Björklund igen
Vi har börjat att vänja oss vid Jan Björklunds utspel i skolpolitiska frågor. Ofta hänger dessa planerade förändringar ihop med hårdare tag, mer kontroll och en återgång till gamla kunskapsideal och enligt mitt sätt att se det, med helt fel utgångspunkter. DN skriver:
"Redan om två år kan skolkare hämtas av polis
"Redan om två år kan skolkare hämtas av polis
Utbildningsminister Jan Björklund (fp) vill skärpa skollagen. Det säger han efter lördagens artikel på DN Debatt där Stockholms skolborgarråd Lotta Edholm (fp) och socialborgarrådet Ulf Kristersson (m) krävde hårdare tag mot skolk. Deras förslag om tvångshämtning av skolkare välkomnades av Jan Björklund."
Vore det inte bättre att försöka förändra skolan så att den blev så attraktiv för eleverna att skolk inte ens skulle föresväva dem? Erbjuda kunskaper som de direkt känner att de vill lära sig, som har relevans och hög angelägenhetsgrad, en skola som är spännande, rolig och intressant och som lär och fostrar elever för dagens och morgondagens samhälle.
Icke desto mindre finns det också stunder då Björklund påtalar saker som jag absolut håller med om. Lite längre ner i artikeln kan man läsa följande:
"Under 2008 kommer Björklund att lägga fram ett förslag till en förändring av skollagen. Vid årsskiftet 2009-2010 skulle lagen kunna träda i kraft.
Regeringen kommer också under våren 2008 att på initiativ av Björklund tillsätta en utredare som ska titta på hur samarbetet mellan socialtjänst och skola fungerar.
- Finns det lagar och regler som försvårar samarbetet? Till exempel så har skola och socialtjänst olika sekretessregler som hindrar en öppen dialog dem emellan. Det gör att ingen får en helhetsbild, säger Jan Björklund."
Här har jag själv i mer än ett sammanhang, i rollen som skolledare, förundrats och känt frustration över den bristfälliga, tröga, för att inte säga obefintliga kommunikation som ofta förekommer i arbetet kring elever med behov av stöd, både från socialtjänst och skola. Här tror jag att det finns utrymme för en justering i våra lagar så att vi får en rimlig chans att hjälpa tillsammans, att se elevens hela situation. Det ena, hemsituation och fritid, påverkar i väldigt hög grad det det andra, det som sker i skolan, i lärandet.
Härvidlag håller jag med vår utbildningsminister, och det är minsann inte varje dag!
Kommentarer
Trackback