Speciallärare eller speciella lärare
Inför nästa läsår finns det, liksom inför det förra läsåret, flera olika saker som kommer att vara annorlunda; ytterligare förändringar av tämligen avgörande karaktär ligger framför oss. Det är inte utan att det är med viss oro man ser på framtiden. Nedskärningar, besparingar och effektiviseringar är vardagsbegrepp numera, inte särskilt välkomna och inte så trevliga att behöva hantera. Med stora ambitioner, långtflygande visioner och en grundmurad tro på den vanliga kommunala skolans suveränitet är det särskilt svårt att höja blicken och en grannlaga uppgift att försöka entusiamera en hårt arbetande personalstyrka. Ändå är det precis det vi måste göra, envist hålla kvar vid våra ambitioner, men kanske försöka hitta andra lösningar .....det måste ju inte vara det optimala, just det som är.
Ibland tvingas man att ta till åtgärder man egentligen inte vill, men som visar sig t o m utvecklar verksamheten, utan att man aktivt arbetat för den förändringen - i det skenbart bara negativa, dyker det också upp nya möjligheter.
Jag har länge haft en uppfattning som det inte alltid varit så lätt att motivera, nämligen detta rätt utbredda fenomen bland lärare att väldigt många av våra elever behöver ett slags annan hjälp än just den hjälp de själva kan ge; att det alltid finns en särskild experthjälp och kompetens bortom det som en vanlig lärare med adekvat didaktisk utbildning har. Så är det så klart också, till någon del, men jag har också länge anat en osund och, enligt mitt sätt att se, onödigt stark respekt för vad en speciallärare kan åstadkomma utöver det som en vanlig lärare kan ge. Detta i kombination med en från "den vanliga läraren" svag tro på sin egen didaktiska förmåga medför att vi håller på att utveckla ett synsätt på hur vi hjälper våra elever på bästa sätt, som påminner om den gamla exkluderande "klinik"- verksamhet som förr var vanlig på alla skolor.
I tider av nedskärningar tvingas man som skolledare att tänka nya tankar, om resursfördelning och personalutnyttjande som måste få gå utanför "the box", frustrerande till stor del, men också vitaliserande och på ett annat sätt, rätt konstruktivt. Jag vet att det inte är många medarbetare som skulle hålla med mig just i det påståeendet, men icke desto mindre; det finns andra, nya och kanske bättre stigar att trampa.
I min då-och-då-runda på nätet, bl a med ett antal pedagogiska bloggar (Jo, Anne-Marie, du är med varje dag), finner jag intressanta inlägg som jag gärna relaterar till och också hittar argument för mina aningar. Ett sådant exempel var idag när jag surfade in på Ulf Blossings blogg och fann följande uttalande:
"Jag påstår att med en god allmän pedagogisk och didaktisk kunskap om barn och ungas lärande så kan lärare organisera undervisning där såväl "normala" elever som elever med funktionshinder ingår. Jag menar att det är viktigt att hålla fast vid detta - att det sålunda brister i lärares allmänna pedagogiska kunskaper snarare än att problematiken med elever med funktionshinder håller på att växa och "ropar på att lösas" med åtgärder som innebär att dessa elever ska exkluderas från sin klass och behandlas av experter på funktionshinder. Annars riskerar så kallade normala lärprocesser att bli en smal väg endast beträdd av en framgångsrik skara elever alltmer elit-lysande i sin framtoning."
Ulf Blossing, docent i pedagogik Karlstad universitet (Läs hans resonemang!)
Härmed inte sagt att skolans behov av speciallärare är lågt eller att den typen av lärresurser är onödiga. Inte alls ... Men, jag håller med Blossing om att det egentligen handlar om andra saker är just den specialkompetensen; jag tror det handlar om i vilken mån man lyckas etablera en kontakt, en relation, med eleven i fråga och naturligtvis den specialkunskap som speciallärare sitter inne med. Dock, i en prioritering av de båda egenskaperna, specialkunskap och personkemi, håller jag starkt på det senare. Utan en stark, stabil, äkta och genuin relation i botten, kommer man sannolikt inte långt. Möjligen kommer man en bit med disciplin, väl inarbetade rutiner och fyrkantiga läromedel, men till sist landar det ändå i att man måste nå elevens egen insikt om lärande och förståelse för sitt eget bästa och sin framtid.
Det är med dessa tankar jag kan skapa mig förtröstan och tillit inför en situation i höst, med avsaknad av specialkompetens och en halvering av SvA-kompetens, där lärarlaget ändå kan klara av att möta merparten av de behov våra elever med särskilda behov har. Jag har stora tankar om "min" personal, de är oerhört kompetenta, välvilliga och anpassningsbara, men också starkt påverkade av den allmänt utbredda föreställning av att det bara finns ett speciellt sätt att ta sig an elever med särskilda behov; med speciallärare och i avskildhet; i "splendid isolation". Det vill jag ändra på... visst finns det elever som behöver något annat än det den vanliga klassen arbetar med, men långt ifrån alla. Det mesta, tror jag, kan mötas med en något bredare kompetens i det ordinarie lärarlaget, med rimlig beredskap och adekvat kompetensutveckling.
I valet mellan speciallärare eller speciella lärare, är mitt val lätt. Jag tror att det till största delen handlar om "speciella lärare", i bemärkelsen lärare som lyckas etablera en "speciell" relation till eleven, snarare än specialkompetensen man läst sig till om diverse bokstavskombinationer och dylikt. Ofta handlar det inte om något annat än tid, att ägna eleven med speciella behov just tid, tid att hålla fokus, koncentrera sig på det man ska och utestänga allt annat oväsentligt (som måste hållas koll på bland en större mängd skolkamrater).
