi står inför är att - äntligen - verkligen implementera Lpo 94. Önskar att vi skulle kunna lägga till;
Skola 2011 - Skolan ska vara en arena för utvecklande av elevers förmågor, med stoff som är relevant (nära elevernas verklighet) och med verktyg (läs: digitala) som överensstämmer med barns och ungdomars sätt att lära, med coachande och samlärande pedagoger och ett problematiserande arbetssätt.
