LedarBloggen

9A, matematik och Stavros ... och ett inte särskilt konstruktivt kollegialt arbete. Rent av riktigt oprofessionellt att inför elever själv sola sig i glansen av att förklara bättre än kollegan, samtidigt som man antyder att kollegan inte är kompetent nog. Var det tvunget? Inför eleverna?

I en annan scen påtalar en av de andra superpedagogerna vikten av att arbetslaget ska vara en enhet, som strävar åt samma håll och inför eleverna bildar en gemensam front, ett lag som strävar åt samma håll och som vill alla eleverna samma väl. Det är tvunget. Inför eleverna.

Vill man åstadkomma mellan-kollegial kompetensutveckling, transparens och skolutveckling duger inte detta ovanifrån-perspektiv; jag-vet-bättre-du-vet-sämre-perspektiv. Med elever handlar det främst om ett närmande lärare-adept, mer av ett samlärande. Det gäller med största sannolikhet också i vuxenvärlden, i kollegiala sammanhang. Känns inte rättvist mot "hjältarna" i vardagen på Mikaelskolan, de borde få lära och utveckla sina pedagogiska talanger i ett betydligt mer tillåtande klimat. Mer otvunget. För eleverna.

Nåja, det var bara en tanke som slog mig ...

Sportlov och lite andrum, även för en ensam men tjänstgörande rektor på plats i en elevtom skola. Tid att städa skrivbordet (jisses vad mycket man hittar), rensa mailboxen (läste ni om spambombningen från Ryssland?) och spana runt på spännande pedagogiska siter, som man t o m hinner läsa ... flera stycken ;-). Här några läsvärda axplock:

Vad händer när varje elev har en dator?

Missade Frukostklubben i fredags, men jag har nu sett inspelningen av Pernillas och Olles presentation på Spyken, där de presenterade Finboken, ett digitalt projekt som håller på att utvecklas till en veritabel digital portfolio. Spännande! 

Också trevligt att konstatera att LedarBloggens envisa tjatande om samlärande verkar ha landat i åtminstone några pedagoger och som har kraft och verktyg att tillämpa det. En-till-en-satsningen när den är som bäst; när det gör skillnad i hur pedagoger tänker, planerar undervisningen och leder lärande. Mer sådant!

Så sant som det är sagt;

Samlära - Samsyna - Samlösa

Som skolmänniska är det, trots en hel del irritation och frustration, intressant att se programserien om klass 9A på Mikaelskolan i Örebro. I senaste programmet drog man igång ett läsprojekt i klassen, i syfte att öka elevernas läsförståelse.

Motivationen är inte alltid på topp hos alla elever, det har jag själv erfarit många gånger - men tillåt mig att betvivla och starkt ifrågasätta "superpedagogens" försök att motivera den läsovillige pojken i årskurs 9 med argumentet och frågan: Vad vill du ha för betyg?

Blir inte det en rätt missvisande fokusering? Vad lär sig eleven på en sådan argumentation? Jag misstänker tyvärr att det främst sänder signaler om att det enda som är viktigt är att uppnå ett så högt betyg som möjligt, inte att lära sig, bli förtrogen med och förstå undervisningens syfte och mål - i det här fallet att läsa med förståelse. Hon borde kanske hellre nämna något om hur läsande kan bidra till kunskaper om andra människors livsvillkor, att man lär känna sig själv genom att spegla sig i andra, att läsande av skönlitteratur kan hjälpa en med att formulera sina egna åsikter, få idéer om hur man kan tänka, säga och handla i sitt eget liv och sist, men inte minst, att det finns något intressant, roligt och spännande att hämta i läsupplevelsen och läsandets glädje. 

I det sammanhanget är det naturligtvis av stor vikt att eleverna blivit orienterade om läsalternativen och själva varit med och valt litteratur, dvs att angelägenhetsgraden är hög och att innehållet är attraktivt - på samma sätt som eleverna kan finna mål, mening och funktion i de filmer de ser och de dataspel de spelar. Undrar om killen i 9A hade fått den möjligheten? 

