LedarBloggen

Julavslutning 2014 ligger bakom oss och ett välbehövligt jullov hägrar, för alla elever och vuxna i skolan. Det har varit en fin termin, med mycket lärande och hårt arbete, precis som det ska vara. Temat för jullovsorden var just julledighet, ett uttryck jag "lånade" av Ann-Marie Körling, som så generöst delar med sig av olika uppslag till teman för rektorer vid avslutningstal. Så här sa jag vid julavslutningen ....

Tack till våra förtjusande violinister – till tvåorna och femmorna som sjunger och ger så fin stämning till våra julavslutningar, till Maria och Clara som arrangerat sången och musiken, som skänker oss ljus i mörkret. Vill också passa på att tacka alla för en väl genomförd hösttermin, alla duktiga pedagoger, och all övrig personal – och sist men inte minst – alla ni elever som arbetat så flitigt och målinriktat med ert lärande. Tack och en innerlig önskan om att ni alla får en fin jul och ett avkopplande lov!

Det finns ett uttryck som lyder ungefär: Förbanna inte mörkret – tänd ett ljus istället!

Man kan se det precis som det står – vi tänder stearinljus i det kompakta mörker som dagarna nu utgör, men man kan också se det som en uppmaning att inte i första hand fokusera det som är svårt, tråkigt eller ledsamt utan se till möjligheterna, det som är bra och som fungerar. Det är så vi försöker se det här på Gunnesboskolan, på er elever och era fantastiska förmågor.

Det är alltför lätt att fastna i det som är jobbigt, som känns oöverstigligt, omöjligt – det är lätt att förbanna mörkret. Jag har full förståelse för att ni elever ibland misströstar när det är motigt, när läxan verkar helt obegriplig, när arbetet hopar sig och aldrig verkar ta slut – så är det för oss vuxna också. För visst finns det dagar som är särskilt mörka – men det är då man ska tänka på alla de dagar som är ljusa, när allting fungerar, dagarna då vi finner tillfredsställelse över att ha klarat av något svårt, lärt sig något viktigt eller förstått något sammanhang!

Så låt oss tänka mer ljus och mindre mörker! En som verkligen gör det och skrivit det så fint är en bekant till mig som heter Ann-Marie och som också arbetar i skolans värld. Tänkte låna hennes ord, för jag kan inte bättre själv uttrycka precis det jag vill säga er:

"Det strålar härinne
-  i vår skola -
Det strålar
av kunskap och lärande
Skolan är en upplyst plats
Här ger lärare ljus åt historia och matematik
Här är det elever som sätter glittrande guldkant 
på arbetet för hela skolans personal

Här är stjärnorna inte är de vi ser i fönstren
eller de som blinkar glittrande vackra från den mörka himlen 
utan
de ljus vi ser i våra elevers ögon då de lärt sig något för livet
De julklappar skolan ger er är livslånga
De kanske inte öppnas denna jul utan kanske först om flera år
Skolans arbete, vårt, ditt och mitt, 
handlar om att öppna dörrar till det som kan bli möjligt längre fram
där kemin från denna termin
och engelskan som nu börjar bli ett begripligt språk
blir ett livsintresse och en yrkesväg för dig att gå
och att en dörr eller två står öppna för dig längre fram
Sådant klappar skolan för.

Det röda som syns i julens färger,
i juläpplen och i julsnören
är i skolan eviga kunskapsäpplen att äta av,
men utan att bli mätt,
och snöret – det röda – den kallar vi i skolan tråd
Den röda tråden.
Den röda tråden väver vi kring ditt lärande och din kunskapsutveckling!
Det är skolans arbete! 

Julen knackar på skoldörren.
Manar oss att ta ledigt.
Så tippe-tippe-tipp-tapp! 

Julledighet är ett vackert ord.
Skolan är en upplyst plats.
Den lyser som en stjärna i vinternatten.
Väntar dig tillbaka.  
God jul."

Med hjälp av yr.no, dmi.dk och smhi.sesedan ett dygn tillbaka, beslutade vi att ha skolavslutning inomhus .. och tur var det. Väderlekssiterna hade så rätt, efter ett tag hällde regnet ner och vi var glada att vara inomhus. Den gemensamma avslutningsstunden avlöpte till allas belåtenhet och rektor fick sagt sitt:

"Sommar och läsårsavslutning, sol och värme, snart Den blomstertid nu kommer och ett långt härligt sommarlov framför oss. Det är nu det är som bäst!

