Ledarfjället
Första och största rektorsutbildningen klar, och i den andra och lite mindre omfattande fick jag idag, vid tredje träffen med skolledare i Tänk Om-utbildningen, skapa en bild av ett fjäll som metafor för den verksamhet jag leder och med särskilt fokus på de digitala lärverktygens möjligheter och ett omdefinierat lärande. Uppgiften löd; hur skulle bilden av verksamheten se ut om ni skulle beskriva hur det är idag. Beskriv situationen utifrån din bild. Det blev ungefär så här:
Bilden visar ett relativt platt nordiskt fjällmassiv, alltså inga riktigt höga, spetsiga alptoppar, mer avrundade och med mjuka linjer, ansträngande att ta sig uppför, men inte omöjligt att bestiga. Vid fjällets fot finns fuktiga myrmarker och tät granskog, lite längre upp på fjället mer lågväxande och rätt snårig vegetation, en hel del vattendrag i form av större och mindre bäckar att passera och sjöar att runda och med tidvis oländig och svårforcerad terräng runt omkring. På fjällets topp finns ett utsiktsmärke, målet för vår utflykt. Utsikten är magnifik; bakom oss kan vi se hela den långa och mödosamma väg vi vandrat; vi ser hur leden hänger ihop, vi kan peka ut de stopp vi gjort på vägen för varandra och vi kan känna tillfredsställelse över de framgångar vi skördat på vägen upp. Tittar vi framåt, i färdriktningen, upptäcker vi många, långa och spännande vandringsleder i horisonten, alla lite olika, men i samma riktning.
Mot målet och uppför fjället strävar ett tjugotal mer eller mindre fjällvana vandrare. De flesta väljer de rösade lederna och vandrar i grupp, men håller lite olika takt, en del går rätt raskt fram, andra tar det lite lugnare. Någon grupp vandrar visserligen i rätt riktning, men har valt att vandra "off pist". Också i denna grupp visar en del viss tvekan och tar sig försiktigt fram i terrängen, medan andra i gruppen entusiastiskt småspringer fram.
Ett gäng, lite längre upp på fjället, har tillfälligt avvikit från leden och gjort uppehåll vid ett vattenhål; badar och vilar upp sig för nya etapper mot målet och reflekterar över om de är på rätt väg; ett sunt ifrågasättande av vandringen.
Längst upp och närmast målet står en grupp vandrare som just upptäckt den fantastiska utsikten, som klart och tydligt nu ser de alternativa lederna och är i full färd med att planera nästa steg, ställa upp nya mål och omfördela sin packning.
I skogen nedanför fjället är det några som förirrat sig och för tillfället befinner sig oroande långt från gruppen. I den täta granskogen har man så klart svårt att se mer än några få steg framför sig. Förtvivlat ropar de efter en mer detaljerad karta med rutten utritad och en pålitlig kompass. Kanske har de varit lite ohörsamma när färdledaren givit sina instruktioner ;-) alternativt missat att då och då lyfta blicken och stirrat för mycket ner i stigen.
Längst ner framför skogen, i myren, har någon fastnat, sannolikt alltför upptagen med att kontrollera packningen. Men det är sådant som händer i en myr. Om man står för stilla för länge, då fastnar man.
Men den figuren är säkert från ett annat vandringssällskap ... ;-)
TÄNKer OM
Varit på rektorsutbildning igen, och ändå inte ... i alla fall inte den vanliga sorten. Efter bara två introduktionsdagar med Tänk Om känner jag att jag äntligen går en rektorsutbildning som stimulerar min kreativitet, öppnar mina sinnen och får mig att vilja mer. Tänk Om-konceptet är en produkt sprungen ur en del människors medvetenhet om vikten av att förankra kunskapssynen med tekniken, idag Apples program för processtöd till framför allt skolledare, huvudmän och s k lärspridare, i samband med införandet av 1-1-datorer i skolorna. En seriös och ambitiös satsning för att visa på de digitala verktygens alla möjligheter för lärande, så att införandet inte stannar vid en marginell förbättring av gamla arbetssätt, utan verkligen förändrar och anpassar pedagogiken till våra elevers lärande.
Ur programmet dessa dagar minns jag korta föredragningar om kunskap och kunskapssyn, varvat med grupparbeten, samtal och diskussioner, egen tid för reflektion och hands-on-övningar om hur man tar sig in i diverse sociala medier. Man pekar på vikten av att vi som ledare måste vara aktiva i sociala medier, därför att det är där våra brukare finns (pedagoger och elever), vi måste vara aktiva på nätet i vår verksamhet och naturligtvis i Tänk-om-kursen och man lever som man lär, tillämpar arbetssätt och arbetsformer i kursen, som är direkt applicerbara i den egna verksamheten. Alltså använder vi Facebook som kommunikationsplattform, betydligt mer lättillgänglig och intuitiv än alla de lärplattformar som kommuner och skolor vanligtvis använder och som inte är mest kända för sin smidighet och lättanvändarvänlighet, om man säger ;-). På FB skapar man med några enkla klick en sluten grupp, med möjlighet att ladda upp bilder, filmer och andra dokument. Smidigt och snabbt.
I samtalen om kunskap känner vi igen oss i modellerna från Benjamin Bloom och Ruben Puentedura, tydliga illustrationer till vad kunskap är och vad digitala verktyg kan bidra till (eller inte bidra till) i skolan. Inga direkta nyheter i det som föredrogs, men uttryckta på ett delvis annat sätt och med deltagares kontinuerliga synpunkter. Kände för övrigt mest bekräftelse av sådant vi redan tänkt, planerat och gör/gjort.
Har tidigare inte fattat vitsen med Twitter; varför skulle man begränsa sig till bara 140 tecken för att säga vad man vill ha sagt? Fick dock under dessa dagar en insikt och blev lite motiverad att kanske börja använda Twitter mer frekvent, inte så mycket för att få ge uttryck för egna tankar och idéer, mer för att ta del av vad andra tycker och tänker. Här kan man lätt hålla sig uppdaterad på olika saker man är intresserad av, från organisationer eller personer man uppskattar (eller inte ;-). Hoppar gärna över en del vardagsnära tweets som "äter gröt till frukost", "sitter på bussen" och dylikt, men läser gärna fyndiga och alerta Jonas Gardell och alltid lika pålästa och tankeväckande Peter Wolodarski.
Som sagt, jag TÄNKer OM ;-)
På plats
Just haft en mycket kort dragning för föräldrar i årskurs 7, om framtida alternativ för föräldrainflytande, i stället för den gamla skolkonferensen; ett slags Kvalitets- och utvecklingsråd (K&U) bestående av en liten grupp pedagoger och skolledning, som möter föräldrar och elever, för information och synpunkter, lite då och då, förslagsvis 1-2 gånger i terminen. Starkt fokus på kvalitet och utveckling!Jag informerade om planerna på hur vi skol- och kompetensutvecklingsmässigt går vidare, från Lära@lära/Portfolio och den digitala resa (med en-till-en) vi är mitt uppe i; med s k microteaching, learning studies och/eller learning lessons, allt inom ramen för kommunens gemensamma plan kring BFL - Bedömning för lärande. Jag har länge tänkt tanken, att detta kanske skulle kunna vara en lämplig fortsättning på de ovan nämnda utvecklingsområdena, men inte riktigt fått ihop hur det skulle kunna ske eller vad som skulle vara mest adekvat och mest effektivt.
Tror jag fick ihop det i kväll. Lite coolt, när man mitt i det sagda, mitt i föredragningen, ser nya möjligheter och plötsligt hittar Därföret! till Varföret? Har varit med om det förr, men lika häftigt varje gång. Pusselbitarna faller på plats, liksom. Jepp, plötsligt fick den sista uppgiften på rektorsprogrammet lite substans i skolverkligheten. Vips, var det lättare, roligare och mer meningsfyllt att jobba vidare med idén.
Learning study
Upptaktsdag i skolan, personalen på plats första dagen efter sommarlovet och tusen saker att få på plats; scheman, klasslistor, planeringar, kalendarier och en massa annat. Pedagogerna invigdes också i framtida kompetensutvecklingsplaner, som innebär en anpassning till den av hela kommunen planerade kompetensutveckling kring BFL - Bedömning för lärande - med dess förgreningar, t ex learning studies, med start under vårterminen 2013 och tre år framåt.Här en utmärkt föreläsning om vad learning studies är. Den är ganska lång, en dryg timme, men väl värd att lyssna till. Det är denna kärna av förståelse vi ska försöka att synliggöra för eleverna. Professor Ulla Runesson bidrar i den här videon på ett mycket kvalificerat sätt. (Nu vet jag också varför barn i Kina och Sydostasien är så duktiga i matematik!)
