LedarBloggen i iPhonen
Nu kan du ladda ner blogg.se-appen i din iPhone och följa LedarBloggen via telefonen. Gör det!
Höga förväntningar
Med några dagars perspektiv på årligen återkommande LLL-utflykt till Helsingör, funderar jag över innehållet i årets tema; Pedagogiskt ledarskap, med Hans-Åke Scherp (från Karlstad universitet och, enligt Björklund, Sveriges främsta flumpedagog ;-) och Mikael Alexandersson (från Göteborgs universitet, forskarkollega med Scherp och allt annat än flummig) som eminenta gästföreläsare.
Båda förde ett resonemang kring lärande i allmänhet, om lärares och skolledares betydelse för elevers lärande i synnerhet och än mer specifikt, om forskningen kring detta. Det var tankar om görande och lärande, organisationstänkande eller utvecklingstänkande, yttre och inre motivation och yttre och inre effektivitet, learning studies, lärande samtal och feedback och feedforward och forskningsstudier (McKinseyrapporten), och forskningsstudier som studerat andra forskningsstudier i s k meta-studier (Hattie). Typ, rätt mycket ....
McKinsey-rapporten tittade på ett antal framgångsrika skolor och hittade följande tre gemensamma nämnare:
"The experiences of these top school systems suggests that three things matter most: 1. getting the right people to become teachers, 2. developing them into effective instructors and, 3. ensuring that the system is able to deliver the best possible instruction for every child".
En av de viktigaste slutsatserna i Hatties metastudier kan sammanfattas så här:
"En viktig förutsättning för det synliga lärandet är att elever löpande får återkoppling på sitt arbete. Men det är inte ökad feedback i sig som stärker elevresultaten. Det handlar snarare om att läraren genom elevernas feedback får en förändrad uppfattning om vad det innebär att vara lärare. Med andra ord: Feedback som ger feedback är själva grundbulten för framgång!" (Mikael Alexandersson i artikeln Att göra skillnad i Lärarnas Nyheter/Pedagogiskt Magasin)
Av alla dessa forskningsstudier, alla resonemangen under två dagar och mängder med uppmaningar i punktform, skulle man, enligt Alexandersson, kunna "koka ner" till ett antal punkter, slutligen till egentligen enbart två:
Lärare som gör skillnad är bättre på att
- se vad som är väsentligt
- testa idéer om lärande och undervisning
- kommunicera kunskapsmål
- förklara hur eleverna ska nå målen
- använda varierandemetoder
- formulera frågor (avöppen karaktär)
- skapa lugn och ro
- anpassa sig till elevers olika behov
- vägleda eleverna i sitt lärande
- ge relevant feedback
- följa upp elevers lärande
- engagera eleverna i sina egna utvärderingsprocesser
- öppna klassrummet för extern granskning
- ha höga förväntningar på eleverna
- ge feedback som ger feedback tillbaka
"Ett problem, som jag ser det, är att det är ofta andra än lärare som talar om vilka idéer, metoder eller organisationsformer som ska gälla i skolan men också vad som karaktäriserar skickliga lärare. Tänk om vi hade en skola där lärare själva på ett systematiskt sätt studerar det som gör skillnad i barns och ungdomars lärande. Vilken kunskap skulle då inte kunna utvecklas om vilka aspekter som ligger till grund för själva skickligheten hos de lärare som förmår barn och ungdomar med skilda förutsättningar att förstå all den komplexitet som omger dem." /Mikael Alexandersson
Läs mer i artikeln i Lärarnas Nyheter/Pedagogiskt Magasin; Om att göra skillnad
(Förresten finns nu alla Pedagogiska Magasinets teman genom åren på en och samma sida; här!)
Jo, kanske har vi en bit kvar till att bli våra egna forskare, men jag tycker att det är en klart intressant tanke att utveckla och undersöka. Höga förväntningar har jag/vi, feedbacken ska vi lära oss att använda bättre och mer systematiskt. En spännande utmaning ....
