LedarBloggen

Läraren är den avgjort viktigaste faktorn vad gäller elevers lärande, eller snarare hur läraren agerar i sin undervisning och med sina elever. Har vi hört det förut?

Mitt uppe i ett projektarbete inom ramen för rektorsprogrammet, på temat Vad är framgångsrikt lärande? eller Hur skapar man framgångsrika lärandemiljöer?, publiceras ytterligare en artikel om John Hattie (Nya Zeeland) och hans forskningsrön via den meta-meta-studie han gjort vad gäller just framgångsfaktorer i lärandet. Ytterligare en gång påminns vi om på vad det är vi borde satsa vår energi och våra resurser; på elevernas självbedömning, lärares formativa bedömning och s k microteaching i vilket man utvecklar lärares medvetenhet om lärandets mysterier via lärande samtal, videoinspelningar av den egna undervisningen och tid och möjlighet att reflektera över hur man agerar i sin undervisning.

"Ett avgörande inslag är att lärare medvetet söker återkoppling från eleverna om vad de vet, kan, förstår och inte behärskar. Tydliga mål och kontinuerliga avstämningar mellan lärare och elev behöver finnas på alla lektioner, alla skoldagar, hela skoltiden, säger Jan Håkansson"

Jan Håkansson är lektor i pedagogik vid Linnéuniversitetet i Växjö.

Så klart finns det i sammanhanget inga klara, distinkta och entydiga sanningar, egentligen bara riktningar, tendenser och antaganden. Utan att alltför enögt svälja Hatties alla slutsatser och trots den kritik som också finns kring hans sätt att hantera vetenskapliga fakta, tycker jag det är svårt att inte åtminstone spekulera i hur det skulle vara om man agerade efter hans slutsatser. 50 000 forskningsrapporter som samstämt pekar i samma riktning är rätt övertygande, i alla fall för mig. Visst skulle det vara spännande att systematiskt grunda all undervisning på "vetenskaplig forskning och beprövad erfarenhet" ... på riktigt. Borde vi inte, i konsekvensens namn, ställa om vårt fokus; från det som handlar om skolors ekonomi, klasstorlekar, nivågrupperingars vara eller icke-vara, årskurslös undervisning och den mindre vikten av lärares ämneskunskaper, allt sådant som upptagit stort utrymme i skoldebatten de senaste decennierna och som visat sig spela mindre roll för elevers lärande-utfall - till en undervisning som fokuserar mer av de faktorer Hatties (och andras) forskning visar sig vara helt "outstanding" när det gäller att göra skillnad på elevers lärande, igen; självbedömning, formativ undervisning och  microteaching?

Lärarna är viktiga, det är lärarna som är skolans största och viktigaste kapital och det är i lärarkollektivet skolan har sin största utvecklingspotential. Och det är inte ytterligare input utifrån i första hand. Det handlar snarare om att förvalta den kunskap och de erfarenheter som varje enskild medarbetare redan besitter. Resten handlar om systematik, organisation  ... och reflektion.

Läs artikeln i Sydsvenskan!

Jag har tidigare reflekterat i ämnet i följande inlägg:

Skolforskning på riktigt
Bedömning för framtiden
Om självvärdering
Veta och göra

På tal om Linnéuniversitetet; kolla in deras läckra marknadsföring!