Med detta reparerar jag en del av mitt dåliga samvetet, för att inte ha kommit igång med bearbetningen av rektorsprogrammets tredje och sista uppgift, att dra upp planerna för ett utvecklingsarbete samt att beskriva vem man är som ledare. En grannlaga uppgift ;-)
Rektors- och pingisblogg
Rektors- och pingisblogg!? Inte vet jag vad det blir, men väldigt kul initiativ från rektorskollegor som just börjat sin rektorsutbildning i Växjö. Rektor fattar jag, pingis är jag mer osäker på, men antar att det handlar om typ varannankommentarsstuket (!). Heja er och lycka till; ser fram emot många roliga, lätt frustrerade och kanske lärande kommentarer på pingisbloggen. (Pst, saknar en närmare presentation). Här kan ni följa Jens och Henriks rektors- och pingisblogg
Känn ingen press pojkar ;-)
Grupproller
Pratat mycket, och i samband med det läst en hel del, om skolledarskap och grupproller den här senaste gången på Rektorsprogrammet, fokus på tema medarbetare. En av de bästa gångerna; bra föreläsare, bra gruppaktiviteter (kopplade till våra senaste uppgifter) och tid för förberedelse av kommande examinationsuppgifter.
En av uppgifterna till den här gången hette 360 graders spegling, en övning i att via intervjuer komplettera våra bilder av vem man är som ledare. Fyra medarbetare, ledarkollegor och lärarmedarbetare, har i intervjuer fått ge sin bild av mig i ett antal intervjusvar, sedan sammanställda och tolkade av intervjuaren (en rektorskollega i programmet). Jag har på motsvarande sätt intervjuat en tredje rektorskollegas medarbetare. Hur som helst, inte mycket förvånade mig i den sammanställningen jag fick i min hand efter intervjuerna, möjligen att jag inte förväntat mig så mycket positiv feedback, det är man inte bortskämd med. Tror mig emellertid ha en hyfsat tydlig bild av mig själv, vem jag är, vad jag kan och vad jag är mindre bra på. Har, likt många andra, en tendens att förstora det senare, det vill säga förbättringsområdena ;-). Jobbar på det ....
För övrigt handlade det som sagt mest om medarbetarna den här gången, det som man brukar kalla gruppdynamik. Här vid lag har vi på skolan en lång tradition av att arbeta i arbetslag (en kvalificerad kompetensutveckling bara det) och stor erfarenhet av att utveckla skolan tillsammans. Det finns flera teorier om hur grupper fungerar, vilka roller som ingår och vad för slags och varför vissa processer sätts igång ... eller inte. Som skolledare vill man naturligtvis skapa bästa möjliga förutsättningar för grupper att fungera tillsammans och sannolikt uppnår man detta med en bred variation i kompetenser. Det är detta många skolledare sitter och funderar över just nu, nästa läsår och tjänstefördelningen; hur organiserar vi oss på bästa sätt? vem ska arbeta med vem? var har vi kompetenserna som kompletterar varandra? hur skapar vi optimala arbetslag?
Kanske kan en av dessa teorier, som vi fick höra talas om vid senaste träffen på rektorsprogrammet, vara till nytta; Belbins rollteori. Enligt Belbin finns det nio olika roller i en grupp.
- Tänkaren - individualistisk, kreativ och oortodox. Ofta sammankopplad med rena geni-egenskaper. Bortser ibland från praktiska detaljer.
- Genomföraren - konservativ, organisatorisk och disciplinerad. Kan vara oflexibel. Agerar ofta som teamets praktiske tänkare, med förmågan att skapa processer och metoder får att nå målen.
- Samordnaren - lugn, självsäker och målstyrd. Uppvisar sällan hög kreativitet eller intelligens. Säkerställer att teamets alla medlemmar medverkar genom att fördomsfritt ta hänsyn till allas åsikter.
- Formaren - dynamisk, överspänd, utmanande och målinriktad. Kan vara provocerande och otålig. Driver teamet till att konfrontera problem.
- Resultatforskaren - entusiastisk, nyfiken och kommunikativ. Tappar gärna intresset efter den inledande entusiasmen. Bidrar starkt positivt till teamets resultat genom sin förmåga att nätverka och utforska möjligheter utanför teamet.
- Kontrollören/utvärderaren - strategisk, diskret och förnuftig. Ofta låg förmåga att motivera andra. Samlar in och utvärderar samtliga möjligheter i en problemställning.
- Lagspelaren - social, känslig och mild. Kan vara obeslutsam. Fokuserar på teamets personliga relationer, och jobbar för att upprätthålla bra samarbetsklimat.
- Avslutaren - metodisk, samvetsgrann och perfektionistisk. Oroar sig för småsaker. Säkerställer kvalitet i teamets arbete genom sitt fokus på detaljer.
- Specialisten - den nionde teamrollen som skapades för att beskriva den roll en tillfälligt inhyrd specialist får i teamet.
Med lite nyans kan man åtminstone tänka sig att ingen är bara en roll, sannolikt handlar det om att man intar olika roller olika mycket eller ofta. Men som utgångspunkt för hur vi kan bli mer medvetna om hur "våra" grupper fungerar och hur de möjligen kan fungera bättre, kan dylika modeller/teorier kanske vara till någon hjälp ;-)
Renodlat
Varit på ledningsgruppsinternat, två dagar med "långa tankar", visioner och ledarskapsdeklarationer i förra veckan.
Vi såg inledningsvis ett Youtube-klipp med Trevor Dolan (se nedan) och reflekterade kring skolområdets gemensamma ledningsvision (framtagen för ganska länge sedan ;-P) och med ambitionen att utarbeta respektive skolenhets ledningsdeklaration. Nu börjar det bli dags att få den formulerad. Så här formulerade vi vår ledningsvision den gången det begav sig:
Huvudbegreppen är tre; Lust att lära – lära@lära – livslångt lärande
- Lusten är grunden för allt lärande. Vi arbetar därför aktivt med att skapa förutsättningar för trygga, kreativa och utmanande lärmiljöer.
- Lära@lära innebär att förstå sitt eget lärande och få tillgång till olika verktyg för detta, öka sin motivation och stärka sitt självförtroende.
- Livslångt lärande handlar om att skapa beredskap för att möta en framtid i ständig förändring, och utveckla sin förmåga att anpassa sig till nya situationer.
Dolan presenterar sina fyra enkla punkter för ett framgångsrik skola med följande rubriker:
- Rektors ledarskap
- Höga förväntningar
- Smarta utvärderingar
- Lärarsamverkan
Trevor Dolan
Trädgårdsmästare och förebilder
Medan den andra asiatiska rislyktan långsamt svävar ut över sundet, för att delarna Skoljuridik och myndighetsutövning och Mål- och resultatstyrning är avklarade, laddar Rp 10:3 för den sista och avslutande delen i rektorsprogrammet; Skolledarskap. Känns bra att vi nu börjar närma oss kärnan i utbildningen.Tre dagar med ledarskapsteorier och stilar att leda gör en ganska mätt ;-) En del av dem har man stött på tidigare, en del var helt nya, men visade på ungefär samma sak, med något annorlunda begrepp.
En av de första ledarskapstest jag utsattes för kallas RONS och är utvecklad av Birgitta Ahltorp, psykolog och ledarskapsutbildare från Malmö. I detta test fick jag epitetet "operativ genomförare", dvs en hårt drivande projektledare, som inte bara har höga krav och ambitioner utan även ett uttalat sinne för att systematisera, strukturera och följa upp saker och ting, men också en ledare som riskerar att inte se alla medarbetare, att man lyssnar för dåligt på vad andra har att säga, är för försiktig och långsam i beslutsfattande och att man kanske gör för mycket för noga.
MBTI (Myers-Briggs Type Indicator) kom jag först i kontakt med via Lars Rokkjaer, kontroversiell ledarskapskapscoach, på någon av kommunens ledarskapsprogram. Utifrån hur man svarar på ett femtiotal motsatspar kategoriseras man i någon av 16 profiler. I denna undersökning ansågs jag vara en INFP, vilket i korthet betyder att man använder sin känslofunktion främst i sin inre värld där man fattar beslut utifrån den stora vikt man tillmäter självinsikt, individualitet och växande. INFP-personer anses sensibla, omtänksamma och engagerade och lojala såväl mot människor som till uppgiften. De har en god blick för sammanhang och innebörd, tenderar att vara nyfikna, kreativa och framtidsvisionärer. INFP-personer finner emellertid också strukturer och regler som begränsade, är ofta reserverade och kan när de går dem emot bli inåtvända och dra sig undan. Ofta har de svårt att finna mening i rutinarbete.