Och till sist, tack Mikael för påpekandet om och bekräftelsen av den här bloggen och tidigare inlägg; har inte haft så många läsare på en och samma helg tidigare ;-D Välkomna, alla rektorskollegor i kommunen, att läsa, begrunda och snart återkomma till - och varför inte använda kommentarsfunktionen!? Ros, ris eller mothugg, me like!
Läs mer i artikeln i Lärarnas Nyheter/Pedagogiskt Magasin; Om att göra skillnad
(Förresten finns nu alla Pedagogiska Magasinets teman genom åren på en och samma sida; här!)
Jo, kanske har vi en bit kvar till att bli våra egna forskare, men jag tycker att det är en klart intressant tanke att utveckla och undersöka. Höga förväntningar har jag/vi, feedbacken ska vi lära oss att använda bättre och mer systematiskt. En spännande utmaning ....
Och till sist, tack Mikael för påpekandet om och bekräftelsen av den här bloggen och tidigare inlägg; har inte haft så många läsare på en och samma helg tidigare ;-D Välkomna, alla rektorskollegor i kommunen, att läsa, begrunda och snart återkomma till - och varför inte använda kommentarsfunktionen!? Ros, ris eller mothugg, me like!
Vanebildande
Vi är rätt många nu som är "hooked" på Wordfeud. Klart vanebildande, svårt att släppa och lätt att ta till i alla dötidssituationer; på bussen, i snabbköpskön och på fikarasten. Roligt, kommunikativt och lärande.... ... men också lite kritiserat för att att det inte är synkat med svenska akademins ordlista. Det händer alltså att man får upp det retliga "Invalid word" trots att det står att finna i ordlistan. Å andra sidan kan man ibland chansa på rätt vilda bokstavskombinationer, ordliknande sammansättningar (typ; "det skulle kunna vara ett ord, men som jag inte känner till" ;-), och faktiskt få det accepterat och därmed lite oväntat, och kanske också lite orättvist, få sina poäng.
Orättvist är det ju också om man fuskar, för det kan man tydligen nu. I alla fall ungdomar är mycket medvetna om detta, ser det som en naturlig följd; kommer det ett nytt spel/ny tävling på nätet handlar det om veckor eller dagar innan det också finns fuskprogram. Blev medveten om det via sonens korrespondens med kompis på Facebook här om dagen:
- Ha-ha, har du äntligen hittat fusk-appen... du kan fan inte "färist"!!
Då tänker jag först, fy för fusk, men så dyker Vygotskij och Leif Strandbergs bok Bland plugghästar och fusklappar upp i skallen; kanske lär sig fuskaren i ovanstående exempel vad färist faktiskt är och då är kanske det en större vinst än själva tävlandet. Fusk-lapp eller fusk-app, det kan vara bra för lärandet, men det förtar ju onekligen lite av spelglädjen.
Förresten, det förklarar kanske också varför jag förlorar oftare än jag vinner (sic!) ;-P
Då tänker jag först, fy för fusk, men så dyker Vygotskij och Leif Strandbergs bok Bland plugghästar och fusklappar upp i skallen; kanske lär sig fuskaren i ovanstående exempel vad färist faktiskt är och då är kanske det en större vinst än själva tävlandet. Fusk-lapp eller fusk-app, det kan vara bra för lärandet, men det förtar ju onekligen lite av spelglädjen.
Förresten, det förklarar kanske också varför jag förlorar oftare än jag vinner (sic!) ;-P
Helg
"För oss äkta P1-fundamentalister är helgen partytime. I köket, under kaffekokning, middagsfix och diskbalanserande, hinner man dra i sig det mesta av "Konflikt", "Spanarna", "Medierna", "Publicerat", "Människor och tro", "Godmorgon världen" och "Filosofiska rummet".Alexander Agrell tipsar om helgen ;-P
Bokstavera mindre
För just nu en diskussion med en något tvehågsen medarbetarstab på skolan; mot att sätta betygsliknande siffer- eller bokstavsbeteckningar i matriser, på prov och i skriftliga-omdömen-sammanhang. Vi fokuserar, enligt min mening, alltför mycket på betyg och alltför lite på vad kursplanernas syften, centrala innehåll och kunskapskrav anger och formulerar - i alla fall i den formativa bedömning som ska ske innan vi slutligen sätter ett summativt betyg, i slutet på en termin eller ett läsår.
