Mognad

Hörde på nyheterna i TV här om veckan att 3 av 10 hoppar av gymnasieskolan om de går gymnasiet direkt efter grundskolan. Dock, 9 av 10 klarar gymnasiet, via Komvux, innan 25 års ålder. Slutsats?

Tänk om lågmotiverade grundskoleelever kunde få chansen till meningsfull sysselsättning på den ordinarie arbetsmarknaden under några år efter grundskolan, t ex åren 16-22 och kanske skulle vi successivt bygga ut det vi i dag kallar Komvux, i stället för att montera ner den.

Allt i konsekvens med ungdomsgenerationernas allt senare uppvaknande till vuxenvärlden. Vi måste nog acceptera att forna dagars 20-åriga vuxna är ett minne blott. Idag dröjer vuxeninträdet, och därmed den genuina studiemotivationen för många, till minst, typ 25 ;-)

Eller, kan det vara så enkelt som att bara anpassa undervisningsmetoderna för våra elever på gymnasiet till mer tidsenliga sätt att erövra kunskap. 

Nåja, det var bara en tanke som slog mig ....


Icke-konsekventa Skolverket

Skolan ska självklart vara icke-konfessionell! 

"Att skolan är icke-konfessionell innebär att det inte får förekomma religiösa inslag i utbildningen. Eleverna ska inte behöva utsättas för religiös påverkan i skolan. Det gäller även vid skolavslutningar eftersom det är en del av skolans verksamhet.

Det går bra att ha skolavslutning i kyrkan om den utformas så att tonvikten ligger på traditioner, högtidlighet och den gemensamma samvaron. Det får dock inte förekomma några religiösa inslag som bön, välsignelse eller trosbekännelse. Däremot går det bra att sjunga psalmen ”Den blomstertid nu kommer”. Den är sedan länge starkt förknippad med skolavslutningar och är i det sammanhanget snarare ett uttryck för tradition än religion."

Och äntligen sätter kyrkan ner foten! Konsekvent! Här är det snarare Skolverket som är icke-konsekvent!


Föräldraeffekt

Svt Pejl har gjort en omfattande undersökning av Sveriges alla skolor och dess elevers betyg åk 9 jämfört med sina föräldrars utbildningsbakgrund, presenterade i en graf med röda, gula och gröna kurvor. 





Profil för Gunnesboskolan. Klicka bilden! 

I John Hatties forskningsresultat, publicerade i Visible learning (Synligt lärande) uttrycks detta med hemmets påverkan på följande vis:

"Ungefär lika stor påverkan har socioekonomisk status (0.57) vilket ska ses som ett sammanfattande mått på individers och familjers relativa position i en social hierarki. Detta refererar i första hand till föräldrars inkomst, utbildning och sysselsättning. Inom faktorn föräldraengagemang (0.51) förekommer stora variationer beroende på typen av inblandning från föräldrar. Föräldrars förväntningar och strävan efter framgång sägs ge positiva effekter på barns lärande, snarare än kontroll av om läxor gjorts, begränsningar av TV-tittande och kamratkontakter."

0,57 i effektstorlek kan anses relativt hög, men det finns också faktorer som spelar än större roll; t ex metagognitiva strategier 0,69, lärares tydlighet i undervisningen och s k microteaching (en form av lärares egna analys av sin undervisning) 0,88, formativ bedömning 0,90 och inte minst elevers självskattning 1,44. Samtliga variabler inom området "stora effekter" i Hatties undersökning.

Så det finns alltså grader också i himlen ;-)


Vetenskapen vs politiken

Kolla in Axess tv om svensk skola; vetenskapen och dess företrädare Martin Ingvar, Peter Gärdenfors och Mats Ekholm möter politiken och Jan Björklund. Intressant!

