LedarBloggen

 

Tänk Om-konceptet är en produkt sprungen ur en del människors medvetenhet om vikten av att förankra kunskapssynen med tekniken, idag Apples program för processtöd till framför allt skolledare, huvudmän och s k lärspridare, i samband med  införandet av 1-1-datorer i skolorna. En seriös och ambitiös satsning för att visa på  de digitala verktygens alla möjligheter  för lärande, så att införandet inte stannar vid en marginell förbättring av gamla arbetssätt, utan verkligen förändrar och anpassar pedagogiken till våra elevers lärande. 

 

Ur programmet dessa dagar minns jag korta föredragningar om kunskap och kunskapssyn, varvat med grupparbeten, samtal och diskussioner, egen tid för reflektion och hands-on-övningar om hur man tar sig in i diverse sociala medier. Man pekar på vikten av att vi som ledare måste vara aktiva i sociala medier, därför att det är där våra brukare finns (pedagoger och elever), vi måste vara aktiva på nätet i vår verksamhet och naturligtvis i Tänk-om-kursen och man lever som man lär, tillämpar arbetssätt och arbetsformer i kursen, som är direkt applicerbara i den egna verksamheten. Alltså använder vi Facebook som kommunikationsplattform, betydligt mer lättillgänglig och intuitiv än alla de lärplattformar som kommuner och skolor vanligtvis använder och som inte är mest kända för sin smidighet och lättanvändarvänlighet, om man säger ;-). På FB skapar man med några enkla klick en sluten grupp, med möjlighet att ladda upp bilder, filmer och andra dokument. Smidigt och snabbt. 

 

I samtalen om kunskap känner vi igen oss i modellerna från Benjamin Bloom och Ruben Puentedura, tydliga illustrationer till vad kunskap är och vad digitala verktyg kan bidra till (eller inte bidra till) i skolan. Inga direkta nyheter i det som föredrogs, men uttryckta på ett delvis annat sätt och med deltagares kontinuerliga synpunkter. Kände för övrigt mest bekräftelse av sådant vi redan tänkt, planerat och gör/gjort. 

 

Har tidigare inte fattat vitsen med Twitter; varför skulle man begränsa sig till bara 140 tecken för att säga vad man vill ha sagt? Fick dock under dessa dagar en insikt och blev lite motiverad att kanske börja använda Twitter mer frekvent, inte så mycket för att få ge uttryck för egna tankar och idéer, mer för att ta del av vad andra tycker och tänker. Här kan man lätt hålla sig uppdaterad på olika saker man är intresserad av, från organisationer eller personer man uppskattar (eller inte ;-). Hoppar gärna över en del vardagsnära tweets som "äter gröt till frukost", "sitter på bussen" och dylikt, men läser gärna fyndiga och alerta Jonas Gardell och alltid lika pålästa och tankeväckande Peter Wolodarski. 

Som sagt, jag TÄNKer OM ;-)

 

 

Känns roligt att få vara med att forma och lägga upp arbetet med detta både breda och långsiktiga projekt i Lunds kommun - BFL,  bedömning för lärande (arbetsnamn tills vidare), tillsammans med utvecklingsledare och rektorskollegor från de tre skolförvaltningarna. På initiativ av utvecklingsledarna har ett förslag till gemensamt utvecklingsområde presenterats för förvaltningscheferna, som slutligen givit i uppdrag åt utvecklingsledarna att utforska hur ett dylikt projekt skulle kunna se ut. Därför arbetsgruppen.

 

Man kan lugnt säga att frågorna var fler än svaren denna första gång, men en del frågetecken rätades också ut för undertecknad och jag tror att gruppen i det följande kan bidra med många och intressanta ingångar och lösningar på hur man kan lägga upp arbetet med att skapa ett vardagsnära och framtida formativt lärande för våra elever. Frågor som dök upp; syfte? gemensam målbild? hur får vi lärare delaktiga i utvecklingsprojektet? minor? minröjargrupper? hinder? vad behöver rektorer för stöd? forskare i processen? tidplan? samtalsledare, vem ska bli det? och hur ska de arbeta? hur ska de kompenseras för arbetet? utbildning? m fl, m.m, osv etc .... ;-) 

 

På skolan har vi länge i arbetet med Lära@lära/portfolio framhållit begreppet som ett förhållningssätt snarare är en metod eller modell. På samma sätt ska man betrakta BFL, som ett sätt att förhålla sig till kunskap, undervisning och lärande. Därför så bra att och så naturligt att koppla till den process vi redan är mitt uppe i ....