Med kommande läsårs brist av speciallärarlärarkompetens, i alla fall tillfälligt, känns det utmanande att se vad man kan åstadkomma genom att bygga och utveckla ett team av lärare med bred kompetens, som kan hantera olika elevers behov, utan medverkan av tidigare "institution" av speciallärare och elevassistent.
Jag är förtröstansfull ... vi har många speciella lärare på Gunnesboskolan.
Ny funktion
Mail idag, ny funktion på blogg.se; Bloggshoppen. Inte fel, klart man provar. Källarrens till salu, för uthålliga entusiaster i mörkret.Semesterkänning
Somnade på stranden, inte så illa som en gång i Thailand, det svider. Solens strålar, Coltrane ur lurarna och lätt dvala.; semesterkänning.Avslut och ny början
Det är alltid något vemodigt med avslut, avsked och hej då! I dessa avslutningstider hade jag anledning att avtacka ett antal medarbetare, som dels står inför pension, någon vikarie som seglar vidare men också en del personer i den fasta personalen som aktivt väljer en annan arbetsplats, nya utmaningar och nya anställningar. Jag har också varit i den svåra situationen att inte kunna bevilja tjänstledighet, och därmed en ventil tillbaka, vilket har inneburit att medarbetarna haft ett tungt beslut att ta,; säga upp sig och satsa nytt eller stanna kvar. Ett svårt beslut, eftersom man vet vad man har, men inte vad man får. Och det kan man aldrig veta förrän man provat det nya.
Det finns formaliteter som måste följas, regler att ta hänsyn till och anvisningar från centralt håll som man måste hålla sig till som skolledare, men det finns också mer personliga tankar kring den enskilda individen och hans/hennes situation ... och dessa går inte alltid ihop. Jag förstår medarbetarna som vill vidare, beroende på tankar och önskningar om än bättre arbetsvillkor och högre lön och jag kan ha stor respekt för dessa tankar. Samtidigt är det inte helt avgörande, detta med lön t ex; jag tror att det funnits många anledningar, i alla fall för flera, att överväga allt det där andra som finns kring lön; arbetsmiljö, visioner, ledning, kollegor och elevunderlag. Så klart har de medarbetare som nu lämnar gjort just dessa överväganden, och funnit det värt att pröva. From the bottom of my heart ... Lycka till på nya skolan!
För oss som är kvar är det ett avbräck i verksamheten, som till någon del kanske är att beklaga, men som samtidigt också är en möjlighet att tänka nytt, pröva andra koncept och utforska ett annorlunda lärande, med nya medarbetare, nya ögon och nya infallsvinklar. Det finns inte många nackdelar som inte också innebär fördelar.
Ett salutogent förhållningssätt i det här läget är att acceptera situationen och leta efter de fördelar det kan innebära att vissa personer försvinner från organisationen och att nya kommer till. Jag ser på ansökningspappren och konstaterar att det finns flera behöriga, med "rätta" kombinationer och friska tankar om pedagogik. I morgon ska jag träffa några av dem, det ska bli spännande.
Kan det t o m bli bättre än vad det varit?
Nåja, det var bara en tanke som slog mig ...
Semesteruppkopplad
"Ledig tid inte självklart fri" lyder rubriken när jag läser i tidningen om nya tiders gissel i form av att aldrig kunna slappna av och koppla bort arbetet. Det blir allt vanligare att vi håller oss uppkopplade och tillgängliga också när vi är lediga, på helger och på semestrar. För en del människor är detta så klart en stressfaktor av stora mått och då bör man ju vara noga med att stänga av sina kommunikationsmöjligheter med arbetet under sin lediga tid.För dem som inte störs nämnvärt av att vara tillgängliga i princip dygnet runt, är det endast arbetsbesparande. Istället för att ha hundratals mail att ta hand om när man kommer tillbaka, kan man beta av dem lugnt och metodiskt i hängmattan, under parasollet eller i båten. Vad är det för fel med det? För en del helt fel, för andra helt rätt.
Det är en fråga om personlighet, tror jag. Om man hela tiden har "kontoret på fickan" har man det sannolikt för att man tycker att det underlättar ens arbete. Så är det för mig; om jag kan vara tillgänglig också på tider när jag egentligen inte arbetar, kan det i många sammanhang faktiskt göra att min egentliga arbetstid blir kortare eller underlättas. En snabbt besvarad eller bemött fråga kan mota mycket övrigt i form av följdfrågor, ytterligare undringar eller tveksamheter.
Ordet tillgänglighet återkommer i sådana här sammanhang, i medarbetarfrågor i allmänhet och i ledarskapsfrågor i synnerhet, som vore det en dygd. Det är det så klart inte. Men, nio-till-fem-tiden är förbi. Inget modernt arbete kan idag skötas bara på arbetstid, allra minst en lärartjänst. Vi har sedan länge vant oss vid att sköta en del av jobbet på hemmaplan, med den sk förtoendetiden som är två timmar om dagen, sammanlagt 10,5 timmar i veckan.
Min arbetstid har aldrig varit reglerad till endast den arbetsförlagda och stipulerade tiden vi har i skolan, det har alltid spillt över på "fritiden", ofta också över den del som jag förväntades göra på förtroendearbetstid. Som skolledare räcker inte heller tiden för att göra ett rimligt bra jobb. Har redan reducerat min semester med en vecka p g a rekryteringar inför nästa termin. Via siten offentligajobb.se kan jag sköta en hel del av rekryteringen på hemmaplan (om jag vill det); läsa ansökningar, sortera och jämföra, värdera vad som är relevant att syna närmare och vilka som inte är lika intressanta.
Intervjuerna sköter jag dock helst på ordinarie arbetstid och i skolans lokaler;-D Det blir några semesterdagar ....