I andra för mig nya teorier är jag att betrakta som en "trädgårdsmästare" - någon som skapar ett klimat där medarbetares kreativitet får spira, med ett ledarskap som är kopplat till utveckling, både av människor, produkten och processen, dock med en något svagare utveckling av produkten, vilket kan göra att man kommer i konflikt med byråkratiska värderingar. Ledarstilen är också att betrakta som transformativt (Burns & Bass).
Ett transformativt ledarskap kännetecknas av att uteckla en vision som inte enbart handlar om rent organisatoriska mål (t ex lönsamhet eller expansion), mer som något man försöker förbättra, förändra. Centrala värden är rättvisa, ansvar och frihet.
By street artist Meek
Det finns som synes mängder med teorier, här bara några exempel. Men det är lite som att läsa horoskop, man känner igen sig i allt, mer eller mindre. Det gäller att analysera resultaten av dylika test med flera nypor salt.
I ledarskapslitteraturen talar man också ofta om ledaren som förebild. Här ett kärt återseende och en verklig förebild för mig; Ian Fox, f d rektor på Buchlands Beach Intermediate school i Auckland NZ. I hans "learning-to-learn-model", där man utgår från att eleven skapar sin egen kunskap och sätter upp sina egna mål för lärandet, ser jag själva essensen av vad en konstruktivistisk skola är. För det är dit vi vill nå ....
I ledarskapslitteraturen talar man också ofta om ledaren som förebild. Här ett kärt återseende och en verklig förebild för mig; Ian Fox, f d rektor på Buchlands Beach Intermediate school i Auckland NZ. I hans "learning-to-learn-model", där man utgår från att eleven skapar sin egen kunskap och sätter upp sina egna mål för lärandet, ser jag själva essensen av vad en konstruktivistisk skola är. För det är dit vi vill nå ....
Klicka på bilden för att se filmen på svt.play Ta dig den tiden!
Proud to have been there, done that. Once again; thank you Ian!
PS Det var väldigt roligt och intressant att läsa om sin rapport från första resan till Nya Zeeland, inte minst den del som handlar om ledarskap ;-) Ta en titt!
Att leda sitt eget lärande
Har de senaste veckorna, inom ramen för rektorsprogrammet, plöjt ledarskapsböcker i en näst intill ohälsosam omfattning. Undrar i vilken mån det hjälper för att bli en bättre ledare ;-) Hur många teorier kan man konstruera i ämnet? Vilken av dem är närmast sanningen? Eller ... kan det vara så att alla är lika sanna, fel eller ofullständiga?För mig hänger begreppen lärande och ledarskap intimt samman. De erfarenheter jag genom åren fått i arbetet med elever och lärande, använder jag ofta i mitt ledarskap av vuxna medarbetare i min skolledarroll. Både med elever och medarbetare handlar det i första hand om att utveckla en hög grad av att lära sig/utveckla sig själva. Vi är alla lärande individer och varje enskild individ har att leda sitt eget lärande/sin egen profession.
På samma sätt som elever behöver tid till metakognitivt tänkande för sin inlärning, behöver medarbetare koppla innehållet i sin undervisning och sin uppgift till det egna ”självet”, reflektera över sitt sätt att vara lärare. Innehåll måste ständigt betraktas i förhållande till det egna jaget, till sina känslor, attityder och erfarenheter. En duktig lärare hittar vägar att koppla innehållet i undervisningen till sina elevers verkligheter, men också till sitt eget ”jag” och en duktig ledare förhåller sig på samma sätt gentemot sina medarbetare; leder mer med frågor än med svar och arbetar systematiskt med att få eleverna/medarbetarna att lära/utveckla sig själva (portfolion för elever såväl som pedagoger är en del av detta).
Med en sådan inställning och ambition är dock risken uppenbar att betraktas som en svag ledare, någon som inte är riktigt kapabel att ta beslut, att vara velig, osäker och/eller alltför lyhörd (om man nu kan vara det). Men jag tänker att det finns mängder med kompetenser, så oerhört mycket kunskap, erfarenheter och klokskap i ett lärarkollegium, kompetenser som man ödmjukt måste förhålla sig till som ledare och som man måste tillvarata; organisera och fördela, coacha och uppmuntra - utan att försöka att tränga in i alla detaljkunskaper. Härvidlag vill man, som ledare med ambition att skapa ett kreativt arbetsklimat, inte lägga sig i och inte styra med regler och förmaningar i varje enskilt läge. Min uppgift som ledare är att sätta kursen, staka ut riktningen, sätta ramarna och tydliggöra syften och mål. Olika uppgifter, samma mål i ett kollaborativt samspel.
I framtiden anar jag att behovet av kollaborativt lärande/ledarskap kommer att öka, dvs att det kommer att krävas allt mer av samspel mellan den som lär ut/leder och den som lär in/blir ledd, beroende på att de flesta organisationer tenderar att utvecklas till allt mer av oberoende och självledande enheter. Varken läraren eller skolledaren kan längre påstå sig vara den som vet bäst i alla sammanhang (frågan är om det någonsin varit det). Alltmer kompetenta elever/arbetstagare gör ett traditionellt lärarskap/ledarskap allt mindre relevant.
Det finns helt enkelt ingen ”bästa ledarstil” eftersom det kommer an på så många olika variabler; ledarens person, organisationen, organisationens olika aktörer, olika situationer etc. Ledarskap, om man är lärare eller skolledare, är ett alltför komplext fenomen för att kategoriskt inordnas i endast en heltäckande roll. En lärare kan inte vara samma slags lärare för alla klasser, grupper eller elever och en skolledare måste ha förmågan att vara ledare på olika sätt med olika kollegier, arbetslag och medarbetare. Ändå försöker många ledarskapsutbildare att kategorisera särskilda ledarskapsstilar, skapa profiler och roller som man kan placeras i. Har genom åren i olika skolledarutbildningar och kurser utsatts för en del teorier, test och efterföljande analys för att definiera en särskild ledarskapsroll. Samtliga är ganska fyrkantiga och kanske inte så mycket att luta sig mot, men lite roliga att göra. På nätet finns det flera siter där man lätt kan få snabba svar om vem man är som ledare. Om man nu inte vet det ..... Som den här t ex:
Vill du prova själv? http://www.tidernasrekrytering.se
Häpp, så kan det gå ... (gillar särskilt flygarmössan ;-)
Nedslag
Sammanfattning, reflektion och nedslag från en rektorsutbildning september 2011:
- Introduktion/Hänt sen sist och vad händer framåt.
- Omvärldsbevakning/kort anförande av två medstuderanden; om Torkel Klingberg och Den lärande hjärnan samt utbytesorganisationen AFS.
Reflektioner; Hur ska vi kunna ta tillvara modern hjärnforskning? Hur ska detta tillämpas i skolan? Vad medför det för konsekvenser för skolan? - Föreläsning via webben om den nya skollagen och betygssättning; Betyg och bedömning i enlighet med lagen.
Reflektioner; Formativ bedömning är kanske en olycklig formulering, efersom det hämmar elever att känna sig tillåtna att pröva, experimentera och misslyckas om de alltid känner sig bedömda. Kanske bättre med beteckningen "formativt arbetssätt" (jmf med engelskans assessments).
Betyg kan fortsättningsvis sättas sammanfattande för SO- och NO-ämnena i åk 6. - Litteraturseminarier kring boken Bedömning i och av skolan (Fichtelius & Lundahl). Vi redovisar olika kapitel ur boken/antologin.
Reflektioner; Om hur vi inte bör uttrycka oss i skriftliga omdömen och i utvecklingssamtal. Ibland kan kunskap om hur man inte ska göra vägleda en i hur man ska göra ;-) Tänk om jag skulle delge alla medarbetare detta kapitel!
Om BFL, Bedömning för lärande eller formativ bedömning. Högintressant!- Föreläsning med rubriken Att bedöma individuella prestationer och leda lärares arbete med bedömning och betygssättning.
Reflektioner; Hur viktigt är det inte att påminna, betona och fokusera vad det verkligen är vi ska bedöma, i skriftliga omdömen, i klassrummet, på utvecklingssamtal etc. Igen, elevers kunskapsnivå och utveckling i förhållande till mål och kunskapskrav i läroplanen. Punkt. - Seminarier om utmaningen att leda lärares bedömningsarbete.
