LedarBloggen

Jag är dock inte ensam om att tycka att vi bör tona ner betygen rätt rejält tills det är dags att sätta betygen. Stora delar av forskningen, skollagen och läroplanen är tydliga på den här punkten; betyg har aldrig visat på särskilt stor betydelse när det gäller att höja elevers måluppfyllelse och lärande och har aldrig varit bärande i den formativa lärandeprocess vi vill åstadkomma i skolan - snarare tvärtom!

Anders Jönsson, forskare från Malmö högskola uttrycker sig t ex så här i en artikel i Helsingborgs Dagblad:

— "När man ger skriftliga omdömen som samtidigt liknar betyg fokuserar eleverna bara på det sistnämnda. Och det finns mig veterligen inga studier som stödjer tesen att betyg påverkar lärandet positivt", säger han.

På Skolverkets hemsida kan man läsa på FAQ:

"Skriftliga omdömen är inte detsamma som betyg. Skriftliga omdömen ska ge tydlig information till elev och föräldrar om elevens kunskaper i relation till de nationella målen utifrån den lokala pedagogiska planeringen och fungera som grund för elevens fortsatta lärande. De skriftliga omdömena kan fokusera ett urval nationella mål beroende av hur undervisningen är planerad. Betyg däremot relaterar alltid elevens samlade kunskaper till samtliga nationellt fastställda mål att uppnå och kriterier i ett ämne. De skriftliga omdömenas utformning är inte nationellt formaliserade och bör också lyfta fram elevens utvecklingsmöjligheter i syfte att stimulera fortsatt lärande, något som betyg inte gör."

Den nya skollagen anger vad som gäller för betyg:

3 kap16 § Betyg ska beslutas av den eller de lärare som bedriver undervisningen vid den tidpunkt då betyg ska sättas.

10 kap 16 § Betyg ska sättas
1. i slutet av varje termin från och med årskurs 6 till och med höstterminen i årskurs 9 i alla ämnen, utom språkval, som inte har avslutats,
2. i slutet av varje termin från och med årskurs 7 till och med höstterminen i årskurs 9 i språkval, om ämnet inte har avslutats, och
3. när ett ämne har avslutats.

I samtalet om kvaliteterna i lärandet bör vi alltså undvika att alltför mycket prata i termer av A-B-C-D-E, för att de skymmer det verkligt väsentliga i det som de skriftliga omdömena ska ange; hur eleven svarar upp mot de nationella målen och var han/hon befinner sig i de olika nivåerna i kunskapskraven och hur eleven ska komma vidare i sitt lärande. Om vi väljer att i första hand benämna nivån med betygsbokstäverna och samtidigt  tonar ner eller helt utelämnar de begrepp och det språk som ingår i språket i kunskapskraven, finns det en uppenbar risk att eleven slutar att lyssna på det verkligt väsentliga. 

Varför måste det stå en bokstavsbeteckning över matrisens olika kolumner? Varför ska man på varje enskilt glosprov ange resultatet i betygsbeteckningar? Varför ska vi styra in och underblåsa att våra elever - med yttre motivationsmarkörer - skapar sig en väldigt ytlig kunskapsuppfattning? 

Vill vi ha elever med ett rikt metakognitivt tänkande och dito språk, måste vi skola dem att använda de begrepp, ord och uttryck som utvecklar detta; genom att använda språket, lär vi oss språket!

Allt annat känns futtigt!