Skolpolitiska talesmän

Baylan, nytt socialdemokratiskt språkrör för utbildningsfrågor, uttalade sig här om dagen i DN i bl a ämnet skolledarskap. Man vill bland annat stärka lärarna i deras uppdrag, stärka rektorernas pedagogiska ledarskap och prioritera basfärdigheter i tidiga åldrar. Lovvärt, men tycker man sig inte känna igen det? Kanske borde det tänkas något annat som inte alliansen redan tänkt. (Baylan får också rättmätig och direkt kritik tillbaka.) 

Frågar ni mig, behöver skolan visserligen breda lösningar, men också Mikael Damberg tillbaka som socialdemokratisk skolpolitisk talesman ;-)



Renodlat

Varit på ledningsgruppsinternat, två dagar med "långa tankar", visioner och ledarskapsdeklarationer i förra veckan.

Vi såg inledningsvis ett Youtube-klipp med Trevor Dolan (se nedan) och reflekterade kring skolområdets gemensamma ledningsvision (framtagen för ganska länge sedan ;-P) och med ambitionen att utarbeta respektive skolenhets ledningsdeklaration. Nu börjar det bli dags att få den formulerad. Så här formulerade vi vår ledningsvision den gången det begav sig:

Huvudbegreppen är tre; Lust att lära – lära@lära – livslångt lärande

  • Lusten är grunden för allt lärande. Vi arbetar därför aktivt med att skapa förutsättningar för trygga, kreativa och utmanande lärmiljöer.
  • Lära@lära innebär att förstå sitt eget lärande och få tillgång till olika verktyg för detta, öka sin motivation och stärka sitt självförtroende.
  • Livslångt lärande handlar om att skapa beredskap för att möta en framtid i ständig förändring, och utveckla sin förmåga att anpassa sig till nya situationer.
Den är välgörande kort och koncis och med starkt fokus på tre delar som alla skolledare i skolområdet anser vara högt prioriterade. Detta med att försöka fokusera, skala av och renodla något att fästa blicken vid, är en utmanande och intressant uppgift att ta sig an. Detta berättar Dolan om i följande klipp, vikten av att "koka ner" något komplext till något enkelt, lätt att komma ihåg och ha som riktmärke.

Dolan presenterar sina fyra enkla punkter för ett framgångsrik skola med följande rubriker:

  1. Rektors ledarskap
  2. Höga förväntningar
  3. Smarta utvärderingar
  4. Lärarsamverkan



Trevor Dolan



Byt taktik!

Läser om lärarfackens krav på 10 000 mer i lön och formuleringen "mer än andra". I Lärarförbundets Löneblogg försöker chefsförhandlaren Mathias Åström besvara en del jobbiga frågor från medlemmar kring både tidigare och kommande lönerörelser. I kommentarfältet hittar jag någon, som likt jag själv, tycker att det är en sällsynt dålig taktik att använda just den formuleringen; "mer än andra". En riktigt marknadsföringsmässig tankevurpa, om ni frågar mig; hur ska man någonsin finna acceptans för det?.

Instämmer med:

"Byt terminologi. Gå inte ut med att vi ska ha mer än andra i löneökning. Låt kravet i stället vara 2 000 kr i löneuppgradering (kalla det inte löneökning!) till hela kollektivet per år under fem år. Om sen kommunerna vill premiera "duktiga lärare" får det stå dem fritt att göra därutöver. Tror förresten att de flesta pedagogerna gör ett sjuhelsikes jobb i våra skolor."

Inte bara tror att pedagoger gör ett "sjuhelsikes jobb", jag vet. Många pedagoger är värda betydligt mer i lön, men jag tror inte att det är en framgångsrik retorik med "mer än andra". Byt terminologi, byt taktik! 



Hopp

Cyklat hela veckan, balkongläge i dunjackor häromdagen och koltrasten på takåsen ikväll. Det är hopp om livet ;-)


Tillgång och efterfrågan

Läser DN och artikeln om läraryrkets nya bottennotering - endast en sökande per plats på högskolan.  

- Skolan kommer att degenerera, säger Metta Fjelkner.

Nja, det tror vi väl inte, men visst är det problematiskt, var är återväxten? Alldeles för få vill bli lärare, snart generationsbyte i skolan, vad blir det? Kanske höjda lärarlöner. Tillgången låg, efterfrågan hög. Det brukar betyda högre pris ;-P Tuff marknadsanpassad logik, således. 

Nåja, det var bara en tanke som slog mig ...


Bra, bättre, omöjligt!

I senaste numret av Pedagogiskt Magasin läser jag en artikel av Fredrik Alvén, filosofie licentiat i historiedidaktik (licavhandlingen Historiemedvetande på prov) och uppskattad medarbetare på Gunnesboskolan, vars 6-9-del jag leder. Med flera års fokus på den nya läroplanen Lgr 11, torde han vara en av de mest insatta pedagogerna i ämnet i det här landet, just nu. 

