Förväntningar

    Det finns ett kort filmklipp på Youtube med den brittiske "utbildningskonsulten" James Nottingham, som talar om "Labels limit learning". Det handlar om förväntningar, höga och goda eller låga och dåliga, men båda begränsande, enligt Nottingham.
 
Det handlar också om förförståelse och vårt inbyggda sätt att göra felaktiga jämförelser. Fokusera framsteg i förhållande till elevens egna framsteg, inte med alla andras framsteg och alla andras lärandenivåer. Kan den insikten hos lärare förändra sättet på vilket varje enskild elev kan få känna sig lyckad och därmed lyckas bättre i sitt livslånga lärande? Sannolikt.
 
Fokusera vad eleverna gör, inte vad de är eller vem de är. Ingenting nytt under solen .... men tänkvärt!
 
 
 
 

På defensiven

   Åh, än slant han hit, åh än slant han dit .... åh, än slant han ner i diket! Först full fart framåt, nu full fart bakåt. Hur skulle det vara med ett körkort och ett par lektioner i eco-driving?
 
Idag hade Björklund presskonferens på regeringskansliet och pressen hade möjlighet att ställa frågor kring slopandet av krav på IUP och skriftliga omdömen i årskurserna 6-9. Anar man en mindre tvärsäker minister, eller ... ? Nja, snarare mer av Fel, fort och färdigt ... igen. Hur länge ska mannen tillåtas trixa med svensk skola?
 
 
 
 
 

Typ övertygande

   http://www.skoloverstyrelsen.se/?
 
Say no more ....
 
 
 

Twitter vs LedarBloggen

   LedarBloggen har haft lite semester ;-) eller haft ett slags skrivkramp eller bara haft brist på inspiration eller helt enkelt haft annat för sig ;-D. Alternativa eller kompletterande sätt att använda sociala medier är Twitter. Ett utmanade och frestande sätt att uttrycka sig, men ovanligt trögt för mig att använda kontinuerligt. Jag har dock försökt under den här månaden, men det går så där ....
 
 
Men här handlar det inte, som det ju vanligtvis gör, om antingen eller, här är det både och som gäller. Twitter är kul, men begränsande ... och kanske just därför ... just kul. Inte minst är det roligt och spännande att följa en del på Twitter; Jonas Gardell och Mark Levengood t ex, Annika Lantz, Magnus Betnér och Katrine Kielos några andra. Om inte annat, kan man ju nöja sig med det ... prova själv på Twitter.com!
 
Nytt år, ny inspiration, fler sätt att tycka om och till; följ mig på Twitter, så kanske jag skärper mig ;-)
 

... more different

   Malmö högskola har presenterat en ny avhandling Bättre matematikundervisning störst hjälp för svagpresterande och kommit fram till 5 viktiga punkter för att förbättra matematikundervisningen:
 
- att tydliggöra mål och kriterier för olika kvalitetsnivåer
- att organisera aktiviteter i undervisningen som visar var eleven befinner sig i förståelse
- framåtsyftande respons
- kamratrespons
- att eleven känner sig delaktig i lärandet och äger sin lärandeprocess
 
Inte så mycket nytt, det mesta vet vi ... och mycket gör vi redan. I vår skickar vi ytterligare två elever till Högstadiets matematiktävling i Stockholm! Snyggt jobbat, elever och pedagoger!
 

Framtid och teknologi

    Blev i veckan, i en omvärldsbevakning på rektorsprogrammet, påmind om ett av Youtubes mest sedda klipp, om utbildning och framtida teknologi. Det tål att ses om flera gånger. Visste du att...  
 
... de tio mest efterfrågade jobben 2010, fanns inte ens 2004.
... vi håller obehindrat på att förbereda elever för jobb som ännu inte finns, med teknologiska verktyg som ännu inte uppfunnits, för att lösa problem som vi inte ens betraktar som problem än.
... det amerikanska departementet för arbete, beräknar att dagens elever kommer att ha 10-14 jobb innan de når 38-års ålder.....
 
Ja, se och begrunda själva; vilken inriktning och vilket innehåll ska vi välja för vår framtida skola?
 
 
Och vad kommer allt detta att innebära, för oss alla i allmänhet och för skolan i synnerhet? Värt att tänka på ...
 