Reflektioner; Vi skickade utmaningen om hur man successivt ska få elever motiverade med sin inre motivation och antog utmaningen om hur ordna tid för reflektion kring lärares förmågor att bedöma. - Föreläsning Systematiskt kvalitetsarbete - vad innebär det?
Reflektioner; Systematiskt kvalitetsarbete - för vem? En fullt berättigad fråga, då många av oss upplever att skolornas kvalitetsarbete ofta är något som initieras uppifrån och därmed sällan har någon förankring i skolvardagen och bland medarbetarna. Tror att det skulle vara effektivare att bedriva ett systematiskt kvalitetsarbete utan pressen att presentera en rapport varje år (KR) som ska spänna över väldigt många verksamhetsfält. Bättre då att sprida ut uppföljnings- och revideringstillfällena till olika tidpunkter under läsåret och direkt koppla dem till de utvecklingsområden den enskilda skolan valt för kvalitetsgranskning och vidareutveckling. - Uppföljning av hemuppgift, Dokument i det systematiska kvalitetsarbetet
Reflektioner; I den inventering av verktyg för systematiskt kvalitetsarbete som vi har på skolan; trivselenkäter, skyddsronder, kvalitetsredovisningar uppföljningar och utvärderingar, tycks i en jämförelse med mina rektorskollegor på andra skolor, vara hyfsat väl tillgodosett. Min fråga till mig själv blir; är alla medarbetare medvetna om gången? Behöver de aktualiseras, lyftas, lite då och då? Sannolikt. - Kommunikation - verktyg för rektor
Reflektioner; All kommunikation sker på mottagarens villkor var ett mantra som ofta hördes från tidigare skolledningar (ofta som en ursäkt när någon information inte nått ut eller träffat fel ;-P), men det ligger en hel del i det. Hur kommunicerar vi/jag skolans visioner, mål och riktlinjer? Inte bara i det jag säger, men också i det jag skriver, berättar med mitt kroppsspråk, minerna, blickarna, ordvalen, tonläget, verktygen, frekvensen och omfånget av information. Kanske också i det jag tänker, tycker och känner ... kanske till en del i den här bloggen ;-) - Föreläsningssamtal om skolkulturer
Reflektioner; Skolkultur betecknas som "det som sitter i väggarna" på en skola, ett slags outtalat eller osynligt regelsystem. Vad har vi för skolkultur på vår skola? Viktiga frågor i sammanhanget blir då; vilken kultur vill vi ha? Vad vill vi ha, som vi inte har? ... eller ännu hellre Vad vill vi ha kvar av det vi har? - Om rapportskrivningen Bearbetning och analys av data och Genomgång av formalia kring rapportskrivandet
Reflektioner; Lite sömnigt och lite onödigt, vi har fått allt på papper sedan tidigare och kommer att ha flera handledningstillfällen innan rapporten ska vara klar.
Skolforskning på riktigt
I helgen som gick var det dags att ta tag i rektorsutbildningen igen (ännu ett tre-dagars seminarium den här veckan)! Ska villigt erkänna att jag inte gjort många knop i den avdelningen sedan i våras (förutom en del litteratur). Del två i utbildningen (andra året), Mål- och resultatstyrning, syftar bl a till att vetenskapligt kunna samla in data, bearbeta och tolka densamma samt dra slutsatser, planera, följa upp, utvärdera verksamheten, kort sagt; bedriva ett systematiskt kvalitetsarbete. I litteraturlistan en massiv hög av böcker av lagom inspirerande slag (milt uttryckt); typ statistik, intervjuteknik, enkätskrädderi etc. Min projektuppgift utför jag på en rektorskollegas skola i de östra kommundelarna och på uppdrag av honom. (Om den specifika uppgiften har jag tidigare skrivit i blogginläggen Visa och berätta)syftar till att ge grundläggande förståelse kring rektors arbete och ansvar för att , dvs att behärska
systematiskt och kontinuerligt planera, följa upp och utveckla utbildningen.
Gjorde i veckan första delen av uppgiften; auskulterade hela dagen i en årskurs 9 och lät därefter elever och pedagoger fundera över vad framgångsrikt lärande egentligen är. Uppföljande samtal/intervjuer är tänkta att göras inom 2-3 veckor, ett samtal/intervju kring sammanställningen av elevers och pedagogers enkätsvar (eg ett slags ranking av 18 variabler som kan inverka på ett framgångsrikt lärande). Roligt och intressant att komma ut i en något annorlunda verklighet än den man är van vid. Jag träffade en trevlig samling elever, nyfikna och pigga på lärande, och ett litet (4 personer) lärarlag som visade på hög kompetens och ett klart salutogent förhållningssätt; två bra variabler till att börja med!
I arbetet med att försöka definiera vad elever och pedagoger på kollegans skola anser gynna ett framgångsrikt lärande har mitt fokus på detta också medfört att jag haft speciella ögon för detta in en del artiklar och andra medieinslag i samma riktning. Här om dagen stod det i Sydsvenskan en artikel som tangerade min uppgift: Forskningen ska göra dem till bättre lärare. I just den här artikeln får man en liten inblick i den forskning som Tomas Kroksmark bedriver vid Högskolan för lärande och kommunikation i Jönköping och i den s k modellskolan i Gränna, en forskning som ska ge lärare möjligheter att ta kommandot över den egna kunskaps- och professionsutvecklingen.
Det handlar om det man ibland kallar "microteaching" (en av variablerna i min undersökning), dvs att kompetensutveckla pedagoger genom olika modeller, för att medvetandegöra varandra om hur man fungerar som pedagoger och hur man kan vidarutvecklas, t ex via auskultationer och efterföljande analyssamtal och/eller via videoinspelningar och egen reflektion av vad man ser. "Det innebär att lärarna lär av sitt eget lärande; eleverna lär av lärarnas lärande, lärarna lär av elevernas lärande och eleverna lär av varandras lärande." (Kroksmark)
Egentligen känns det rätt självklart, om man betänker alla forskarrön om elevers lärande; hur man poängterar vikten av att eleverna själva ska vara med i processen av bedömning, hur den formativa bedömningen borde framhävas mer och hur viktigt det är att grunda sitt lärande i det som är nära elevernas verklighet. Det samma gäller så klart för oss vuxna, bäst att utveckla den svenska skolan är de som arbetar där, pedagogerna själva! Det är pedagogerna som är i klassrumsverkligheten, och det är naturligtvis pedagogerna som ska vara med i bedömningstillfällena av sig själva och det är i den formativa och framåtsyftande bedömningen som vi kan forma allt bättre lärare i en kvalitativ svensk skola för framtiden. Skolforskning på riktigt!
Gärna externa forskare i skolan, men ännu hellre stort utrymme för, och förankring hos skolans interna aktörer (läs: pedagoger och skolledare) att medverka aktivt i forskningen. Det är inne i skolan vi hittar de faktorer som påverkar elevers lärande mest. Det handlar inte i första hand om föräldrars utbildningsbakgrund, skolans art, dess finansiering, storlek eller styrning. Det som har avgjort störst betydelse för elevers lärande är lärarna och på vilket sätt de agerar kring eleven. Här har vi utvecklingspotential!
Det handlar om lärarna och hur vi kan förvalta och utveckla den potentialen; det är lärarna som gör den största skillnaden, säger forskningen. Så varför inte låta skolan vila på den vetenskapliga grund, klassrumsgrunden, som man pratar om i styrdokumenten? Varför inte lägga mer krut på att systematisera lärares professionsutveckling?
Projektarbetet i rektorsprogrammet inspirerar, så är det ;-) Jag funderar vidare ....
Gärna externa forskare i skolan, men ännu hellre stort utrymme för, och förankring hos skolans interna aktörer (läs: pedagoger och skolledare) att medverka aktivt i forskningen. Det är inne i skolan vi hittar de faktorer som påverkar elevers lärande mest. Det handlar inte i första hand om föräldrars utbildningsbakgrund, skolans art, dess finansiering, storlek eller styrning. Det som har avgjort störst betydelse för elevers lärande är lärarna och på vilket sätt de agerar kring eleven. Här har vi utvecklingspotential!
Det handlar om lärarna och hur vi kan förvalta och utveckla den potentialen; det är lärarna som gör den största skillnaden, säger forskningen. Så varför inte låta skolan vila på den vetenskapliga grund, klassrumsgrunden, som man pratar om i styrdokumenten? Varför inte lägga mer krut på att systematisera lärares professionsutveckling?
Projektarbetet i rektorsprogrammet inspirerar, så är det ;-) Jag funderar vidare ....