Jag är dock inte ensam om att tycka att vi bör tona ner betygen rätt rejält tills det är dags att sätta betygen. Stora delar av forskningen, skollagen och läroplanen är tydliga på den här punkten; betyg har aldrig visat på särskilt stor betydelse när det gäller att höja elevers måluppfyllelse och lärande och har aldrig varit bärande i den formativa lärandeprocess vi vill åstadkomma i skolan - snarare tvärtom!
Anders Jönsson, forskare från Malmö högskola uttrycker sig t ex så här i en artikel i Helsingborgs Dagblad:
— "När man ger skriftliga omdömen som samtidigt liknar betyg fokuserar eleverna bara på det sistnämnda. Och det finns mig veterligen inga studier som stödjer tesen att betyg påverkar lärandet positivt", säger han.
På Skolverkets hemsida kan man läsa på FAQ:
"Skriftliga omdömen är inte detsamma som betyg. Skriftliga omdömen ska ge tydlig information till elev och föräldrar om elevens kunskaper i relation till de nationella målen utifrån den lokala pedagogiska planeringen och fungera som grund för elevens fortsatta lärande. De skriftliga omdömena kan fokusera ett urval nationella mål beroende av hur undervisningen är planerad. Betyg däremot relaterar alltid elevens samlade kunskaper till samtliga nationellt fastställda mål att uppnå och kriterier i ett ämne. De skriftliga omdömenas utformning är inte nationellt formaliserade och bör också lyfta fram elevens utvecklingsmöjligheter i syfte att stimulera fortsatt lärande, något som betyg inte gör."
Den nya skollagen anger vad som gäller för betyg:
3 kap16 § Betyg ska beslutas av den eller de lärare som bedriver undervisningen vid den tidpunkt då betyg ska sättas.
10 kap 16 § Betyg ska sättas
1. i slutet av varje termin från och med årskurs 6 till och med höstterminen i årskurs 9 i alla ämnen, utom språkval, som inte har avslutats,
2. i slutet av varje termin från och med årskurs 7 till och med höstterminen i årskurs 9 i språkval, om ämnet inte har avslutats, och
3. när ett ämne har avslutats.
I samtalet om kvaliteterna i lärandet bör vi alltså undvika att alltför mycket prata i termer av A-B-C-D-E, för att de skymmer det verkligt väsentliga i det som de skriftliga omdömena ska ange; hur eleven svarar upp mot de nationella målen och var han/hon befinner sig i de olika nivåerna i kunskapskraven och hur eleven ska komma vidare i sitt lärande. Om vi väljer att i första hand benämna nivån med betygsbokstäverna och samtidigt tonar ner eller helt utelämnar de begrepp och det språk som ingår i språket i kunskapskraven, finns det en uppenbar risk att eleven slutar att lyssna på det verkligt väsentliga.
Varför måste det stå en bokstavsbeteckning över matrisens olika kolumner? Varför ska man på varje enskilt glosprov ange resultatet i betygsbeteckningar? Varför ska vi styra in och underblåsa att våra elever - med yttre motivationsmarkörer - skapar sig en väldigt ytlig kunskapsuppfattning?
Vill vi ha elever med ett rikt metakognitivt tänkande och dito språk, måste vi skola dem att använda de begrepp, ord och uttryck som utvecklar detta; genom att använda språket, lär vi oss språket!
Allt annat känns futtigt!
