Sommarlov!

Sakta töms skolan på folk (även om både en och annan medarbetare knappt kan hålla sig därifrån ;-); växterna är ihopsamlade i konferensrummet, möbler undanburna från trägolven för oljning och verksamheten går ner på lägsta varv. 

Å nu går jag, sista arbetsdagen för terminen/läsåret, har hjälpligt städat undan på skrivbordet, attesterat alla räkningar, svarsmeddelat e-posten "Åter i augusti" och stängt av telefonen. Inte riktigt alla pusselbitar har fallit på plats inför hösten, men vi har i alla fall ett preliminärt schema, hyfsad ordning på finanserna och en ny läroplan i pipen.

Nu, några dagar på stranden .... ;-D

Undervisningstid vs arbetstid

Lyssnar på kvällsekot på webben; en dom i arbetsdomstolen har slagit fast att det är rektor som bestämmer över den arbetsplatsförlagda arbetstiden för lärare. No shit, vilka nyheter!

Utgångspunkten för domen är den stämning som lärarfacken gemensamt gjort mot bl a Sollentuna kommun för att de ökat andelen undervisning, inom den arbetsplatsförlagda tiden. Nota bene, de ökade alltså inte arbetstiden .... de omdisponerade bara sin personal utifrån de behov de ansåg krävdes för att ha en fortsatt bra verksamhet. Tämligen självklart, i alla fall i alla andra verksamheter. Jag gjorde detsamma för ett par år sedan; ökade delen undervisning, inom den arbetsplatsförlagda tiden om 33 timmar, med 30 minuter (från 600 årsarbetstimmar till 618), på bekostnad av lärarnas gemensamma planeringstid. Ramaskri och centrala förhandlingar .... för 30 minuters justering av arbetsuppgifterna inom ramen för arbetstiden. Hallå, ett visst mått av armbågsutrymme kan man väl rimligen kräva också som kommunal arbetsledare, utan att måla fan-flera-timmar-ytterligare på väggen i undervisningstid? Proportioner, tänker jag ....

Sollentuna, och ytterligare några kommuner, blev i samma ärende (i o f rätt mycket mer tid som omdisponerades; från 624 årsarbetstimmar till 694, dvs ungefär 2 hela klocktimmar/vecka användes till undervisning i stället för kollektiv planering och/eller efterarbete) hårt ansatta av de fackliga organisationer, men fick alltså idag rätt i domstolen. Lika med att Metta Fjelkner och LR får stora skälvan; vad kommer detta att betyda för framtiden, om inte massor av stora stygga rektorer som successivt kommer att öka andelen undervisning inom den arbetsplatsförlagda tiden på 35 timmar (alt 33 timmar). 



Bäva månde alla lärare i landet ;-) Not! Så många dumma rektorer finns det sannolikt inte ...... ;-)

Tror inte att lärare (och lärares fackliga organisationer) behöver vara särskilt oroliga. För egen del och högst lokalt på i alla fall Gunnesboskolan i Lund, kan pedagoger vara tämligen säkra på att detta med att öka undervisningsdelen inte är det högst prioriterade, även om det här domslutet eventuellt skulle göra det möjligt, att justera undervisningsdelen med marginella minutrar upp eller ner. Däremot ser jag fram emot när vi kan gå över till 40-timmars arbetsvecka med bibehållna lov, dvs att arbetsgivaren kan flytta över fem av dagens tio timmarna förtroendetid till arbetsplatsförlagd tid, likt det förslag SKL; Sveriges Kommuner och Landsting, lagt.

Läs tidigare inlägg Bra ska bli bättre.

Det tror jag skulle göra stor skillnad för kvaliteten i skolan; en mer sansad arbetssituation för medarbetarna, större möjligheter för ett verkligt samarbete kring pedagogiska utmaningar och, inte minst, högre måluppfyllelse för eleverna.

Det är väl det vi eftersträvar .... alla parter? 



Förväntningar

Höga förväntningar påverkar elevers studieresultat positivt, konstateras än en gång häromdagen i tidningen. På tal om detta, ett kul klipp med Bobby McFerrin. Enjoy!