 

I veckan som kommer, dags för ett första möte med nybildade Kvalitets- och Utvecklingsrådet (KU) på Gunnesboskolan!

 

 

     Visst är de söta, alla vilsna studenter som går med näsan i smartphonen och lägger all sin tillit till telefonens gps. Måtte de hitta hem!

 

   Kopplingen mellan Lära@lära och BFL är uppenbar:

 

Bedömning i och av skolan, Christian Lundahl & Maria Folke-Fichtelius (red)

 

Visst känns retoriken igen från syftena med Lära@lära/portfolio.

 

  Planeringsarbetet för att starta det kommungemensamma utvecklingsarbetet kring bedömning för lärande - BFL, går snart igång på allvar. Med bildandet av en arbetsgrupp bestående av utvecklingsledare och skolledare från de tre skolförvaltningarna i Lunds kommun ska en första inventering ske under september och oktober, för att i slutet av oktober lägga fram en plan för hur man sjösätter projektet.

 

Redan bestämt är dock att kickoff blir den 11 mars och att professor Dylan Wiliam (University of London) då gästar Lund. Dylan Wiliam är duktig på det man kallar " formative assessment" och pratar sig varm om begreppet ”formativ klassrumspraktik”; i det formativa klassrummet gör läraren uppgifter för att få igång en diskussion eller för att få information om hur eleverna tänker. Ibland kan det vara svårt för eleverna att våga visa vad de inte kan. Men i ett formativt klassrum vill eleverna visa det. Det handlar om att skapa ett klassrumsklimat däe det inte bara är tillåtet, utan direkt efterfrågat, att misslyckas. Att visa varandra hur man tänker, rätt eller fel, ökar elevernas möjlighet att utveckla sin förståelse. 

 

Wiliams spetsar till det med Samuel Becketts sätt att uttrycka det; Misslyckas, men nästa gång, misslyckas bättre.

 

Det finns många anledningar till att att det är svårt att förändra sin praktik, men kanske framför allt det faktum att utveckling och förändring ofta  betyder just misslyckande - initialt, innan man trimmat in dem. För att lyckas i ett sådant förändringsarbete är det bra att omge sig med kollegor för att stödja en sådan utveckling. Att lära och stötta varandra i vår professionsutveckling i detta yrke där man alltid kan utveckla sin undervisning är oerhört viktigt. 

 

Ta dig gärna tid att lyssna på den här videoklippet redan nu, det kan vara värdefull förförståelse i mars ;-)

  

 

Lärarnas Nyheter: Formativ bedömning gör lärande synligt 

 

Förtroendet för Skolinspektionen växer inte, om man säger ...

 

Ska det vara någon som helst mening med nationella prov måste de harmoniera med styrdokumenten, då måste vi kunna bedöma det som i kursplanerna anges som mål för undervisningen, även om det är svårt och inte helt rättvist. Annars kan vi ta bort de nationella proven .... 

"Np i svenska åk 9: Enligt anvisningarna ska proven komma skolorna till handa i vecka 2, därefter följer 3 veckor när de muntliga proven MÅSTE genomföras (nytt för i år). 5 elever x 6 grupper x 110 min blir 2 normallånga lektioner/grupp. Vi (vår skola) har ämnet svenska tre lektioner per vecka. Konsekvensen blir att det tar 12 lektioner = fyra veckor att genomföra det muntliga provet och då är det för sent eftersom provet måste vara klart innan onsdag i vecka 6. En annan konsekvens är att de övriga eleverna (dvs de som inte har muntligt prov) har ”vanlig” svensklektion UTAN lärare i totalt fyra veckor!!!

Måste man ha provet i ett svep dvs 110 min innebär det att det tar 6 tillfällen att genomföra och då tar det 2-3 veckor innan alla elever gjort det muntliga provet. Och då hinner man med INNAN det är dags för prov B och C. Men fortfarande kvarstår konsekvensen att de övriga eleverna (dvs de som inte har muntligt prov) har ”vanlig” svensklektion utan lärare nu totalt 2-3 veckor!!!. Sedan ser jag att provtiden för prov B och prov C har utökats till 200 min och innebär att eleverna har mycket lite undervisning den 6 och 8 februari.

 

DN: Ingen säker kunskap

DN: Nationella proven uppfyller inte målet