 

Ögontjänare

   Har tagit del av tidningar, tv och radio, men framför allt Facebook- och Twitterflöden de senaste dagarna och liksom andra förundrats över de videoklipp med högt uppsatta SD-företrädare som figurerat i pressen. Hur tänkte de, småpågarna? 
 
Jag tycker naturligtvis som alla andra, att händelsen är helt oacceptabel oavsett vem som skulle säga eller göra på det viset. Nu gällde det två högt uppsatta politiska företrädare för ett relativt stort politiskt parti och riksdagsmän, på ett sätt våra främsta företrädare för vårt demokratiska system och våra största förebilder ... eller borde vara. Den människosyn som här blottades i vad som sas, knuffar, slag och sparkar och därtill att beväpna sig med järnrör - ja, oacceptabelt är väl bara förnamnet? Man undrar varför; försvara sig, sätta sig i respekt eller hämnas? Skrämmas kanske? Eller bara imponera på kompisarna? 
 
I skolan arbetas det dagligen, på något sätt, med alla människors lika värde, olika sätt att lösa konflikter, med antimobbning och att stå för vad man tycker, tänker och gör. Faktum är att jag skulle bli förvånad om ett sådant beteende skulle visa sig bland våra elever. Vet inte vilket som är värst, sverigedemokraternas främlingsfientliga kommentarer, deras beteende eller det självnöjda konstaterandet på slutet, om hur framgångsrikt det alltid är med ögontjäneri. Just på den punkten, tror jag att det tyvärr kan vara en och annan ungdom som tänker tanken; kan vuxna, kan väl jag. Riktigt illa!
 
Förebilder är viktiga, det är inte killarna Ekeroth och Almqvist. Dessbättre slipper vi dem i skolan och vi borde slippa dem i riksdagen också.  Man kan undra var småpågarna gått i skolan. Det var väl inte i Lund ... eller?
 
Magnus Betnér kommenterar #sdgate
 

Förförståelse

  Planeringsarbetet för att starta det kommungemensamma utvecklingsarbetet kring bedömning för lärande - BFL, går snart igång på allvar. Med bildandet av en arbetsgrupp bestående av utvecklingsledare och skolledare från de tre skolförvaltningarna i Lunds kommun ska en första inventering ske under september och oktober, för att i slutet av oktober lägga fram en plan för hur man sjösätter projektet.
 
Redan bestämt är dock att kickoff blir den 11 mars och att professor Dylan Wiliam (University of London) då gästar Lund. Dylan Wiliam är duktig på det man kallar " formative assessment" och pratar sig varm om begreppet ”formativ klassrumspraktik”; i det formativa klassrummet gör läraren uppgifter för att få igång en diskussion eller för att få information om hur eleverna tänker. Ibland kan det vara svårt för eleverna att våga visa vad de inte kan. Men i ett formativt klassrum vill eleverna visa det. Det handlar om att skapa ett klassrumsklimat däe det inte bara är tillåtet, utan direkt efterfrågat, att misslyckas. Att visa varandra hur man tänker, rätt eller fel, ökar elevernas möjlighet att utveckla sin förståelse. 
 
Wiliams spetsar till det med Samuel Becketts sätt att uttrycka det; Misslyckas, men nästa gång, misslyckas bättre.
 
Det finns många anledningar till att att det är svårt att förändra sin praktik, men kanske framför allt det faktum att utveckling och förändring ofta  betyder just misslyckande - initialt, innan man trimmat in dem. För att lyckas i ett sådant förändringsarbete är det bra att omge sig med kollegor för att stödja en sådan utveckling. Att lära och stötta varandra i vår professionsutveckling i detta yrke där man alltid kan utveckla sin undervisning är oerhört viktigt. 
 
Ta dig gärna tid att lyssna på den här videoklippet redan nu, det kan vara värdefull förförståelse i mars ;-)
  
 
Lärarnas Nyheter: Formativ bedömning gör lärande synligt 
 

Mer fusk

Vi lägger ner mycket tid i skolan på att få våra elever att förstå vad som står i styrdokumenten, vad det är de ska lära sig, vad det är som är viktigt. Många, både elever, pedagoger och elevers föräldrar, sitter fast i gamla föreställningar om vad som är "riktig" kunskap. Det är inte ovanligt med föreställningen att kunskap är något som ska läsas in, kommas ihåg och sedan återges utan hjälpmedel. Det är då det är på riktigt ... 