Satsa kollektivt
Staten skjuter nu till ytterligare miljarder (senast 3,8) för att höja lärarnas status. Man ska skapa karriärvägar (utöver skolledarkarriär) för pedagoger, dvs vissa lärare ska få möjlighet att vidareutbilda sig och öka sin kompetens (t ex till lektorer). Man hoppas därmed öka läraryrkets attraktionskraft för kommande studerandegenerationer och att det på sikt kommer att leda till att lönerna höjs för hela lärarkollektivet.
Om jag har förstått det rätt menar Björklund att dessa pengar i första hand ska användas till att höja lärarnas ämneskompetens, inte till allmändidaktisk utveckling av hela arbetslag eller skolenheter. Men är det inte just det som behövs mest? Ämneskompetensmässigt är väl Sveriges lärarkår hemma!? I alla fall är det min bedömning, med de pedagoger jag träffar i min vardag och i andra sammanhang utanför den egna skolan. Kanske kan en möjlig karriärväg sporra någon eller några pedagoger till ytterligare ansträngningar för att öka sin ämneskompetens, men jag skulle tro att de som står främst i ledet att göra detta också är de som minst behöver det ;-) Var lämnar det resten av lärarna och hur gynnar det helheten?
Ska vi höja nivån och uppnå större måluppfyllelse för eleverna tror jag vi måste göra det tillsammans. Det är här microteaching kommer in i bilden. Till det behöver vi tid. Tiden kan vi köpa med pengar från staten (av de 3,8 miljarderna) för att finansiera *den uppgörelse SKL gjort med lärarfacken om att omfördela arbetstiden och flytta in 5 av de 10 (eg 10,5) timmar lärare idag disponerar som s k förtroendearbetstid; 40 timmars arbetsvecka, arbetsplatsförlagt + 5 timmar/veckan förtroendearbetstid, för att bibehålla ferierna intakta.
Låt oss få använda de extra timmarna tillsammans, en timme mer om dagen, till forskning. Låt oss som arbetar i skolan få en rimlig chans att delta i den skolnära forskningen, ta del av forskningsrön och pröva teorierna i praktiken, parallellt med den egna undervisningen och med handledning från universitet och högskola. Det skulle göra stor skillnad för våra elever, på kort tid, långt mycket större skillnad än om någon eller några medarbetare kompetensutvecklades i sina respektive ämnen och fick titeln "lektor".
Det skulle möjligen inte vara helt finansierat med de senaste statliga utfästelserna, men det skulle i alla fall ge kommunerna en hel del råg i ryggen för att våga ta steget och faktiskt tillhandahålla de medel som krävs för att komma en bit på vägen till högsta möjliga måluppfyllelse för våra elever. Men det är klart ... det är långt till de 10 000 som lärarfacken anser saknas i lärarnas lönekuvert ... och ändå ett steg i rätt riktning ;-)
Fotnot: *I avtalet finns tre alternativ till avsteg från vanlig ferieanställning, det vill säga 45 timmars arbetsvecka där 10 timmar utgör förtroendearbetstid:
- Fortsatt ferieanställning (45 timmar) med 5 timmar förtroendearbetstid.
- Semesteranställning med 40 timmar arbetsvecka.
- Annan lokal överenskommelse om arbetstiden.
Digitala portfolior
En-till-en-resan på Gunnesboskolan fortsätter med god fart in i den framtida digitala skolan! Från och med det här läsåret har alla elever i årskurserna 7-8 på Gunnesboskolan en egen bärbar dator till sitt förfogande för sitt lärande, sammanlagt ett 120-tal elever. Lärarlaget och eleverna kring våra åttor är veteranerna, för sjuorna är det nya marker sedan terminsstarten.Våra elevers traditionella och fysiska porfolior håller snabbt på att transformeras till digitala diton. Ett helt naturligt steg och en fantastisk möjlighet att utveckla portfoliotanken. Här finns öppningen till det samlärande vi tidigare eftersökt, det synliggörande av lärandet för eleverna, individuellt och kollektivt vi efterlyst och den obegränsade plats en portfolio behöver om man ska dokumentera hela sin skolgång, från F-9 och kanske ytterligare tre år på gymnasiet. Det blir dessutom snyggt, lätt överskådligt och oändligt utbyggbart.