Premium

Fattar inte varför jag väntat med att uppgradera till Spotify Premium så länge ... ;-D



Helt lämplig avslutning

   Ämnet för vårterminens avslutningsord blev rätt givet; IKT och datorer i skolan. I årets elevkabaré, iDream, häcklades både lärare, IKT-ansvarig och rektor. Jag fick vara den teknikfientliga och Mac-ovänliga chefen som lägger krokben för IKT-nörden och inför pc på hela skolan (sic!). Ungefär så här tror jag att jag sa:

Äntligen ute i solen igen! Vet ni att det är tre år sedan vi senast hade en avslutning utomhus, vi har lyckats pricka in regn och höstväder de senaste två åren. Det är inte riktigt samma sak att vara inne när sommaren står för dörren. Men idag blev det rätt .....

Annars är det mesta sig likt, vi har åk 6 på scen, Maria bakom pianot, glada och sommarlovssugna ungdomar och en hel del föräldrar i publiken och en rektor som fortfarande och in i det sista grunnar på vad han ska säga nu.

Det visade ju årets kabaré med all önskvärd tydlighet, med vilken vånda jag funderar över innehåll i avslutningsorden,  och det gav ju en del ingångar till dagens givna ämne, IT och datorer i skolan. Inte vet jag var ni fått att jag skulle vara särskilt Mac-ovänlig, egentligen är jag i sammanhanget kanske en nörd fullt i klass med Jonas, inte lika duktig, men lika enögd. Att jag skulle medverka till att införa något annat än det vi har idag är långt borta, för att inte säga: "Helt olämpligt!"

En dag som den här är det rätt naturligt att titta bakåt och se vad som varit, vad vi gjort, upplevt, lärt och uppnått. Vi har haft ett bra läsår med allt vad ett sådant ska innehålla av hårt arbete och mycket lärande, traditionella arrangemang, såsom temaveckor och bokmässa men också evenemang initierade av elevrådet; Operation Dagsverke och aktivitetsdagen. För flera av er är det snart dags för betyg, ett kvitto på terminens och läsårets lärandeinsats. För dem av er som av någon anledning känner att det kunde gått bättre, vill jag säga att det är aldrig för sent att börja anstränga sig och enligt en forskare jag hörde häromveckan är intelligent inte något man är, det är något man blir. Med idogt arbete, träning och åter träning.

Men egentligen är det mer spännande att titta framåt….

När vi kommer tillbaka till hösten har vi en ny skollag och en ny läroplan med nya kursplaner att följa. Detta har redan sysselsatt oss vuxna ett tag, hela läsåret faktiskt. Det innebär en del nytt, men jag är inte helt säker på att det blir så tydliga förändringar för er elever. Kanske mest när det gäller betygen som kommer att se annorlunda ut. Den nya läroplanen har i grunden samma syn på kunskap, en kunskapssyn som vi kallar för konstruktivistisk. Att vara konstruktiv handlar om att vara uppbyggande, skapande och eller produktiv. I kunskapssammanhang gäller det numera (eller egentligen sedan 1994) att vara aktiv skapare av sin egen kunskap. I stället för att bara passivt lyssna ska eleverna aktivt tänka, skapa och göra för att lära inte bara ytkunskaper, utan verkligt djuplärande. I detta sammanhang passar IT och datorer sällsynt väl in i bilden och här kommer ni elever, tror jag, att märka den största skillnaden.

Det här läsåret har vi, likt många andra skolor i Lunds kommun och i andra kommuner, och på uppmaning av våra politiker, slagit in på en väg som vi allmänt kallar en-till-en, dvs en dator per elev. Det är ett stort steg för oss i skolan och jag vill drista mig till att kalla det för en ny epok som ger oss en massa nya möjligheter att tillämpa det nya kunskapsbegreppet. Min förhoppning, och min övertygelse, är att vi får ett lärande som karakteriseras av än högre elevaktivitet, mer problemlösning och elevers eget skapande av sin kunskap. Det ser vi redan mer av. Det är härligt att se hur eleverna med en egen bärbar dator, så snabbt tar kommandot över verktygen, så naturligt och så konstruktivt. Det är motiverande, roligt och lärande! Och det är samlärande, elever sinsemellan och mellan elever och vuxna, något som inte bör underskattas.

