På oanade höjder
Med rubriken Nå oanade höjder höll svenska Apple i samarbete med Falkenbergs kommun och Lärarförbundet ett event högst upp i Turning Torso i tisdagskväll (för övrigt så välbesökt att man också ordnade ytterligare en träff, ett frukostseminarium dagen efter). Kort presentation av Falkenbergs one-to-one-koncept, några väl valda från Apples representant och därefter mat, vin och mingel ... och så klart en bedårande utsikt över Malmö, by night (Det du, Torkil!). 
Bedårande utsikt åt sydost
En föredragning man absolut kan höra om flera gånger, men ett budskap som inte riktigt når fram på knappa halvtimmen. Önskar att mina rektorskollegor i sällskapet (samt närvarande gymnasierektorer- och chefer från Lund) hade haft möjligheten att höra helheten under det heldagsseminarium jag bevistade i förra veckan.
Här är, som jag ser det, språnget att ta, inte bara i en mindre enklav, enskild skola, skolområde - utan i hela Lunds kommun! Varför inte bestämma sig för att fortsätta att vara lärdomsstaden No 1, också i framtiden!? För det krävs en del "omtänk", nya tider, nya elever, studenter - kräver nya verktyg och andra lärandeförhållanden för att lära optimalt och för att förberedas på bästa sätt för framtidens samhälle.
Det är inte lätt att sia om våra nuvarande elevers framtida behov av kunskap. Det vi säkert vet är att de sannolikt kommer att behöva lära nytt hela tiden, i allt snabbare takt, ha strategier för detta och anpassa sig till en digital kommunikationsvärld som kräver en allt större del av människors vardag. Gårdagens skola och dess strategier och planer för vad som är viktigt och relevant att lära, gäller inte längre. Nya sätt att lära måste till i skolan, eller.... dö! - i rollen som en forna viktig länk i kunskapsförmedlandet och det nav från vilket värden, idéer och tankar hade sitt ursprung och sin utvecklingspotential. Idag är det annorlunda ....
Vill vi ha en skola som också i framtiden är attraktiv, stimulerande och angelägen för våra elever att komma till? Eller vill vi konservera gårdagens "Är-du-lönsam-lille-vän-skola" med ett klassrum, fyra vinkelräta och slutna väggar, med 30 passiva och fågel-holks-gapande elever i snörräta led framför en allvetande lärare, okritisk och oreflekterad inlärning, memorering - i stället för sunt tänkande, kreativt skapande och kritiskt handlande elever?
Här är, som jag ser det, språnget att ta, inte bara i en mindre enklav, enskild skola, skolområde - utan i hela Lunds kommun! Varför inte bestämma sig för att fortsätta att vara lärdomsstaden No 1, också i framtiden!? För det krävs en del "omtänk", nya tider, nya elever, studenter - kräver nya verktyg och andra lärandeförhållanden för att lära optimalt och för att förberedas på bästa sätt för framtidens samhälle.
Det är inte lätt att sia om våra nuvarande elevers framtida behov av kunskap. Det vi säkert vet är att de sannolikt kommer att behöva lära nytt hela tiden, i allt snabbare takt, ha strategier för detta och anpassa sig till en digital kommunikationsvärld som kräver en allt större del av människors vardag. Gårdagens skola och dess strategier och planer för vad som är viktigt och relevant att lära, gäller inte längre. Nya sätt att lära måste till i skolan, eller.... dö! - i rollen som en forna viktig länk i kunskapsförmedlandet och det nav från vilket värden, idéer och tankar hade sitt ursprung och sin utvecklingspotential. Idag är det annorlunda ....
Vill vi ha en skola som också i framtiden är attraktiv, stimulerande och angelägen för våra elever att komma till? Eller vill vi konservera gårdagens "Är-du-lönsam-lille-vän-skola" med ett klassrum, fyra vinkelräta och slutna väggar, med 30 passiva och fågel-holks-gapande elever i snörräta led framför en allvetande lärare, okritisk och oreflekterad inlärning, memorering - i stället för sunt tänkande, kreativt skapande och kritiskt handlande elever?
