LedarBloggen

I en mängd forskningsrapporter, varav de flesta samlade i John Hatties metastudie (50000 studier och 80 miljoner elever) Visible learning, gällande framgångsrika faktorer för lärande, konstateras det att läraren/pedagogen är den avgjort viktigaste faktorn för att elever lyckas i sitt lärande. Den enskilde läraren har en avgörande betydelse för elevers prestationer. Hattie har sammanfattat vad en duktig lärare/pedagog gör för att eleven ska bli framgångsrik i sitt lärande:

"Man bör dock inte förvänta sig att ökad feedback i sig stärker elevresultaten, säger Hattie. Det centrala är att läraren genom elevernas feedback efter hand får en förändrad uppfattning om vad det innebär att vara lärare. Elevernas återkoppling till läraren om vad de inte förstår och förstår, är i längden viktigare än lärarens feedback till eleverna." Skolverkets PM 2010-01-11 om John Hattie

I en intervju i Utbildningsradions regi ger Peter Gärdenfors, kognitionsforskare i Lund, sina synpunkter på lärande i samband med utgivningen av sin bok Lusten att förstå. Han uppmärksammar här begreppen formellt och informellt lärande; hur kan vi ta tillvara människans naturliga nyfikenhet i det formella lärandet (läs:skolan)? Hur kan tanke, känsla och lärande samspela? Rent konkret förordar Gärdenfors mer "visa och berätta" i skolan, vilket antyder mer av "modellande", gör efter mig, imitera (Vygotskij) och mer av traditionellt berättande, mer av faktakunskaper i ett skönlitterärt sammanhang.

Vi behöver, menar Gärdenfors, hitta elevernas inre motivation, deras genuina intresse och nyfikenhet. Hur skapa denna inre motivation då? Tre enkla råd:

• låt eleverna få större kontroll över sitt lärande
• skapa mer tillfällen för eleverna att reflektera över sitt lärande
• inför successivt mer av digitala lärresurser

Hur klart som helst, eller hur?

Lyssna på Peter Gärdenfors i intervju kring det lustfyllda och informella lärandet!

Det är som balsam för en sargad pedagogsjäl att läsa Liedmans välformulerade och pulveriserande argumentation mot Björklunds nya skolideologi. Här får hela Skolraset-sällskapet sig en ordentlig känga, allt ifrån det fria skolvalet, Kunskapsrörelsen och DN Debatt till superpedagogerna i Klass 9A i Malmö. Buss på dem alla, Liedman!

"Den skola som nu håller på att ta form kommer att misslyckas. Den grundläggande åsikten är att kunskap först och främst ska utsättas för prov och betygsättas, vilket gör att faktakunskaper, som snabbt och lätt kan kontrolleras, hamnar i fokus. I en tid när fakta är lätta att komma åt på internet är den inriktningen föråldrad. Skolan borde istället lägga tyngdpunkten vid förståelse, överblick och kritisk sans. I framtidens skola måste betyg utfärdas sparsamt och enbart som mått på mänsklig mognad och djupare insikt."

Så sant som det är sagt .... återgår till läsfåtöljen, forskningsmetodiken får vänta ;-)

Vissa veckor är mer konstruktivistiska....

... som t ex förra veckan med temaarbetet kring likabehandlingsplanen. I vårt systematiska likabehandlingsarbete, utöver det dagliga etiska modellandet, lyfter vi också då och då de dokument som reglerar denna systematik, mer i förebyggande syfte. Med väldigt få undantag har vi ett mycket tillåtande, tolerant och vänligt samtalsklimat mellan elever på skolan, en situation delvis beroende på att vi uppmärksammar mindre lämpligt beteende och språk och ständigt försöker motverka detta.   