Och så kanske det var en gång, egentligen inte för så länge sedan, men "times they are a-changin`". Idag handlar det ju inte bara om att memorera kunskapsbitar, idag handlar det om så mycket mer; att kunna förstå sambanden och sammanhangen, analysera, värdera och tillämpa kunskapen och att kunna skapa egen ny kunskap. Det är stor skillnad.

I ansträngningarna att få eleverna att fatta vad som ska läras använder vi oss ofta av s k bedömningsmatriser, ett bra sätt att peka på olika nivåer/djup av lärande. På Örnässkolan i Luleå använder man sig av prov i stället. Flera gånger. Och samma prov. Inte summativt i slutet av arbetsområdet, men mer formativt i början av arbetsområdet och under processen fram till arbetsområdets slut.

"I början var det en del föräldrar, och elever också faktiskt, som reagerade och undrade om det här inte var fusk. En del elever trodde nog att vi var korkade, som att vi inte fattat. »Då vet vi ju vilka frågor som kommer på provet, då kan vi ju det här.« Ja, det är ju liksom det som är meningen, säger Anna Sandstén och ler."

Helt rätt tänkt! Men .... bara om proven är utformade så att de utvecklar de förmågor som ska utvecklas enligt läroplanen. I exemplet från Luleå hittar man syftet för att ge eleverna upprepade prov, framför allt för att öva upp arbetsminnet. Det beskrivs inte vilken typ av frågor eller prov som det arbetas med, men man får hoppas att det ser något annorlunda ut än de traditionella minnesproven som elever förr i tiden (?) utsattes för. Jag tycker att det är betydligt mer spännande att ge tidiga och återkommande prov för att det ger pedagogen stora möjligheter att ställa precis de frågor som behövs för att eleverna ska utveckla sina förmågor och därmed tydligt visa eleverna vad som är viktigt att kunna. 

Också på skolan jag leder kan jag ibland hitta kvarglömda s k instuderingsfrågor i kopieringsmaskinen. Frågor som endast syftar till att kontrollera elevernas minneskapacitet eller förmåga att hitta ett enskilt namn, årtal eller begrepp i en löpande text. Den typen av frågor behöver inte återupprepas eller ens användas en första gång. Den typen av frågor inbjuder inte direkt till att få eleverna att reflektera, undra, bli nyfikna eller lösa problem. Den typen av frågor kan man verkligen ifrågasätta på vilket sätt de utvecklar elevers förmågor att tänka självständigt och kreativt. 

Således, gärna instuderingsfrågor och prov, men använd dem rätt! Byt ut frågorna, eller åtminstone komplettera med frågor, ställ rätt frågor! Och ställ dem tidigt. Använd dem formativt! Där tror jag Luleå tänker helt rätt.

Låt eleverna få se det slutliga provet första undervisningstillfället och sedan öva på att få till ett så bra svar som möjligt, men alla upptänkliga hjälpmedel. Låt eleverna ha med sina anteckningar, läroböcker och andra hjälpmedel på proven. Med alla medel tillåtna blir det inte ett dugg intressant att ställa kontrollfrågor för pedagogen, vilket ju syftet inte alls är. Sannolikt blir då frågorna av ett helt annat slag, något för eleverna att bita i, lösa, länka samman och förstå och kanske komma till insikt om. Något viktigt. Som så här t ex; teknikprov i åttan!

Mer fusk, helt enkelt ;-)


Nu är friheten större

För att travestera ökänd sydskånsk kommuns devis; nu är friheten större ... Men till vilken nytta och för vem?

Det fria skolvalet och ett kraftigt ökat antal friskolor de senaste 15 åren, har medfört en klart ökad segregering i skolan och en skola som blivit allt mindre likvärdig. Man pratar idag öppet om A- och B-lag, också på Skolverket. I en undersökning som publicerades i dagarna konstaterar man att skillnaderna i resultat ökar oavsett vad man jämför; resultat mellan kommuner, mellan skolor och till och med mellan klasser inom samma skola. Duktiga elever, från studiemotiverade hem, söker sig till skolor med elever av samma kategori och kvar blir de elever som har föräldrar med mindre initiativkraft, lägre utbildningsgrad och sämre social ställning.

