LedarBloggen

Läste i dagens tidning, avdelningen Omkretsen, om olika kommunala skolor runt Malmö-Lund med årskurs 9 och deras meritvärde. Bjärehovsskolan i Bjärred utmärkte sig åter en gång, i år mer än vanligt, med 254 i genomsnittligt meritvärde. Det är högt och det är bra, men kanske finns det också anledning att tänka på hur förutsättningarna och utgångsläget är.

Jag har egna barn som gått på Bjärehovsskolan, nu i senaste tidningsaktuella omgången (av rektor Ann-Louise prisade) en dotter som lämnat med betyg väl över snittet på skolan. Ändå betraktar jag henne som rätt omedveten om vad genuin kunskap egentligen är, Det har genom åren vid köksbordet varit mycket traditionellt "plugg", memorera här och reproducera där. För dotterns del, med memoreringsbegåvning och förmåga att anpassa sig till ett traditionellt sätt att ta in faktakunskaper, komma ihåg dem och "rapa" upp dem vid lämpligt tillfälle, ligger det väl i linje med vad som behövs för ett högt betyg. Men livslångt och hållbart lärande ... nja, tror inte det.

I Lomma kommun finns det välsituerade familjer, föräldrar med kraft att stötta sina barn och förmåga att backa upp dem ekonomiskt. Det är ett "svenskt" samhälle, med en försvinnande liten och lika generande liten grad av elever med annat etniskt ursprung än det svenska, relativt låg kriminalitet och med hög social kontroll. Varför skulle inte det gå bra?

Roade mig i eftermiddags med att räkna ut meritvärdet för de 63 elever som lämnade åk 9 Gunnesboskolan nu i vår, läsåret 2007/08. De tre olika klasserna hade ett gemensamt genomsnittligt meritvärde på 236, 18 lägre än Bjärehovsskolan Bjärred, men i samma division som Dalslundsskolan i Åkarp, Pilängsskolan i Lomma och Ljungenskolan i Höllviken men med ett betydligt sämre socio-ekonomiskt utgångsläge än samtliga nämnda jämförelseskolor.

Vad är det som gör skillnad? Vilken eller vilka variabler är avgörande? Vad spelar mest roll; föräldrars engagemang på hemmaplan eller skolans egna professionella lärandestrategier i skolan? Hur mycket kan man egentligen kompensera ett eventuellt lägre föräldraengagemang med en lika eventuellt mer ansvarstagande skola? Jag tycker att det är ganska tydligt och uppenbart att föräldrars engagemang och intresse för barnets/elevens skolgång är helt avgörande. Utan det har vi rätt mycket mer att arbeta med, eller mot, i skolan.

Kanske skulle vi istället för att att ta hand om "det som blir kvar" efter ett eftersatt föräldraengagemang, vara förebyggande och bjuda in till föräldrautbildning om hur man kan göra underverk med sina barn/ungdomar, bara genom att visa intresse. Prata om alla dessa viktiga saker som har betydelse för hur det senare går i årskurserna 2, 3, 4, 7, 8, och 9, ja alla årskurser, klasser och nivåer av lärande; vikten av  att läsa högt,  ställa reflekterande frågor, visa intresse för barnets/elevens tankar och funderingar och utmana barnet i alla möjliga situationer.

Kanske skiulle en engagerad förälder på hemmaplan vara merdubbelt värt än alla de resurser vi någonsin kan uppbåda i skolan! Med små medel, fingervisningar i rätt riktning, värdefulla råd och coaching av föräldrar kan vi kanske nå längre än vad vi gör idag.

Lomma lyckas bättre, kostar mindre, men har också en helt annan socio-ekonomisk struktur, som ger helt andra förutsättningar för elevernas lärande. Det är viktigt att komma ihåg när media presenterar sina siffror. Hur många av tidningsläsarnas har koll på det, Sydsvenskan? Därför så missvisande, därför så onyanserat och därför så mycket mer att visa, förklara och tolka. Jämför gärna, men definiera också spelpjäserna. SALSA är sannolikt ett bättre alternativ, om vi nu ska jämföra.... 236 i meritpoäng, alla inräknade, är ett riktigt hyfsat resultat. Well done!!