Den moderna tekniken har onekligen förändrat våra arbetsvanor, det mesta till det bättre. Tekniken har förändrat både tid och rum, det är lätt att fritid blir arbete, men i rimlighetens namn också att en del av arbetet blir fritid (vi nöjessurfar, sköter både det ena och andra av privata ärenden via nätet, på arbetstid etc). Det är en förmån att i så stor utsträckning kunna styra sin arbetstid själv, som vi kan i skolan. I alla fall jag trivs med att gränserna för arbete och fritid suddats ut och jag kommer att fortsätta med att vara tillgänglig, på mobilen och på mailen, dygnet runt, året om. Det är avkopplande för mig, att vara uppdaterad, också på semestern.
Midsommarnatt
Ljus midsommarnatt, Bohuslän, sena samtal på verandan, indisk meditationsmusik ur Spotify, vitt vin och "strange-food", blicken i framtiden.För kunskap, valfrihet och trygghet
Förslaget till ny skollag är här, några månader att remissa och fundera, kritisera och kanske ändra. Men vad innebär den nya skollagen? Vilka förändringar? Förbättringar? Försämringar? Nyckelorden "för kunskap, valfrihet och trygghet" ska antyda vad det handlar om. Men vad betyder det egentligen? Låt oss se.- "... föräldrar med barn i behov av särskilt stöd ska kunna överklaga en rektors åtgärdsbeslut om de anser att barnet inte får sådant stöd det behöver." (DN)
Åtgärdsprogram upprättas av skolan de gånger elever uppmärksammas för att de riskerar att inte uppnå målen, av olika anledningar; koncentrationssvårigheter, tal- och språksvårigheter eller psykosociala besvär. Rektor är ansvarig för att elevers behov utreds och att åtgärder sätts in. I praktiken är det lärare som vanligtvis upprättar åtgärdsprogrammen, helst i samarbete med elev och elevs föräldrar, men det är rektor som är ansvarig. Eleven och föräldrarna kommer nu alltså att få möjlighet att överklaga åtgärdsprogrammet. Slutsatsen för mig blir; det blir ännu viktigare att åtgärdsprogrammen upprättas i samförstånd, med föräldrars och elevs medskapande.
- "Skolplikten förlängs med ett år, till 17 års ålder, för de elever som inte klarar godkänt i grundskolan. Tanken är inte att eleven ska gå om sista årskursen, utan att man ska få specialsydd undervisning under extraåret som bör sättas in så tidigt som möjligt, helst redan i årskurs tre." (DN)
Grundskolan får en lagstadgad skyldighet att följa upp elever som inte uppnår målen. Individuella programmen på gymnasieskolorna sväller, grundskolan ska ta hand om sina egna problem, eller? Men en inte helt orealistisk idé, med tanke på att många barn och ungdomar befinner sig på så olika nivåer, rent mognadsmässigt. Har dock mina betänkligheter, ser en uppenbar fara med att det blir ett "uppsamlingsår" på slutet, ett tionde skolår och inte ett extraår när det som bäst behövs, kanske i årskurs 6.
- "Rätten till befrielse från obligatorisk undervisning på lektioner i exempelvis idrott, sex- och samlevnad eller simskola avskaffas generellt. Alla elever, även invandrarflickor har enligt lagförslaget rätt, och skyldighet, att delta i alla ämnen." (DN)
Vad blir rättighet och vad blir skyldighet? Ska vi tvinga tjejer från kulturer i den muslimska världen, att ha simundervisning som alla andra? Ja och nej, kanske inte tillsammans med alla andra, men möjligheter att delta i denna undervisning med en begränsad grupp, kanske bara tjejer och kanske bara tjejer från samma kultur. Jag köper!
- "Skolinspektionen ska ges större befogenheter att ingripa mot skolor som missköter sig." (DN)
Absolut.
- "Skolorna måste ha studie- och yrkesvägledare." (DN)
Givetvis.
- " ... ska det inte längre vara möjligt för gymnasieelever att läsa upp sina godkända betyg på Komvux." (DN)
Ett av de mer kontroversiella förslagen, inte särkilt välmenande eller positivt. Varför skulle man inte satsa på elever som , visserligen sent, kommer till insikt om studiers nödvändigheter för att uppnå resultat här i livet? Är inte denna del av skollagsförslaget bara väldigt exkluderande? Alla borde ha chans till både en andra och kanske t o m en tredje chans!
- "Undervisning av religiös förkunnelsekaraktär blir förbjudet." (DN)
Självklart och redan förbjudet i nuvarande läroplaner!
- "Det ska inte längre vara tillåtet att slippa sexualundervisning eller idrott i skolan." (Aftonbladet)
Ytterligare ett kontroversiellt förslag, men kanske inte så uppseendeväckande om man betänker att undervisningen i sexualkunskap respektive idrott, i de delar som kan vara problematiska för vissa av våra invandrargrupper, kan ordnas på ett tillfredsställande sätt för alla. Det kan handla om att ha sexualundervisning i mindre grupper, flickor för sig och pojkar för sig eller ännu tydligare med flickor och pojkar i mindre gupper och med samma etniska och kulturella hemvist.
- "Samma regler ska i så stor utsträckning som möjligt gälla för såväl kommunala skolor som friskolor." (Aftonbladet)
Äntligen!
- "Elever som stör eller som beter sig olämpligt ska kunna stängas av." (Aftonbladet)
Avstängning, exkludering och/eller konfrontation som lösningar på problem bör behandlas med sparsamhet. Det finns ingen riktigt bra anledning att stänga av en elev, om man gjort allt det man kan göra innan man hamnar i en dylik situation, vanligtvis. Naturligtvis kan jag se att det säkert finns situationer som behöver sådana åtgärder, jag har själv i egenskap av rektor använt mig av möjligheten. En avstängning, men ändå inte; i samförstånd med elev och elevs förälder beslutar vi, för allas bästa, att eleven i fråga stannar hemma under en period. Samförståndet räcker långt ....
