LedarBloggen

Läste i gårdagens blad (SDS) ett inlägg av Anders Mildner angående vad som skrivs i kommentarsfälten på diverse tidningar, i synnerhet nu efter dåden i Norge. De har länge varit ett slags slasktratt för vem som helst, utan nämnvärd reglering, att oemotsagd uttrycka vilka åsikter som helst. Mildner funderar över varför det blivit så och vad man skulle kunna göra åt det. Han menar att journalistkåren får ta på sig mycket av ansvaret, eftersom de lämnat kommentarfälten utan vidare tillsyn och framför allt utan motstånd. I detta fria spelrum har främlingsfientligheten brett ut sig och det hat man uttryckt har normaliserats. 

Tror Mildner har helt rätt, och kanske är det överförbart på den problematik vi då och då upplever i skolan i form av kränkningar på t ex Facebook. På samma sätt som vi vuxna är med i klassrummet, i korridorerna och på skolgården, för att reagera och mota varje tendens till kränkningar och fult språk, borde vi kanske på något sätt vara med på nätet och reagera, tillrättavisa och vägleda. Jag skriver "kanske" eftersom det inte är självklart att ungdomarna skulle acceptera vuxnas närvaro och stanna kvar, utan snabbt dra till andra ff-platser, vilket är lätt att förstå. 

Men involverade kan vi vara ändå, tror jag, genom att vi pedagoger i skolan och föräldrar runt köksbordet, pratar om vad som sker på nätet, ger barn och ungdomar referensramar kring vad som är ok att skriva, eller tåla för den delen, samt vem de ska gå till för att undvika eller komma ur besvärliga situationer på Facebook och andra communities. Viktigt att vi håller samtalet igång; använder typexempel, startar diskussionsgrupper, har värderingsövningar specifikt på området chatt och Facebookkonversationer etc.

På samma sätt som tidningar och andra medier har moderatorer för sina kommentarfält, har ju också Facebook personal som övervakar vad som skrivs och läggs ut i form av bilder, länkar etc. Kanske kunde man utöka dessa moderatorers befogenheter, ge dem möjlighet att kontakta, tillrättavisa, och om det inte hjälper, avstänga användare som upprepade gånger kränker andra med fult språk, sprider elaksinnade rykten och/eller annat baktaleri av varandra. 

Hur som helst kräver det ett annat slags närvaro av oss vuxna, också på nätet, hur det nu kan se ut. För som Mildners liknelse med en obemannad fritidsgård - vi skulle inte, likt ungdomarna i Goldings Flugornas herre, lämna våra elever utan tillsyn i klassrummen, dag efter dag, vecka ut och vecka in, om vi inte var tvungna till det. Barn och ungdomar behöver mer stöd än så, för att utveckla empati, förståelse för varandra och vad som är rätt och fel.

Så, in i debatten och samtalet, lärare och föräldrar - luska lite kring köksbordet, försök få en bild av nivåerna på snacket, vad som avhandlas - ställ frågor, visa intresse, ifrågasätt .....