LedarBloggen

På punkt efter punkt (4 st) tar Scherp avstånd från de björklundska uttalandena om vilken inriktning svensk skola bör ta; mer test, fler prov och mer kontroll, mindre flum.

Men vad är egentligen flum? Enligt Björklund en skola utan tydliga mål, utan krav och utan kvalitetskontroller. Jag menar att vi i skolan, med Lpo 94 i ryggen, har rimligen tydliga mål, betydligt större krav på kunskap (i meningen analyserande, tillämpbar och värderande kunskap) och ständiga kvalitetskontroller. Hans-Åke Scherp bemöter flumresonemanget med det avväpnande svaret: "Flum kan vara något positivt ..." likt gayrörelsen som återerövrat skällsordet "bög". Reclaim the flum! Skämt åsido, så klart vill ingen ha en normlös, mållös och/eller kravlös skola och det är skolan långt ifrån idag. Scherp definierar flum på följande sätt (med ;-) liten glimt i ögat):

F som i Fördjupande
L som i Lärande
U som i Utveckling
M som i Medskapande

Jag är benägen att hålla med honom, kunskapsivrarna fokuserar oftast på gamla hederliga pedagogiska principer (som om människans lärande står still och inte utvecklas alls); föreläsning, memorering och reproduktion. Med dagens brukare håller inte det konceptet av flera olika anledningar, främst på grund av det övriga samhällets radikala förändring. Det man tidigare benämnde "flum"; elevens eget lärande, det egna ansvaret och det aktiva kunskapandet, är idag norm och en nödvändighet för att motivera unga människor till meningsfullt lärande. Det borde Björklund ha snappat upp, skolan fungerar idag inte som skolan gjorde då Björklund själv gick i skolan. Han har å andra sidan sällskap av förfärligt många föräldrar till våra nuvarande elever. Jag stöter dagligen på föräldrar som har synpunkter på skolan som vore den fortfarande på 70-talet. 

Från Sveriges främsta pedagogiska tidskrift, Pedagogiska magasinet (Lärarförbundet) har man skickat ut en reporter, Tomas Lindbom, att leta upp den svenska flumskolan. I en artikelserie; "På jakt efter flumskolan" redovisar han vad han hittar, allt annat än en flumskola. Inte heller på Gunnesboskolan, som han besökte under en dag i maj det här året. Tvärtom, han finner flera goda exempel på skolor, pedagoger och elever som är i ett lärande som inbegriper stora mått av både tydliga mål, höga krav och en kontinuerlig kvalitetskontroll.

Varför ska Björklund få fortsätta att svartmåla en kvalitativt högt stående skola? Varför är det så få som ger uttryck för vad svensk skola faktiskt åstadkommer? Varför ser man inte det som fungerar och det som är mycket bra? Kan ingen förklara begreppet "salutogen" för Björklund?