Med den ökade motivation för eleverna som undervisningen medför gör att vi är på väg att delvis sudda ut gränserna för elevers "skola". Lärandet kommer sannolikt snart inte bara att bestå av skoldagen 8-15 och lite läxor hemma, utan om ett mer kontinuerligt lärande, mer integrerat i elevers vardag och liv. Det beror ju så klart på i vilken mån vi lyckas förändra och anpassa undervisningen till den nya situation vi befinner oss i, men det jag ser efter kort tid på den egna skolan bådar gott; jag är full av tillförsikt och det gör mig grön av avund att inte ha möjlighet att vara med i klassrummen och få förkovra mig i denna spännande värld tillsammans med pedagoger och elever.
Här pratar vi Visible learning - ett synliggörande av lärandet, det John Hattie framför som det allra viktigaste för elevers lärande! Kan det bli tydligare ...?
Så klart kan ni titta in i portfoliorna, gör det och fortsätt att återkomma, för här kommer det att hända grejor!
Åttornas digitala portfolio
Nu, ut i kulturnatten ...! Det får åtminstone bli Sofi Hellborg, sen vet man inte ... ;-D
Nu, ut i kulturnatten ...! Det får åtminstone bli Sofi Hellborg, sen vet man inte ... ;-D
Läraren betyder mest
Läraren är den avgjort viktigaste faktorn vad gäller elevers lärande, eller snarare hur läraren agerar i sin undervisning och med sina elever. Har vi hört det förut?Mitt uppe i ett projektarbete inom ramen för rektorsprogrammet, på temat Vad är framgångsrikt lärande? eller Hur skapar man framgångsrika lärandemiljöer?, publiceras ytterligare en artikel om John Hattie (Nya Zeeland) och hans forskningsrön via den meta-meta-studie han gjort vad gäller just framgångsfaktorer i lärandet. Ytterligare en gång påminns vi om på vad det är vi borde satsa vår energi och våra resurser; på elevernas självbedömning, lärares formativa bedömning och s k microteaching i vilket man utvecklar lärares medvetenhet om lärandets mysterier via lärande samtal, videoinspelningar av den egna undervisningen och tid och möjlighet att reflektera över hur man agerar i sin undervisning.
"Ett avgörande inslag är att lärare medvetet söker återkoppling från eleverna om vad de vet, kan, förstår och inte behärskar. Tydliga mål och kontinuerliga avstämningar mellan lärare och elev behöver finnas på alla lektioner, alla skoldagar, hela skoltiden, säger Jan Håkansson"
Jan Håkansson är lektor i pedagogik vid Linnéuniversitetet i Växjö.
Så klart finns det i sammanhanget inga klara, distinkta och entydiga sanningar, egentligen bara riktningar, tendenser och antaganden. Utan att alltför enögt svälja Hatties alla slutsatser och trots den kritik som också finns kring hans sätt att hantera vetenskapliga fakta, tycker jag det är svårt att inte åtminstone spekulera i hur det skulle vara om man agerade efter hans slutsatser. 50 000 forskningsrapporter som samstämt pekar i samma riktning är rätt övertygande, i alla fall för mig. Visst skulle det vara spännande att systematiskt grunda all undervisning på "vetenskaplig forskning och beprövad erfarenhet" ... på riktigt. Borde vi inte, i konsekvensens namn, ställa om vårt fokus; från det som handlar om skolors ekonomi, klasstorlekar, nivågrupperingars vara eller icke-vara, årskurslös undervisning och den mindre vikten av lärares ämneskunskaper, allt sådant som upptagit stort utrymme i skoldebatten de senaste decennierna och som visat sig spela mindre roll för elevers lärande-utfall - till en undervisning som fokuserar mer av de faktorer Hatties (och andras) forskning visar sig vara helt "outstanding" när det gäller att göra skillnad på elevers lärande, igen; självbedömning, formativ undervisning och microteaching?