Bild: Peter Tillberg
För mig är valet tydligt och inriktningen klar. För att behålla skolans attraktion och för att förbereda våra elever för framtidens lärande, behöver vi tillhandahålla barns och ungdomars självklara vertyg för lärande; den interaktiva datorskärmen som ger tillgång till hela världens kunskap, kommunikation med människor inte bara i det egna klassrummet eller de egna skolan, utan i all världens skolor! Låt oss möta våra elever med relevanta verktyg, låt oss skapa en skola för alla, med samma tillgång till självklara hjälpmedel att förstå vår omvärld.
Säkert finns det många belackare, både nära och mer perifert, bland föräldrar och kollegor i arbetslagen, som ställer sig skeptiska till en dylik satsning, som ställer läroböcker och lärartjänster mot datorer; är det verkligen rimligt att satsa så stort på datorer?
Jo, jag tror det. Inte bara för att förse eleverna med ett vettigt eget verktyg, likt pennan, anteckningsblocket och suddgummit, inte bara för att åstadkomma en undervisning som skapar motivation och kreativitet, för elever och lärare och inte bara för de ökade möjligheterna till interaktivitet, kommunikation och funktionellt lärande för eleverna - nej, främst för möjligheten att hjälpa oss vuxna att tänka-om lärandemässigt; från den allvetande och kunskapsförmedlande läraren bakom katedern som nådigt "ger" kunskapsbitarna till (åtminstone förr) törstande elever, till en coachande och handledande medlärande som bredvid eleven ger råd, ställer frågor och lär tillsammans.
Men visst är frågan relevant. Det är inte bara att sätta datorer i händerna på eleverna, de ingår i ett sammanhang, som en liten, men viktig del, i ett lära-att-lära-perspektiv. Gunnesboskolan är sällsynt väl rustad att utveckla denna del av lärandet; här har vi en redan etablerad och väl genomtänkt strategi för lärande (med dokumentation, reflektion, mål och ett salutogent förhållningssätt), här finns motiverade elever, digitalt kompetenta och förändringsbenägna pedagoger i stort mått och här finns en "infrastruktur" med ikt- och biblioteksstöd sedan många år tillbaka som skulle borga för ett framgångsrikt och i många avseenden säkert kliv in i morgondagens skola. Flera viktiga och starka incitament för varje skolpolitiker och/eller förvaltningschefer som har tankar kring hur man ska förverkliga uttalade visioner i Lunds kommun. Låt oss pröva, argumenten är många och starka och vinsterna uppenbara! Låt oss försöka nå oanade pedagogiska höjder!
Vi vill, vi kan, vi vågar! Eller....? Nåja, det var bara en tanke som slog mig ....
Säkert finns det många belackare, både nära och mer perifert, bland föräldrar och kollegor i arbetslagen, som ställer sig skeptiska till en dylik satsning, som ställer läroböcker och lärartjänster mot datorer; är det verkligen rimligt att satsa så stort på datorer?
Jo, jag tror det. Inte bara för att förse eleverna med ett vettigt eget verktyg, likt pennan, anteckningsblocket och suddgummit, inte bara för att åstadkomma en undervisning som skapar motivation och kreativitet, för elever och lärare och inte bara för de ökade möjligheterna till interaktivitet, kommunikation och funktionellt lärande för eleverna - nej, främst för möjligheten att hjälpa oss vuxna att tänka-om lärandemässigt; från den allvetande och kunskapsförmedlande läraren bakom katedern som nådigt "ger" kunskapsbitarna till (åtminstone förr) törstande elever, till en coachande och handledande medlärande som bredvid eleven ger råd, ställer frågor och lär tillsammans.