I artikeln antyder Fredrik att de nya läro- och kursplanerna, särskilt i delen med kunskapskraven, utformats av Skolverket på ett sätt som, i sin iver att göra dem tydliga och lättanvända, använt alldeles för generella adjektiv för att förklara progressionen av de olika förmågorna och att detta beror på att man inte litar på den svenska lärarkåren att rätt tolka och använda styrdokumenten.  

"Dessa värdeord är olika hopkok av adjektiv för att uttrycka kunskapsskillnader mellan olika betyg, och värdeorden är de samma för samtliga ämnen. Således ser de två kunskapskraven för det högsta betyget i fysik respektive historia ut på liknande sätt. De så kallade värdeorden är markerade och progression för välutvecklat uttrycks till exempel från enkelt, relativt välutvecklat till välutvecklat. Det är endast dessa värdeord som förändras mellan de olika betygsstegen."


Läs hela artikeln på Lärarnas nyheter: Lärare - lös det här om ni kan!

När det gäller våra elever är vi noga med att betona hur viktigt det är för lärandet med höga förväntningar. Det borde Skolverket också haft i förhållande till Sveriges samlade lärarkår och i valet av adjektiv i kursplanernas kunskapskrav. Efter att läst igenom minnesanteckningar från arbetsgrupperna under ännu några studie- och utvecklingsdagar med de nya styrdokumenten, kan jag konstatera mycket klokskap i det lärare lyfter fram som möjligheter och svårigheter med den nya läroplanen. Jag tror absolut att pedagogerna kommer att reda ut detta på bästa sätt, även om en del osäkerhet och tveksamhet anas i leden, men det kommer att dröja ett tag innan det sitter i ryggraden. Det som däremot gör mig lite betänksam och ledsen, är de misstankar Fredrik ger uttryck för, att värdeorden uttrycks i alltför bleka och generella beskrivningar och att detta skulle verka hämmande på processen att ge tydlig och formativ feedback till eleverna.

Det skulle vara tråkigt.

"Lärarna har stora möjligheter att undervisa likvärdigt, tack vare bra syftesbeskrivningar och ett centralt innehåll i kursplanerna, men möjligheterna till effektiv formativ och likvärdig bedömning svajar betänkligt."

Verkligen tråkigt!


Motivation och kontroll




Just hemkommen från en föreläsning av Peter Gärdenfors, på temat Motivation, Kunskap och Förståelse ... och, mer otippat; Kontroll.

Begreppet kontroll har åtminstone jag inte sammankopplat med övriga ovanstående temaord och behandlat ganska styvmoderligt och negativt, sett utifrån statsmakternas, kommunens, skolledares och pedagogers kontroll - men här pratar vi elevens egen kontroll i bemärkelsen sin egen känsla av kompetens. Rätt självklart.

Gärdenfors refererade till Jerome S Bruners tankar om vad som är viktigast för motivation:

  • Nyfikenhet
  • Känsla av kompetens
  • Ömsesidighet

Nyfikenheten föds vi med och den är oerhört stark redan från början. Den hjälper oss framåt, att vi utvecklas och lär oss nya saker. Känsla av kompetens handlar om att ha kontroll över situationen, se mönstren och förstå sammanhangen - också stark från födseln, tänk bara på det lilla barnets "Kan felv!". Har man inte kontroll, känner man att man inte räcker till - tappar man i motivation. Kanske börjar man skolka, stannar hemma eller strular och drar runt för att ses i andra sammanhang. Slutligen ömsesidigheten; vi är sociala varelser som både vill och måste samverka och samarbeta med andra - människan tycker oftast om att göra saker tillsammans. 

Med denna vetskap kan man fundera över hur mycket av detta vi lyckas åstadkomma i skolan. Hur duktiga är vi på att väcka eller bibehålla elevers nyfikenhet? Hur kan vi få våra elever att känna kompetens och därmed få kontroll på sin lärandesituation? Hur duktiga är vi på att låta eleverna arbeta med varandra, att ömsesidigt lära varandra? 

