LedarBloggen

Fortbildningen med PIM är spännande, oavsett var man är i processen av att ta kommandot över de digitala verktygen. Min bild, så här långt, är att det tagits emot på ett övervägande positivt sätt bland personalen, även om det också uttryckts en del frustration över att man inte fått det att fungera. Jag har full förståelse för att det av en del kan uppfattas som svårt och närmast omöjligt att fullfölja. Jag tycker själv, trots flera år av erfarenhet med hemsidesbygge, digital bildhantering och t o m filmskapande, att det finns väldigt mycket man måste hålla koll på. Trösten i all denna frustration är att det faktiskt lossnar ganska snabbt, man brukar kunna hantverket ,helt utan svårigheter, efter att man gjort det en gång eller två.



Jag har haft nöjet att hjälpa en och annan medarbetare i framställandet av PIM-uppgifter, en del har jag lyckats lotsa vidare, andra med inte fullt lika lyckade resultat, och det har varje gång också betytt att jag själv fått tillfälle att lära mig något nytt. Jag fungerar mycket efter devisen; "jag lär mig när jag behöver det" och "det jag inte måste komma ihåg, det glömmer jag snabbt". Därför kan det dröja när jag ska hjälpa någon med PIM (ursäkta dröjesmålet), eftersom jag måste "lista ut det" igen, det var ju så länge sedan jag gjorde det.

I PIM-uppgift 3 fick vi skolledare i uppgift att göra en film/presentation med bilder och två olika ljudfiler, en musikfil och en berättarröstfil (likt den i vanliga PIM). Det hade jag aldrig gjort förut. Rent tekniskt gav det mig en del huvudbry, innan jag kom på hur jag skulle hantera det, men mest var det uppgiftens innehåll som tog tid. Vi skulle nämligen presentera våra respektive skolors visioner. Jag hade hört om begränsningarna i form av 12 Mb och vet att jag har en tendens att göra lite för mycket. Så blev det så klart också den här gången. Jag fick banta ner det rätt rejält, så mycket att jag är rädd att en del av visionen inte kom med. I vilket fall, det mesta är där, filen blev inte större än 8 Mb och bevisen för min PIM-kompetens finns i säkert förvar (men inte riktigt godkänt än;) i min professionsportfolio (var annars?).

Ta en titt på visionen!

Inlägget kan ses som en liten påminnelse till alla er medarbetare Gunnesboskolan som ännu inte börjat fundera på sista uppgiften, gör det! Snart! Ungefär 14 dagar innan seminarierna kör igång, senare delen av april, bör ni ha skickat in era uppgifter. Se det mindre som en press att prestera, mer som ett stimulerande lärande, något du kan ha mycket nytta av i så väl din undervisning som i ditt privata liv. Väldigt mycket av "familjefotoalbumet" kommer i framtiden att vara digitalt och internetbaserat.

Ta en titt i mina fotoalbum!

PIM-uppgift 4 för skolledare handlar om Planera och Lärresurser; jag ser fram emot att få sätta tänderna i Excel, ett program jag hittills skytt som pesten, för att jag upplevt det som så ohanterbart och obegripligt. Nytt lärande, livslångt lärande. Tänk om vi lyckas med att få alla medarbetare att erövra 3 stjärnor i PIM! Vilken kompetenshöjning!! Med vilja, uthållighet och rätt handledning ska vi nå dit. Var inte rädd att fråga om du kör fast. I alla fall jag, har inga som helst spärrar vad gäller dumma frågor, jag har ställt dem själv och gör det ibland fortfarande, fråga Jonas.

Om två år, när PIM Lund är klart, ska Gunnesboskolan så klart inte bara framstå som den "första skolan" utan också som den som har flest medarbetare i nivå 3, minst. Det är ju tillåtet att gå vidare och erhålla stjärna 4 och 5 också. Vem antar utmaningen!?

Nåja, det var bara en tanke som slog mig .....

I morse vaknade jag till koltrastens sång i trädgården! Tidigt på morgonen, tidigt på året. För tidigt? Kanske, men i alla fall ett tecken! I det korta perspektivet, härligt! I ett längre perspektiv ... nej, det tänker jag inte på just nu. Jag tillåter mig att bara njuta!