En ny skollag är rätt genomgripande och här dras riktlinjer upp för framtiden, handlar mycket om vägval av förhållningssätt... låt oss inte hamna i konfrontation, unga mot vuxna, mer kontroll och vuxet mästrande. En ny skollag bör vila mer på samförstånd, konsensus och en förtåelse för unga människors sätt att vara, tänka och handla. Låt oss åtminstone försöka hänga med ...
Citaten är tagna från dels en artikel i DN, dels en artikel i Aftonbladet, den 15 juni 2009.
Läs artikeln i DN!
Läs artikeln i Aftonbladet!
Det går upp och ner
I dagarna har kommunpolitiker pratat och pratat och pratat, om kommunens ekonomi, hur man ska spara, finansiera och/eller skrota verksamheter; typ fritidsklubbar. Det är inte lätt att hänga med i svängarna, inte ens ekonomerna, de som är satta att förvalta, informera och göra begripligt dessa ekonomiska lappkast och helomvändningar hela världen, Sverige och Lunds kommun utsätts för. Det går upp och det går ner, ena dagen vinst och andra dagen tunga förluster. Vem kan begära att man som elev, elevs förälder, lärare eller skolledare, ska förstå dessa ekonomiska kullerbyttor? 
Varför kan inte skolan, likt andra ekonomiska enheter, typ IT-avdelningar, modersmålsundervisning och måltidsservice, bara höja avgiften! Intäkterna räcker inte, utgifterna är för höga, alltså måste avgifterna för varor och utförda tjänster höjas. Rätt självklart egentligen ... men inte när det gäller skolans budgetar; här omprioriterar vi åter en gång, skär ner på kvalieteten och bäddar för en skola som ingalunda kommer att inneha tätpositioner i rankingar om skolans kvalietet.
Höja skatten med 50 öre? Tvärstopp, en helig princip, omöjligt! Jag är benägen att tro att t o m väljare, som i senaste valet lagt sina röster på den borgerliga majoritetn i Lunds stad, faktiskt i dagens läge är beredda att ompröva den 50-öringen.
PS. En liten eloge till ordföranden i Lunds stads Barn- och skolnämnd, Lars Hansson, (om jag nu tolkar dagens SDS rätt) som går emot sina partivänner i åsikter kring den nuvarande fördelningsmodellen, som missgynnar skolor med hög andel elever med annan etnisk bakgrund än svenska. Fördelningsmodellen är orättvis, den bör justeras och det snart!
Nåja, det var bara en tanke som slog mig ...
Glad midsommar
Idag börjar sommarlovet för alla medarbetare - ha en bra sommar! Vila, ladda och kom tillbaka inspirerade och sommarfräscha - ses i augusti!Om röstplikt och engagemang
Läste för någon dag sedan i tidningen om röstplikt. I en insändare förespråkades detta och det nämndes om t ex Luxenburgs höga valdeltagande, just p g a detta. Poängen med röstplikt är naturligtvis att få tyngd i den demokratiska processen, att valen faktiskt betyder något och att resultaten har bred förankring i folkmassorna. Det kan man kanske inte hävda vid ett 43% valdeltagande...Gav mig anledning att reflektera över frågan eftersom jag var inblandad i valmaskineriet förra veckan. I uppgiften som valförättare noterade jag många väljare, äldre såväl som yngre, som efter proceduren kände sig påtagligt nöjda med sig själva när de lämnade vallokalen efter väl förrättat ärende, med orden:
- Jaha, då har man gjort sin medborgerliga plikt igen!
Plikt ja visst, lika med skyldighet, men också en medborgerlig rättighet, något kanske färre med automatik tänker på. Jag tycker att det är synd att man främst ser det som en plikt och inte som en självklar rättighet, som man naturligtvis ska utnyttja. Vi har en gång i tiden kämpat oss till de rättigheter vi idag har av att säga vår mening, påverka utvecklingen och avlämna vårt lilla bidrag till helheten. Våra mormödrar och farfädrar, bara två generationer bort, har levt i ett svenskt samhälle där medborgerliga rättigheter, rösträtt och social likvärdighet ingalunda var något självklart. Idag räknar vi med dessa rättigheter så självklart att det känns nästan urholkat. Vad händer om det inte är lika självklart en dag?
Kanske borde vi satsa på att få folk att inse att det faktiskt i första hand är en rättighet som vi borde värdesätta och förvalta bättre. Den processen börjar i skolan. Genom att organisera en undervisning och en skolmiljö som inbjuder eleverna till att ta stort eget ansvar, tillåta dem att vara med och bestämma och ge dem svängrum resursmässigt.
Då kommer engagemanget automatiskt, lusten och viljan att göra sin röst hörd följer med och vi kan sluta att tala om plikt då det gäller att uttrycka sina åsikter. Det är en medborgerlig rättighet och att säga sin mening är angeläget för var och en, om man ges möjligheten.
Ny skollag
I morgon är det så dags; då kommer alliansens förslag till ny skollag. Spänd förväntan .... och bävan!Internet och demokrati
Aldrig har så många, så lätt och snabbt nått så många, med sina åsikter, politiska tankar och idéer, som idag. Kanske har vi aldrig varit närmre en direkt demokrati än idag, via ett sinnrikt nätverk av kommunikation. Gutenberg och hans boktryckarkonst på 1400-talet betydde ett avgörande tekniskt framsteg för människor att sprida sina idéer. Med internet idag ökar den möjligheten tusenfalt. Så klart betyder det något för demokratin, när människors möjligheter att påverka och engagera sig ökar på det sättet.Det är sannolikt ingen tillfällighet att vi i Sverige, med en lång tradition av ett demokratiskt samhälle, också legat väl framme när det gäller antalet uppkpplade hushåll. Idag befinner vi oss inte längre på pallplats (det gör å andra sidan Grönland lite orättvist), men strax därunder, på en hedrande sjunde plats efter Norge, Island, Finland, Nederländerna, Kanada och Grönland, som sagt;-) Bloggosfären har också på kort tid bidragit till att skaka om i den politiska världen, ställt till med en hel del oreda och tvingat etablerade politiker att överväga sina beslut. Kanske är det denna nya och breda politiska ventil som ska rädda oss från ökat politikerförakt och ge det politiska engagemanget en rejäl knuff framåt? Kanske står vi inför, eller är mitt uppe i, ett politiskt paradigmskifte?!