Men visst är frågan relevant. Det är inte bara att sätta datorer i händerna på eleverna, de ingår i ett sammanhang, som en liten, men viktig del, i ett lära-att-lära-perspektiv. Gunnesboskolan är sällsynt väl rustad att utveckla denna del av lärandet; här har vi en redan etablerad och väl genomtänkt strategi för lärande (med dokumentation, reflektion, mål och ett salutogent förhållningssätt), här finns motiverade elever, digitalt kompetenta och förändringsbenägna pedagoger i stort mått och här finns en "infrastruktur" med ikt- och biblioteksstöd sedan många år tillbaka som skulle borga för ett framgångsrikt och i många avseenden säkert kliv in i morgondagens skola. Flera viktiga och starka incitament för varje skolpolitiker och/eller förvaltningschefer som har tankar kring hur man ska förverkliga uttalade visioner i Lunds kommun. Låt oss pröva, argumenten är många och starka och vinsterna uppenbara! Låt oss försöka nå oanade pedagogiska höjder!
Vi vill, vi kan, vi vågar! Eller....? Nåja, det var bara en tanke som slog mig ....
Rönnbär och sidensvansar
Höstlov och tomt på skolan. I rönnarna utanför mitt fönster sveper flockar med sidensvansar mellan trädkronorna. De slår sig ner, längst upp i kronan, och mumsar på de röda bären, i vackra dräkter och med en kaxig punkfrisyr på huvudet. Vintertiden är här (i alla fall skruvade vi tillbaka klockan en timme igår) och dags för många att dra från mörker och kyla. Tänk om man kunde följa med ....
För 5 år sedan, november 2003, var första gruppen NZ-resenärer från Gunnesboskolan, i Auckland under just den här veckan. Där är det just nu tidig vår, med körsbärsträden i full blom, behagliga 15-20 grader i skuggan och alldeles i inledningen av en lång och härlig sommar.
För egen del skulle jag kunna hoppa över åtminstone 4 månader, från nu ....
"Sidensvansen är en utpräglad invasionsfågel, och ungefär vart tionde år kan flockar på tusentals fåglar dra ner över landet. Förr trodde man då att dessa vintrar skulle bli speciellt stränga. Dessa invasionsflockar kommer i huvudsak från norra Ryssland. (---) Under september till oktober börjar flyttningen söderut och är tillgången på bär dåligt i Sverige kan den fortsätta ända ner till de södra delarna av Europa."
Källa: Steve Dahlfors Sveriges Ornitologiska Förening
För egen del skulle jag kunna hoppa över åtminstone 4 månader, från nu ....
"Sidensvansen är en utpräglad invasionsfågel, och ungefär vart tionde år kan flockar på tusentals fåglar dra ner över landet. Förr trodde man då att dessa vintrar skulle bli speciellt stränga. Dessa invasionsflockar kommer i huvudsak från norra Ryssland. (---) Under september till oktober börjar flyttningen söderut och är tillgången på bär dåligt i Sverige kan den fortsätta ända ner till de södra delarna av Europa."
Källa: Steve Dahlfors Sveriges Ornitologiska Förening
Nya anvisningar
Förslag till "Allmänna råd för den individuella utvecklingsplanen med skriftliga omdömen" är här! Ivrigt har vi väntat på denna lilla skrift som ska ge klarhet i hur vi ska hantera våra IUP:er i fortsättningen, nu med tillägget "... med skriftliga omdömen."Vid en hastig genomläsning kan man konstatera att det ser rätt likt ut, att den IUP vi utarbetat tillsammans med portfolion kan hålla också i framtiden. Men några förändringar finns det dock; fr o m 1 juli 2008 har de tidigare utgivna allmänna råden reviderats i enlighet med den förändrade förordningen. Nyheterna innebär att
- den individuella utvecklingsplanen inte enbart ska vara framåtsyftande, utan också innehålla skriftliga omdömen om elevens kunskaper i varje ämne i varje årskurs
- omdömena kan vara betygsliknande
- omdömena kan gälla elevens utveckling i övrigt om rektor så beslutar.