Så klart handlar det mycket om disciplin, ordning och reda, studie- och arbetsro, det gör det ofta när vår skolminister yttrar sig. Ingen av företrädarna för vetenskapen säger emot Björklund i sak, men i alla fall Gärdenfors/Ekholm har, helt rätt, invändningar mot hur man uppnår detta. Antingen kan man som Björklund, och Martin Ingvar, se problemet som ett disciplinproblem och angripa problemet med mer prov, kontroll och betyg (yttre motivationsfaktorer) eller så ser man det som ett motivationsproblem och försöker se till elevernas genuina vilja att lära (inre motivationsfaktorer) och arbetar för att förändra undervisningen så att den blir mer attraktiv för eleverna. 

Disciplinproblem kommer vi inte tillrätta med genom att sätta" hårt mot hårt", genom att tvinga eleverna att lära sig saker de inte vill eller förstår varför de ska lära sig. Det måste finnas förståelse, motivation och lust att lära med i spelet. 

Måtte Gärdenfors/Ekholm och det sättet att se på framtidens skola få bra mycket större utrymme än det Ingvar/Björklund står för. 


TV-repriser

Semester är att planlöst och utan mål och mening sitta och hoppas på att något spännande ska dyka upp i rutan, bara typ hänga framför tv:n och låta tablån rulla på och bestämma vad man ska se. Oftast ger det bara lätt ångest för att man lagt tid på ytterligare ett skitprogram, men då och då ger hängandet full valuta för tidsinvesteringen. Så i går kväll med programmet om Crosby, Stills, Nash & Young. Inte så mycket nostalgi, om vad de gjorde för tre decennier sedan, men vad de åstadkom idag. Härligt att se fyra gentlemän i 60-70-årsåldern fortfarande till den milda grad ha glöden kvar, att de skapar nationell debatt och får makthavare att darra.

Har alltid lyssnat med behag på Neil Young, efter det här programmet; än mer.




[Impeachment är den rättsliga process när man väcker åtal mot en regeringstjänsteman, för att avgöra om han eller hon med våld kan entledigas från sin tjänst.]



Läsförståelse och betyg

Som skolmänniska är det, trots en hel del irritation och frustration, intressant att se programserien om klass 9A på Mikaelskolan i Örebro. I senaste programmet drog man igång ett läsprojekt i klassen, i syfte att öka elevernas läsförståelse.

Motivationen är inte alltid på topp hos alla elever, det har jag själv erfarit många gånger - men tillåt mig att betvivla och starkt ifrågasätta "superpedagogens" försök att motivera den läsovillige pojken i årskurs 9 med argumentet och frågan: Vad vill du ha för betyg?

Blir inte det en rätt missvisande fokusering? Vad lär sig eleven på en sådan argumentation? Jag misstänker tyvärr att det främst sänder signaler om att det enda som är viktigt är att uppnå ett så högt betyg som möjligt, inte att lära sig, bli förtrogen med och förstå undervisningens syfte och mål - i det här fallet att läsa med förståelse. Hon borde kanske hellre nämna något om hur läsande kan bidra till kunskaper om andra människors livsvillkor, att man lär känna sig själv genom att spegla sig i andra, att läsande av skönlitteratur kan hjälpa en med att formulera sina egna åsikter, få idéer om hur man kan tänka, säga och handla i sitt eget liv och sist, men inte minst, att det finns något intressant, roligt och spännande att hämta i läsupplevelsen och läsandets glädje. 

I det sammanhanget är det naturligtvis av stor vikt att eleverna blivit orienterade om läsalternativen och själva varit med och valt litteratur, dvs att angelägenhetsgraden är hög och att innehållet är attraktivt - på samma sätt som eleverna kan finna mål, mening och funktion i de filmer de ser och de dataspel de spelar. Undrar om killen i 9A hade fått den möjligheten? 