Lärarna är viktiga, det är lärarna som är skolans största och viktigaste kapital och det är i lärarkollektivet skolan har sin största utvecklingspotential. Och det är inte ytterligare input utifrån i första hand. Det handlar snarare om att förvalta den kunskap och de erfarenheter som varje enskild medarbetare redan besitter. Resten handlar om systematik, organisation ... och reflektion.
Läs artikeln i Sydsvenskan!
Jag har tidigare reflekterat i ämnet i följande inlägg:
Skolforskning på riktigt
Bedömning för framtiden
Om självvärdering
Veta och göra
På tal om Linnéuniversitetet; kolla in deras läckra marknadsföring!
Allt är möjligt... eller?
PS Undrar om parkourkillarna på Gunnesbo har sett den här?! ;-P
Taringa whakarongo!
Listen up with your ears! All Blacks är på bettet igen! I år ska de väl vinna. Lycka till!Nedslag
Sammanfattning, reflektion och nedslag från en rektorsutbildning september 2011:
- Introduktion/Hänt sen sist och vad händer framåt.
- Omvärldsbevakning/kort anförande av två medstuderanden; om Torkel Klingberg och Den lärande hjärnan samt utbytesorganisationen AFS.
Reflektioner; Hur ska vi kunna ta tillvara modern hjärnforskning? Hur ska detta tillämpas i skolan? Vad medför det för konsekvenser för skolan? - Föreläsning via webben om den nya skollagen och betygssättning; Betyg och bedömning i enlighet med lagen.
Reflektioner; Formativ bedömning är kanske en olycklig formulering, efersom det hämmar elever att känna sig tillåtna att pröva, experimentera och misslyckas om de alltid känner sig bedömda. Kanske bättre med beteckningen "formativt arbetssätt" (jmf med engelskans assessments).
Betyg kan fortsättningsvis sättas sammanfattande för SO- och NO-ämnena i åk 6. - Litteraturseminarier kring boken Bedömning i och av skolan (Fichtelius & Lundahl). Vi redovisar olika kapitel ur boken/antologin.
Reflektioner; Om hur vi inte bör uttrycka oss i skriftliga omdömen och i utvecklingssamtal. Ibland kan kunskap om hur man inte ska göra vägleda en i hur man ska göra ;-) Tänk om jag skulle delge alla medarbetare detta kapitel!
Om BFL, Bedömning för lärande eller formativ bedömning. Högintressant!- Föreläsning med rubriken Att bedöma individuella prestationer och leda lärares arbete med bedömning och betygssättning.
Reflektioner; Hur viktigt är det inte att påminna, betona och fokusera vad det verkligen är vi ska bedöma, i skriftliga omdömen, i klassrummet, på utvecklingssamtal etc. Igen, elevers kunskapsnivå och utveckling i förhållande till mål och kunskapskrav i läroplanen. Punkt. - Seminarier om utmaningen att leda lärares bedömningsarbete.
Reflektioner; Vi skickade utmaningen om hur man successivt ska få elever motiverade med sin inre motivation och antog utmaningen om hur ordna tid för reflektion kring lärares förmågor att bedöma. - Föreläsning Systematiskt kvalitetsarbete - vad innebär det?