Den individuella utvecklingsplanen är således nu både tillbakablickande och framåtsyftande. Kan vi vid utvecklingssamtalen fortsätta att hantera portfolion och IUP:n på samma sätt som tidigare, med nyordningen att elevens reflektioner och pedagogernas omdömen (innehållet i Fronters elevdokumentation) tillförs IUP:n? Jo, det vill jag mena. Följande står nämligen också ....
"Portfolios, självvärderingar och annan dokumentation ger inte bara läraren underlag för bedömning och planering, utan kan också vara viktiga verktyg för att eleven ska kunna utveckla sin förmåga att förstå hur lärprocessen går till och därigenom ta ett ökande ansvar för det egna lärandet."
Detta stycke i anvisningarna gör mig också lugnare vad gäller vikten av att eleverna själva är med i bedömningen av sitt arbete i skolan (se tidigare inlägg; Skriftliga omdömen).
Läs mer på Skolverkets hemsida! Här finns också möjligheter att komma med synpunkter på förslaget, direkt till Skolverket!
Exempel från verkligheten
I nästa vecka klubbar Stockholms stads utbildningsnämnd en gemensam mall och fasta bedömningsalternativ i detta med att presentera skriftliga omdömen. I årskurserna 1-3 finner vi två variabler - "Ja" eller "Osäkert" om elevens möjligheter att uppnå kunskapsmålen i trean. I årskurserna 4-5 kan lärarna även ta till betyget "I hög grad" och samma sak gäller för årskurserna 6-7 att uppnå målen i årskurs nio.Är det klokt?
Bortsett från att man satt sig över de regleringar som säger att det är rektor på varje enskild skola som avgör om de skriftliga omdömena ska vara betygsliknande eller ej, har man alltså begränsat sig till tre olika betygsnivåer. Tillräckligt? Sannolikt inte!
Åter hamnar vi i det enkelt mätbara, lätt förklarade och tyvärr alltför otillräckliga pedagogiska och envägskommunikativa pedagogiska expertutlåtandet. Det finns en uppenbar risk att vi får en tillbakagång till forna tiders kvartssamtal, med "klara och tydliga besked" hur eleven ligger till, snarare än de mer nyanserade, utvecklande, elevaktiva och självvärderande samtal vi idag håller på att utveckla.
Jag har noterat att porträttet av Jan Björklund, från en artikel i Lärartidningen - där han säger något i stil med: "Skyll inte på mig, det var inte jag som kommunaliserade den svenska skolan" - idag hänger upp-och-ner i lärarrummet! Vet inte vem som gjort varken det ena (hängt upp bilden) eller det andra (vänt den), och det är kanske inte heller så viktigt, frågan är väl snarare vem vi ska skylla på om några år när vi har gått tillbaka till begreppen låg- mellan- och högstadiet, betyg ända ner i småskolan och med talrika kontroller och inspektioner längs hela grundskoletiden... Är det inte just kontrollen vi behöver släppa?
Bästa skolkommun
Så var vi åter landets bästa skolkommun, vad det nu innebär. Politikerna jublar, samma politiker som just nu gör det svårt för vissa av Lunds "suveräna" skolor att hålla näsan över vattenytan. Lite knepigt är det att ta till sig, känna riktig glädje och tillfredsställelse över. Vi har länge haft en hög och jämn kvalitet på våra grunskolor i Lund, det visar dylika undersökningar, även om man man också måste inse att det handlar om rätt mycket mer än vissa givna nyckeltal. Lärarförbundet har sedan 2002 mätt landets skolor utifrån vissa variabler och kommit fram till att Lunds kommun har Sveriges bästa skola (sedan starten alltid bland de främsta). Var gömmer sig eventuella fel, misstolkningar och/eller felkällor? Kanske här, från artikeln i Sydsvenskan idag:"Men uppgifterna som ligger till grund för ranking, är hämtade
från tiden innan den direkta skolpengen infördes i Lund."
från tiden innan den direkta skolpengen infördes i Lund."