Vi lär så länge vi lever, också lärare och rektorer. Det är det som är så roligt, att man aldrig blir färdiglärd, tro det eller ej! Får alla möjlighet att lära nytt får vi en roligare skola. Och ju längre tiden lider blir det allt mindre risk att råka ut för rektorer som tror att ”skriva på datorn” betyder att ha datorn som underlägg för att skriva för hand
;-D

För er som nu lämnar oss, årskurs 9, kommer det sannolikt också på gymnasiet att betyda ett fortsatt lärande med en egen bärbar dator. Kanske blir det en Mac, om inte spelar inte det så stor roll, det går bra med annat också .... sägs det. Jag hoppas och tror att ni kommer att märka att ni fått med er viktiga kunskaper, fått öva användbara färdigheter och utvecklat era förmågor. Ni kommer hur som helst rätt väl förberedda för dessa nya lärandeverktyg. Jag önskar er alla ett stort lycka till!

Men innan allt detta spännande till höstterminen, ska vi ha ett långt och härligt sommarlov. Jag passar på att tacka för det här läsåret och önskar alla elever, elevers föräldrar, pedagoger och övrig personal en riktigt skön sommar! Tack och på återseende i augusti!

Enligt mitt mantra i kabarén, något justerat; En helt lämplig avslutning!


Bedömning för framtiden



Bedömning för lärande är bedömning för framtiden.

Begreppet bedömning är kanske inte det mest optimala ord att använda i sammanhang med lärande och undervisning, med tanke på sin grundform "döma". Det är lätt att hemfalla åt endast den summativa delen; kontrollen och domen över hur det blev, utan någon möjlighet att rätta till och förbättra sitt arbete. Engelskans "assessments" är egentligen bättre, då ordet relaterar mer till "värdera" eller "uppskatta", något uppmuntrande på vägen mot något bättre. 

Så låt oss i fortsättningen se begreppet bedömning endast som ett sätt att stödja och hjälpa vidare.

I dessa dagar präglas skolvardagen av en hel del betygsvånda, både för elever och för pedagoger och det är dagar då pedagogers bedömningskompetens verkligen ställs på sin spets. Åtskilliga skoldagar, lektioner, övningar, mindre test och större prov, elevers alla kunskaper, färdigheter och förmågor ska sammanfattas och summativt bedömas och betygsättas med ettdera G, VG eller MVG.

Hur är det möjligt? Och på vilket sätt gynnar det elevernas fortsatta och framtida lärande? Dessa frågor ställer sig Christian Lundahl vid Uppsala universitet som i många år forskat kring pedagogisk bedömningskompetens. Han var på besök under senaste skolledarforum i BSF Lunds stad och resonerade om lärande, bedömning och betyg.

Vi lever i en tid när själva lärandet fått ett egenvärde, när kunskapen ständigt förändras och användningen av densamme hela tiden utvecklas. Hur ska vi bedöma dessa nya kunskapsformer på ett rättvist sätt, samtidigt som bedömningarna ska främja kunskaps- och lärandeprocesserna? Hur kan vi få till bedömningar som bidrar till framtidens lärande och motivation?

Vi definierar ju inte längre kunskap (eller borde åtminstone inte), som fakta om omvärlden, som enbart ett stoffinnehåll att memorera och reproducera. Vi definierar kunskap mer som ett verktyg, likt en modern schweizerkniv, med flera olika delar att utveckla för att skapa vår egen omvärldsförståelse. Kunskapsbegreppet innefattar förvisso både fakta, begrepp, teorier och modeller - men också en intellektuell och kommunikativ dimension. Det handlar om att skapa sammanhang, förklara orsak och verkan, upptäcka konsekvenser och associera olika företeelser med varandra. Kunskap blir något alla måste bygga upp själva - det kallas konstruktivism - inte något man kan reducera till att bara information, något att bara komma ihåg en stund, för att sedan återupprepa på närmaste prov eller förhör.