Reflektioner; Systematiskt kvalitetsarbete - för vem? En fullt berättigad fråga, då många av oss upplever att skolornas kvalitetsarbete ofta är något som initieras uppifrån och därmed sällan har någon förankring i skolvardagen och bland medarbetarna. Tror att det skulle vara effektivare att bedriva ett systematiskt kvalitetsarbete utan pressen att presentera en rapport varje år (KR) som ska spänna över väldigt många verksamhetsfält. Bättre då att sprida ut uppföljnings- och revideringstillfällena till olika tidpunkter under läsåret och direkt koppla dem till de utvecklingsområden den enskilda skolan valt för kvalitetsgranskning och vidareutveckling. - Uppföljning av hemuppgift, Dokument i det systematiska kvalitetsarbetet
Reflektioner; I den inventering av verktyg för systematiskt kvalitetsarbete som vi har på skolan; trivselenkäter, skyddsronder, kvalitetsredovisningar uppföljningar och utvärderingar, tycks i en jämförelse med mina rektorskollegor på andra skolor, vara hyfsat väl tillgodosett. Min fråga till mig själv blir; är alla medarbetare medvetna om gången? Behöver de aktualiseras, lyftas, lite då och då? Sannolikt. - Kommunikation - verktyg för rektor
Reflektioner; All kommunikation sker på mottagarens villkor var ett mantra som ofta hördes från tidigare skolledningar (ofta som en ursäkt när någon information inte nått ut eller träffat fel ;-P), men det ligger en hel del i det. Hur kommunicerar vi/jag skolans visioner, mål och riktlinjer? Inte bara i det jag säger, men också i det jag skriver, berättar med mitt kroppsspråk, minerna, blickarna, ordvalen, tonläget, verktygen, frekvensen och omfånget av information. Kanske också i det jag tänker, tycker och känner ... kanske till en del i den här bloggen ;-) - Föreläsningssamtal om skolkulturer
Reflektioner; Skolkultur betecknas som "det som sitter i väggarna" på en skola, ett slags outtalat eller osynligt regelsystem. Vad har vi för skolkultur på vår skola? Viktiga frågor i sammanhanget blir då; vilken kultur vill vi ha? Vad vill vi ha, som vi inte har? ... eller ännu hellre Vad vill vi ha kvar av det vi har? - Om rapportskrivningen Bearbetning och analys av data och Genomgång av formalia kring rapportskrivandet
Reflektioner; Lite sömnigt och lite onödigt, vi har fått allt på papper sedan tidigare och kommer att ha flera handledningstillfällen innan rapporten ska vara klar.
Skolforskning på riktigt
I helgen som gick var det dags att ta tag i rektorsutbildningen igen (ännu ett tre-dagars seminarium den här veckan)! Ska villigt erkänna att jag inte gjort många knop i den avdelningen sedan i våras (förutom en del litteratur). Del två i utbildningen (andra året), Mål- och resultatstyrning, syftar bl a till att vetenskapligt kunna samla in data, bearbeta och tolka densamma samt dra slutsatser, planera, följa upp, utvärdera verksamheten, kort sagt; bedriva ett systematiskt kvalitetsarbete. I litteraturlistan en massiv hög av böcker av lagom inspirerande slag (milt uttryckt); typ statistik, intervjuteknik, enkätskrädderi etc. Min projektuppgift utför jag på en rektorskollegas skola i de östra kommundelarna och på uppdrag av honom. (Om den specifika uppgiften har jag tidigare skrivit i blogginläggen Visa och berätta)syftar till att ge grundläggande förståelse kring rektors arbete och ansvar för att , dvs att behärska
systematiskt och kontinuerligt planera, följa upp och utveckla utbildningen.
Gjorde i veckan första delen av uppgiften; auskulterade hela dagen i en årskurs 9 och lät därefter elever och pedagoger fundera över vad framgångsrikt lärande egentligen är. Uppföljande samtal/intervjuer är tänkta att göras inom 2-3 veckor, ett samtal/intervju kring sammanställningen av elevers och pedagogers enkätsvar (eg ett slags ranking av 18 variabler som kan inverka på ett framgångsrikt lärande). Roligt och intressant att komma ut i en något annorlunda verklighet än den man är van vid. Jag träffade en trevlig samling elever, nyfikna och pigga på lärande, och ett litet (4 personer) lärarlag som visade på hög kompetens och ett klart salutogent förhållningssätt; två bra variabler till att börja med!