Och därmed är spiralen igång; förväntningarna på eleverna styrs av vilka eleverna är, duktiga elever förväntas det mer av, vilka lyckas bättre bara av den anledningen och elever som har svårare att nå målen förväntas det mindre av, vilket i sin tur gör att de lyckas sämre. Till det kommer den s k kamrateffekten, elever sporras att prestera bättre i sällskap med studiemotiverade kamrater, och vice versa. Stor skola, många elever utan särskilda behov betyder god ekonomi, goda möjligheter att kompetensutveckla pedagoger och utrusta skolan med de senaste tekniska lärverktygen och därmed ännu bättre resultat. Och de mindre lyckosamma eleverna, på de allt mindre och fattigare skolorna ... ja, ni fattar.

Är det någon som är förvånad över den utvecklingen? För vem kommer detta som en fullständig överraskning? Inte för mig i alla fall.

Har i många år nu haft mina aningar (och jag är inte ensam om det), så klart innebär det det fria skolvalet en på sikt enorm risk för en olycklig uppdelning av elever i skolor med väldigt olika förutsättningar. Men kanske finns det hopp, när allt fler börjar vaknar. Ledare i ett av de två lärarfacken förespråkar t ex ökat statligt inflytande och mindre kommunalt dito. Jag för min del tror att det mer handlar om andra saker, nämligen höga förväntningar och kompetenta lärare, ett systematiskt kompetensutvecklingsprogram och från kommunalpolitikerna en mer rättvis fördelning av resurserna. 

Nej, jag tycker inte det vore fel att begränsa friskolorna ännu mer och ta hänsyn till vad det fria skolvalet innebär för de skolor man väljer sig från. Segregation är sällan av godo, mångfald och blandning har aldrig varit mer befogat! 

Läs mer på Lärarnas tidnings hemsida: Klyftorna mellan skolor ökar


Byt taktik!

Läser om lärarfackens krav på 10 000 mer i lön och formuleringen "mer än andra". I Lärarförbundets Löneblogg försöker chefsförhandlaren Mathias Åström besvara en del jobbiga frågor från medlemmar kring både tidigare och kommande lönerörelser. I kommentarfältet hittar jag någon, som likt jag själv, tycker att det är en sällsynt dålig taktik att använda just den formuleringen; "mer än andra". En riktigt marknadsföringsmässig tankevurpa, om ni frågar mig; hur ska man någonsin finna acceptans för det?.

Instämmer med:

"Byt terminologi. Gå inte ut med att vi ska ha mer än andra i löneökning. Låt kravet i stället vara 2 000 kr i löneuppgradering (kalla det inte löneökning!) till hela kollektivet per år under fem år. Om sen kommunerna vill premiera "duktiga lärare" får det stå dem fritt att göra därutöver. Tror förresten att de flesta pedagogerna gör ett sjuhelsikes jobb i våra skolor."

Inte bara tror att pedagoger gör ett "sjuhelsikes jobb", jag vet. Många pedagoger är värda betydligt mer i lön, men jag tror inte att det är en framgångsrik retorik med "mer än andra". Byt terminologi, byt taktik! 



Webbtips

Hittade en riktigt bra site häromdagen, värdefull för alla som sysslar med bedömning och betyg.


Christian Lundahl, som ligger bakom siten, är ett namn att nämna med respekt i ämnet, han har många goda synpunkter på hela systemet av bedömningar, både det rent summativa och framför allt det vi benämner formativ bedömning. På siten Bedömning för lärande finns det bra information om vad bedömning är, eller kan vara, och en bra start till en idébank samt ett bloggutrymme för erfarenhetsutbyte pedagoger emellan. 

Titta in, fixa dig ett medlemskap och ta del av materialet! 


... och mera!

Är Jan Björklunds skolpolitik på väg in i väggen?



TuneWiki

Har du Spotify kan du nu också få texten upprullad framför dig, med TuneWiki. En rolig och klart användbar funktion inbillar jag mig, för alla lärare, särskilt språk- och musiklärare. De flesta låtar jag provade, såväl engelska som svenska, fungerade utmärkt.