Utanför skolan
"En del av ett framgångsrikt ledarskap är att vara utanför skolan"
.... sa gästföreläsare och professor emeritus Christoffer Day från Nottinghams universitet, på senaste träffen i rektorsprogrammet, när han föreläste om framgångsrika skolor och vad som kännetecknar dem. En klen tröst när många av oss sitter med lätt ångest över att vara frånvarande tre dagar i rad under skolårets mest intensiva period ;-) ....
Vad professor Day menade var naturligtvis vikten av att ledare i skolan har perspektivet utåt samhället; vad som händer där, nya lagar och förordningar, debatter och opinioner etc. och hur man förhåller sig till denna ständiga ström av nya direktiv. Day menar att det är viktigt att inte betrakta detta som något som åläggs oss i första hand (även om det ibland faktiskt är det) utan snarare tänka hur jag/vi i skolan kan använda det, dvs se det som möjligheter, inte som hinder.
Professorn från Storbritannien var behållningen den här omgången, som för övrigt handlade mest om datainsamling, enkätundersökningar och intervjuer, allt inför det utvecklingsarbete som ska genomföras och den rapport som ska skrivas och vara färdigställd november 2011.
Summan av hans resonemang (som var ganska långt) var att det hela handlar om tillit eller förtroende (trust). I punkterna om vad framgångsrikt ledarskap är hittar jag flera inte alls okända variabler. Det handlar, förutom förtroendet, om:
- långsiktighet; framgångsrika skolor har oftare ledare som stannat länge på sin post
- ledare som ägnar sig åt både lärande och elevers välbefinnande, inte antingen eller, är framgångsfaktorer
- rektor som har höga förväntningar på elever och personal är mer framgångsrika
- ledare med höga nivåer av "diagnosticerande" och problemlösande lyckas bättre
- ledning av och deltagande i lärares lärande och utveckling (0,84 på en skala 0-1) är viktigt för framgång
Utvärderingsmässigt fick vi idag två frågor; Vad hör ni för rykten om Umeå universitets rektorsutbildning? och Vad tycker du själv om utbildningen?
Själv har jag försökt att stänga av mycket av rykten eller "gnällspikeriet" men inte kunnat undvika kommentarer som menar att utbildningen är lite "stelbent", i betydelsen en del gammalt pedagogiskt tänk; föreläsningar som mer kännetecknas av inlärning enligt traditionella empiristiska lärandemetoder snarare än studentaktiva samlärandesituationer med adekvata frågeställningar utifrån kurslitteraturen. Ryktet säger också att högskolan i Umeå är det lärosäte som ställer de högsta (och mest orimliga) kraven.
För egen del tycker jag att rektorsprogrammets innehåll och upplägg för det mesta är helt ok, bortsett från att det ibland (rätt ofta) kommer lite olämpligt i tid. Det är också ojämn kvalitet på de olika omgångarna och det kanske handlar om den ännu ojämnare kvaliteten på föreläsarna. Ett tydligt mönster från många av föreläsarna hittills kännetecknas fullmatade powerpointer som läses innantill. Föga inspirerande! Jag saknar också individuell formativ feedback på de inlämningar vi gjort, hittills alltför knapp.
Själv har jag försökt att stänga av mycket av rykten eller "gnällspikeriet" men inte kunnat undvika kommentarer som menar att utbildningen är lite "stelbent", i betydelsen en del gammalt pedagogiskt tänk; föreläsningar som mer kännetecknas av inlärning enligt traditionella empiristiska lärandemetoder snarare än studentaktiva samlärandesituationer med adekvata frågeställningar utifrån kurslitteraturen. Ryktet säger också att högskolan i Umeå är det lärosäte som ställer de högsta (och mest orimliga) kraven.
För egen del tycker jag att rektorsprogrammets innehåll och upplägg för det mesta är helt ok, bortsett från att det ibland (rätt ofta) kommer lite olämpligt i tid. Det är också ojämn kvalitet på de olika omgångarna och det kanske handlar om den ännu ojämnare kvaliteten på föreläsarna. Ett tydligt mönster från många av föreläsarna hittills kännetecknas fullmatade powerpointer som läses innantill. Föga inspirerande! Jag saknar också individuell formativ feedback på de inlämningar vi gjort, hittills alltför knapp.
Från några dagars "utanför-skolan-upplevelser" är jag i morgon tillbaka inom skolans väggar. Ska bli skönt ;-D
Visa och berätta
Inlämningsuppgift på måndag; ett utkast färdigt till projektbeskrivning utifrån uppdrag från rektorskollega på annan skola, några litteraturreflektioner och funderingar kring verksamhetsbesök på den egna enheten. Sent ute. Så blir det när man, som Fritiof Nilsson Piraten, har för vana att skjuta allting till morgondagen ;-)I vilket fall, i researcharbetet kring detta snubblar man över många intressanta saker. Mitt uppdrag för rektorskollegan och "hans" skola är att försöka definiera vad som gör att vissa klasser/grupper anses mer undervisningsbara och "trevligare" att arbeta med. Eller mer vetenskapligt uttryckt, vad är det för faktorer som skapar en god lärandemiljö och hur kan vi överföra detta, generalisera denna kunskap, och dra nytta av detta också i klasser/grupper som inte har samma positiva och konstruktiva lärandemiljö? Kollegan har redan definierat ett antal faktorer som sannolikt har sin del av förklaringen; studiemotiverade elever från läsvana och socialt trygga hem och föräldrar med god utbildningsbakgrund. Vidare har skolans sätt att organisera undervisningen vad gäller t ex den fysiska studiemiljön, klasstorlekar och resurstilldelning också betydelse. Men, vi anar också en mängd andra, mer subtila orsaker, till varför det är på ett eller annat sätt.
I en mängd forskningsrapporter, varav de flesta samlade i John Hatties metastudie (50000 studier och 80 miljoner elever) Visible learning, gällande framgångsrika faktorer för lärande, konstateras det att läraren/pedagogen är den avgjort viktigaste faktorn för att elever lyckas i sitt lärande. Den enskilde läraren har en avgörande betydelse för elevers prestationer. Hattie har sammanfattat vad en duktig lärare/pedagog gör för att eleven ska bli framgångsrik i sitt lärande:
- Läraren visar ledarskap, inflytande, omsorg och känslomässigt engagemang i sin undervisning.
- Läraren intresserar sig för vad enskilda elever tänker och förstår, och arbetar löpande med att ge varje elev feedback på lämplig nivå. Läraren förväntar sig framsteg inte bara av elever som har det lätt för sig utan även av elever med sämre förutsättningar.
- Läraren är medveten om avsikten med undervisningen och vilka de konkreta målen är. Läraren lägger upp sin undervisning utifrån frågan ”vad händer i nästa steg?” i syfte att minska avståndet mellan elevernas rådande kunskapsnivå och de målsättningar som finns.
- Läraren situationsanpassar undervisningen och erbjuder eleverna en bred repertoar av metoder för att nå kunskap (experiment, innötning, återberätta för klassen, problemlösning etc). Det centrala är att läraren synliggör för eleven vad avsikten med övningen är och vilka kriterierna för måluppfyllelse är.
I Skolverkets PM om John Hattie kan man läsa flera intressanta saker. I följande stycke uttrycks vikten av feedback till eleverna, vilket man har läst om många gånger, men här framhåller Hattie även hur lärarens feedback till eleven skapar möjligheter för läraren att fånga upp vad eleven förstått och inte förstått, det viktigaste av allt eftersom det möjliggör för läraren att få insikt om hur han/hon kan förändra sitt sätt att undervisa.
"Man bör dock inte förvänta sig att ökad feedback i sig stärker elevresultaten, säger Hattie. Det centrala är att läraren genom elevernas feedback efter hand får en förändrad uppfattning om vad det innebär att vara lärare. Elevernas återkoppling till läraren om vad de inte förstår och förstår, är i längden viktigare än lärarens feedback till eleverna." Skolverkets PM 2010-01-11 om John Hattie
I en intervju i Utbildningsradions regi ger Peter Gärdenfors, kognitionsforskare i Lund, sina synpunkter på lärande i samband med utgivningen av sin bok Lusten att förstå. Han uppmärksammar här begreppen formellt och informellt lärande; hur kan vi ta tillvara människans naturliga nyfikenhet i det formella lärandet (läs:skolan)? Hur kan tanke, känsla och lärande samspela? Rent konkret förordar Gärdenfors mer "visa och berätta" i skolan, vilket antyder mer av "modellande", gör efter mig, imitera (Vygotskij) och mer av traditionellt berättande, mer av faktakunskaper i ett skönlitterärt sammanhang.