Läste MacWorld på nätet i kväll om den typiske Macanvändaren och hur han/hon ofta fungerar (typiskt värdelöst och ganska ovetenskapligt vetande, eller hur? Men lite kul...). Macanvändare kan oftare sägas:

• vara perfektionister
• använda bärbara datorer
• bleka sina tänder
• äga combibil
• betala för nedladdad musik
• dricka "kaffe" på Starbucks
• bry sig om "gröna" produkter och miljön
• äga hybridbilar
• köpa fem par gympadojor om året

5 av 9 kan jag i alla fall ställa upp på; en svag dragning åt perfektionisthållet, bärbar dator, javisst, combi, självklart, visst betalar jag för min nedladdade musik och visst bryr jag mig om "gröna" produkter och miljön; både handlar miljömärkt så ofta jag kan, sopsorterar och komposterar mitt matavfall.

Övriga punkter ligger inte långt bort (undantaget Starbucks); kaffe dricker jag gärna hemma och på skolan, mer sällan på coffeebars, hybridbilarna har än så länge varit för fula och gympadojor köper jag möjligen två par om året. Är man vad man konsumerar? "Hey, I´m a Mac .....I think different." Get a Mac!

Nörd? Vem? Jag? Nåja, det var bara en tanke som slog mig .....

Klass 9A Johannesskolan Malmö... och, vad tycker vi? Kan man göra så? Bara byta ut ordinarie lärare, ersätta dem med erkänt meriterade lärare från olika delar av Sverige? Och med det höja kvalitetsnivån från "en av Sveriges sämsta klasser" till "en av Sveriges bästa klasser"? Jag är "schkeptischk" .... dvs mycket tveksam.

Med erfarenhet av svensk skola sedan mer än 30 år är det inte svårt att avfärda trovärdigheten i detta projek; skolan är mer komplex än så! Populistiskt, lättköpt och inte alls trovärdigt i många stycken ... men, som i alla fall då man försöker visa på generella mönster, system och förhållningssätt kan man i programmet, utan djupare analys, urskilja ett klart gemensamt sätt att bemöta eleverna som de individer de är; med egna tankar, funderingar och drömmar, som måste bemötas med intresse, nyfikna frågor och engagemang. Som jag ser det, var det just detta "superlärarna" gjorde, de började med att försöka möta varje enskild individ, bygga relationer och "lära känna" varje elev.

Alla som arbetar inom skolan vet vad som spelar roll i elevers lärande; social situation, hemförhållanden, kompisskap och relationer med omgivningen såväl som skolors policy, allmänna stämning och förhållningssätt till lärande, elever och hur man definierar, och därmed bygger sin verksamhet utifrån, vad kunskap är. Mängder av olika faktorer, som spelar stor roll för vilken inställning eleverna väljer eller "pallar", för att över huvud taget ta lärandet på allvar.

Engagemang (engagement) är således ordet... att visa genuint intresse för vad som döljer sig bakom varje enskild individ och elev; alltifrån musik, fritidsintressen, för eleverna angelägna tv-program, specialintressen etc. Saker att bygga vidare på, knyta an till och ha som språngbräda för att i andra sammanhang nå motivationen och drivkraften att vilja mer, lära mer och utveckla sina förmågor i bästa tänkbara riktning. Uthållighet (persistence) är ett annat nyckelord; det fanns flera exempel på situationer då pedagogerna inte gav sig, framhärdade och väntade ut svar, kommentarer och tänkta lösningar från eleverna. Ett tydligt tecken, för eleven, på att läraren tror eleven om att kunna något, svara eller lösa problemet.

Den tredje saken jag noterade handlar om humor (humour), ett lättsamt, men fortfarande respektfullt och förtroendefullt förhållningssätt gentemot varandra. Detta svåra att balansera mellan stunder av lattjo-lajban och stunder av seriositet med eleverna. Professionalitet.


Känner jag igen det från Auckland New Zealand? Buchlands Beach Intermediate? Ian Fox ... och andra. Absolut!