För visst bör skolan lära för livet, för ett långsiktigt och hållbart förhållningssätt till litteraturen som bär långt bortom svenskundervisningen, vårterminens sommaravslutning och betygskuvertet. Jag tycker synd om eleven som kanske hela livet ska gå omkring och tro att det där med att läsa skönlitteratur, bara finns till för att lärare ska kunna mäta läsförståelse och läshastighet. Hoppas att hans ordinarie svensklärare kan förmedla något annat, hon verkar väl vettig ... och inte så superaktig ;-)

Hur ska annars elever finna någon inre motivation? Så här skrev jag i ett tidigare inlägg, april 2010, med anledning av ett uttalande i en artikel i SDS av Peter Gärdenfors:

"Inre motivation är således den motivation man finner när själva aktiviteten skänker en tillfredsställelse, när man känner att man lärt sig något man har nytta av, när det betalar sig i form av ökad förståelse och vilja att utforska och pröva mer, lära sig mer och utveckla sina kompetenser.

Motsatsen är det vi ofta försätter våra barn och ungdomar i, i skolan och utanför skolan; det Gärdenfors kallar yttre motivation, dvs när man i lärandet styrs av något som i och för sig är värdefullt men inte kopplat till själva aktiviteten. Det kan vara höga poäng på ett prov, betyg pengar eller andra favörer för att man ska anstränga sig för ett högre betyg eller sponsring av ett körkort om man lovar att inte börja röka eller dricka sprit, egentligen rena mutor och inte kopplat till någon förståelse för att man kanske bör studera och förkovra sig för sitt eget välbefinnandes skull."

Läs hela tidigare inlägget om inre motivation!

En ny rond i skolmatchen; Björklund vs forskningen ... igen!

För inte många dagar sedan, den 9 februari, kunde man i tidningar läsa om hur man på flera håll i världen kunde konstatera att ett stort antal prov inte på något sätt medverkade till bättre måluppfyllelse. I en artikel i SDS var också svenska forskare starkt ifrågasättande till den alltmer utbredda provhetsen i svensk skola. 

"I England och USA, där provkulturen är stark, är kritiken från forskare hård. Där har man sett en tydlig utveckling mot att skolor och elever lär bara det som behövs för att få bra på proven." Läs mer i Lärarnas Tidning!

Idag kunde man höra Jan Björklund i Ekots lördagsintervju, presentera nya förslag om ytterligare nationella prov, nu i SO-ämnena, dvs i geografi, historia, religionskunskap och samhällskunskap. "För att få koll ...." som han sa. Missade du Björklund? Lyssna på honom här! (Om utökade nationella prov, ca 28 minuter in i intervjun).

I nya skollagen står det inledningsvis att svensk skola ska vila på "vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet". Hhmm? Är det mer än jag som misstänker att det är något konstigt med utbildningsministerns slutledningsförmåga? 

Nåja, det var bara en tanke som slog mig ....

Teveserien Klass 9A har haft sitt andra inlägg i denna andra omgång, tidigare i Malmö och nu i Örebro .... och jag är inte övertygad. 

Misstänker att man skjuter förbi målet, fokuserar helt fel saker och förenklar och förminskar en hel skolvärld så att det hela blir väldigt missvisande. Det ger en fadd smak i munnen om man tänker att detta kan ge en bild av svensk skola som domineras av inkompetenta och osäkra lärare som låter sig styras av eleverna. Det blir helt också helt fel om tevepubliken (föräldrar, mor- och farföräldrar etc) får uppfattningen att det bara finns ett fåtal superlärare som måste till för att ordna saken. I själva verket är det ju inte alls så, i alla fall inte på alla skolor och i alla kommuner, men hur får man ut det budskapet till Svensson på ett vettigt sätt.

Jag känner inte igen mig ett dugg.  

Dessutom är jag högst tveksam till de traditionstyngda undervisningsmetoder som superlärarna företräder i teveserien. Är det verkligen det vi vill ha i klassrummen 2011? Det är inte domptering (eller rent skådespeleri), disciplin, diagnostiska test och prov vi i första hand behöver skapa. Vi behöver pedagoger som lägger sitt krut på att bygga vettiga relationer med eleverna, sätter dem i situationer som inbjuder till eget skapande, tänkande och reflekterande och lärare som skapar förutsättningar för arbetsformer och examinationer som stämmer bättre överens med det omgivande samhällets marknader. Vi behöver inte mer av envägskommunikation, memorering och reproduktion. 

En del av det "superlärarna" stöttar, coachar och serverar i Klass 9A borde lärarhögskolorna försett Örebropedagogerna med för länge sedan; elementära kunskaper i pedagogik och metodik. Varken mer eller mindre.

LedarBloggen tar sig utanför bloggboxen och debatterar i Chef & Ledarskap. Läs här!