I arbetet med att försöka definiera vad elever och pedagoger på kollegans skola anser gynna ett framgångsrikt lärande har mitt fokus på detta också medfört att jag haft speciella ögon för detta in en del artiklar och andra medieinslag i samma riktning. Här om dagen stod det i Sydsvenskan en artikel som tangerade min uppgift: Forskningen ska göra dem till bättre lärare. I just den här artikeln får man en liten inblick i den forskning som Tomas Kroksmark bedriver vid Högskolan för lärande och kommunikation i Jönköping och i den s k modellskolan i Gränna, en forskning som ska ge lärare möjligheter att ta kommandot över den egna kunskaps- och professionsutvecklingen.
Det handlar om det man ibland kallar "microteaching" (en av variablerna i min undersökning), dvs att kompetensutveckla pedagoger genom olika modeller, för att medvetandegöra varandra om hur man fungerar som pedagoger och hur man kan vidarutvecklas, t ex via auskultationer och efterföljande analyssamtal och/eller via videoinspelningar och egen reflektion av vad man ser. "Det innebär att lärarna lär av sitt eget lärande; eleverna lär av lärarnas lärande, lärarna lär av elevernas lärande och eleverna lär av varandras lärande." (Kroksmark)
Egentligen känns det rätt självklart, om man betänker alla forskarrön om elevers lärande; hur man poängterar vikten av att eleverna själva ska vara med i processen av bedömning, hur den formativa bedömningen borde framhävas mer och hur viktigt det är att grunda sitt lärande i det som är nära elevernas verklighet. Det samma gäller så klart för oss vuxna, bäst att utveckla den svenska skolan är de som arbetar där, pedagogerna själva! Det är pedagogerna som är i klassrumsverkligheten, och det är naturligtvis pedagogerna som ska vara med i bedömningstillfällena av sig själva och det är i den formativa och framåtsyftande bedömningen som vi kan forma allt bättre lärare i en kvalitativ svensk skola för framtiden. Skolforskning på riktigt!
Gärna externa forskare i skolan, men ännu hellre stort utrymme för, och förankring hos skolans interna aktörer (läs: pedagoger och skolledare) att medverka aktivt i forskningen. Det är inne i skolan vi hittar de faktorer som påverkar elevers lärande mest. Det handlar inte i första hand om föräldrars utbildningsbakgrund, skolans art, dess finansiering, storlek eller styrning. Det som har avgjort störst betydelse för elevers lärande är lärarna och på vilket sätt de agerar kring eleven. Här har vi utvecklingspotential!
Det handlar om lärarna och hur vi kan förvalta och utveckla den potentialen; det är lärarna som gör den största skillnaden, säger forskningen. Så varför inte låta skolan vila på den vetenskapliga grund, klassrumsgrunden, som man pratar om i styrdokumenten? Varför inte lägga mer krut på att systematisera lärares professionsutveckling?
Projektarbetet i rektorsprogrammet inspirerar, så är det ;-) Jag funderar vidare ....
Gärna externa forskare i skolan, men ännu hellre stort utrymme för, och förankring hos skolans interna aktörer (läs: pedagoger och skolledare) att medverka aktivt i forskningen. Det är inne i skolan vi hittar de faktorer som påverkar elevers lärande mest. Det handlar inte i första hand om föräldrars utbildningsbakgrund, skolans art, dess finansiering, storlek eller styrning. Det som har avgjort störst betydelse för elevers lärande är lärarna och på vilket sätt de agerar kring eleven. Här har vi utvecklingspotential!
Det handlar om lärarna och hur vi kan förvalta och utveckla den potentialen; det är lärarna som gör den största skillnaden, säger forskningen. Så varför inte låta skolan vila på den vetenskapliga grund, klassrumsgrunden, som man pratar om i styrdokumenten? Varför inte lägga mer krut på att systematisera lärares professionsutveckling?
Projektarbetet i rektorsprogrammet inspirerar, så är det ;-) Jag funderar vidare ....