Så här gör du; öppna Spotify, klicka App Finder i vänstermenyn, välj TuneWiki och lägg till den i vänstermenyn. Var gång du nu spelar en låt, kan du också klicka TuneWiki och få låtens text på skärmen. Karaoke på lördagskvällen! ;-D Tack för tipset IT-mamman.


Kollaborativt lärande

Intresserat mig en del för begreppet "kollaborativt lärande", dvs när lärandet bygger på interaktion mellan elever, en interaktion som i sin tur utlöser mekanismer som leder till lärande. Det är t ex när elever får ett problem att lösa, tillåts ta egna vägar att lösa det på sitt eget sätt, behöver samla fakta för att kunna lösa problemet, samtalar med varandra, prövar sina idéer, argumenterar, värderar fakta, åsikter och handlingar, kritiserar och kritiseras och skapar sin egen kunskap.

Lärande har med samarbete och socialt nätverk att göra, det menade redan Vygotskij på sin tid .....



Kollaborativt lärande? ;-) Lyssna och njut!


LIX

Funderar ganska ofta på det här med information och informationsspridning, framför allt när det gäller all den information vi ska hjälpa våra elever att göra till kunskap, men också hur man som ledare ska få ut information till medarbetare och nu senast på veckans skolkonferens, till elevers föräldrar. Känd f d rektor på Gunnesboskolan hävdade alltid att detta med information var svårt, eftersom information alltid är på mottagarens villkor. Det ligger en hel del i det! Hur viktigt är det inte att det informeras på rätt sätt?!

Tipsades om och provade en tjänst som jag surfade förbi på bloggen Inuseful - med underrubriken tankar kring användbarhet och effektfokuserad design ;-). Det handlar om läsbarhet och ett läsbarhetsindex framtaget av pedagogikforskaren Carl-Hugo Björnsson någon gång på 60-talet. 

Jag kopierade ett stycke av ett av mina tidigare inlägg, godtyckligt valt, och klistrade in detta i ett läsbarhetsverktyg på webbsidan www.lix.se och fick följande analys:



Farligt nära byråkratsvenska! För långa meningar, för många långa ord och dags att fundera över hur man uttrycker sig tydligen ;-) 


Rektorsomsättning

Det finns en utbredd uppfattning hos många personer i chefs- eller ledarställning, att man inte ska sitta mer än högst sju år på samma chefspost, sen ska man ta sig an nästa uppgift. Jag håller inte med. Täta chefsbyten (eller lärarbyten vad det beträffar) ger självklart sämre kontinuitet i verksamheten. Det finns sannolikt mer att vinna på att ha samma chef/ledare under en längre tid, än vad man möjligen skulle förlora i eventuellt nytänkande.  

Om detta ventileras det i Sveriges radios (P1) novembersatsning om skolan, Den orättvisa skolan (vem hade väntat sig en mer positiv titel ;-), här nedan i Kaliber. Det är stor omsättning på rektorer; 80% av Sveriges skolor har bytt rektor en eller mer än en gång de senaste 5 åren. Det inkluderar i och för sig alla tänkbara anledningar till varför rektorer slutar sina anställningar; pensionering, flytt till andra skolor och andra tjänster, sjukdom och låg lön, (och i vilken annan yrkesgrupp orsakar inte också det omsättning?), men också en exceptionellt tuff arbetssituation och ett utsatt läge. 

Är det särskilt stor omsättning på ledarbefattningar i skolan, tänker jag, och vad beror det i så fall på? Kanske är omsättningen på rektorer större i jämförelse med andra yrkesgrupper och kanske kan mycket av det relateras till en hård arbetssituation. Jag tror att en hel del har sitt ursprung i en känsla av otillräcklighet, att inte kunna ta tillräckligt ansvar för elevernas lärande med uppföljning och utvärdering av resultat, styrning av det pedagogiska vardagsarbetet och en allmänt splittrad tillvaro med starkt differentierade arbetsuppgifter. Kanske en gradvis ökad känsla av vanmakt, i skarven mellan insikten att se de ökade behoven och allt snävare ekonomiska förutsättningar; sådana insikter skaver och tär. 