Det handlar om att bygga förståelse. I undervisningen måste således eleverna får möjlighet att träna förmågorna som beskriver sammanhang, förklarar orsak och verkan och dra egna slutsatser och pedagogerna måste kunna bedöma detta rätt mycket svårare och inte alltid så lätt mätbara.

Därför är det också, enligt Lundahl, oerhört viktigt att svensk lärarkår får utbildning och träning i hur man bedömer elevers lärande. Vid en jämförelse med andra yrkesgrupper visar det sig att lärare endast har någonstans mellan 0-5 % undervisning i bedömning under sin utbildning, medan t ex läkare och jurister använder ca 30-40 % av sin utbildning åt att träna sina bedömningskompetenser. Särskilt underligt kan det tyckas, när forskningen (t ex Hattie) pekar på att god bedömarkompetens är flera gånger starkare än många andra variabler, såsom klasstorlek, nivågruppering etc. för att öka elevers måluppfyllelse. 

Lundahl pekade på vikten av att syften, undervisning och bedömning hänger ihop för eleverna, att lärandet synliggörs, eleverna blir delaktiga och får möjlighet att själva ta ansvar för sitt lärande. Han uppmanade varje skola att skaffa sig en bedömningspolicy där syftet skulle vara att 

  • tydliggöra skolans värdegrund (syn på elever, lärande, kunskap) och att se till att skolans bedömningar vilar på denna värdegrund
  • se till att skolans bedömning syftar till att främja lärande
  • fastställa att bedömning och undervisning hör ihop
  • ge eleverna inflytande över hur de ska visa sitt kunnande
  • formativ och summativ bedömning sker i balans
  • det sker ett kontinuerligt utvecklingsarbete kring bedömning
  • pedagogerna får det stöd som behövs från ledningen för att utveckla bedömningen tillsammans
  • samsyn råder hur bedömningsarbetet utvärderas och följs upp
  • det finns en plan för hur skolans mål och resultat kommuniceras
I praktiken och förlängningen av denna policy skulle det vara självklart att man utvärderade och bedömde elevers arbete formativt, att poäng och betyg på test och prov inte angavs, då det skymmer den formativa bedömningen i form av lärares kommentarer, att schema för prov kommunicerades tydligt till eleverna, att elever får möjlighet att bedöma varandras arbeten och att pedagoger får gott om tid att sambedöma elevers arbeten. I klassrummen skulle det vara lika klart att fördela frågor som utmanar, mer än kontrollerar, att gå "från förhörsledare till talkshow host”, ställa fler öppna frågor av typen "ett fönster in i elevernas tänkande”, frågor som inte är ute efter ett rätt eller fel, men som utmanar vidare genom; "hur tänker du nu…, vad betyder det…, varför blir det så…". 

Det gäller att skapa ett utgångsläge där elever känner att den kan bli i princip vad som helst, om man anstränger sig och lär sig att arbeta på rätt sätt. Bara den som är aktiv i sitt lärande lär sig och en viktig förutsättning för detta är att lära eleverna att smart är ingenting man är, det är något man kan bli. 

Självförtroende, självkänsla och framtidstro ... kan vi bygga något viktigare?

 


Datorspel och lärande

Läste en artikel häromveckan om Sveriges framskjutande position när det gäller att utveckla datorspel. Har intill nu haft en rätt avmätt och ljum inställning till detta; Vad ska vi med det till? Är det mer datorspel vi behöver? Nja, kanske inte ...

... men kanske om man tittar bortom det ... Se här!






Klämdag

Kläm-dag lika med läsa-i-kapp-dag, reflektions-och-blogg-dag, samla-ihop-mig-dag, få-allt-på-plats-till-studenten-dag, bara-vara-i-solen-dag ... kort sagt, en riktig kanon-dag ;-D

RSS 2.0