Detta dessutom innan effekterna av de besparingar vi tvingats vidta i form av framför allt drastiska personalminskningar, något som kommer att avspeglas i nästa års mätningar, eftersom den här typen av utnämningar mycket grundar sig på dessa nyckeltal, bl a antalet elever per pedagog. Andra variabler kommer det att ta lite längre tid att se verkningar av; andelen friska lärare, betygsresultat i åk 9 och andel elever godkända i alla ämnen i förhållande till SALSA, genomsnittligt meritvärde i åk 9 etc.
Och ändå, måste ni pedagoger få räta på era ryggar, för en kort stund känna er bara duktiga; för det är ni, alla ni fantastiska pedagoger som lägger ner mycket tid och kraft, energi och engagemang på att utveckla varje enskild elev utifrån deras respektive potential. Det är er utmärkelse till stor del, det borde vara ni som jublar, som kammar hem berömmet och får utdelning för era ansträngningar.
Men jag har viss förståelse för om ni inte gör just det ..... men känn i alla fall min uppskattning för ert arbete, den lutar sig inte bara på det enkelt mätbara, den bygger mer på alla dessa mer subtila och svårfångade kompetenser som förmedlas, kommuniceras och tränas och som innebär att vi har ett allt större antal elever som känner sig sedda, trygga och uppskattade, som presterar väldigt goda resultat i sitt kunskapsinhämtande, som visar på social, emotionell och intellektuell kompetens och som tar stort ansvar för sitt lärande; betydligt svårare saker att mäta, men egentligen mycket viktigare att notera.
Lärarförbundets utmärkelse "Bästa skolkommun" berättar en del av sanningen, den mer komplexa och riktigare beskrivningen kommer kanske aldrig att kunna presenteras, för hur mäter man det? Hur mäter man pedagogisk framåtanda, förändringsbenägenhet, insiktsfullhet, förmåga att förmedla kunskaper för livet och mer generaliserande lärdomar för ett framtida samhälle .... exakt, det låter sig inte göras så enkelt, men i sådana sammanhang tror jag att vi är mycket väl rustade. Heja oss! Well done, klapp, klapp på axeln!!
Me - Ron Carter
Det finns sällsynta tillfällen i livet, när man hamnar i situationer som erbjuder både insikt, förståelse och nytt lärande. I helgen hade jag nöjet att återknyta en vänskap, som i sin tur gjorde att jag hamnade i Kristianstad och deras nu 38-åriga jazzfestival, med artister jag aldrig hört talas om, men som fick huden att knottras. Jag talar om den unga danskan, denna charmiga och duktiga jazztjej som heter Sinne Eeg, om den svensk-sydafrikanska gruppen med Hotep Idris Galeta på piano och den fantastiske Kesivan Naidoo på trummor. Vilket driv!Men framför allt menar jag Me - Ron Carter - på kontrabas (hans presentation av bandet var magnfik, "May I present Stephen Scott, piano, Payton Crossley, drums, Rolando Morales-Matos, percussion - and Me") . Med medverkan i 2 500 plattor (jo, du läste rätt!), 71 år på nacken, mångårigt sammarbete med Miles Davis och ett basspel som förfinats i decennier, hade jag en upplevelse som närmast kan beskrivas som religiös. Jag funderar över varför en artist som Ron Carter kan trollbinda en på det sättet. Jag anar erfarenheten, niten och det totala engagemanget i en ganska trång och smal nisch; basspelet. Men produkten blir en finlirare av sällan skådat slag, en musiker som skalat bort allt onödigt tjafs och som renodlat tonerna, klangerna och de så oerhört viktiga mellanrummen. Lyssna medan du läser färdigt ... och lär!
”När de började koppla in alla de där instrumenten, förvrängdes ljudet, vilket är en del av processen. Basljudet jag var ute efter var tillräckligt bra för att inte behöva den sortens hjälp. Jag tyckte soundet var rätt bra, och om jag jobbade mer på det kunde det bli ännu bättre. Att koppla in en apparat som bokstavligt talat skulle skapa distorsion, skulle verka i motsatt riktning mot de möjligheter jag kände att basen hade.”