För visst bör skolan lära för livet, för ett långsiktigt och hållbart förhållningssätt till litteraturen som bär långt bortom svenskundervisningen, vårterminens sommaravslutning och betygskuvertet. Jag tycker synd om eleven som kanske hela livet ska gå omkring och tro att det där med att läsa skönlitteratur, bara finns till för att lärare ska kunna mäta läsförståelse och läshastighet. Hoppas att hans ordinarie svensklärare kan förmedla något annat, hon verkar väl vettig ... och inte så superaktig ;-)

Hur ska annars elever finna någon inre motivation? Så här skrev jag i ett tidigare inlägg, april 2010, med anledning av ett uttalande i en artikel i SDS av Peter Gärdenfors:

"Inre motivation är således den motivation man finner när själva aktiviteten skänker en tillfredsställelse, när man känner att man lärt sig något man har nytta av, när det betalar sig i form av ökad förståelse och vilja att utforska och pröva mer, lära sig mer och utveckla sina kompetenser.

Motsatsen är det vi ofta försätter våra barn och ungdomar i, i skolan och utanför skolan; det Gärdenfors kallar yttre motivation, dvs när man i lärandet styrs av något som i och för sig är värdefullt men inte kopplat till själva aktiviteten. Det kan vara höga poäng på ett prov, betyg pengar eller andra favörer för att man ska anstränga sig för ett högre betyg eller sponsring av ett körkort om man lovar att inte börja röka eller dricka sprit, egentligen rena mutor och inte kopplat till någon förståelse för att man kanske bör studera och förkovra sig för sitt eget välbefinnandes skull."


Läs hela tidigare inlägget om inre motivation!
... eller inlägget "Hotivation" eller motivation



Klass 9A

Teveserien Klass 9A har haft sitt andra inlägg i denna andra omgång, tidigare i Malmö och nu i Örebro .... och jag är inte övertygad. 

Misstänker att man skjuter förbi målet, fokuserar helt fel saker och förenklar och förminskar en hel skolvärld så att det hela blir väldigt missvisande. Det ger en fadd smak i munnen om man tänker att detta kan ge en bild av svensk skola som domineras av inkompetenta och osäkra lärare som låter sig styras av eleverna. Det blir helt också helt fel om tevepubliken (föräldrar, mor- och farföräldrar etc) får uppfattningen att det bara finns ett fåtal superlärare som måste till för att ordna saken. I själva verket är det ju inte alls så, i alla fall inte på alla skolor och i alla kommuner, men hur får man ut det budskapet till Svensson på ett vettigt sätt.

Jag känner inte igen mig ett dugg.  

Dessutom är jag högst tveksam till de traditionstyngda undervisningsmetoder som superlärarna företräder i teveserien. Är det verkligen det vi vill ha i klassrummen 2011? Det är inte domptering (eller rent skådespeleri), disciplin, diagnostiska test och prov vi i första hand behöver skapa. Vi behöver pedagoger som lägger sitt krut på att bygga vettiga relationer med eleverna, sätter dem i situationer som inbjuder till eget skapande, tänkande och reflekterande och lärare som skapar förutsättningar för arbetsformer och examinationer som stämmer bättre överens med det omgivande samhällets marknader. Vi behöver inte mer av envägskommunikation, memorering och reproduktion. 

En del av det "superlärarna" stöttar, coachar och serverar i Klass 9A borde lärarhögskolorna försett Örebropedagogerna med för länge sedan; elementära kunskaper i pedagogik och metodik. Varken mer eller mindre.


Ung och bortskämd

SVT 1 körde idag igång sin nya realityserie, Ung och bortskämd (något överraskande, passar kanske mer in på kanal 5 eller TV 3, om ni frågar mig), något också efterföljande tv-nyheter uppmärksammade.

