Besök i verkligheten

I rektorsprogrammet har vi fått i uppgift att göra besök i den egna verksamheten; den här gången en uttalad uppgift att endast observera ... men, tänker jag, i framtiden förhoppningsvis också för att vara behjälplig som en extra pedagoghand. Något man sällan ger sig tid att göra, även om jag försöker ta de möjligheter jag kan att träffa elever och pedagoger ute i arbetslagen, t ex alla de gånger jag söker upp pedagoger och elever på sina arbetsplatser och klassrum hellre än att skriva mail, lägga en lapp eller ringa; tillfällen att träffas IRL. 

Så här löd instruktionerna:

1. I Fronter finns en besöksmall att skriva ut. Använd den och börja redan nu att dokumentera när du gör planerade besök. Det synliggör både vad du gör och underlättar systematiken.

2. Välj någon verksamhet som du vill observera. Förvarna pedagogen om att du kommer. Sitt ner och observera under minst 30 minuter. Försök att till nästa träff göra åtminstone 3 besök/observationer.

Ditt fokus ska ligga på läroplanen och kapitel 2.1 Normer och värden alt. kapitel 2.2 Utveckling och lärande/Kunskaper. Läs igenom det avsnitt i läroplanen som du valt innan besöket. Ditt fokus ska vara på den/de lärare/pedagoger som är ansvariga för verksamheten.

Dokumentera det du ser i punktform i en fyrfältstabell utifrån följande rubriker

- Inslag som är direkt kopplade till kapitel 2.1/2.2 i läroplanen

- Inslag som direkt bryter mot kapitel 2.1/2.2 i läroplanen

- Sådant som du ser som du inte förstår eller vill följa upp

- Övrigt

Har nu gjort ett antal besök, i skrivande stund sju, i olika klasser och årskurser, hos olika pedagoger och i olika ämnen. Jag har suttit med hela lektioner, observerat, noterat och reflekterat. I uppgiften ingick att bestämma sig för några få fokuspunkter. Jag valde att titta på läroplanens övergripande mål och riktlinjer vad gäller kunskap, den del som heter 2.2 Utveckling och lärande/Kunskaper (samma i nuvarande Lpo 94 och den nya, Lgr 11):


"Skolan ska bidra till elevernas harmoniska utveckling. Utforskande, nyfikenhet och lust att lära ska utgöra en grund för skolans verksamhet. Skolan ska erbjuda eleverna strukturerad undervisning under lärares ledning, såväl i helklass som enskilt. Lärarna ska sträva efter att i undervisningen balansera och integrera kunskaper i sina olika former."

Har vi arbets- och studiero ute i klassrummen, är undervisningen utmanande och väcker den nyfikenhet och lust att lära? Är undervisningen strukturerad? 

    Vad gäller studieron känns det mycket bra; det är till stora delar lektioner som präglas av hög aktivitet, koncentrerat lärande och lugn och ro. Eleverna har alla chanser att fokusera sin uppgift utan störande inslag av hög ljudnivå, stök och oro. Jag ser pedagoger, väl förberedda, med god överblick och hög grad av "närvaro", goda rutiner och ett positivt förhållningssätt till eleverna. Sammantaget en i högsta grad gynnsam och stabil lärandemiljö. En förutsättning för att lära över huvud taget.
I lärares planering av undervisningen och genomförandet av densamma ser jag en relativt hög grad av stimulerande och skapande situationer, hög aktivitet, högt tempo och mycket fokus, där eleverna får utgå från egna erfarenheter och möjlighet att själva skapa, utveckla och reflektera kring faktakunskaper och annat, t ex genom storyline och historieberättande. Men jag upplever också, lite förvånande, en inte oansenlig del av mer traditionella lärandesituationer med långa genomgångar, individuellt arbete kring lärobokstexter och instuderingsfrågor. Detta, tror jag, gör att elevers fokus avtar, man inbjuder till klippa-klistra-kunskaper snarare än förståelse och missar en stor del av samtalet elever emellan, det vi kan kalla samlärande. 

I just detta sammanhang gör jag också en stillsam reflektion kring bänkplaceringen i många klassrum, oftast riktade mot "katedern" eller whiteboardtavlan framme i klassrummet. jag tror det skulle gynna samlärandet och dialogen elever emellan om placeringen i högre grad var sådan att eleverna satt vända mot varandra. Det skulle samtidigt påminna pedagogerna om vikten av att skapa flera sådana lärandesituationer, det blir kanske då en naturlig sak att göra.

I de flesta klassrum finns material på väggarna som kan användas för metakognitivt tänkande; lärandemodeller såsom Blooms taxonomi, Gardners intelligenser och de Bonos tänkande hattar, men detta var ingenting jag vid de här få tillfällena såg användas. Jag vet dock att de används.  

Jag tror på, och forskning visar, att elevers lärande optimeras i situationer som präglas av problemlösning, ämnen och uppgifter som tar sin utgångspunkt i elevernas egna verklighet, som innebär ett stort mått av eget skapande och lärandeprocesser som feedbackas formativt samt möjlighet att metakognitivt värdera sin egen arbetsprestation och sitt eget lärande. Det vill jag se mer av ....



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0