Kanske är det också här vi har en möjlighet att få med våra elever på deltagande- och påverkansvagnen, att få dem engagerade i samhällsbyggandet och ta ansvar för vår framtid och kanske tänka på något annat än ett fritt internet, fri nedladdning och största möjliga anonymitet på nätet.
Med tidsenliga verktyg, bärbart, trådlöst och uppkopplat, och med bloggen som en allt mer accepterad och använd metod att redovisa sina åsikter, finns det väl egentligen ingenting att tveka över; låt oss så snabbt som möjligt anpassa oss till denna nya sköna värld;-D
Piratintegritet
För övrigt; ämnena i EU-debatten har rätt olika dignitet? Integritet på internet i all ära, men vad betyder det om miljön havererar? Sommarpratare 2009
Idag undrade vi alla om det var sommaravslutning eller höstupptakt. Vädret pekade nog mer på det senare, men gav också en fin ingång till vad jag tänkte prata om i sommartalet. Ute öste regnet ner, blåsten ven runt knuten och det var allmänt odrägligt väder. Desto bättre var stämningen inne i matsalen, med sång och musik av årskurs 6 och en eminent orkester av årskurs nior, följande rektorsord och en särskild reflektion och hälsning från en avgående och dansande elevrådsodföranden, premieutdelning och nattvandrarpris... och så klart; Det är över nu!.
"Välkomna till den här avslutningshögtiden för läsåret 2008/09. Det går knappt att undvika att kommentera väder en dag som denna. Väder, för resten, inte mycket till väder. Eller så är det just det, mycket väder. En fråga om inställning!
När jag stod här, eller snarare där ute förra året, och pratade om förändring, change., kunde jag inte ana att Barack Obama skulle kopiera hela konceptet; it´s about change. Man skulle kunna fortsätta på det temat ännu ett år och ännu ett avslutningstal, men det ska jag inte.
Jag ska välja ett samtalsämne, ett tema som inte tillhör de lättare och det handlar om just inställning. På den här skolan har vi sedan några år tillbaka, närmare bestämt 8 år haft ett begrepp, ett ord som kanske ni elever inte hört så mycket om, men som vi vuxna i skolan har nämnt desto oftare och ser som mer eller mindre ett honnörsord, ett salutogent förhållningssätt.
En salutogent inställning innebär att man ser möjligheterna före man ser hindren. Man kan tänka det som en spiral, om den är vänd åt ena hållet går den uppåt, det ena ger det andra, det blir bättre och bättre, framgång föder framgång. Vänder vi den åt andra hållet, ger det ena det andra, det dåliga smittar av sig, det går sämre och sämre, nederlag föder nederlag.
I praktiken innebär det t ex att jag väljer att se de där två tjejerna som i sitt smågnabbande går över gränsen i matsalen och börjar jaga runt varandra och sedan kommer fram och ber om ursäkt, det handlar om pojken som förstår att han tagit i för mycket med en yngre skolkamrat och dessutom attackerat fel person, insett sitt misstag och kommer till mig och föreslår att vi har ett möte med pojken och hans föräldrar, ber om ursäkt och försöker reda ut ett misstag. Det handlar alltså om ett medvetet sätt att se på saker och ting. Man kan välja hur man vill se det.
Jag väljer att se alla ni som gör ett fantastiskt arbete i ert lärande först av allt, och ni är i majoritet! Alla ni som har ett trevligt och moget uppträdande och som vill ha ut en massa positivt av livet, som strålar positiv energi. Ni är fantastiska och det är ett sant nöje att se era ansträngningar, sitta och äta lunch med er, prata med er i olika ärenden på expeditionen, möta er på skolgården, slänga käft med, ett hej, hur går det?
En salutogen inställning kan alla ha, inte bara vuxna i skolan, det kan ni elever också ha. Det kan vara att se mammas eller pappas positiva sidor i stället för det som de inte gör så bra, en lärares fördelar innan man hänger upp sig på bristerna, att uppmärksamma matpersonalen och tänka på alla de dagar som det fungerar smidigt i matsalen och som maten är god istället för att klaga varje gång en liten detalj går fel.
Detta gäller inte minst er som nu lämnar oss för gymnasiet. Det här är mitt rätt tydliga budskap till er alla; försök att se det som fungerar, det friska, det fungerande och möjligheterna. Det blir mycket bättre för er, och rätt mycket roligare.
Till årets avgångsklasser skulle jag också vilja säga följande, än en gång, så alla hör det; tack för de här åren, tack för inbjudan och en trevlig balkväll och tack för en fyndig och rolig cabaré. Tillåt mig dock att tvivla på budskapet, den sanna historien, The true story, förefaller mig något vinklad. Att kunna använda ämnet, tråkigheter som klotter och vandalism, till något konstruktivt och humoristiskt; det är salutogent.
Återstår bara att önska alla en glad sommar, elever, personal och föräldrar. Ha ett långt, skönt och varmt sommarlov.
Glad sommar!"
Skillnad
Det gör skillnad, vilken lärare man har. Än en gång har man fastställt detta i vetenskapliga undersökningar, denna gång av Elisabeth Frank vid Högskolan i Kalmar. "... – visst är det betydelsefullt att eleverna känner sig trygga i klassen och att föräldrarna är delaktiga i skolarbetet. Men egentligen är det inte dessa faktorer som kan förklara skillnader i hur bra eleverna presterar. I själva verket är det lärarens kompetens som ligger bakom, och som således är den faktor som har betydelse i sammanhanget."