För mindre än 10 år sedan myntade den danske psykologen Bent Hougaard det idag så vanliga begreppet curlingföräldrar, överbeskyddande och servande föräldrar som banar väg för sina barn så till den milda grad att barnen aldrig får en motgång och aldrig en chans att hitta motstånd. Hougaard varnar för att vi håller på att fostra lata, luststyrda människor som hyser föga respekt för sin omgivning. Något vi ibland tycker oss märka rätt tydligt i skolan, ibland riktigt påfrestande, men inte bara dåligt. 

I alla fall inte om man lyssnar på Hougaards landsman, familjeterapeuten och författaren Jesper Juul. Han har en något mjukare hållning och menar att man i många länder sitter fast i diskussionen om den gamla auktoritära kontra den så kallade fria uppfostran. Men här i Norden har föräldrarna kommit ett gott stycke på vägen, en tredje väg. 

- Ja, efter att ha rest och arbetat i många olika länder är jag övertygad om att det som på ytan liknar en hållningslöshet, förvirring och handlingsförlamning hos oss nordiska föräldrar faktiskt är fröet till något stort. Det hör ihop med vår strävan efter jämlikhet och bottnar i respekt för den enskilda människan och hennes rätt till personlig utveckling.

I TV-serien fick man se flera skrämmande exempel på föräldrar som servade sina vuxna barn (20-25 år), fortfarande boende hemma hos föräldrarna eller i sina egna lägenheter; med tvätt, disk, städ och matlagning. Inte vet jag om det var tillspetsat i överkant eller om det faktiskt förhöll sig så som det visades. Men om man älskar sina barn borde man verkligen inte förhålla sig på det viset. Snacka om björntjänster! 

- Aldrig har barn fått så långa förklaringar. Om vi inte lär dem att det är vi vuxna som bestämmer, att vi tar ansvar - hur ska det då gå? Han tycker att alltför många föräldrar förhandlar om allting från 2-3-årsåldern. Föräldrar måste göra klart för sig vad som inte kan förhandlas. På ett sätt har barn aldrig haft det bättre än nu, på ett annat kan man säga att de aldrig haft det svårare än nu. Vi ger för små barn för stor frihet. Vi frågar hela tiden: Vad vill du äta? Vilka kläder vill du ha? Vad vill du leka? Föräldrar måste ta de där konflikterna, menar han. Om vi för fredens skull undviker konflikter lär sig barnen aldrig att lösa några, säger Bent Hougaard.

I skolan finns det många konfliktsituationer som eleverna måste lära sig att handskas med. Om man inte fått träning i detta på hemmaplan, via föräldrar och syskon, kommer man att ha det ganska tungt i relationer med lärare och elever i skolan. Så snälla föräldrar, för allas vår skull, mest ditt eget barn - sluta curla!

"Man kan inte älska sina barn för mycket, men man kan ge dem för mycket service."


Kränkt

   Hängde kvar framför tv:n, efter nyheterna (rättare; småslumrade;-P) och såg ett inslag med David Eberhard (han med boken I trygghetsnarkomanernas land). Han talade där, med anledning av nya boken Ingen tar skit i de lättkränktas land om det rätt devalverade begreppet "kränkt" och rimligheten i att man använder det som man gör.

För visst är det i stadigt ökande, ordet "kränkt" används allt oftare och i de mest skiftande situationer. Enligt Eberhard, också i lägen då det egentligen kanske bara handlar om att människor är tydliga med vad man vill ha sagt, framför befogad kritik, säger en del sanningar eller rent av bara har en annan åsikt än den kränkte. Självklart finns det anledning att ha en stram lagstiftning kring detta med kränkande behandling, en försäkran om att man inte ska behöva ta vad som helst. Självklart ska ingen behöva känna sig kränkt beroende på kön, religion eller etnisk tillhörighet, och man ska så klart tydligt markera mot kränkande behandling som sorterar under fysisk och psykisk misshandel, mobbning och fult språk.

Men hallå, vad får vi för samhälle om vi alla ska vara kränkta hela tiden?