Men ni ska inte tro att ni är något! Ni ska inte tro att ni duger till något! Ni ska inte tro att någon bryr sig om er! 

Äh, skämtar bara, så klart är det precis tvärtom; ni ska verkligen tro att ni är något, att ni duger och att vi bryr oss om er! Ibland tror vi att vi bryr oss för mycket, om man nu kan det, att vi gör er en björntjänst genom att "curla" för mycket; ständigt påminna er, ge chans på chans, hålla reda på ert material, att vi ser er för mycket som barn, för länge etc. Att kontrasten blir för stor när ni sedan ska ut i vida världen, där man förväntas klara allt själv.

Det jag inledde med var några delar av den sk Jantelagen. Det är ingen lag på riktigt, den är ett påhitt av en författare som hette Aksel Sandemose (En flykting korsar sitt spår 1933). Men Jantelagen har kommit att bli en välkänd och flitigt använd text då man lite elakt vill illustrera hur människor ofta tänker och bemöter varandra - det handlar om människors intolerans. 

Jag kom att tänka på den häromdagen, när jag på Facebook blev uppmärksam på en modernare och lite mer humoristisk variant av ett slags Jantelag, eller som överskriften löd "budord till ungdomar som vill lyckas". Riktat direkt till elever i skolan som snart ska vidare ut i livet. Och det ska ni ju snart alla ni som sitter här, sexor, sjuor och åttor, men så klart framför allt ni som nu lämnar grundskolan för nya spännande utmaningar, ni som idag slutar vara nior. Så kanske kan jag lindra chocken av att komma ut i verkligheten genom att vidarebefordra några av  dessa budord.

Först och viktigast stod: 

- Livet är orättvist, tro inget annat - bara vänj er vid det! 
- Ni kommer sannolikt inte att ha en fet månadslön direkt efter skolan. Ni kommer inte att vara VD:ar med fina bilar, förrän ni förtjänat det! 
- Tro inte att allt ni ser på tv är på riktigt! I verkliga livet måste folk faktiskt lämna caféet och gå till jobbet! 
- Var snäll mot nördarna, chansen är stor att du i framtiden kommer att arbeta för en av dem. 
- Livet är inte uppdelat i terminer, med långa sömniga sommarlov emellan (Om ni inte blir lärare förstås). 
- Att jobba med ett mindre välbetalt arbete är inte under er värdighet. Tidigare generationer hade ett namn för det, de kallade det möjligheter. 
- Om ni tycker att era lärare är jobbiga, vänta tills ni får en chef! 

De här tipsen är så klart inte bara lite småroliga, det finns också ett uns av allvar och sanning i det. Det är inte fel med höga förväntningar på sig själv, att ha ett gott självförtroende och vidlyftiga drömmar, men det är också lite sunt att ha en någorlunda realistisk bild av sig själv, sina förmågor och möjligheter.

Men ni ska verkligen tro att ni är något, att ni duger! Allesammans! Bry er inte om vad jag sa alldeles i början, bry er inte om Jantelagen, inte nu och inte i framtiden, och ta inte budorden på så stort allvar. Bara lite ….

Det fanns ytterligare ett budord; Kan du läsa de här budorden - tacka en lärare!

Och det är just det jag i denna stund vill göra, tacka er alla för ytterligare ett väl genomfört läsår, alla duktiga elever naturligtvis, och alla goda pedagoger och lärare som vi har på den här skolan, all övrig personal med vilkas stöd och hjälp vi inte hade klarat oss och för ett gott samrabete med er föräldrar. Ett särskilt tack också till årskurs 6, orkestern och Maria! Stort tack och ett bästa sommarlov! Ses i augusti."

Ungefär så lät det, tror jag ... ha ett bra sommarlov

Julavslutning, tror det eller ej ;-) Vips var vi här, hela höstterminen bakom oss. Det var i år svårt att inte nämna de utvärderingar av skolan som gjort de senaste månaderna; av PISA, av medier och diverse andra förståsigpåare. Det blev utgångspunkten, för att landa i läsandets glädje. Hoppas att någon tar tipset! God jul, alla svältfödda läsare av LedarBloggen. Ska försöka bättra mig nästa år!

Stort tack till tvåor och femmor och Maria, som underhåller oss med sådan skönsång. Tack ska ni ha, ni är jätteduktiga!