Jag skulle kunna lägga till ett antal viktiga nyckelord som jag tyckte mig kunna ana i programmet om 9A på Johannesskolan i Malmö; lyhördhet - struktur - fasthet - gedigna kunskaper ... Jag tänker följa klassen i deras process mot bättre vetande och högre betyg. Betraktar det, trots alla betänkligheter, som intressant och värt att reflektera kring. Lite kittlande är det att tänka tanken, vad själva situationen med Sveriges Television på plats betyder. Läste någonstans att ungarna i klassen redan tryckt upp tröjor med texten "Känd från TV" på bröstet. Bara det en merit och morot (motivation) för att anstränga sig lite extra, eller hur?

PS. Var det någon som noterade att biträdande rektor var en f d lärandestuderande på Gunnesboskolan? 8-9 år sedan, handledare Maud och undertecknad ... Lycka till Håkan!

Nej, inte om jag får bestämma (och jag är ju i alla fall rektor;D), men möjligen får vi räkna med lite längre tid för att uppnå dem. Kanske måste vi ställa in oss på en tillfällig svacka, en haka-svacka! Eller så går vi på offensiven ....

Hur som helst, i morgon tisdag, har den nya ledningsgruppen på Gunnesbo/Nöbbelöv skolområde sitt första möte. Det första i en lång rad som inledningsvis kommer att handla mycket om ekonomi, resurser och kanske sänkta ambitionsnivåer. När det gäller ekonomi och resurser är det ett ovedersägligt faktum att vi måste skära ner kostnaderna i vår verksamhet med motsvarande 10 tjänster (mest i stan) inom de två skolorna på skolområdet. Dessutom har vi, på Gunnesboskolan, ett underskott från 2007 att dras med, som ska betalas tillbaka. Ju tidigare desto bättre.... Har vi varit för ambitiösa? Jag tror det inte, bara väldigt måna om att skapa en verksamhet som är bästa tänkbara för våra elever.

Det är inte helt lätt att förstå varken hur man ska räkna eller hur det ska gå till att spara in allt det som förannonserats, inte heller att få en budget i balans utan att det får allvarliga konsekvenser för kvaliteten i verksamheten. Här gäller det att tänka i helt nya banor.... Outside the box! Det krävs med största sannolikhet ett "tänk" utöver det vanliga, att vi kanske ska ställa oss andra slags frågor och fundera bortom traditionell klassrums- eller specialundervisning. Kanske stämmer det att krislägen bidrar till de riktigt kreativa lösningarna!

Att skära kostnader i verksamheten handlar i första hand om tjänster, resterande sparobjekt i form av materiel, läromedel eller annat gör mindre skillnad. Och det kan inte handla om nedskärningar bara i någon enstaka personalkategori, det måste övervägas och ifrågasättas i allt; bland ledare, lärare, fritidpedagoger, förskollärare och servicepersonal. En svår och inte särskilt trevlig arbetsuppgift.

Det börjar sjunka in, detta att jag snart är i en situation utan både den rektorserfarenhet för de senare årskurserna och den administrativa hjälp som sträckt sig långt utöver det man kan begära. Om jag ska vara riktigt ärlig, känns det lite skakigt. Det så vanliga uttrycket "det är en skolledarfråga" kommer i fortsättningen att gälla i första hand mig. För mig att lösa. Rätt mycket mer att sätta sig in i vad gäller t ex tjänstefördelning och tillsättning, ekonomi och skoljuridik. Man blir lite av sista utposten, den som ska ha svaren och fixa allt.

Jag hoppas emellertid att den nya ledningsgruppen under de följande veckorna ska konstituera sig som ett starkt team, med ambitioner att skapa ett lag där alla tar ansvar för helheten, leder tillsammans snarare än parallellt och var och en på sitt håll. Jag vet vad jag vill ha för ett slags ledarskap och jag hoppas att övriga i ledningsgruppen också vill verka för fördelarna av den omorganisation som genomförts; ekonomisk bärighet, flexibilitet, gemensamt ansvar och gemensamma mål och att vi kan fortsätta att utveckla Gunnesboskolan och Hubertusgården, och omgivande förskolor, till ett väl fungerande lära-att-lära/portfolio-skolområde.

Vi är nog rätt många som under våren måste få tid att vänja oss vid en delvis ny situation. Men som farfar skulle uttrycka det: De e min själ ente gjort i en hannavänning!