Bedömning för framtiden
Bedömning för lärande är bedömning för framtiden.
Begreppet bedömning är kanske inte det mest optimala ord att använda i sammanhang med lärande och undervisning, med tanke på sin grundform "döma". Det är lätt att hemfalla åt endast den summativa delen; kontrollen och domen över hur det blev, utan någon möjlighet att rätta till och förbättra sitt arbete. Engelskans "assessments" är egentligen bättre, då ordet relaterar mer till "värdera" eller "uppskatta", något uppmuntrande på vägen mot något bättre.
Så låt oss i fortsättningen se begreppet bedömning endast som ett sätt att stödja och hjälpa vidare.
I dessa dagar präglas skolvardagen av en hel del betygsvånda, både för elever och för pedagoger och det är dagar då pedagogers bedömningskompetens verkligen ställs på sin spets. Åtskilliga skoldagar, lektioner, övningar, mindre test och större prov, elevers alla kunskaper, färdigheter och förmågor ska sammanfattas och summativt bedömas och betygsättas med ettdera G, VG eller MVG.
Hur är det möjligt? Och på vilket sätt gynnar det elevernas fortsatta och framtida lärande? Dessa frågor ställer sig Christian Lundahl vid Uppsala universitet som i många år forskat kring pedagogisk bedömningskompetens. Han var på besök under senaste skolledarforum i BSF Lunds stad och resonerade om lärande, bedömning och betyg.
Vi lever i en tid när själva lärandet fått ett egenvärde, när kunskapen ständigt förändras och användningen av densamme hela tiden utvecklas. Hur ska vi bedöma dessa nya kunskapsformer på ett rättvist sätt, samtidigt som bedömningarna ska främja kunskaps- och lärandeprocesserna? Hur kan vi få till bedömningar som bidrar till framtidens lärande och motivation?
Vi definierar ju inte längre kunskap (eller borde åtminstone inte), som fakta om omvärlden, som enbart ett stoffinnehåll att memorera och reproducera. Vi definierar kunskap mer som ett verktyg, likt en modern schweizerkniv, med flera olika delar att utveckla för att skapa vår egen omvärldsförståelse. Kunskapsbegreppet innefattar förvisso både fakta, begrepp, teorier och modeller - men också en intellektuell och kommunikativ dimension. Det handlar om att skapa sammanhang, förklara orsak och verkan, upptäcka konsekvenser och associera olika företeelser med varandra. Kunskap blir något alla måste bygga upp själva - det kallas konstruktivism - inte något man kan reducera till att bara information, något att bara komma ihåg en stund, för att sedan återupprepa på närmaste prov eller förhör.
Det handlar om att bygga förståelse. I undervisningen måste således eleverna får möjlighet att träna förmågorna som beskriver sammanhang, förklarar orsak och verkan och dra egna slutsatser och pedagogerna måste kunna bedöma detta rätt mycket svårare och inte alltid så lätt mätbara.
Därför är det också, enligt Lundahl, oerhört viktigt att svensk lärarkår får utbildning och träning i hur man bedömer elevers lärande. Vid en jämförelse med andra yrkesgrupper visar det sig att lärare endast har någonstans mellan 0-5 % undervisning i bedömning under sin utbildning, medan t ex läkare och jurister använder ca 30-40 % av sin utbildning åt att träna sina bedömningskompetenser. Särskilt underligt kan det tyckas, när forskningen (t ex Hattie) pekar på att god bedömarkompetens är flera gånger starkare än många andra variabler, såsom klasstorlek, nivågruppering etc. för att öka elevers måluppfyllelse.
Lundahl pekade på vikten av att syften, undervisning och bedömning hänger ihop för eleverna, att lärandet synliggörs, eleverna blir delaktiga och får möjlighet att själva ta ansvar för sitt lärande. Han uppmanade varje skola att skaffa sig en bedömningspolicy där syftet skulle vara att
- tydliggöra skolans värdegrund (syn på elever, lärande, kunskap) och att se till att skolans bedömningar vilar på denna värdegrund
- se till att skolans bedömning syftar till att främja lärande
- fastställa att bedömning och undervisning hör ihop
- ge eleverna inflytande över hur de ska visa sitt kunnande
- formativ och summativ bedömning sker i balans
- det sker ett kontinuerligt utvecklingsarbete kring bedömning
- pedagogerna får det stöd som behövs från ledningen för att utveckla bedömningen tillsammans
- samsyn råder hur bedömningsarbetet utvärderas och följs upp
- det finns en plan för hur skolans mål och resultat kommuniceras
I praktiken och förlängningen av denna policy skulle det vara självklart att man utvärderade och bedömde elevers arbete formativt, att poäng och betyg på test och prov inte angavs, då det skymmer den formativa bedömningen i form av lärares kommentarer, att schema för prov kommunicerades tydligt till eleverna, att elever får möjlighet att bedöma varandras arbeten och att pedagoger får gott om tid att sambedöma elevers arbeten. I klassrummen skulle det vara lika klart att fördela frågor som utmanar, mer än kontrollerar, att gå "från förhörsledare till talkshow host”, ställa fler öppna frågor av typen "ett fönster in i elevernas tänkande”, frågor som inte är ute efter ett rätt eller fel, men som utmanar vidare genom; "hur tänker du nu…, vad betyder det…, varför blir det så…".
Det gäller att skapa ett utgångsläge där elever känner att den kan bli i princip vad som helst, om man anstränger sig och lär sig att arbeta på rätt sätt. Bara den som är aktiv i sitt lärande lär sig och en viktig förutsättning för detta är att lära eleverna att smart är ingenting man är, det är något man kan bli.
Självförtroende, självkänsla och framtidstro ... kan vi bygga något viktigare?
Kommentarer
Trackback
