LedarBloggen

Tidig morgondagg
kan vara ensam vaken
möter dagen först

sänder stort tack för känslan
av de små tingens bländverk
  
    

(En japansk haiku utgör den första avdelningen i en tanka-dikt. Haikun är uppbyggd av 17 stavelser på tre rader (5-7-5). En tankadikt blir det om man lägger till ytterligare två rader, sammanlagt 31 stavelser (5-7-5-7-7). De två avdelningarna kallas kami-ku och shimo-ku.)

Lånar ett citat från A-M Körlings blogg här om dagen, eftersom det får mig att tänka på processen vi arbetat med de senaste dagarna, men också på tankar om lärande i största allmänhet. Albert Einstein lär ha sagt någonting i stil med:


Schema-team Hallin/Tornberg (rätt mycket mest Hallin) har just lämnat något som kan liknas vid ett färdigt schema för Gunnesboskolans elever/lärarpersonal nästa läsår (Vi fixar allt, det är bara det omöjliga som tar lite längre tid;D) På tal om genialitet; kanske sitter det likt Einsteins uttryck mest i tålamodet, envisheten och det-här-ska-fan-i-mig-gå-attityden. Jag håller mig själv för att vara en ganska uthållig och envis person, som sällan eller aldrig riktigt ger mig förrän uppgiften är klar. Men jag tror att jag funnit min överman... medicinmannen Hallin spenderar längre tid med problemen. Tack för det, doktorn!

Geni eller bara ovanligt envis, det låter jag vara osagt, men systematiskt och noggrant har det varit. Sen gör det ingenting att det också varit många goa skratt under tiden... Nu hoppas vi bara att rummet inte varit buggat, att Karin vet vad diskretion är och att vissa av våra kommentarer aldrig når offentlighetens ljus. För vi har gnällt, småsvurit och suckat rätt mycket över många kollegor och deras näst intill omöjliga schemaönskemål. F´låt ...

De senaste dagarnas arbete har också återupplivat minnet av hur mycket lättare, och roligare, det är att arbeta i team, tillsammans med någon. Någon som har disciplin, humor, seriositet, uthållighet och egenskaper som jag har i mindre mått, just den behövs. Jag har dessvärre inte haft så mycket av teamkänsla under större delen av den här terminen. Och just detta att reflektera tillsammans med någon annan är så oerhört värdefullt, för våra elever, kollegor i arbetslagen och så klart för skolledare. Så ...

... kanske ... varför inte ... hmmm... think outside the box, Tornberg! Vem har hört talas om en skola med en kombinerad tjänst; 50% skolläkare, 50% skolledare? Ingen!! Är inte det kreativt, så säg?

Nåja, det var bara en tanke som slog mig ....

   En veckas arbete kvar innan välbehövlig vila... Men det ska erkännas, det är ganska vilsamt att arbeta den här sista veckan; inga elever och inga lärare som avbryter vad man håller på med;D En vecka att varva ner, gå ner i tempo och finna ro.

Jag får tid att jobba mig igenom pappershögarna, knyta ihop alla lösa trådar, ringa en hel del samtal som inte blivit av och läsa ikapp alla de PM, riktlinjer och anvisningar som duggar tätt under terminen. Tid att avrunda, avsluta ... På skrivbordet hemma väntar en hel hög med pedagogiska tidskrifter och böcker, alla lika intressanta. Men det väntar också många och långa vilsamma dagar av att bara vara, läsa, lyssna på musik, cykla och promenera, besöka släktingar och vänner, arbeta med kroppen snarare än knoppen och ägna sig åt sig själv.

Fick en liten miniföreläsning här om dagen av Kjell, skolpsykolog på Hubertusgården, om det allt mer uppmärksammade begreppet mindfulness. Begreppet kan väl närmast översättas med det svenska "sinnesnärvaro"eller "medveten närvaro". Det är ett sätt att stressreducera sin vardag och samtidigt träna på att leva i nuet., ett slags meditationstyp som har sitt ursprung i den buddistiska religionen. Dock ingen avslappningsmetod.

Det man tränar i mindfulness innehåller 8 olika delar:

• Ett icke-fördömande förhållningssätt
• Koncentration
• Tålamod
• Tillit/Tilltro
• Att vara nybörjare
• Att inte sträva
• Acceptans
• Meditation

Jag tror att vi skulle ha en hel del att lära med mindfulness, både vad gäller det mer personliga och vad gäller den pedagogiska professionen. I lärarrollen kan jag se flera nyttigheter; framför allt i förhållningssättet med eleverna, men också i arbetslagsarbetet. Det handlar nämligen om att lära, som elev och som vuxen, att vara nyfiken och beredd att lära nytt, att uppskatta nuet och att komma ur vår tids jagande efter, inte bara prylar, utan också allt häftigare upplevelser, en stark orsak till ungdomars stress idag, tror jag. Man har som ung idag (och rätt många vuxna också), främst via medier, en bild av livet som något man ska sträva sig igenom, för att uppnå något fantastiskt på slutet (klart summativt;D), istället för att uppleva livet här och nu (mer formativt, så att säga;D) ... alla de små fina upplevelserna; cykelutflykten som blev ett riktigt fint samtal med sonen, vägarna-förbi-besöket som blev sommarens trevligaste middag, bokpärlan, trädgårdsrundan klockan fem på morgonen en varm sommarvecka, genvägen som blev en upplevelsefull senväg, sena tv-kvällar med öppna fönster, de sensationella och sensuella dofterna på regnvåt varm mark ... ja, ni förstår vad jag menar. Visst var det John Lennon som så mitt-i-prick uttryckte det:


Jag ska i alla fall ha semester rätt mycket utan planering (så långt det går); låta dagarna gå som de vill, vädret och humöret bestämma innehåll och tillfälligheterna få avgöra en hel del samt kosta på mig långa stunder av göra-ingenting. Men först ska jag som sagt arbeta klart....