Så är det jul igen … ett år har snart gått till ända och det är dags att sammanfatta. De senaste månaderna är det många som varit inblandade i att sammanfatta hur det går för elevers lärande i den svenska skolan. Skolan varit i fokus i media som aldrig förr. En av orsakerna för detta heter PISA och är en internationell rapport som jämför skolor i ett femtiotal länder i världen. I denna senaste rapport har man bl a mätt 15-åringars läsförmåga, dvs hur mycket man läser, vad man läser och hur man förstår det man läser. Undersökningen visar tydligt att svenska elever blir allt sämre på att läsa och förstå skrivna texter.

Det tycker jag är oerhört tråkigt, framför allt för att man genom läsningen kan uppleva en massa spännande berättelser. Och inte bara spänning … Jag tror att berättelser, som ju ofta är uttryckta i texter, har stor betydelse för hur vi människor utvecklar förståelse för varandra. Berättande och läsning vidgar våra vyer, får oss att se tydligare och bredare. Dessutom är det något väldigt lustfyllt och inte sällan lärorikt. Något alla borde få upptäcka.

Redan på Hedenhösarnas tid berättade folk berättelser för varandra. Julens berättelser består av en mängd olika texter; sagor, legender, historier i böcker och på film. En del av julens berättelser är mer moderna, men tar samtidigt upp sådant som människor tänkt på i alla tider och som egentligen bara blir bättre ju fler gånger man berättar den. En sådan berättelse är sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton, för mig evigt förknippad med julen. Sagan är skriven av Tage Danielsson redan 1964, då var jag liten grabb, i en bok som heter Sagor för barn över 18 år. Den blev sedan en film ett tiotal år efter, 1975 av Per Åhlin. Sedan dess har filmen sänts alla jular därefter.

14-årige Karl-Bertil, som är en stor beundrare av Robin Hood, tar på sig sin fars något för stora tomtekläder och delar ut rika människors julklappar i slumkvarteren. Dessa gåvor är paket som han har smusslat undan under sitt feriearbete på postens paketavdelning, och vilkas adressaters inkomster han kontrollerat i taxeringskalendern. Hans far, som är varuhuschef, blir upprörd över sonens brottsliga tilltag, och ser till att Karl-Bertil får gå runt till alla han bestulet på sina julklappar och be om ursäkt.

Jag tänker läsa en kort episod av denna berättelse för er:

”Byrådirektör H. K. Bergdahls husa öppnade mahognyporten. "Kan vi få tala med byrådirektören?" sa Tyko Jonsson. "Det gällde en julklapp." De blev visade in i salongen där familjen Bergdahl satt och knäckte nötter. "Goddag", sa Tyko Jonsson generat. "Det är så att min son har givit en av herrskapets julklappar till en fattig."

"Jag skulle be så mycket om ursäkt", sa Karl-Bertil, "men ni är ju så rika och lyckliga, även utan det där paketet, och därför har jag sett till att det i stället fått sprida lite julglädje i samhällets bottenskikt."

Byrådirektör Bergdahl stod och gapade. "Det var förbanne mig det finaste jag har hört sen jag konfirmerades", utbrast han sen. "Vill du ha ett fikon?"

"Å, det måste vara morbror Arturs tändstickstavla med Bodens fästning på, som han ringde och fråga om i går", sa fru Bergdahl. "Jag hoppas den var vacker, för det sa jag till honom att den var."

"Ja, vi brukar säja det när dom ringer", sa byrådirektören. "Det kan ju inte fan hålla reda på alla dumheter som en massa galningar i släkten skickar hit. Tack ska du ha, min gosse, för att vi slapp Bodens fästning!"

En lite smårolig episod, men också med ett mer allvarligt budskap i botten. Vilket det budskapet är kan ni fundera på. Jag föreslår att ni ser Karl-Bertil Jonssons julafton, om ni inte sett den någon gång och återser den om ni redan sett den. Den är värd att se många gånger! Julafton i TV1, kl 1900, direkt efter sista avsnittet av julkalendern. Ett tips!

I vilket fall, jag önskar er härmed alla en berättelsefylld jul, antingen ni läser berättelserna själva, får dem upplästa för er eller ser dem i filmatiserade versioner. Tack för den här terminen, God jul och gott nytt lärandeår 2014. Vi ses då!