Peter Gärdenfors förde oss tankemässigt, mest med frågor, mot huvudfrågan; hur kan vi i skolan dra nytta av det informella och spontana lärandet, lärandet som sker av nyfikenhet och ofta tillsammans med kamrater utanför skolan? Eftersom det informella lärandet bland barn och ungdomar ofta karakteriseras som genuint intresse och nyfikenhet bör det finnas något för oss i skolan eftersträvansvärt. Han skissade upp en modell som såg ut ungefär så här:


(Svär inte på att jag fått ihop alla pilar enligt Peters skiss. Var en himla massa pilar ;-P)

Det är nära till hands att tänka på vad John Hattie kommit fram till i sin forskning, något Gärdenfors också refererade till. Begreppen feedback, metakognition och själv- och kamratbedömning är faktorer som, enligt Hattie, har stor effekt på elevers lärande, på elevers inre motivation. Feedback och möjlighet att reflektera över sitt lärande (metakognition) är två delar som vi på Gunnesboskolan har fokuserat väldigt starkt under många år nu, via vår portfolio- och Lära@lära-metodik. Nyfikenheten kan vi underhålla genom att tillämpa en pedagogik som utgår ifrån relevanta problemställningar, nära elevers intressesfärer och med verktyg som är intuitiva för en ung generation. Ömsesidigheten kan vi bli ännu bättre på genom att använda oss av elevers egna energi och nyfikenhet i olika slags elevgrupper och -konstellationer i lärandet och att bjuda in elever att bli mer delaktiga i hela sin lärandeprocess, från planering och genomförande till utvärdering och bedömning.

Slutligen gav Gärdenfors sin bild av vad en god pedagog är:

  • någon som har djup ämnesförståelse, dvs som ser mönstren och sammanhangen och som lyckas förmedla detta
  • en lärare som ger relevant feedback till eleverna och som använder elevers feedback på undervisningen, till att förbättra sin undervisning
  • någon som bäddar för och ger eleverna möjligheter att ha kontroll över sitt lärande, känna sin kompetens
  • någon som kan berätta (visa och berätta är klassiska grundbultar i allt lärande)
Detta sista med berättande, var egentligen något Gärdenfors började med, att visa och berätta är klassiska grundbultar i all form av lärande och undervisning och kanske något vi delvis tappat i dagens skola. Å andra sidan antydde Gärdenfors på slutet, och helt kort, att sektorer i dagens samhälle, t ex datorspelsindustrin, bygger mycket av sina produkter på att bygga miljöer, ställa upp problem att lösa och typer att låtsas vara, som till mycket hög grad liknar det gamla berättandet. Det är kanske därför våra elever är så upptagna av datorspelen och det är kanske där vi har något att lära!





Didaktikens verktyg - Peter Gärdenfors



Lägre status

Framtidsanalytikern Troed Troedson skriver i senaste numret av Lärarnas tidning om den förestående lärarlegitimationen som ett hinder, snarare än en möjlighet, att höja lärares status.

Statushöjning? Tvärtom, menar Troedson; Legitimation ger lärarna lägre status

Har själv inte svårt att se det illavarslande mönstret av skolans successiva återgång till det mer inrutade, kontrollerade och instängda, hur kreativiteten snörps och hur läraryrkets fantastiska möjligheter till kunskapsskapande hämmas av snabbt tillkomna och tillspetsade lagar, regler och förordningar.

Väldigt mycket forskning pekar i en riktning och nuvarande nationell styrning  åt ett helt annat håll. Forskningen pekar på integration, inkludering och öppenhet medan högsta ledningen för skolsverige förespråkar fler nationella prov, mer betyg och lägre ner i åldrarna, uppstramade och mer specifika kursplaner och en återgång till "den gamla kunskaps- och katederskolan". 

Återgången till den gamla skolan, med uppdelning i stadier på grundskolan, linjer på gymnasieskolan och att gruppera elever i praktisk respektive teoretisk inriktning andas segregation. Tänker, åtskillnad - när har det någonsin varit bra? Sortera mindre, inkludera mera och försök öka integrationen mellan skola och hem, är Troedsons recept. Jag är benägen att hålla med honom, till alla 100 procenten! 

För integrationen är kopplad till innovationen och där är vi bäst i världen - 11 år i sträck! Och kanske är det, som Troedson antyder, Björklunds förhatliga flumskola som skapat detta ;-) Kan bara gå till mig själv - när är man som mest kreativ? Inte är det när man sitter fast i en massa måsten, är hårt tidspressad, har krav på sig att prestera, är utsatt för bedömning och/eller är instängd i byråkratiska system. Som mest innovativ, påhittig, kreativ och idérik, är när jag är utvilad, har gott om tid, känner mig avslappnad och fri, inte har något inplanerat, inga måsten i sikte och när jag inte förväntas prestera något alls. Så är det sannolikt också för våra elever i skolan; ju friare och mindre kontrollerade, desto mer benägna att tänka fritt, skapa eget och flytta fram positionerna; inte bara återupprepa, men skapa nytt.

"Det första är att skolpolitikerna blixtsnabbt måste dra sig ur allt de inte bör lägga sig i när det gäller lärarnas arbete i skolan och ge lärarna ett professionellt utrymme. Nu har utbildningsminister Björklund synpunkter på om eleverna ska använda pennor eller surfplattor i skolorna. Det är som om socialministern gick ut och sa att nu används det för mycket gasbinda på akutmottagningarna." Troed Troedson

Instämmer igen ;-D



RSS 2.0