Allt blir inte bättre med förfinad teknik, konstgjorda ljud och mekaniserad musikkänsla ... ibland är det befriande med det rena, enkla och genialiskt autentiska och sammansatta ljudet av en kontrabas - och bara det. I paradigmskiftenas tidevarv kan det vara värdefullt att ta vara på skeptikerna, de som inte så lätt faller till föga för moderna teknikaliteter, som kan "metabetrakta" tingens ordning och ta ställning för det som är, eller var, för att det har kvaliteter som står över vilken nymodernitet som helst, som håller fast vid gamla beprövade metoder, som ifrågasätter varje mening att göra nytt och som hälsosamt bromsar entrepenörerna.
Kanske är det detta som är meningen med livet; att hitta sin nisch, drunkna i den, utveckla och förfina densamme och uppnå ett tillstånd av att kunna lämna över något till nästkommande generationer i form av handlingar, nya forskningsrön eller upplevelser. Vad kan man som pedgog eller skollledare bidra med?
Det finns många vindpinade medmännikor ute i Sveriges avlånga land, eller i världen vad det beträffar, som vittnar om värdet av att ha någon som tror på en, som kan bekräfta det man gör och som ser vederbörande, ser och förstår. Vi bör vara medvetna om att i rollen som pedagog kan vi vara skillnaden, tungan på vågen eller det som avgör hur en människa ska se på sig själv framöver; med stolthet och självförtroende eller med skam och ett förtryckt jag. Sannolikt är det vi, du och jag, som kan göra den skillnaden. Det är denna subtila skillnad vi ska ha som mål att utveckla; att se varje enskild elev, hans eller hennes behov och komma så nära det optimala stödet vi någonsin kan.
Ron Carter gjorde skillnad för mig i fredags, han är en sådan, han valde en gång väg, höll sig till den och utvecklade och förfinade gamla sätt att uttrycka sig med musik. Resultatet av det åtnjöt jag i fredags. Tack Ron Carter och tack Alexander!
Nåja, det var bara en tanke som slog mig ...
Allt blir inte bättre med förfinad teknik, konstgjorda ljud och mekaniserad musikkänsla ... ibland är det befriande med det rena, enkla och genialiskt autentiska och sammansatta ljudet av en kontrabas - och bara det. I paradigmskiftenas tidevarv kan det vara värdefullt att ta vara på skeptikerna, de som inte så lätt faller till föga för moderna teknikaliteter, som kan "metabetrakta" tingens ordning och ta ställning för det som är, eller var, för att det har kvaliteter som står över vilken nymodernitet som helst, som håller fast vid gamla beprövade metoder, som ifrågasätter varje mening att göra nytt och som hälsosamt bromsar entrepenörerna.
Kanske är det detta som är meningen med livet; att hitta sin nisch, drunkna i den, utveckla och förfina densamme och uppnå ett tillstånd av att kunna lämna över något till nästkommande generationer i form av handlingar, nya forskningsrön eller upplevelser. Vad kan man som pedgog eller skollledare bidra med?
Det finns många vindpinade medmännikor ute i Sveriges avlånga land, eller i världen vad det beträffar, som vittnar om värdet av att ha någon som tror på en, som kan bekräfta det man gör och som ser vederbörande, ser och förstår. Vi bör vara medvetna om att i rollen som pedagog kan vi vara skillnaden, tungan på vågen eller det som avgör hur en människa ska se på sig själv framöver; med stolthet och självförtroende eller med skam och ett förtryckt jag. Sannolikt är det vi, du och jag, som kan göra den skillnaden. Det är denna subtila skillnad vi ska ha som mål att utveckla; att se varje enskild elev, hans eller hennes behov och komma så nära det optimala stödet vi någonsin kan.
