LedarBloggen

   Första och största rektorsutbildningen klar, och i den andra och lite mindre omfattande fick jag idag, vid tredje träffen med skolledare i Tänk Om-utbildningen, skapa en bild av ett fjäll som metafor för den verksamhet jag leder och med särskilt fokus på de digitala lärverktygens möjligheter och ett omdefinierat lärande. 

 

Bilden visar ett relativt platt nordiskt fjällmassiv, alltså inga riktigt höga, spetsiga alptoppar, mer avrundade och med mjuka linjer, ansträngande att ta sig uppför, men inte omöjligt att bestiga. Vid fjällets fot finns fuktiga myrmarker och tät granskog, lite längre upp på fjället mer lågväxande och rätt snårig vegetation, en hel del vattendrag i form av större och mindre bäckar att passera och sjöar att runda och med tidvis oländig och svårforcerad terräng runt omkring. På fjällets topp finns ett utsiktsmärke, målet för vår utflykt. Utsikten är magnifik; bakom oss kan vi se hela den långa och mödosamma väg vi vandrat; vi ser hur leden hänger ihop, vi kan peka ut de stopp vi gjort på vägen för varandra och vi kan känna tillfredsställelse över de framgångar vi skördat på vägen upp. Tittar vi framåt, i färdriktningen, upptäcker vi många, långa och spännande vandringsleder i horisonten, alla lite olika, men i samma riktning. 

 

Mot målet och uppför fjället strävar ett tjugotal mer eller mindre fjällvana vandrare. De flesta väljer de rösade lederna och vandrar i grupp, men håller lite olika takt, en del går rätt raskt fram, andra tar det lite lugnare. Någon grupp vandrar visserligen i rätt riktning, men har valt att vandra "off pist". Också i denna grupp visar en del viss tvekan och tar sig försiktigt fram i terrängen, medan andra i gruppen entusiastiskt småspringer fram. 

 

Ett gäng, lite längre upp på fjället, har tillfälligt avvikit från leden och gjort uppehåll vid ett vattenhål; badar och vilar upp sig för nya etapper mot målet och reflekterar över om de är på rätt väg; ett sunt ifrågasättande av vandringen. 

 

Längst upp och närmast målet står en grupp vandrare som just upptäckt den fantastiska utsikten, som klart och tydligt nu ser de alternativa lederna och är i full färd med att planera nästa steg, ställa upp nya mål och omfördela sin packning. 

 

I skogen nedanför fjället är det några som förirrat sig och för tillfället befinner sig oroande långt från gruppen. I den täta granskogen har man så klart svårt att se mer än några få steg framför sig. Förtvivlat ropar de efter en mer detaljerad karta med rutten utritad och en pålitlig kompass. Kanske har de varit lite ohörsamma när färdledaren givit sina instruktioner ;-) alternativt missat att då och då lyfta blicken och stirrat för mycket ner i stigen. 

 

Längst ner framför skogen, i myren, har någon fastnat, sannolikt alltför upptagen med att kontrollera packningen. Men det är sådant som händer i en myr. Om man står för stilla för länge, då fastnar man. 

 

Men den figuren är säkert från ett annat vandringssällskap ... ;-)