LedarBloggen

Ämnet för gårdagen, studiedag för lärarna på Gunnesboskolan och med Anna Flyman Mattsson på besök,  var språkutveckling, särskilt för de elever som har ett annat modersmål än svenska. Hur organiserar och ordnar vi på bästa sätt för dessa elever? Vilka särskilda behov är det vi alla kan hjälpa till att bemöta i klassrummet? Hur gör vi i klassrummet för att underlätta för elever med svenska som andraspråk?

Vi är alla språkutvecklare och svensklärare! Vilket skolämne finns, som inte använder språket? Exakt, finns inte. Vi har alla ett ansvar för att varje enskild elev har rätt språkliga utmaningar, får rätt hjälp och utvecklar sitt språk.

De flesta av oss har säkert inga problem med att se vikten av att ha ett fungerande modersmål, som förutsättning och drivkraft för att utveckla ytterligare språkkompetenser, men känner kanske också en hel del tveksamheter kring den modersmåls-undervisning som idag bedrivs och vad den kan ge.

Anna påtalade de faktorer som har betydelse för modersmålet utvecklande; främst "inputen", dvs mängden språk man är utsatt för. I det avseendet är det ingen som kan konkurrera med elevens familj, föräldrar, brödrar och systrar. Kanske är det här vi borde sätta in stöten, att påverka i första hand föräldrar, medvetandegöra dem om språkets betydelse; vikten av att prata med sina barn (på modersmålet) om vad som händer, lärs och arbetas med i skolan och/eller med det som berör barnen i utanför-skolan-världen. Därmed inte uteslutet att ha en väl fungerande modersmålsundervisning i skolan, för att förklara och tydliggöra de grammatiska och tal- och skriftspråkliga konstruktioner som behöver ett mer strukturerat lärande, det formella lärandet i språkundervisningen, som Anna uttryckte det. Det kan jag köpa, men vill ändå hävda synpunkten med styrkan i föräldrarnas medverkan. Det hade gjort stor skillnad, tror jag, med en betydligt mer medveten föräldrageneration av familjer med annan etnisk bakgrund än den svenska, som mer systematiskt fick igång en konversation på modersmålet på hemmaplan, oavsett om barnen svarade på svenska eller på modersmålet och oavsett om man friskt blandade språken.

"Inputen" är helt avgörande, det lärde vi oss igår, modersmålsundervisningen står för strukturen och tillrättaläggandet av de språkligt grammatiska delarna och vi övriga pedagoger måste stå för tron på möjligheterna och det positiva med mångfalden; se tillfällena till lärande med mångkulturella förtecken och försöka se bort från hindren av organisatoriska "fälleben" och ekonomiska svångremmar.

Kan vi möta våra elever med annan etnisk bakgrund än den svenska, med respekt och ett mer jämlikt förhållningssätt, kanske då och då fråga efter det främmande modersmålets ord och uttryck (och kanske tillåta sig att göra bort sig med lustiga uttal och felsägningar;D) i sammanhang som inte exkluderar, men integreras i den vardagliga undervisningen .... Ja, då tror jag att vi skulle vara en bit på vägen till ett mångkulturellt klassrum.Vi måste helt enkelt tro på möjligheterna, precis som Anna sa ... kanske är receptet så enkelt som att intala sig, på vägen mellan klassrummet och personalrummet, i mötet med eleverna, att säga till sig själv; Där går en svensk, och där en till och en till... oavsett utseende, språk eller sätt att vara, för att själv ställa om och se bortom etnisk tillhörighet, på samma sätt som man i USA ser på sina invånare som asian-americans, afro-americans etc.

Mer att bita i hittar vi på Skolverkets hemsida, med lite av föräldrautbildning, på föräldrarnas modersmål, hela 17 olika; ta en titt på Skolverkets hemsida!

... eller varför inte Språket lyfter, också på Skolverkets hemsida; en outsinlig källa att ösa ur!