LedarBloggen

9A, matematik och Stavros ... och ett inte särskilt konstruktivt kollegialt arbete. Rent av riktigt oprofessionellt att inför elever själv sola sig i glansen av att förklara bättre än kollegan, samtidigt som man antyder att kollegan inte är kompetent nog. Var det tvunget? Inför eleverna?

I en annan scen påtalar en av de andra superpedagogerna vikten av att arbetslaget ska vara en enhet, som strävar åt samma håll och inför eleverna bildar en gemensam front, ett lag som strävar åt samma håll och som vill alla eleverna samma väl. Det är tvunget. Inför eleverna.

Vill man åstadkomma mellan-kollegial kompetensutveckling, transparens och skolutveckling duger inte detta ovanifrån-perspektiv; jag-vet-bättre-du-vet-sämre-perspektiv. Med elever handlar det främst om ett närmande lärare-adept, mer av ett samlärande. Det gäller med största sannolikhet också i vuxenvärlden, i kollegiala sammanhang. Känns inte rättvist mot "hjältarna" i vardagen på Mikaelskolan, de borde få lära och utveckla sina pedagogiska talanger i ett betydligt mer tillåtande klimat. Mer otvunget. För eleverna.

Nåja, det var bara en tanke som slog mig ...