Vi behöver, menar Gärdenfors, hitta elevernas inre motivation, deras genuina intresse och nyfikenhet. Hur skapa denna inre motivation då? Tre enkla råd:
- låt eleverna få större kontroll över sitt lärande
- skapa mer tillfällen för eleverna att reflektera över sitt lärande
- inför successivt mer av digitala lärresurser
Lyssna på Peter Gärdenfors i intervju kring det lustfyllda och informella lärandet!
Man bör dock inte förvänta sig att ökad feedback i sig stärker elevresultaten, säger
Hattie. Det centrala är att läraren genom elevernas feedback efter hand får en
förändrad uppfattning om vad det innebär att vara lärare. Elevernas återkoppling
till läraren om vad de inte förstår och förstår, är i längden viktigare än lärarens
feedback till eleverna.
Rektorsprogrammet och siffror
Sifferpresentationer av olika företeelser kan ibland tydliggöra och förklara verkligheten. Följande siffror beskriver den rektorsutbildning jag just nu deltar i och beskrivningen ger en bild. Så här ser det ut:
- från ht 2009 har 2 710 personer deltagit i rektorsprogrammet (ca 80 avhopp)
- 66 % är kvinnor 34 % är män
- 68 % är från den kommunala skolan, 30 % från de fristående skolorna (2 % är från landstingsägda eller statliga skolor)
- 64 % är redan rektorer, 24 % biträdande rektorer och 9 % förskolechefer
- 58 % har lärarbakgrund, 17 % har förskollärarbakgrund och 4 % har fritidspedagogutbildning (21 % har annan utbildning eller inte svarat)
Var är lärandet med stöd i evidensbaserad forskning, var är samlärandet, den formativa bedömningen, feedbacken och kamrat- och egenvärderingen; enligt en enad forskarkår de främsta variablerna för det djupa lärandet?
Tänker man när man harvat igenom ännu en juridisk text, på ett antal tättskrivna A4 ark, och än en gång ställt sig frågan; vad är det jag lägger min tid på?
Rektors roll
Manglat ännu en bok i den digra litteraturlistan på rektorsprogrammet; Jon Pierre, Skolan som politisk organisation, en antologi med flera olika skribenter och med flera olika perspektiv på de förändringar som gjordes på 90-talet med kommunaliseringen av skolan, nya styrdokument och rektors och lärares förändrade roller. Denna decentraliseringsprocess har på senare år ifrågasatts tämligen rejält. Man pratar idag om två olika framtida inriktningar; mångfaldsmodellen eller likvärdighetsmodellen. Å ena sidan är det viktigt att ha en likvärdig skola och därmed en gemensam huvudman, staten. Å andra sidan är det lika viktigt att man regionalt och lokalt, med mångfald, kan ge rektorer och pedagoger visst friutrymme att anpassa sin undervisning till den egna regionen, kommunen eller skolan.
Men hur klokt är det egentligen att ha en statlig uppdragsgivare, men kommunala krafter som ska förse oss med de medel som behövs för att uppnå de av staten uppsatta målen. Kan vi ha det så i längden, behöver vi kanske välja ... eller inte? Jag velar ....
Och var hamnar rektor i allt detta? Vilken är rektors viktigaste roll; att se till att eleverna uppnår de statliga läro- och kursplanemålen eller att hålla den kommunala budgeten?
Jag velar igen ....
Besök i verkligheten
I rektorsprogrammet har vi fått i uppgift att göra besök i den egna verksamheten; den här gången en uttalad uppgift att endast observera ... men, tänker jag, i framtiden förhoppningsvis också för att vara behjälplig som en extra pedagoghand. Något man sällan ger sig tid att göra, även om jag försöker ta de möjligheter jag kan att träffa elever och pedagoger ute i arbetslagen, t ex alla de gånger jag söker upp pedagoger och elever på sina arbetsplatser och klassrum hellre än att skriva mail, lägga en lapp eller ringa; tillfällen att träffas IRL. Så här löd instruktionerna:
1. I Fronter finns en besöksmall att skriva ut. Använd den och börja redan nu att dokumentera när du gör planerade besök. Det synliggör både vad du gör och underlättar systematiken.
2. Välj någon verksamhet som du vill observera. Förvarna pedagogen om att du kommer. Sitt ner och observera under minst 30 minuter. Försök att till nästa träff göra åtminstone 3 besök/observationer.
Ditt fokus ska ligga på läroplanen och kapitel 2.1 Normer och värden alt. kapitel 2.2 Utveckling och lärande/Kunskaper. Läs igenom det avsnitt i läroplanen som du valt innan besöket. Ditt fokus ska vara på den/de lärare/pedagoger som är ansvariga för verksamheten.
Dokumentera det du ser i punktform i en fyrfältstabell utifrån följande rubriker
- Inslag som är direkt kopplade till kapitel 2.1/2.2 i läroplanen
- Inslag som direkt bryter mot kapitel 2.1/2.2 i läroplanen
- Sådant som du ser som du inte förstår eller vill följa upp
- Övrigt
Har nu gjort ett antal besök, i skrivande stund sju, i olika klasser och årskurser, hos olika pedagoger och i olika ämnen. Jag har suttit med hela lektioner, observerat, noterat och reflekterat. I uppgiften ingick att bestämma sig för några få fokuspunkter. Jag valde att titta på läroplanens övergripande mål och riktlinjer vad gäller kunskap, den del som heter 2.2 Utveckling och lärande/Kunskaper (samma i nuvarande Lpo 94 och den nya, Lgr 11):
"Skolan ska bidra till elevernas harmoniska utveckling. Utforskande, nyfikenhet och lust att lära ska utgöra en grund för skolans verksamhet. Skolan ska erbjuda eleverna strukturerad undervisning under lärares ledning, såväl i helklass som enskilt. Lärarna ska sträva efter att i undervisningen balansera och integrera kunskaper i sina olika former."
Har vi arbets- och studiero ute i klassrummen, är undervisningen utmanande och väcker den nyfikenhet och lust att lära? Är undervisningen strukturerad?
-
Vad gäller studieron känns det mycket bra; det är till stora delar lektioner som präglas av hög aktivitet, koncentrerat lärande och lugn och ro. Eleverna har alla chanser att fokusera sin uppgift utan störande inslag av hög ljudnivå, stök och oro. Jag ser pedagoger, väl förberedda, med god överblick och hög grad av "närvaro", goda rutiner och ett positivt förhållningssätt till eleverna. Sammantaget en i högsta grad gynnsam och stabil lärandemiljö. En förutsättning för att lära över huvud taget.
I just detta sammanhang gör jag också en stillsam reflektion kring bänkplaceringen i många klassrum, oftast riktade mot "katedern" eller whiteboardtavlan framme i klassrummet. jag tror det skulle gynna samlärandet och dialogen elever emellan om placeringen i högre grad var sådan att eleverna satt vända mot varandra. Det skulle samtidigt påminna pedagogerna om vikten av att skapa flera sådana lärandesituationer, det blir kanske då en naturlig sak att göra.
I de flesta klassrum finns material på väggarna som kan användas för metakognitivt tänkande; lärandemodeller såsom Blooms taxonomi, Gardners intelligenser och de Bonos tänkande hattar, men detta var ingenting jag vid de här få tillfällena såg användas. Jag vet dock att de används.
Jag tror på, och forskning visar, att elevers lärande optimeras i situationer som präglas av problemlösning, ämnen och uppgifter som tar sin utgångspunkt i elevernas egna verklighet, som innebär ett stort mått av eget skapande och lärandeprocesser som feedbackas formativt samt möjlighet att metakognitivt värdera sin egen arbetsprestation och sitt eget lärande. Det vill jag se mer av ....
Läslogg 1
På rektorsprogrammet har vi fått i uppgift att föra läslogg i lärplattformen; välja ut stycken vi gillar, ogillar, undrar över eller startar tankeprocesser. Det är en hel del understrykningar och gulmarkerade texter hittills, finns mycket att reflektera kring. De egna reflektionerna ska sedan kommenteras av de andra i lärgruppen och jag ska kommentera mina kollegors inlägg. Ett bra sätt att hålla dialogen igång om väsentligheterna i de texter vi får att läsa. Publicerar en del av det jag funderat över i den digra litteraturlista vi håller på att ta oss igenom (dock inte mina lärgruppares kommentarer). Här kommer en del av dessa, i Läslogg 1:"Men i dessa snabbt föränderliga samhällen är skolornas mål och syften, eller sätten att uppnå dessa, sällan klara och statiska. I en mer och mer globaliserad och kunskapsbaserad ekonomi måste skolorna lägga grunden för livslångt lärande samtidigt som de ska klara av nya utmaningar som föränderliga befolkningsmönster, ökad invandring, förändringar på arbetsmarknaden, ny teknik och snabbutvecklande kunskapsområden."