Elisabeth Frank drar fram en del punkter, betydelsefulla för elevers lärande, bl a klassrumsklimat, samverkan med elevernas föräldrar och, sist men inte minst, lärarkompetensen. Vad innebär då detta med lärarkompetens? Vad är en duktig lärare? Hur är en kompetent pedagog? Vad är det som gör skillnad?
Så här skrev jag om detta, för ett antal år sedan. Jag tycker att det gäller fortfarande;-)
"Att leda barn och ungdomar handlar för mig främst om att vara ett gott föredöme och att organisera arbetet på ett för eleverna optimalt sätt.
Rätt mycket av lärarrollen har förändrats de senaste 20-30 åren och tur är det, för mig! Jag tror nämligen inte att jag skulle blivit lärare om jag tvingats ta rollen som den "gamla auktoritära" och allvetande läraren. Det passar mig sällsynt dåligt att arbeta i en så utpräglad envägskommunikation som det ofta innebar att undervisa på, låt säga 50-60-talet och tidigare.
Rollen som den handledande läraren, den som strukturerar arbetet och skapar förutsättningar för elevernas egna aktiva lärande, passar mig mycket bättre. Det är i dialogen med eleverna som jag finner dynamiken i det här yrket!
Men vad är viktigast? Är det mitt sätt att vara, tänka och handla som föredöme eller min förmåga att organisera arbetet? Kanske går det inte att bedöma vad som är mest väsentligt, troligen är båda lika nödvändiga och kanske finns det ytterligare variabler som borde vara med här, men för själva ledarskapet i lärarprofessionen tror jag att jag begränsar det till dessa två.
Att vara ett gott föredöme
Men vad ingår då i att vara ett gott föredöme? Jag tror att det främst handlar om att visa eleverna
- intresse
- öppenhet
- respekt
- egen lust att hela tiden vilja veta mer
Det handlar om det stödjande sättet att leda arbetet, att arbeta tillsammans med eleverna, mot ett gemensamt mål; att handleda, navigera, hjälpa till att sålla i materialet etc. Det innebär att visa entusiasm för arbete och kunskap, att det är roligt att arbeta och att lära sig mer, att vara drivande och aktiverande. Det handlar kanske mindre om att i varje givet ögonblick veta det exakta svaret och mer om att visa på processen hur vi vuxna ofta gör för att lösa problem, ta reda på saker eller skapa oss en uppfattning om något; nämligen att vi använder gamla kunskaper, antar och gissar, gör rimlighetskalkyler och fogar ny kunskap till gammal och hamnar på ungefär "rätt svar". Man för helt enkelt resonemang med sig själv, och eleverna, i klassrummet:
"Jag har inte det exakta svaret på din fråga, men jag gissar att det är så här, eftersom jag vet att det i ett annat sammanhang var det så här och det liknar vårt problem eller din frågeställning ... Dessutom vet vi ju tillsammans efter förra arbetsområdet att ... Vad tror ni att det har för betydelse i det här sammanhanget?"
Det betyder att man, mitt i det professionella, också vågar visa sig som den människa man är, att man vågar vara personlig utan att bli alltför privat. Jag tycker att man i så många sammanhang som det är lämpligt bör ta till egna erfarenheter; relatera till saker man gjort, människor man träffat, dilemman man ställts inför och tankar man har om etik, rättvisa, livsfrågor etc.
Det betyder också att t ex "fiska efter" sådant som eleverna har special-kunskaper om, dels att visa sig intresserad av att lära nytt själv och dels att ge eleverna bekräftelse på sin kunskap. Det är ett sätt att respektera eleverna, att se deras värde och vad de har av tillgångar, att visa att de betyder något, är något.
Respekt består också i att vara lyhörd för vad elever har att säga och att ofta låta deras åsikter ha ett direkt avgörande för hur man hanterar en situation, för hur man lägger upp ett arbete och/eller beslutar i olika frågor.
Att organisera arbetet
Den andra delen är av mer teknisk karaktär; hur man lägger upp och organiserar elevernas lärande. Här tror jag att det främst handlar om
- struktur
- konsekvens
- tydliga instruktioner
- uppföljning och uthållighet
- målmedvetenhet
- individ- och gruppkännedom
I grunden ligger en ambition att skapa en så hög elevaktivitet som möjligt, att använda elevernas egna förmågor att samtala och utbyta tankar och idéer, att skapa en så "lärande miljö" som möjligt och att utmana elevernas tänkande, att skapa det flerstämmiga klassrummet.
Det innebär för mig t ex att jag försöker att tänka på att inte själv "föreläsa" för mycket, utan mer frekvent lämna över initiativet till elevernas egna tänkande och erfarenhetsutbyte och att utgå från problem snarare än klara fakta.
Struktur i skolvardagen innebär att eleverna kan känna igen sig och känna trygghet i sitt lärande. Att det finns tydliga ramar, innanför vilket det finns nödvändigt frirum och kreativitet. Vi behöver skapa rutiner och vanor i skolarbete, utan att ruta in det totalt. Konsekvens betyder för mig "röd tråd" och uppföljning av det man startar, att man löper linan ut, att man gör färdigt. Detta kräver i sin tur en viss förmåga att se "visionen", målet där borta i fjärran och uthålligheten att dels hålla kursen och dels styrfarten samt att kunna förmedla detta till eleverna: "Här är vi nu, vi ska dit."
Tydligheten vad gäller instruktioner handlar om att presentera både helheten och delarna och att i bearbetandet av delarna ständigt relatera till helheten. Syften, mål och motivation är också begrepp som måste vara allestädes närvarande. Det handlar mycket om att presentera instruktioner på ett känt sätt och för flera sinnen; både muntligt och skriftligt och med en tydlig motivering till varför vi ska göra detta.