I veckan som gått har eleverna arbetat med innehållet i skolans likabehandlingsplan; läst planen, reflekterat över innehållet och gestaltat detta med olika konstnärliga uttrycksmedel (bild, musik, drama, film etc). Vi kunde vidga textbegreppet, variera redovisningsformerna och utmana elevernas kreativitet. Det är detta som karaktäriserar begreppet konstruktivism; elevernas delaktighet, ansvar, initiativ och målmedvetenhet. Eleverna tillåts att själva konstruera och dela med sig av kunskapen. Det innebär ett ökat fokus på eleven och att undervisningen bygger på ett stödjande och underlättande av elevens eget lärande. Det innebär inte att läraren, som en viss minister tycks tro, fullständigt träder tillbaka och överlämnar allt ansvar till eleverna. Men det innebär att pedagogen släpper en del av kontrollen och tillåter eleverna att själva ta initiativ, att man ser till elevens individuella förutsättningar och anpassar undervisningen till eleven att själv finna sina naturliga sätt att lära och uttrycka sig.  

Det var i alla fall med stolthet jag tog del av alla elevarbeten under fredagen. För er som inte hade den möjligheten har vi publicerat allt på följande länk; Välkommen till Gunnesboskolan Tema likabehandling.

Smolk i glädjebägaren är emellertid att det samma vecka uppmärksammas att en elevgrupp kränkt varandra på Facebook, visserligen på fritiden, men kanske med skolans verktyg. (I den tråkigheten döljer sig dock en positiv faktor, nämligen att det var äldre elever i årskurs 9 som reagerade på den kränkande Facebookdialogen.) Genast träder ett omfattande arbete igång, praktisk tillämpning för pedagoger, att reagera, synliggöra och medvetandegöra inblandade elever och deras föräldrar, allt i syfte att minimera detta i framtiden och att lära våra ungdomar hur man umgås på nätet såväl som IRL. I skolan är vi dock vana vid att kastas mellan något man närmast kan likna vid eufori och genuin förundran över elevers förmågor å ena sidan och besvikelse och olika grad av hopplöshet å andra, men så är det; lite av ett sisyfosarbete ... och ändå inte. Tror att vårt trägna och systematiska arbete gör stor skillnad.

Tack till alla kreativa elever och pedagoger, för ett väl genomfört temaarbete och ett lysande resultat. Vår likabehandlingsplan kommer härmed att bli flera snäpp vassare! På en hemsida nära dig, snart ;-)

I den enkla metaforen om backpackers vs charterturister anger Fridaskolorna sin vision om en skola med "ansvarstagande, kreativa och skapande individer, med en omvärldsuppfattning som gör att de i framtiden kan delta i de demokratiska processerna i vårt samhälle". Man konstaterar att grunden för en god lärandemiljö är social trygghet och respekt för sina medmänniskor, klasskamrater och pedagoger och i detta finner man också elevernas lust att lära och självkänsla. Man har ambitionen att ha ett gemensamt och salutogent förhållningssätt till elever, kunskap och lärande. Det känns igen, och är också en av anledningarna till varför vi åkte.

Det är detta jag minns starkast, den behagliga miljön och det tillåtande klimatet. Denna målmedvetna strategi att ordna trygga och kreativa lärandemiljöer är avundsvärd och kanske något för oss att ta efter och utveckla. Inte så att vi inte känner igen oss; vi har också mycket trevliga, socialt kompetenta och kreativa elever i vår skola, en fantastisk personalgrupp och det salutogena förhållningssättet är fortfarande en av våra grundpelare. Men kanske är det så att vi måste påminnas, reflektera kring och arbeta med begreppen kontinuerligt och mer systematiskt. Vad innebär det att ha ett salutogent förhållningssätt? Hur visar sig detta i skolvardagen? Hur bemöter vi eleverna, organiserar vi undervisningen, inbjuder vi till elevmedverkan ... etc? Hur ser vi på oss själva; i vilken mån är vi fortfarande kontrollanterna, de allvetande vuxna och från-ovan-betraktande kunskapsspridarna och i vilket mått är vi de mogna, medvetna, coachande och mer samarbetsfokuserade mentorer som den konstruktivistiska skolan kräver? Ser vi våra elever som några som ska dompteras och anpassa sig till ett system, en ordning eller mönster som vi vuxna bestämt eller släpper vi in eleverna att skapa sina egna lärandesituationer, och sitt eget lärande, i samspel med oss vuxna?