Ron Carter gjorde skillnad för mig i fredags, han är en sådan, han valde en gång väg, höll sig till den och utvecklade och förfinade gamla sätt att uttrycka sig med musik. Resultatet av det åtnjöt jag i fredags. Tack Ron Carter och tack Alexander!
Nåja, det var bara en tanke som slog mig ...
Nostalgia
Kanske hör det till åldern, 50+ som man är, men egentligen tror jag att det följer en genom livet, nostalgin; den där melankoliska längtan tillbaka till något man minns med vemod och saknad, kanske handlar det om hemlängtan. Härom månaden berättade jag om nostalgitrippen Dan Hylander och Raj Montana Band (Jan, som också var där på bryggan i Bjärred, köpte dubbel-cd:n och cirkulerar den nu i musikcirkeln) och i veckan var det dags för nästa tripp; Jösses flickor, central i progg-Sverige under sent 70-tal och en långkörare en bra bit in i 80-talet. Det är märkligt hur man kan hänga upp sig på röster, kombinationer av instrument, textrader, ord och uttryck och vassa formuleringar och hur dessa sedan kan framkalla tydliga bilder på näthinnan och ilningar längs ryggraden. I Jösses flickor - återkomsten ställs emancipationen på 30-talet mot densamma på 90-talet; uttrycken olika men viljan till förändring obruten. Det är bra ... och viktigt att tänka på när tankarna om "dagens ungdom" tränger sig på. Engagemanget må vara annorlunda, men sannolikt inte svagare, mer subtilt men troligen egentligen både tydligare och sannare, mindre kompromissvilligt, mer beredd på kamp och med större ansvar för framtiden.
Samtidigt är kanske gamla tiders (och nu pratar jag om 60-70-tals-gamla-tider;D) ideal mindre lättflyktiga, mer lojala med sin tid. Ränderna går aldrig ur heter det ju, kändes tydligt igårkväll i Hipp´s magnifika teatersalonger
För övrigt tyckte jag att föreställningen var ungefär en timme för lång, musikdelen i underkant men storyn och sammanflätningen av dåtid och nutid inte alls oäven. Första delen i långsammaste laget, andra delen först en injektion, men i senare halvan segt. Kollade in Youtube senare på kvällen, sökte Jösses men hittade sådana godbitar som Nationalteatern, Tältprojektet och diverse andra proggressiva gulkorn; här ett som får avsluta inlägget, för visst platsar Magnus, Brasse och Eva med Fem myror är fler än fyra elefanter i nostalgirevyn! Trevlig helg!
Att bemöta språk
Ämnet för gårdagen, studiedag för lärarna på Gunnesboskolan och med Anna Flyman Mattsson på besök, var språkutveckling, särskilt för de elever som har ett annat modersmål än svenska. Hur organiserar och ordnar vi på bästa sätt för dessa elever? Vilka särskilda behov är det vi alla kan hjälpa till att bemöta i klassrummet? Hur gör vi i klassrummet för att underlätta för elever med svenska som andraspråk?
Vi är alla språkutvecklare och svensklärare! Vilket skolämne finns, som inte använder språket? Exakt, finns inte. Vi har alla ett ansvar för att varje enskild elev har rätt språkliga utmaningar, får rätt hjälp och utvecklar sitt språk.
De flesta av oss har säkert inga problem med att se vikten av att ha ett fungerande modersmål, som förutsättning och drivkraft för att utveckla ytterligare språkkompetenser, men känner kanske också en hel del tveksamheter kring den modersmåls-undervisning som idag bedrivs och vad den kan ge.
