LedarBloggen

Som skolmänniska är det, trots en hel del irritation och frustration, intressant att se programserien om klass 9A på Mikaelskolan i Örebro. I senaste programmet drog man igång ett läsprojekt i klassen, i syfte att öka elevernas läsförståelse.

Motivationen är inte alltid på topp hos alla elever, det har jag själv erfarit många gånger - men tillåt mig att betvivla och starkt ifrågasätta "superpedagogens" försök att motivera den läsovillige pojken i årskurs 9 med argumentet och frågan: Vad vill du ha för betyg?

Blir inte det en rätt missvisande fokusering? Vad lär sig eleven på en sådan argumentation? Jag misstänker tyvärr att det främst sänder signaler om att det enda som är viktigt är att uppnå ett så högt betyg som möjligt, inte att lära sig, bli förtrogen med och förstå undervisningens syfte och mål - i det här fallet att läsa med förståelse. Hon borde kanske hellre nämna något om hur läsande kan bidra till kunskaper om andra människors livsvillkor, att man lär känna sig själv genom att spegla sig i andra, att läsande av skönlitteratur kan hjälpa en med att formulera sina egna åsikter, få idéer om hur man kan tänka, säga och handla i sitt eget liv och sist, men inte minst, att det finns något intressant, roligt och spännande att hämta i läsupplevelsen och läsandets glädje. 

I det sammanhanget är det naturligtvis av stor vikt att eleverna blivit orienterade om läsalternativen och själva varit med och valt litteratur, dvs att angelägenhetsgraden är hög och att innehållet är attraktivt - på samma sätt som eleverna kan finna mål, mening och funktion i de filmer de ser och de dataspel de spelar. Undrar om killen i 9A hade fått den möjligheten? 

För visst bör skolan lära för livet, för ett långsiktigt och hållbart förhållningssätt till litteraturen som bär långt bortom svenskundervisningen, vårterminens sommaravslutning och betygskuvertet. Jag tycker synd om eleven som kanske hela livet ska gå omkring och tro att det där med att läsa skönlitteratur, bara finns till för att lärare ska kunna mäta läsförståelse och läshastighet. Hoppas att hans ordinarie svensklärare kan förmedla något annat, hon verkar väl vettig ... och inte så superaktig ;-)

Hur ska annars elever finna någon inre motivation? Så här skrev jag i ett tidigare inlägg, april 2010, med anledning av ett uttalande i en artikel i SDS av Peter Gärdenfors:

"Inre motivation är således den motivation man finner när själva aktiviteten skänker en tillfredsställelse, när man känner att man lärt sig något man har nytta av, när det betalar sig i form av ökad förståelse och vilja att utforska och pröva mer, lära sig mer och utveckla sina kompetenser.

Motsatsen är det vi ofta försätter våra barn och ungdomar i, i skolan och utanför skolan; det Gärdenfors kallar yttre motivation, dvs när man i lärandet styrs av något som i och för sig är värdefullt men inte kopplat till själva aktiviteten. Det kan vara höga poäng på ett prov, betyg pengar eller andra favörer för att man ska anstränga sig för ett högre betyg eller sponsring av ett körkort om man lovar att inte börja röka eller dricka sprit, egentligen rena mutor och inte kopplat till någon förståelse för att man kanske bör studera och förkovra sig för sitt eget välbefinnandes skull."

Läs hela tidigare inlägget om inre motivation!