Rektorsjobbet, som jag ser det, är förenat med ett visst mått av civil olydnad. Det är lätt hänt att förlora sig i arbetsuppgifter som går ut på att ta hand om detaljfrågor, som egentligen borde skötas av medarbetare i verksamheten, att man engagerar sig och på löpande band  "löser problem" på ett kontraproduktivt sätt, dvs inympar en arbetsmoral som tillåter att komma med allt möjligt till rektor som "en ledningsfråga" och därmed underbygger ett förhållningssätt som inte är särskilt hållbart eller, och det är ännu värre, fastna i tabeller, diagram, enkäter och allehanda frågeställningar som är initierade på ställen utanför skolan; från nationella institutioner, kommunala politiker, förvaltning eller media och som skymmer sikten för verkligt kvalitetsutvecklingsarbete.

Det handlar kort sagt om att kunna säga nej, att ha modet att välja bort en hel del och prioritera annat, starkt fokusera väsentligheter. Min uppgift som ledare är att tänka och verka långsiktigt; att organisera elevers lärande efter övertygelse och största möjliga måluppfyllelse enligt styrdokumenten, kompetensutveckla pedagoger brett och systematiskt samt rekrytera rätt och långsiktigt.





Vore synd om man fokuserar alltför mycket på lönen som den största orsaken till att rektorer inte håller. Men visst kan det möjligen handla om lön till någon del, det menar i alla fall Lärarförbundets skolledarförening. Läs mer!

Hellre en rimlig arbetssituation!


No more comments

No more comments, say no more ... ;-)




Möjligen en kommentar; "they don´t need more, they need different"!

PS. Klippet med John Hattie är uppdelat i 4 delar, sammanlagt ca 40 minuter långt ... men helt klart värt att lyssna på .... hela vägen! Ta dig den tiden!



Begreppsförvirring

"Det finns inga krav på skolor eller kommuner att göra lokala kursplaner eller en lokal pedagogisk planering. Det har det heller aldrig funnits, menar Niclas Westin, undervisningsråd på Skolverket".

Begreppsförvirringen är, om inte total, så i alla fall rätt omfattande; lokala kursplaner, lokala arbetsplaner, lokala pedagogiska planeringar. Dokumentation, dokumentation och åter dokumentation!

Ibland kan kravet på dokumentation i skolan tyckas vara nästan övermäktigt att leva upp till. Men egentligen är det inte så knepigt. Vi ska i det här avseendet (dokumentation kopplad till styrdokumenten) inte göra något nytt, vi ska göra det vi alltid gjort; en planering kort och gott. Vi har nationella styrdokument att hålla oss till, en läroplan med tillhörande kursplaner. Planeringen ska ha sin utgångspunkt i de syften som finns för varje skolämne, vi ska använda det centrala innehållet att arbeta med och sikta på de mål som finns angivna i kunskapskraven. 

Det ska hänga ihop, helt enkelt! Bara det. Läs mer på Lärarnas Nyheter!


Webbwalk

Arbetsdag på hemmaplan, rektorsprogrammet kräver sin tribut och sin tid ;-) Rymmer lite då och då uppgiften och surfar ut i den pedagogiska cyberrymden och hittar en hel del läsvärt;

"Koppla ihop den med din dator via usb-porten och installera den medföljande programvaran. Koppla sedan datorn mot en projektor, sedan är du igång. Du kan, förutom att "bara" visa upp olika analoga saker, även spara som bild eller film."

Sandra Wissting, lärare Nacka

Klassrumslivet genom en dokumentkamera

"- Lärande handlar inte om att lägga kunskap i olika boxar i huvudet. Det är först när man också integrerar det nya med sådant man redan vet som man verkligen kan använda det man lärt sig. Forskningen visar att ytliga kunskaper snabbt glöms bort medan djupinlärningen sitter längre"


Anna Josephson, professor i neurovetenskap vid institutionen för neurovetenskap, tillika docent i medicinsk pedagogik vid institutionen för lärande, informatik, management och etik..

Hjärnans hårda skola

"De som är bäst lämpade att utveckla lärare, är lärare." Trevor Dolan




Trevor Dolan

Nähä, fokus Tornberg, åter uppgiften och rapporten kring framgångsrikt lärande. Ett innehåll som är oerhört intressant, men en uppgift som fokuserar ganska mycket form; typsnitt, radavstånd, källor, hänvisningar, syften, sammanfattning, rubriksättning, paginering och jag vet inte allt ... Stör, typ. 


Tidigare inlägg
RSS 2.0