En verksamhet utan utstakade mål blir lätt meningslös, detta gäller våra elevers skolarbeten i högsta grad. Min roll som ledare är till stora delar att visa på de nationella styrdokumenten, tillsammans forma gruppens mål och slutligen hjälpa eleverna med de individuella målen.
Slutligen är kännedomen om varje enskild individs sätt att vara, tänka och agera mycket viktig; det gäller att få individerna att "passa ihop", dra åt samma håll och/eller att ge varandra kompletterande feedback. Vikten av att kunna "känna av" en grupp och dess deltagare kan inte nog understrykas.
Vilken sorts ledare vill jag att mina elever ska se i mig?
Jag hoppas att de ser en person som har ett självklart ledarskap, som leder, för-delar och organiserar arbetet i skolan, en person som rättvist och konsekvent tillrättavisar mindre lämpligt uppträdande, som initierar samtal, frågeställningar och diskussioner med för eleverna meningsfullt innehåll, som har en ton och grundinställning som hela tiden visar på empati, förståelse och demokratiskt sätt att vara, som är glad, nyfiken, positiv och "lärande" större delen av tiden, som är konsekvent i sitt handlande och i sitt sätt att reagera på elevers handlande, en person som har humor och kan skoja med eleverna samtidigt som den själv-klara respekten för ledaren bibehålls och en ledare som i hela sin framtoning lyfter fram kunskap och lärande.
Men jag vill också att de ska se människan bakom lärar- och ledarrollen, se att jag inte bara är ledare i ett klassrum utan att jag också är medmänniska, en vuxen som de kan känna förtroende för, samtala med och fråga till råds utan att riskera något. Kort sagt, någon att lära av, efterlikna och följa.
Har vi ett viktigt uppdrag eller har vi ett viktigt uppdrag??"
Som sagt, det gäller nog fortfarande... i alla fall för mig. Studiebegåvning, enligt Frank, betyder en del, men läraren i klassrummet betyder mer. Jag tror hon har alldeles rätt.
Nu är det dags
Det är dags! Skaffa ny iPhone; 7,2 Mbps, digital kompass, röststyrning, 3 mpx kamera med autofokus och videoinspelning och nytt operativsystem Iphone OS 3.0. Jepp!Läs mer!
Examensdags
Studentexamen, plötsligt ska man vara vuxen, fatta egna beslut och börja göra rätt för sig. Tankar på det – inte. Fy, fan vad vi är bra ….En liten kugge
Idag har jag varit en liten kugge i ett stort valmaskineri. Som valförättare i valdistrikt Galgevången, Lunds kommun, har jag delat ut hundratals valkuvert och informerat väljare om hur man röstar, räknat röster och räknat om, eftersom det slog på 3 röster, av 678. Slutligen stämde det och vi kunder konstatera och inrapportera valresultatet för valdistriktet.En dagslång (12 timmar) lektion i svensk demokrati och en tillfredsställande känsla av att bidraga till vårt gemensamma väl. Man kan lätt imponeras av den logistik och organisation som finns kring val i Sverige - allt ifrån personer som sitter som ordföranden och koordinatorer i valdistrikten till vaktmästare som samordnar materialet, tar emot alla valtekniska artiklar och ser till att de samlas in igen och skickas tillbaka - särskilt om man jämför det med inslag i tv från olika andra länder i världen, där det inte är lika självklara regler kring hur man hanterar röster och rösträkning och där precisionen och noggrannheten inte kommer i närheten av vårt valsystem..
Samtigt är det förvånansvärt primitivt i många delar; det är fortfarande papperslappar i kuvert som sprättas och läggs i högar, sammanräknas av frivilligkrafter kring ett bord efter vallokalens stängning och med ett telefonsamtal vidarebefordras till valnämnden i Lund och som sedan skickas vidare till rikssammanräkningen.
Det är fascinerande att se alla de slags människor som kommer till valurnorna och med berättigad seriositet, lägger sina röster på partier och personer de ger förtroendet att representera sina drömmar och föreställningar om hur samhället ska utvecklas. På förmiddagen såg vi den äldre generationen, plikttroget komma till vallokalen, med rollatorer och käppar, långsamt och mödosamt tog de sig fram, försåg sig med valsedlar, kuvert och uttryckte sina politiska meningar. Under dagen, strax efter "brunchtime" kommer allt fler av den yngre generationen, märkbart många förstagångsväljare, med samma seriositet och viktiga uppdrag att utnyttja sina medborgerliga rättigheter, tillika skyldigheter och plikter.
Visste ni att det är fritt att deltaga, som åskådare, när rösterna räknas i vallokalen. Är inte det en väldigt bra sak att göra med elever, under en valsöndag? Praktisk demokratiundervisning!
Valdeltagandet i Sverige som helhet stannade på 40,3%. I valdistrikt Galgevången, Lund, var valdeltagandet 65%, det ger i alla fall mig, en del hopp om vår svenska demokrati. Röstade du i EU-valet?
Geocaching
Vid fredagens skolledarforum i Stadshallen var "hållbar utveckling" temat och i samband med detta var Naturskolans representanter närvarande och uppdaterade oss på sina aktiviteter. Anders Kjellsson berättade bland annat om en ny tjänst som Naturskolan kan erbjuda; ett 15-tal gps:er för s k geocaching. Vad är då det?Geocaching (geo=mark, cache=gömställe) är en modern och världsomspännande variant av skattjakt utomhus, utan karta. Utövaren söker efter gömda skatter i naturen med hjälp av koordinater som är utlagda på en internetsida. Genom att använda sig av en GPS-mottagare söker man sin väg ut i natur eller storstad för att hitta skatten. Läs mer!
