Hemligt!

I ett sommarfagert Åhus, i mitten av maj, med årets första svalor flygande kring husknutarna, har vi nu avverkat den andra internatträffen i rektorsprogrammet. Också den här gången fullmatad med juridiska spörsmål om offentlighet och sekretess, med lika delar föreläsning och seminariediskussioner i olika gruppkonstellationer, en mindre del om ledarskap samt funderingar kring den egna lärandeprocessen. Det har sammanfattningsvis varit givande och lärorikt, särskilt de frågeställningar som diskuterats i seminariegrupperna.

Den här gången tillsammans med ytterligare en 40-grupp, RP 10:2, inalles ca 80 rektorer från södra Sverige, både från den kommunala skolan och från olika friskolor, från förskola, grundskola och gymnasiet. Ett brett spektrum av skolledare således, som ger en anledning att fundera över hur olika vardagar man kan ha som skolledare; någon berättade att hon hade 50 medarbetare på medarbetarsamtal, andra om en skolvardag som mer påminner om att upprätthålla lag och ordning, en tredje om en pressad och näst intill terapeutisk verksamhet vad gäller sin personalsituation. Bland mycket annat lärorikt, och som en klar synergieffekt, får man perspektiv på sin egen verksamhet just för de talrika tillfällena att utbyta erfarenheter som ledare.


Känslan från tillfälle ett, en växande medvetenhet om sin okunskap, hänger i och har snarare förstärkts den här gången. Som skolledare förväntas du ha kännedom och kunskap om en mängd olika lagar och förordningar och kunna tolka och tillämpa dessa. Trösten är att de flesta känner samma frustration över allt det man måste behärska.

Konceptet med fallbeskrivningar, som vi fick i anslutning till föreläsningarna och med innehåll direkt kopplat till vad som behandlades på föreläsningen, ger oss successivt rutin att tolka lagar och förordningar; att läsa på ”juridiskt” sätt, dvs mening för mening, ord för ord, utesluta, renodla och fånga upp essensen. Ett exempel:

”Sent en fredag eftermiddag ringer en förälder till en elev och kräver att få ut alla anteckningar i ett elevvårdsärende omedelbart. Han begär att den ska skickas med taxi hem till honom då han tidigt på lördagmorgon reser till Kina för ett halvår och vill ha med sig anteckningarna på resan. Du är på väg hem och det finns ingen annan som kan pröva begäran. Vad svarar du föräldern? Om du skulle kunna tänka dig att lämna ut handlingarna – vad behöver du tänka på?”

(Pst Man får anta att det är en elevs förälder som ringer till skolan, inte en förälder som ringer till en elev och kräver att få ut handlingar ;-)


Ja, vad svarar man? Visst föresvävade oss svar som lämpar sig mindre bra att publicera på denna blogg, men när vi funderat en stund (som vi ju skulle) kom lärgruppen fram till följande:

Först måste vi veta att den som ringer är vårdnadshavare (inte ”målsman” och inte ”förälder”) och detta kan man kontrollera hos Skatteverket. Därefter måste vi upplysa uppringaren om att det inte är rimligt att vi ska kunna expediera hans önskan på den korta tid han begär, vi behöver s k rådrum, tid att fundera över vad som kan lämnas ut och på vilket sätt. Med rådrum behöver vi fundera på vad som är allmän handling och vad som kan lämnas ut. I det här fallet är det allmänna handlingar han efterfrågar, och de ska då lämnas ut förbehållslöst, i alla delar som inte är sekretessbelagda eller som kan betraktas som lösa anteckningar i en pågående process (minnesanteckningar av mer personlig karaktär). Om det är vårdnadshavaren som begär ut handlingarna har han s k partsinsyn, vilket är en utökad rätt att se allt. Om eleven är äldre (över 16 år eller om det bedöms vara en mogen elev) kan det finnas anledning att inte förbehållslöst lämna ut allt, att eleven själv får ett ord med i laget. Att skicka hem handlingarna med taxi kan vi inte acceptera, i alla fall inte utan att taxichauffören har en fullmakt från vårdnadshavaren. Beroende på hur omfattande materialet av handlingar är kan man också kräva att den som begär ut handlingarna står för kopieringskostnader, kostnader för den arbetsinsats som krävs och porto om det är stora mängder papper. Vi accepterar inte heller att skicka handlingarna utomlands veckan därpå, vi vill skicka handlingarna till vårdnadshavarens folkbokföringsadress och ingen annanstans.

Svaret måste således bli att han är berättigad till att få ut de begärda handlingarna, välkommen att ta del av dem, men inte samma dag utan tidigast måndagen därpå, helst att han personligen kommer till skolan eller får dem sig tillsända, och därefter eftersända från sin folkbokföringsadress av någon anhörig. Alternativet är att han bokar om sin biljett till Kina, men det säger man nog inte … ;-)

Ungefär så där resonerade vi. Efteråt feedbackar föreläsaren, ger ett slags facit (i den mån det går att ge ett exakt svar) varpå alla suckar, himlar med ögonen, utbrister i små nervösa fniss, utbyter menande blickar eller lägger pannan i djupa veck. Det är sällan glasklart när det gäller juridik rent allmänt och än snårigare när det kommer till sekretessregler.

Vi pratade en hel del om olika grad av sekretess för olika yrkeskategorier i skolans värld och vad det ställer till med i form av bristande helhetssyn och möjlighet att hjälpa elever med behov av särskilt stöd. Många uttryckte en önskan om att det borde vara ett närmare samarbete mellan t ex skolan, socialförvaltningen och polisen. Här var det mer än jag som ofta erfarit sega processer och hinder i kontakten med sociala myndigheter. Med all respekt för lagen om offentlighet och sekretess (OSL), den är fantastiskt bra på många sätt; har vi inte anledning att se över sekretessreglerna för skolans personal? Som det är nu rimmar det dåligt med Gunnesboskolans devis, Kontinuitet, Samverkan och Helhetssyn.