Jag är övertygad om att vi är på god väg mot detta sistnämnda. Egentligen en förutsättning för att nå den inre motivation hos eleverna som är essentiell för ett lärande överhuvud taget. 

Delaktigheten är ett annat nyckelbegrepp som jag tydligt fångade upp. Här verkar alla parter delaktiga i skolan, allt i från pedagoger och ledning, till elever och elevers föräldrar, servicepersonal och matbespisningspersonal, enligt konceptet alla ska vara med och skapa och alla har ett pedagogiskt ansvar för alla elever.

Den tredje och kanske viktigaste erfarenheten från Frida är hur man försöker ta tillvara elevers kreativitet. Hur man försöker utveckla upptäckarlusten, variera rummen för lärande ("ibland regnar det klassrummet") och göra eleverna beredda för oförutsedda händelser och ständigt nya problem att lösa.   

Det går emellertid inte att bortse från att detta är en icke-kommunal skola, som tills nu haft rätt annorlunda och olika regler och förutsättningar än vi i den kommunala skolan. Möjligheten att bygga personalgruppen från grunden är få kommunala rektorer förunnat, att löna enligt tariffsystem (lika lön till alla) och att ha totalkontroll (aktiebolag) på ekonomin är bara några exempel. Men visst finns det i mångt och mycket samma förutsättningar och möjligheter att göra på samma sätt i vilken kommunal skola som helst.

Laddar ordentligt för genmäle här på bloggen, men hinner läsa Skola och Samhälle (S.O.S) innan jag kommer igång - och inser genast att jag inte behöver skriva, mitt inlägg finns redan där. Skulle inte kunna uttrycka det bättre själv, möjligen ännu något lite syrligare ;-)

"I Zarembas artikel är kunskapssynen närmast uttalat förmedlingspedagogisk. Elever ska vara tysta, ta av mössorna, sitta ned och lyssna på en lärare som “kan sitt ämne” och som kan berätta hur det är, vad som gäller och vad som är viktigt, till exempel skrivstil. Denna syn utgår från att kunskapen finns någonstans (i lärarens huvud) och kan överföras till elevernas huvuden om de yttre omständigheterna (ordning och reda) föreligger."

"Lärares uppgift är att kunna sitt ämne i bemärkelsen förstå vilka svårigheter det innebär för någon med en helt annan förförståelse, att urskilja och uppfatta ämnesinnehållet. För att veta detta måste man veta mer än fakta inom ämnet (för dessa fakta kan man vid behov kolla upp), man måste veta från vilken utgångspunkt eleverna närmar sig ämnet och vilka olika aspekter av ämnet som för dem är höljda i dunkel, eller som de totalt har missuppfattat (sett ur lärandemålens perspektiv)."

Läs hela artikeln: Björn Kinderberg, Sönderfallet på Skola och Samhälles hemsida! Lite av ett måste! (Inte för att jag tycker att man måste, men läs också DN:s artikel; Så vandaliserade kommunen en skola) 

Undrar vad som hänt om man lika systematiskt uppmärksammat svensk skolas goda sidor och exempel? 

Nåja, det var bara en tanke som slog mig ....

- Jo, det kan du nog, i alla fall delvis, ha rätt i. Särskilt om man med allmänbildning menar att komma ihåg namn på personer, platser och händelser, årtal och sånt. Men jag tror att allmänbildning, eller bildning, egentligen är något annat också; den som är allmänbildad har inte i första hand koll på alla faktauppgifter, men är väldigt duktig på att sätta samman dessa faktadelar till helheter, har förmåga att problematisera kring dessa, jämföra med sina egna erfarenheter, hitta liknande situationer, generalisera och dra slutsatser av det och få ihop en egen verklighet. Tror du inte?

- Mmmm... vet inte, kanske det.

Ha-ha och lång näsa , till alla er som säger att e-mail är passé ;-) Vilken revanch!