I linje med vad vi tidigare under dagen sagt om vikten av att möta eleverna på deras egna "lärandearenor", bland mobiltelefoner, datorer och diverse communities, chattfunktioner och annat, platsar denna idé med gps:er och skattgömmor ute i naturen sällsynt väl. Det blir ett utmärkt tillfälle att kombinera ungdomars spontana motivation för tekniska hjälpmedel med allt mer bristande tid, incitament och möjligheter att vistas ute, samtidigt som det tränar många av de förmågor som handlar om initiativförmåga, samarbete och samlärande. Ett förträffligt sätt att flytta ut delar av skolan i det omgivande samhället - och tänk vad det skulle innebära av frisk luft, motion och naturupplevelser. En lysande idé!
Läs i Kungälvsposten om hur en klass på västkusten arbetade med gps i idrott!
Här skulle man verkligen kunna formulera frågeställningar i Benjamin Blooms anda, som kräver mycket av olika förmågor och flera av deltagarna i en grupp, för att få ihop helheten, funktionen eller det väsentliga. Man skulle tillsammans behöva samla fakta, analysera, värdera, jämföra, söka ytterligare uppgifter, dokumentera och skapa nya lärdomar, ett sant problembaserat lärande. Man behöver med andra ord flera olika verktyg för uppgiften; en gps, en kamera, ett verktyg för ljud och en internetuppkopplad dator.... eller så skaffar vi bara en halvklassuppsättning iPhone.
Nåja, det var bara en tanke som slog mig...
Kycklingspett
Studenttider och festförberedelser; 90 kycklingspett i marinad, hela huset luktar grillad kyckling.... inte sugen just nu, om man säger;-P6000
Ny milstolpe, 6000 besökare... eller 6000 inloggningar på LedarBloggen (för det är ju så klart samma besökare som besöker bloggen flera gånger i månaden) sedan starten september 2007. 
Långt kvar till 999 999 och ett sprängt (eller nollställt) räkneverk! Räknar i och för sig inte med så många fler besökare, målgruppen är en trängre krets, personalen på Gunnesboskolan (förutom min egen lilla egotripp). Här gäller kvalitet på läsarna, snarare än kvantitet!
Har i tidigare inlägg skrivit om att blogga, om syften, mening och drivkraft med att uttrycka sina synpunkter via en blogg. Dessa har inte nämnvärt förändrats över tid, jag tycker fortfarande att det ger mig rätt mycket utlopp för vad jag tycker, tror på och vill åstadkomma. Jag har också, på olika sätt, försökt att påverka människor i min omgivning, rektorskollegor och medarbetare, att ge sig in i bloggvärlden och tillåta sig att bli förbannad, ledsen, glad och/eller upprörd över sakernas tillstånd. Inte många kommer till skott. Varför?
En del jag pratar med förklarar det med att de inte har tid, att det skulle vara att ställa alltför höga krav på sig själv eller att de inte vill dra på sig flera "måsten". Det har jag full förståelse för, men om man vill systematisera sitt eget reflekterande, som är så viktigt, är bloggen ett ypperligt verktyg. Ibland behöver åtminstone jag ett incitament för att sätta mig ner och reflektera över min vardag, tankar, idéer och händelser. Då finns bloggen där som en mottagare av vad jag vill uttrycka, främst för mig själv, men också för en trängre krets, som möjligen kan ha något litet intresse av vad jag tycker och tänker. Vill man påverka i någon riktning, argumentera för en hjärtefråga, övertala, är bloggen fantastisk som "vapen". Vill man utveckla sitt språk, sin tal- och skrivförmåga, är det ju också en trevlig form, även om man inte riktigt vet vem som är mottagare/läsare. För det vet jag faktiskt inte....
Vilka är ni besökare? Via kommentarfunktionen vet jag att Liza, Jonas och A-M Körling läser min blogg (jag läser frekvent deras;-D). Resten måste jag gissa. Inte många andra har någonsin givit sig till känna. Varför? Detta "varför" har jag inget svar på, men det skulle vara roligt att veta vem som läser, vad ni som läser tycker; håller ni med, blir ni förbannade, roade, ledsna, glada eller annat över mina infall ...eller ...?
Hör av er, i alla fall innan det är dags för nästa 3 000-streck; någonstans där framme i mars 2010. Det skulle vara roligt.
Chrome
Läser i tidningen om Googles nya webbläsare, Chrome, en riktig fantom, med en hastighet som betecknas som hypersnabb. Chrome är inte bara snabb, den är sällsynt stabil också, med sina separata webbfönster, båda sakerna förutsättningar för det som är den riktigt stora skillnaden för framtiden; en webbläsare som kan hantera alla de program vi i fortsättningen endast har tillgängliga i cyberrymden i stället för på den egna datorn. Med nätprogrammen ökar också oberoendet och valmöjligheterna. Vi kan i en framtid sannolikt sätta ihop våra egna "profiler" med mängder av alternativ "där ute" eller snarare "där uppe", i molnet. Vi kan då glömma alla tröga IT-avdelningar som nischat sig mot allt smalare koncept (för att få ekonomi i det) och som begränsat utbudet till ett minimum och tvingat användare till en speciell lösning och betala för denna vare sig man använder sig av den eller ej.
I artikeln antyder man att vi med största säkerhet bara är i början av en utveckling som innebär allt mer av applikationer på nätet snarare än i varje enskid dator. Det betyder att man kan bygga datorer som kan använda sina muskler för något annat än lagring av utrymmeskrävande programvara. Har sagt det förut, säger det igen; ge oss svängrum att köpa trådlöst, bärbart och nätbaserad programvara och lagringsutrymme. Det är så vi vill ha det och det är det vi vill betala för. Ingenting annat.
Läs mer om Google Chrome; "Google Chrome är en webbläsare som kombinerar minimalistisk design med sofistikerad teknik för att göra webben snabbare, enklare och säkrare.
Finns dock en liten hake; bara för Windows... än så länge. "Google Chrome för Mac håller på att utvecklas och ett teknikerteam arbetar hårt för att du ska kunna få tillgång till det så snart som möjligt."