Om vi inte kan tala med varandra, rakt och rätt framt, inte lyssna på varandras argument, inte tåla att diskussionstonen kan bli lite hård eller upprörd osv. Eberhard konstaterar att vi lever i ett mycket bra land, vi har en väldig massa förmåner, och mycket trygghet. Så mycket trygghet att vi måste önska oss ännu mera trygghet. Men, livet är inte bara lycka och framgång, det kan inte gå lika bra hela tiden, som en del i de uppväxande generationerna tycks tro. De har sannolikt fått för lite motstånd, tycker Eberhard, och har därmed ingen beredskap för motgångar och faller igenom totalt vid minsta uppförsbacke.

Frågan är klart berättigad, och vi hamnar åter i det kära gamla samtalsämnet om rättigheter och skyldigheter och det är välgörande att det kommer upp på agendan lite då och då. I kommunikationen mellan elever och elevers föräldrar, kollegor emellan och ledare medarbetare måste alla parter vara uppmärksamma på hur man uttrycker sig. Det är alltså inte bara elever som kan bli kränkta genemot lärare, inte bara elevers föräldrar gentemot pedagoger och skolledning och inte bara medarbetare i förhållande till ledning. Det kan vara tvärtom också, även om det är mer befogat att vara uppmärksam när det handlar om kränkningar från någon i ledarställning; förälder-barn, lärare-elev, ledare-medarbetare.

Jag ser kopplingen till våra elever i klassrummet; man är snar att påpeka om blir utsatt för kränkande behandling (vilket är bra) men ser inte själv att man kränker andra. Jag ser innehållet i Utvecklingsresan, "ha, få och kräva" mot "skapa, skaffa och bidra", lite samma sak; att inte placera sig i en konsumerande offerroll utan ikläda sig ett medskapande ansvarstagande.  Vill man ha mycket, måste man ge mycket, och som Eberhard uttrycker det, man får ta en del skit ibland...


Ordning i skolan

   Aktuellt, budgetpresentation och nya utspel från Björklund:

  • Avstängning av elev upp till en vecka
  • Försittning
  • Skriftliga varningar

Jag är skeptisk....


Oppositionsförslag

   På nyheterna ikväll meddelades att oppositionen (socialdemokraterna) nu lagt fram sitt förslag till nytt skolpolitiskt program. Förutom att de "köpt" flera av alliansens nya riktlinjer; bl a tidigare betyg, flera och tidigare nationella prov och skriftliga omdömen i alla årskurser, har man också definierat en del egna förslag till förändringar/förbättringar:
  • Begränsningar för friskolor
  • Krav på skolor att anordna läxhjälp
  • En typ av AT-tjänstgöring för nya lärare
Begränsningar för friskolorna i den meningen att de åtminstone bör ha samma krav som den kommunala skolan, är väl högst rimligt. Det har varit för lätt att starta friskola, för dåligt kontrollerat och alltför mycket inriktning på "vinst"; ett inte helt väl valt begrepp i samband med utbildning av unga. Tyvärr har drömmarna om ett fritt val av skola också inneburit en allt hårdare segregation av elever, som tenderar att bli än hårdare och som till slut riskerar att leda till en svensk skola och en allmän utbildning där bara den som har pengar kan erhålla ett lärande med kvalitet. Hur man ska förhindra en sådan utveckling (för det vill vi väl?) är inte helt enkelt, men jag tycker att det är på tiden att man starkt ifrågasätter det system vi har idag.

Krav på skolor att erbjuda läxhjälp i skolan känns som ett steg i rätt riktning. I begreppet "en skola för alla" har man länge bortsett från det stöd och den hjälp, eller snarare brist på stöd och hjälp, vissa elever har i sitt lärande på hemmaplan. Härvidlag är det fortfarande stora skillnader, rent socioekonomiskt och akademiskt och därmed i förmåga att hjälpa och stötta sina barn i skolarbetet. Med schemalagd läxhjälpstid skulle elever med särskilda läxhjälpsbehov garanterat få det och därmed skulle förutsättningarna att klara sitt skolarbete, så klart, öka. Ett rättvisekrav, som jag ser det.