Nu ska jag ägna mig åt att försöka få ordning på allt material vi fått under de här två första gångerna. Mängder av papper; kompendier, lösblad med instuderings- och reflektionsfrågor, utdrag ur olika lagar och förordningar etc. Just nu i en stor osorterad hög i väskan från Umeå University. Men nu ska det bli ordning! Här krävs struktur …


RP 10:3 - det är vi

RP 10:3, det är vi; ett fyrtiotal förskolechefer, biträdande rektorer och rektorer, som just håller på att avsluta den första av 32 träffar under tre år, den här gången i Ängeholm. Tid till egen reflektion - tid att tänka "långa tankar" och se sin verksamhet i ett större perspektiv, det är vad jag upplevt under tre dagar på nya rektorsutbildningen. Organisationen kring rektorsutbildningens upplägg verkar lovande; jag tycker att det är både ett relevant innehåll, attraktiva arbetsformer (med föreläsning, lärgrupper och lärandeplattform för tanke- och idéutbyte) och en hög nivå lärandemässigt.

Vill dock inte påstå att jag känner mig direkt bättre insatt, klokare, mer förtrogen eller tryggare i min rektorsroll, bara ytterligare förvirrad, möjligen på en något högre nivå ;-)

- Med juridik är det så att man tror sig kunna som mest när man just läst "proppen", den förberedande eller övergripande propedeutiska juridikkursen. Sen blir det bara sämre och sämre, sa föredragshållaren och anspelade på vår första bok i litteraturlistan, Rättsregler, en allmän och övergripande bok om juridikens indelning.
Ungefär så känner jag mig nu, rätt liten och rätt ovetande om många av de komplexa lagar, regler och förordningar som jag förväntas ha kunskap om i min roll som rektor. Under dagarna på internatet kom det färdiga förslaget till ny skollag. Vi har börjat skärskåda lagen, för att fortsätta med detta vid ytterligare två eller tre utbildningstillfällen. 29 kapitel, 700 paragrafer och 150 författningar handlar det sammanlagt om, varav jag måste ha stenkoll på åtminstone 12 kapitel; kapitel 1-6 och kapitel 24-29 som är mer allmänna kapitel samt ett kapitel som handlar specifikt om grundskolan.

Även om det känns rätt ogripbart när alla lagdokument presenterades för oss, måste jag ändå medge en viss nyfikenhet kombinerad med ett hyfsat sansat lugn. Ingenting är kristallklart, trots att detta varit en av de främsta ambitionerna när man skrev den nya skollagen. Den är i flera delar motsägelsefull, snårig och just otydlig, många har redan betecknat lagförslaget som ett hafsverk. Men med lite noggrannhet, en stor portion envishet och vilja till analys tror jag att det går att komma bakom myndighetsspråket och förstå vad som menas och vad som gäller. Men ingen kan efter dessa dagar få mig att tycka att juridik är klart, tydligt och precist.

I nya skollagens portalparagraf (den som anger inriktning på hela lagen), 4 §, kan vi läsa om utbildningens syfte och i 5 § hur detta ska uppnås:

"4 § Utbildningen inom skolväsendet syftar till att barn och elever ska inhämta och utveckla kunskaper och värden. Den ska främja alla barns och elevers utveckling och lärande samt en livslång lust att lära. Utbildningen ska också förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demokratiska värderingar som det svenska samhället vilar på.

I utbildningen ska hänsyn tas till barns och elevers olika behov. Barn och elever ska ges stöd och stimulans så att de utvecklas så långt som möjligt. En strävan ska vara att uppväga skillnader i barnens och elever­nas förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen. Utbildningen syftar också till att i samarbete med hemmen främja barns och elevers allsidiga personliga utveckling till aktiva, kreativa, kompetenta och ansvarskännande individer och medborgare."

5 § Utbildningen ska utformas i överensstämmelse med grundläggande demokratiska värderingar och de mänskliga rättigheterna som människo­livets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet samt solidaritet mellan människor.Var och en som verkar inom utbildningen ska främja de mänskliga rättigheterna och aktivt motverka alla former av kränkande behandling. Utbildningen ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet.

Vid en jämförelse med den nuvarande skollagens portalparagraf reflekterar jag kring några saker; man uttrycker inte bara explicit stöd åt svagare elever, som i tidigare skollag, utan också åt de elever som klarar sig bra (elever ska ges stöd och stimulans så långt som möjligt).  Man menar också att utbildningen ska vila på vetenskaplig grund och prövad erfarenhet. I alla fall vad gäller vetenskaplig grund ställer jag mig frågande: vilken vetenskap, forskning, är det man åsyftar? Den forskning jag de senaste 10-20 åren tagit del av poängterar inte ett starkt vuxeninitiativ, mer prov och kontroll, tidigare betyg och en utökad uppdelning i traditionella skolämnen. Tvärtom, vetenskapen pekar åt mer elevinflytande i lärandet, mer av elevers egna kamrat- och självbedömning, reflektion, metakognitivt tänkande och formativ feedback. Hur går det ihop?

Med tre uppgifter och ytterligare material att läsa in inför nästa gång (till den 26 april om jag minns rätt); dels en egen lärandeplan och dels två uppgifter med juridisk anknytning och analys av lagtexter, har jag inga direkta sysselsättningsproblem ;-)

Nu till lärandeplanen ...



Nyare inlägg
RSS 2.0