Förbättrat skolledarskap Volym 1 Politik och praktik (sid 15)
Vi vet inte mycket om framtiden, men ett vet vi; det kommer för våra nuvarande elever att krävas en förmåga att "ställa om" och lära nytt långt många fler gånger än tidigare. Därför så viktigt att tänka om, som våra läroplaner anger, och fokusera på förmågor snarare än enskilda kunskapsbitar (traditionellt stoff). Det livslånga lärandet, medvetenheten om vikten av detta och metoderna och modellerna för att lära nytt är långt mycket viktigare än de traditionella kunskaper skolan levererat i alla tider. Arbetsmarknaden kommer i allt högre grad i framtiden att efterfråga kompetenser som till stora delar handlar om att vara flexibel, nytänkande, kreativ och analyserande, tekniken fortsätta att förändras i kanske än snabbare takt och begreppet "kunskap" kommer sannolikt att kräva en omdefiniering många gånger.
Vad kan dagens skolan erbjuda dagens elever, idag, för att de på ett adekvat sätt ska kunna möta framtidens arbetsmarknad och dess behov? I den frågan ligger den verkliga utmaningen!
"Skolledarnas möjligheter att välja lärarkollegor är central för att de ska kunna etablera en skolkultur och skola som bidrar till att eleverna presterar bättre. När skolledarna inte är inblandade i rekrytering och avskedande av lärare finns en risk att deras förmåga att återkoppla minskar, och det blir svårt att hålla skolledarna ansvariga för inlärningsresultaten när de inte har någonting att säga till om i urvalet av nya lärare. Effekten av inblandning på ett så viktigt område kan illustreras av vad en skolchef i Österrike sa, vid en jämförelse mellan att leda en skola och ett fotbollslag: "Får jag inte välja vilka som ingår i laget, kan jag inte heller hållas ansvarig för vem som vinner på plan."
Förbättrat skolledarskap Volym 1 Politik och praktik (sid 49)
Ett av problemen med att driva skolutveckling; att inte alltid kunna välja sina medarbetare. I min kommun har vi de senaste åren inte alltid kunnat anställa dem vi anser lämpa sig bäst, det har funnits övertalighetslistor som gjort att vissa redan anställda inom kommunen haft företräde till tjänsterna, anställda som måste beredas plats oavsett om de passar in i organisationen eller ej.
Det handlar ju om anställningstrygghet och så måste det vara, jag menar inget annat, men icke desto mindre ett problem. Hur löser man det på bästa sätt? Någon som har en bra lösning?
"Om lärarna leds av den auktoritäre rektorn slutar de att tänka själva, om rektorn är demokratisk agerar lärarna mer moget och tar eget ansvar."
Rektor och lagen, Stephan Rapp (sid 51)
Möjligen självklarheter, men värt att bli påmind om. Ge ansvar, och det tas ansvar, bekräfta och bejaka och släpp fram förmågorna. Detta gäller elever såväl som personal, det gäller all mänsklig kreativitet. Om vi vill ha "medskapande" medarbetare och aktivt tänkande elever, måste vi tillåta och skapa utrymme för detta. Vi måste våga "bolla tillbaka" frågor, sätta frågeställaren i situationer av att själv få syn på problemet och fundera ut alternativa lösningar och ställa mycket mer av öppna frågor i klassrummet och i medarbetarsamtalen; kort sagt, uppmuntra egna tankar. Hur tänker du? Vad skulle du kunna/vilja/behöva göra?
Det är inte lätt, varken som lärare inför elever eller som skolledare inför medarbetare som helst ser att rektorn löser problemet, att göra just detta, "coacha" eleven eller medarbetaren fram till det egna svaret. Det bekväma, att snabbt leverera ett rätt svar eller en färdig lösning, är oftast inte det mest utvecklande, men lätt att ta till. Jag har skrivit om det förr, i inläggen:
Någon-annans-problem
Motivation 3.0
Det gäller att inte gå i fällan och tänka ut en massa precisa svar (om man kan eller ej) utan att ta sig tid att samtala och ställa motfrågor. Kanske finns det metoder eller genvägar för att lära sig detta, om man är lärare eller ledare, men egentligen handlar det nog mest om att tro på elevens/medarbetarens förmågan att lösa problemet. Kan man visa att man har tilltro till den som frågar har man sannolikt större möjligheter att få till stånd en tankeprocess som leder fram till en lösning. Kanske inte till just det man själv hade tänkt ut, men acceptabelt eller på annat sätt. Lika bra.
Hur gör ni?
Det gäller att inte gå i fällan och tänka ut en massa precisa svar (om man kan eller ej) utan att ta sig tid att samtala och ställa motfrågor. Kanske finns det metoder eller genvägar för att lära sig detta, om man är lärare eller ledare, men egentligen handlar det nog mest om att tro på elevens/medarbetarens förmågan att lösa problemet. Kan man visa att man har tilltro till den som frågar har man sannolikt större möjligheter att få till stånd en tankeprocess som leder fram till en lösning. Kanske inte till just det man själv hade tänkt ut, men acceptabelt eller på annat sätt. Lika bra.
Hur gör ni?
Kvarsittning
I nya skollagen (2010:800) finns ett kapitel om trygghet och studiero, kapitel fem, lovvärt och viktigt. I kapitlet finns ett tjugotal paragrafer och vid en genomläsning av dessa får man en tydlig fingervisning om inriktningen. Bortsett från några delar om innehåll, tillämpningsområden, ordningsregler och allmänna befogenheter för rektor och lärare, är rubrikerna bl a:
- utvisning ur undervisningslokalen
- kvarsittning
- skriftlig varning
- tillfällig omplacering
- tillfällig placering vid annan skolenhet
- avstängning i vissa obligatoriska skolformer
- omhändertagande av föremål
Som jag ser det, fokuserar man med detta nya kapitel en viktig sak, studiero och trygghet i skolan. Tyvärr blir det en tråkig inriktning som andas riktigt mycket straff. T ex begreppet kvarsittning är svårt att inte förknippa med begreppet straff, i alla fall för våra elever. I bästa fall är straffet, kvarsittningen, direkt länkat till dåligt utnyttjad tid i skolan - har man inte fokuserat tillräckligt får man lägga mer tid i skolan. I sämsta fall tar man till kvarsittning för förseelser som är helt ovidkommande, en sönderslagen ruta eller tråkigt uppträdande mot vuxen eller skolkamrat. Kvarsittning är inte heller förenligt med elevers rätt till undervisning och det är direkt motstridigt till andra delar i skollagen, t ex att arbetet i skolan ska grundas på modern forskning och beprövad erfarenhet. Kan inte påminna mig en enda forskningsrapport som styrker kvarsittning som en framgångsrik metod att skapa studie- och arbetsro i skolan. Känns snarare kontraproduktivt och inte alls kopplat till att hjälpa elever och elevgrupper som stör/störs av varandra. Mer rätt skulle det vara att lägga mer krut (och pengar) på att hjälpa elever i behov av särskilt stöd - det är tredje kapitlet, åttonde paragrafen!
Kvarsittning är ett uråldrigt begrepp som inte borde användas varken i lagstiftningen om skolan eller i skolvardagen. Det är skolpolitikerna och lagstiftarna som borde ha kvarsittning - för att tänka en vända till och skaffa sig förståelse för vad svensk modern skola behöver för slags regelverk.
Som jag ser det, fokuserar man med detta nya kapitel en viktig sak, studiero och trygghet i skolan. Tyvärr blir det en tråkig inriktning som andas riktigt mycket straff. T ex begreppet kvarsittning är svårt att inte förknippa med begreppet straff, i alla fall för våra elever. I bästa fall är straffet, kvarsittningen, direkt länkat till dåligt utnyttjad tid i skolan - har man inte fokuserat tillräckligt får man lägga mer tid i skolan. I sämsta fall tar man till kvarsittning för förseelser som är helt ovidkommande, en sönderslagen ruta eller tråkigt uppträdande mot vuxen eller skolkamrat. Kvarsittning är inte heller förenligt med elevers rätt till undervisning och det är direkt motstridigt till andra delar i skollagen, t ex att arbetet i skolan ska grundas på modern forskning och beprövad erfarenhet. Kan inte påminna mig en enda forskningsrapport som styrker kvarsittning som en framgångsrik metod att skapa studie- och arbetsro i skolan. Känns snarare kontraproduktivt och inte alls kopplat till att hjälpa elever och elevgrupper som stör/störs av varandra. Mer rätt skulle det vara att lägga mer krut (och pengar) på att hjälpa elever i behov av särskilt stöd - det är tredje kapitlet, åttonde paragrafen!