Ett slags kompletterande utbildning för lärare, en allmäntjänstgöring (AT) där grundutbildningen följdes upp med en period av praktiskt lärararbete under professionellt handledarskap är en mycket bra idé, som sannolikt skulle ge de lärarstuderande en mycket bättre start i sitt yrkesliv och därmed också en tryggare skola, bättre struktur och jämnare kvalitet på elevernas utbildning.

Åtminstone två av ovanstående förslag bör alliansen inte ha några problem med att anamma; varken läxhjälp eller AT-tjänstgöring kan vara större hinder i ett framtida skolkonsensus. För egentligen är det väl det vi helst av allt vill ha; en bred politisk lösning och en skolpolitisk strategi som håller betydligt längre än en valperiod eller två.

PS Det där med friskolor finns det anledning att komma tillbaka till. Hoppas att debatten nu kommer igång på allvar.


Skolfront

   Såg sista halvan av kvällens Skolfront och kom mitt in i ett samtal mellan några skolbloggare som fått frågeställningen; Vad är skolans ansvar? Varför faller så myckat av ansvaret på skolan? Vad är skolans uppgift?

Samtalet kom att spetsas till på det sätt vilket bara sensationslystna reportrar kan åstadkomma, allt i syfte att skapa sensation och rabalder, och utan någon egentlig ansträngning eller ambition att få till stånd en mer nyanserad bild av tillståndet.

En av deltagarna var Fredrik Svensson, Rektorsakademin, som gjorde några tappra försök att göra sin röst hörd, med budskapet; det är så klart ett gemensamt ansvar vi har, skolan och alla andra vuxna runt barnet/ungdomen/eleven. Det finns ingen anledning att dela upp ansvarsområdena mer än de redan är; lägg undan prestigen, både lärarekollektiv och föräldrakollektiv. Försök att inse att det är vår högst gemensamma uppgift att lotsa våra barn och ungdomar in i vuxenvärlden; vi är inte motståndare, vi är samarbetspartners. Vi har ett gemensamt ansvar.

Synd att det inte gick fram tydligare, Fredrik.


Barn och reklam

  Dokument utifrån och en skrämmande bild av vad det allt mer genomkommersialiserade samhället gör med oss i allmänhet och med våra barn i synnerhet. Reportaget var i huvudsak från USA och där bör de ju veta vad de talar om... i alla fall när det gäller TV och reklam.

Tyvärr pratar vi då inte bara om TV utan hela det massiva utbud av reklam barn utsätts för genom film, musik, och inte minst, från internet; riktade och mycket preciserade reklaminslag "till just ditt barn". Varje inslag till synes oskyldigt, men om man tar hänsyn till omfattningen, bombardemanget av reklamsnuttar och den tid våra barn spenderar framför "skärmen" (tv- eller datorditon) finns det all anledning att känna oro; för barns kreativitet, fysiska oförmåga och kanske mest, för den långsamma och djupgående förändring som sker i våra barns hjärnor och inställning till livet.

Håller barnens accelererande konsumtionsbehov på att växa oss över huvudet? Kolla in Svt:s hemsida och/eller trailern för programmet från Media Education Foundation.

Hur kan skolan motverka detta? Hur kan vi pedagoger påverka utvecklingen i en annan riktning? Ska vi det? Är det vår uppgift? Självklart är det det ...

Vår uppgift måste vara att balansera det som sköljer över våra elever, hjälpa dem att sovra, att kritiskt granska och att presentera alternativen. Det vore stor synd och skam om modern kommunikationsteknik skulle tas över av ytliga och fördummande kommersiella krafter och därmed hamna i skottgluggen för mer konservativa kunskapsivrare och det-var-bättre-förr-förespråkare. Alternativen kan vi så klart bara presentera om vi själva, vi i vuxenvärlden, är väl insatta i den nya tekniken och använder oss av den aktivt.

