LedarBloggen

Idag är det semikolonets dag, sägs det, detta ofta försummade skiljetecken som så smidigt kan användas när man står och velar mellan om det ska vara en punkt eller bara ett komma. Vilhelm Moberg (via huvudpersonen i Sänkt sedebetyg) lär ha klassificerat våra olika skiljetecken som "det lilla, det halvstora och det stora", komma, semikolon och punkt. För eleverna förklarade magister Mård i boken på följande sätt; för komma ska ni pausa ungefär så lång tid det tar att blinka en gång, vid semikolon är uppehållet två blinkningar och vid punkten som ett helt andetag. En jordnära och elegant förklaring!

Att pauserna är det viktigaste vet varje musiker, så är det och vid läsning, när man dramatiserar och när man talar. Men att hitta precis rätt nyans av paus är inte alltid så lätt, för att inte säga riktigt subtilt. Det är då semikolonet kommer till ens räddning. Klart användbart, smidigt och snyggt! Länge leve semikolonet!