Anna påtalade de faktorer som har betydelse för modersmålet utvecklande; främst "inputen", dvs mängden språk man är utsatt för. I det avseendet är det ingen som kan konkurrera med elevens familj, föräldrar, brödrar och systrar. Kanske är det här vi borde sätta in stöten, att påverka i första hand föräldrar, medvetandegöra dem om språkets betydelse; vikten av att prata med sina barn (på modersmålet) om vad som händer, lärs och arbetas med i skolan och/eller med det som berör barnen i utanför-skolan-världen. Därmed inte uteslutet att ha en väl fungerande modersmålsundervisning i skolan, för att förklara och tydliggöra de grammatiska och tal- och skriftspråkliga konstruktioner som behöver ett mer strukturerat lärande, det formella lärandet i språkundervisningen, som Anna uttryckte det. Det kan jag köpa, men vill ändå hävda synpunkten med styrkan i föräldrarnas medverkan. Det hade gjort stor skillnad, tror jag, med en betydligt mer medveten föräldrageneration av familjer med annan etnisk bakgrund än den svenska, som mer systematiskt fick igång en konversation på modersmålet på hemmaplan, oavsett om barnen svarade på svenska eller på modersmålet och oavsett om man friskt blandade språken.
"Inputen" är helt avgörande, det lärde vi oss igår, modersmålsundervisningen står för strukturen och tillrättaläggandet av de språkligt grammatiska delarna och vi övriga pedagoger måste stå för tron på möjligheterna och det positiva med mångfalden; se tillfällena till lärande med mångkulturella förtecken och försöka se bort från hindren av organisatoriska "fälleben" och ekonomiska svångremmar.
Kan vi möta våra elever med annan etnisk bakgrund än den svenska, med respekt och ett mer jämlikt förhållningssätt, kanske då och då fråga efter det främmande modersmålets ord och uttryck (och kanske tillåta sig att göra bort sig med lustiga uttal och felsägningar;D) i sammanhang som inte exkluderar, men integreras i den vardagliga undervisningen .... Ja, då tror jag att vi skulle vara en bit på vägen till ett mångkulturellt klassrum.Vi måste helt enkelt tro på möjligheterna, precis som Anna sa ... kanske är receptet så enkelt som att intala sig, på vägen mellan klassrummet och personalrummet, i mötet med eleverna, att säga till sig själv; Där går en svensk, och där en till och en till... oavsett utseende, språk eller sätt att vara, för att själv ställa om och se bortom etnisk tillhörighet, på samma sätt som man i USA ser på sina invånare som asian-americans, afro-americans etc.
Mer att bita i hittar vi på Skolverkets hemsida, med lite av föräldrautbildning, på föräldrarnas modersmål, hela 17 olika; ta en titt på Skolverkets hemsida!
... eller varför inte Språket lyfter, också på Skolverkets hemsida; en outsinlig källa att ösa ur!
Favorit i repris
Favorit i repris, på onsdag kl 2000, Kunskapskanalen - Plötsligt i Vinslöv! Vill man så kan man och då ska man! Plötsligt blev veckan roligare ....Kunskap och vetande
Barn till mödrar som ätit mycket fisk, blir smartare! Hjärnan är beroende av rätt slags fett, omega-3-fett. Med rätt fett lär man sig tala fortare, lär sig bättre, koncentrerar sig bättre, har mindre risk att drabbas av nervrelaterade sjukdomar (typ depression) och får mindre problem i framtiden.Synd att man är fiskallergiker och aldrig ätit fisk, men tur att omega-3 också finns i andra födoämnen; linfrö, ägg och inälvsmat! Inälvsmat ... nej, fria piller med omega-3, koncentrerat; för fiskallergiker, en ren rättvisesak tycker jag!!
Fotnot: Omega 3 anses bland annat:
- motverka hjärt- och kärlsjukdomar
- vara bra för blodcirkulationen
- kunna förebygga tidiga stadier av Alzheimer
- förbättra hjärnans kapacitet
- förbättra läs- och skrivförståelse och hjälpa barn med dyslexi
- förbättra koncentrationsförmågan och hjälpa barn med ADHD
- öka mängden serotonin i hjärnan och därmed lindra depressioner
- bekämpa inflammationer i hjärnans celler och blodkärl
- öka fettnedbrytningen och göra därmed göra det lättare att gå ned i vikt
- hålla ögat friskt
- ge lyster åt huden