Låt oss bli de katalysatorer som kan visa på de goda alternativen på skärmen; på möjligeheterna att skapa sin egen kunskap och kreativt utveckla sina förmågor.

Missade du Dokument utifrån, se reprisen, Kunskapskanalen lördagen den 20 december kl 2100.



Straff och belöning

    Är det någon mer än jag som ser en tydlig linje mellan 1-2-3, Time-out (eg skamvrå), Super-Nannies och Jan Björklund? Är det verkligen straff-och-belöning vi ska tillbaka till? Belönings-snurror!? Skojar ni? Lars H Gustavsson fick stå för balansen, tack Lars.

Metoder för att lära ett fåtal barn att sluta med grovt asocialt beteende lärs nu ut som metoder för att lära fullt normala barn att "ställa in sig i ledet" och lyda. Men vad händer med barn/elever som i första hand lär sig att lyda i vuxenvärlden? Är det inte nära till hands att elever som lär sig lyda i ungdomen också i vuxen ålder lyder, helt oreflekterat och utan egen tanke? Inte bara ett specifikt pedagogiskt spörsmål, snarare ett mycket allmängiltigt demokratiskt dito!


Favorit i repris

    Favorit i repris, på onsdag kl 2000, Kunskapskanalen - Plötsligt i Vinslöv! Vill man så kan man och då ska man! Plötsligt blev veckan roligare ....


Kunskap och vetande

   Barn till mödrar som ätit mycket fisk, blir smartare! Hjärnan är beroende av rätt slags fett, omega-3-fett. Med rätt fett lär man sig tala fortare, lär sig bättre, koncentrerar sig bättre, har mindre risk att drabbas av nervrelaterade sjukdomar (typ depression) och får mindre problem i framtiden.

Synd att man är fiskallergiker och aldrig ätit fisk, men tur att omega-3 också finns i andra födoämnen; linfrö, ägg och inälvsmat! Inälvsmat ... nej, fria piller med omega-3, koncentrerat; för fiskallergiker, en ren rättvisesak tycker jag!!

Fotnot: Omega 3 anses bland annat:
- motverka hjärt- och kärlsjukdomar
- vara bra för blodcirkulationen
- kunna förebygga tidiga stadier av Alzheimer
- förbättra hjärnans kapacitet
- förbättra läs- och skrivförståelse och hjälpa barn med dyslexi
- förbättra koncentrationsförmågan och hjälpa barn med ADHD
- öka mängden serotonin i hjärnan och därmed lindra depressioner
- bekämpa inflammationer i hjärnans celler och blodkärl
- öka fettnedbrytningen och göra därmed göra det lättare att gå ned i vikt
- hålla ögat friskt
- ge lyster åt huden



Simon & Garfunkel

    Såg av en tillfällighet här om veckan ett tv-program om Simon & Garfunkel och blev medveten om vilken sångskatt de skapat. Inspirerad av detta inhandlade jag idag The Collection, 6 cd-plattor, med hela S & G;s produktion och lyssnade igenom hela boxen på en kväll. Snacka om bonus, Skivcirkeln!


Björklund och statistik

   I söndags inleddes en serie med radioprogram som går till botten med den svenska skolans kris... om det nu finns en sådan. Mina tidiga farhågor och tvivel kring det Björklund så effektivt kommunicerat i TV, radio och tidningar, om den svenska skolans förfall, hur dåligt svenska elever presterar och uppför sig och hur fult språk de har, visar sig, när man undersöker lite noggrannare inte alls stämma. Frågan är var Björklund fått sina uppgifter ifrån och vilka syften han har med att så systematiskt trumma ut dem? Det är på tiden att någon lägger ner lite tid på att pulverisera Björklunds uttalanden. Det är mycket intressant läsning på SR:s hemsida!