Kvarsittning är ett uråldrigt begrepp som inte borde användas varken i lagstiftningen om skolan eller i skolvardagen. Det är skolpolitikerna och lagstiftarna som borde ha kvarsittning - för att tänka en vända till och skaffa sig förståelse för vad svensk modern skola behöver för slags regelverk.
Kvalitet
Dagens seminarieämne, Kvalitet som innehåll och som process, gav ännu ett tillfälle till reflektion tillsammans med rektorskollegor på rektorsprogrammet, med följande modell som utgångspunkt. Vad är kvalitet och hur skapar man kvalitet och hur kvalitativt är det på hemmaplan? Hur mäter man kvalitet? Hur märks det att man har kvalitet i sin verksamhet?
Kvalitetsredovisningar är något vi skriver i skolan varje år, utifrån vissa givna ramar och de senaste åren i en modell initierad av BSF Lunds stad. Detta trots att kvalitet är ett begrepp som inte är helt lätt att varken definiera eller mäta. Vissa variabler kan man ju titta på rent siffermässigt; meritvärde och måluppfyllelse hos eleverna, antal nöjda brukare, antal pedagoger per elevgrupp, mängd elever som trivs etc. Detta ger också Lunds kommun en tätplacering i den typen av mätningar; de senaste 10-talet år har vi aldrig haft en placering sämre än fem.
Men en hel del kan man inte presentera i kalla siffror, allt detta som man brukar benämna mjuka värden. Det är svårt att mäta t ex lärares kompetens, mått av kreativitet, pedagogisk medvetenhet, lärarskicklighet, förändringsbenägenhet, medvetenhet om läro- och kursplaner, vilja till kompetensutveckling, digital kompetens och en hel del annat. Det är svårt att mäta elevers förmåga att reflektera, att tänka självständigt, analysera och tillämpa sin kunskap, mått av fantasi och skapande, social kompetens och lust att lära. Det får bli att man tar till enkätundersökningar, intervjuar brukare och ger tid och utrymme för elevers och personals egna reflektion och utvärdering.
Mot bakgrund av modellen ovan kan jag konstatera att rutan längst upp till vänster, trots allt, är den del som ligger oss närmast, även om man sannolikt kan göra mycket mer för att få en långsiktig och utvecklande kvalitetsgranskning av den egna verksamheten.
Ska man tro Skolinspektionens senaste sammanfattning av svensk skola (hör om det just nu på tv-nyheterna) är det rätt illa ställt med både det ena och det andra på många skolor runt om i vårt land. "Betygen är orättvisa, resultaten för dåliga, undervisningen följer inte läroplanerna och lärarna vet inte vad de ska lära ut, framgår av en rapport till regeringen."
Kan bara säga; jag känner inte igen mig. Våra pedagoger har stor medvetenhet kring att sätta betyg, resultaten är mycket goda, undervisningen följer i mycket hög grad läroplanerna och pedagogerna har full koll på vad som ska läras ut; nämligen utveckla elevernas förmågor och ge dem en beredskap för ett livslångt lärande.
Men en hel del kan man inte presentera i kalla siffror, allt detta som man brukar benämna mjuka värden. Det är svårt att mäta t ex lärares kompetens, mått av kreativitet, pedagogisk medvetenhet, lärarskicklighet, förändringsbenägenhet, medvetenhet om läro- och kursplaner, vilja till kompetensutveckling, digital kompetens och en hel del annat. Det är svårt att mäta elevers förmåga att reflektera, att tänka självständigt, analysera och tillämpa sin kunskap, mått av fantasi och skapande, social kompetens och lust att lära. Det får bli att man tar till enkätundersökningar, intervjuar brukare och ger tid och utrymme för elevers och personals egna reflektion och utvärdering.
Mot bakgrund av modellen ovan kan jag konstatera att rutan längst upp till vänster, trots allt, är den del som ligger oss närmast, även om man sannolikt kan göra mycket mer för att få en långsiktig och utvecklande kvalitetsgranskning av den egna verksamheten.
Ska man tro Skolinspektionens senaste sammanfattning av svensk skola (hör om det just nu på tv-nyheterna) är det rätt illa ställt med både det ena och det andra på många skolor runt om i vårt land. "Betygen är orättvisa, resultaten för dåliga, undervisningen följer inte läroplanerna och lärarna vet inte vad de ska lära ut, framgår av en rapport till regeringen."
Kan bara säga; jag känner inte igen mig. Våra pedagoger har stor medvetenhet kring att sätta betyg, resultaten är mycket goda, undervisningen följer i mycket hög grad läroplanerna och pedagogerna har full koll på vad som ska läras ut; nämligen utveckla elevernas förmågor och ge dem en beredskap för ett livslångt lärande.
Kärnprocesser
Läsårets första internat, utbildningsträff 3 (av sammanlagt 12) på rektorsprogrammet i ett höstlikt, blåsigt och blött Båstad. Tema för träffen är Rektor och skolans kärnprocesser - lärande, kvalitet och trygghet, med centrala delar i juridiken om barns/elevers utveckling mot målen, rätt till trygghet och studiero, rätt till stöd vid behov samt grundläggande värderingar i skolförfattningarna och dess inverkan på verksamheten.
Med ett nytt, nu av riksdagen, antaget kompendium av den nya skollagen får vi en genomgång i dokumentets struktur, hur det är disponerat och hur det anknyter till andra lagar, såsom sekretesslagen och förvaltningslagen. En historisk tillbakablick på vad skola har varit tidigare och vad skola är idag, läroplanerna sedan grundskolan kom till 1962 (i det närmaste jämnårig med min egen skolstart); Lgr 69, Lgr 80 och senast Lpo 94 och ett nytt sätt att se vad det är som hänt de här senaste 40 åren:
Lgr 69 - "Skolan ska ge sådana kunskaper och färdigheter etc, som är av betydelse för elevernas personliga utveckling och för deras möjligheter att påverka och leva i dagens och morgondagens samhälle ..."
Lgr 80 - "Det är en huvuduppgift för skolan att eleverna får goda kunskaper och färdigheter."
Lpo 94 - "Skolan ska ansvara för att eleverna inhämtar och utvecklar sådana kunskaper som är nödvändiga för varje individ och samhällsmedlem. Dessa ger också en grund för fortsatt utbildning."
Ge, får och inhämtar och utvecklar - en tydlig och klar inriktning mot ett mer konstruktivistiskt synsätt och aktivt lärande. Eller hur?
I gränslandet mellan Lgr 69/Lgr 80 (och alla tidigare) och Lpo 94 går alltså linjen mellan å ena sidan en mer empiristisk skola och en konstruktivistisk skola; från en regelstyrd skola till en mål- och resultatstyrd skola, från en detaljstyrd och faktadominerad skola till en skola inriktad på utvecklandet av förmågor. I arbetet med att sätta sig in i Skola 2011, de nya styrdokumenten, blir det allt klarare för mig, att det vi står inför är att - äntligen - verkligen implementera Lpo 94. Önskar att vi skulle kunna lägga till;
Skola 2011 - Skolan ska vara en arena för utvecklande av elevers förmågor, med stoff som är relevant (nära elevernas verklighet) och med verktyg (läs: digitala) som överensstämmer med barns och ungdomars sätt att lära, med coachande och samlärande pedagoger och ett problematiserande arbetssätt.
I gränslandet mellan Lgr 69/Lgr 80 (och alla tidigare) och Lpo 94 går alltså linjen mellan å ena sidan en mer empiristisk skola och en konstruktivistisk skola; från en regelstyrd skola till en mål- och resultatstyrd skola, från en detaljstyrd och faktadominerad skola till en skola inriktad på utvecklandet av förmågor. I arbetet med att sätta sig in i Skola 2011, de nya styrdokumenten, blir det allt klarare för mig, att det vi står inför är att - äntligen - verkligen implementera Lpo 94. Önskar att vi skulle kunna lägga till;
Skola 2011 - Skolan ska vara en arena för utvecklande av elevers förmågor, med stoff som är relevant (nära elevernas verklighet) och med verktyg (läs: digitala) som överensstämmer med barns och ungdomars sätt att lära, med coachande och samlärande pedagoger och ett problematiserande arbetssätt.