Läs och lyssna på SR:s webbsida!

Jag har ofta reagerat starkt när jag hört Björklund, och andra som inte direkt arbetar inom skolan, lufta sina fördomar och sprida dem helt okontrollerat och tyvärr också oemotsagt. Jag känner ofta inte igen mig ett enda dugg, det är långt ifrån kaos i den skola jag känner. Det är snarare tvärtom; vi har en hög andel välmotiverade och oftast trevliga elever, omedelbara och spontana, nyfikna och vetgiriga och med stor lust att lära. Jag ser nästan aldrig respektlöshet, hör sällan fult språk, upplever knappt något skolk och behöver sällan ägna min tid åt ordningsproblem.

Det känns inte rättvist att Sveriges skolminister ska få hantera begreppet "svensk skola" så slarvigt, dra alla över en kam och dra förhastade slutsatser som inte stämmer in på ett stort antal skolor i Sverige och utifrån det "reformera" (eller kanske snarare deformera) en i stort sett väl fungerande svensk skola. En man i Björklunds ställning borde haft åtskilliga tillfällen att lyssna på någon av alla de coacher som predikar det rakt motsatta budskapet; fokusera det som är bra, det hälsosamma, det salutogena (!) och reformera framåt .... inte tillbaka till gamla unkna ordning-och-reda-miljöer.



Looptroop Rockers

image118 Att leva med tonåringar är spännande, inte alltid njutbart, men ibland överraskande, här i positiv bemärkelse (motsatsen finns förvisso också;D) . Antagligen skulle jag inte lyssnat så mycket på hiphop om det inte spelats så mycket på hemmaplan. Nu gör det det och jag tycker att det stundtals är riktigt bra. Ett sådant exempel är Looptroop Rockers, sonens absoluta favoriter, alla kategorier. De ligger i startgroparna för ett efterlängtat nytt album och följande spår spelas redan flitigt på P3 och andra kanaler. Visst svänger det ...





Nya tongångar, nya tider och nya sätt att se på världen. Promoe, ledarfiguren i Looptroop, har sina alldeles speciella ideal, han är renlevnadsmänniska, en som tar avstånd från alla animaliska produkter och alla droger. Vem säger att unga människor inte bryr sig, inte engagerar sig och inte tar ansvar för sin framtid?

Läs mer om Promoe och Looptroop Rockers!



Smart eller snålt

image113 Skolfront torsdagen den 27 mars: Kan inte den kommunala skolan lära sig lite spartips från friskolorna? Något att överväga kanske ... hmm!

  • Varför ha dyra specialsalar, typ slöjdsalar? Skicka eleverna på intensivkursveckor i svarvning, stickning och virkning, på annan ort! (Sorry Åsa och Åke)
  • Utnyttja lokalerna effektivare. Låt eleverna gå i skolan i tvåskift; ena halvan från 0800-1200, andra halvan 1200-1600. Galant!
  • Varför ha lärarrum? Lärarna bör väl vara ute bland eleverna. Använd lärarrummet som undervisningslokal!
  • Skolmatsalen är oekonomisk! Skicka hellre eleverna till lunchrestauranger i grannskapet, med kuponger.
  • Funktionshindrade? "Visst men egentligen tror vi att du kanske trivs bättre på någon annan skola."
  • Skaffa dispens för att ha färre toaletter! Bara dyra att städa varje dag.
  • Be om frivilliga bidrag från elevernas föräldrar, ett par tusen per termin. Publicera sedan också hur mycket var och en har bidragit med. Lukrativt.
  • Skär ner på läroböcker, låna gratis på kommunala bibliotek!
  • Köp skolan billigt istället för att hyra den dyrt!
Smart eller snålt? Kreativt eller bara dumt? I alla fall verklighet i en del av våra friskolor.

Tidigare inlägg
RSS 2.0