För resten, om det är någon som blev lite intresserad av mindfulness, kolla här, här eller här! Eller så bara googlar du ...

 

 

Läste i dagens tidning, avdelningen Omkretsen, om olika kommunala skolor runt Malmö-Lund med årskurs 9 och deras meritvärde. Bjärehovsskolan i Bjärred utmärkte sig åter en gång, i år mer än vanligt, med 254 i genomsnittligt meritvärde. Det är högt och det är bra, men kanske finns det också anledning att tänka på hur förutsättningarna och utgångsläget är.

Jag har egna barn som gått på Bjärehovsskolan, nu i senaste tidningsaktuella omgången (av rektor Ann-Louise prisade) en dotter som lämnat med betyg väl över snittet på skolan. Ändå betraktar jag henne som rätt omedveten om vad genuin kunskap egentligen är, Det har genom åren vid köksbordet varit mycket traditionellt "plugg", memorera här och reproducera där. För dotterns del, med memoreringsbegåvning och förmåga att anpassa sig till ett traditionellt sätt att ta in faktakunskaper, komma ihåg dem och "rapa" upp dem vid lämpligt tillfälle, ligger det väl i linje med vad som behövs för ett högt betyg. Men livslångt och hållbart lärande ... nja, tror inte det.

I Lomma kommun finns det välsituerade familjer, föräldrar med kraft att stötta sina barn och förmåga att backa upp dem ekonomiskt. Det är ett "svenskt" samhälle, med en försvinnande liten och lika generande liten grad av elever med annat etniskt ursprung än det svenska, relativt låg kriminalitet och med hög social kontroll. Varför skulle inte det gå bra?

Roade mig i eftermiddags med att räkna ut meritvärdet för de 63 elever som lämnade åk 9 Gunnesboskolan nu i vår, läsåret 2007/08. De tre olika klasserna hade ett gemensamt genomsnittligt meritvärde på 236, 18 lägre än Bjärehovsskolan Bjärred, men i samma division som Dalslundsskolan i Åkarp, Pilängsskolan i Lomma och Ljungenskolan i Höllviken men med ett betydligt sämre socio-ekonomiskt utgångsläge än samtliga nämnda jämförelseskolor.

Vad är det som gör skillnad? Vilken eller vilka variabler är avgörande? Vad spelar mest roll; föräldrars engagemang på hemmaplan eller skolans egna professionella lärandestrategier i skolan? Hur mycket kan man egentligen kompensera ett eventuellt lägre föräldraengagemang med en lika eventuellt mer ansvarstagande skola? Jag tycker att det är ganska tydligt och uppenbart att föräldrars engagemang och intresse för barnets/elevens skolgång är helt avgörande. Utan det har vi rätt mycket mer att arbeta med, eller mot, i skolan.

Kanske skulle vi istället för att att ta hand om "det som blir kvar" efter ett eftersatt föräldraengagemang, vara förebyggande och bjuda in till föräldrautbildning om hur man kan göra underverk med sina barn/ungdomar, bara genom att visa intresse. Prata om alla dessa viktiga saker som har betydelse för hur det senare går i årskurserna 2, 3, 4, 7, 8, och 9, ja alla årskurser, klasser och nivåer av lärande; vikten av  att läsa högt,  ställa reflekterande frågor, visa intresse för barnets/elevens tankar och funderingar och utmana barnet i alla möjliga situationer.

Kanske skiulle en engagerad förälder på hemmaplan vara merdubbelt värt än alla de resurser vi någonsin kan uppbåda i skolan! Med små medel, fingervisningar i rätt riktning, värdefulla råd och coaching av föräldrar kan vi kanske nå längre än vad vi gör idag.

Lomma lyckas bättre, kostar mindre, men har också en helt annan socio-ekonomisk struktur, som ger helt andra förutsättningar för elevernas lärande. Det är viktigt att komma ihåg när media presenterar sina siffror. Hur många av tidningsläsarnas har koll på det, Sydsvenskan? Därför så missvisande, därför så onyanserat och därför så mycket mer att visa, förklara och tolka. Jämför gärna, men definiera också spelpjäserna. SALSA är sannolikt ett bättre alternativ, om vi nu ska jämföra.... 236 i meritpoäng, alla inräknade, är ett riktigt hyfsat resultat. Well done!!

    Så var läsårsavslutningen avklarad, i strålande sol och med precis de rätta ingredienserna av sommarlovshungriga elever, trötta men glada kollegor och en föraning om lång och efterlängtad vila. Sång och musik, premieutdelning och rektors sommarprat och sommarhälsning till elever, föräldrar och personal:

Jag har de senaste månaderna förstått att det finns ett visst undrande kring hur det skulle bli med avslutningstalet på skolavslutningen. Kommentarerna från eleverna löd:
- Ska du hålla tal?
- Kan du hålla tal?
- Måste du hålla tal?

Egentligen vill jag ju bara från hjärtat hälsa till er alla och önska er en välförtjänt vila. Men, jag får kanske tänka om, och … ge er ett tal.. kanske om att hålla tal. Som den lärare jag längst inne är, vill jag naturligtvis gripa det här tillfället att lära er något. Förr eller senare kommer ni i alla fall att stå i den här situationen, att hålla tal. Och man behöver faktiskt inte bli rektor för att hamna i en sådan situation, tro mig.

Sagt och gjort!! Vad gör man när man inte kan, vill ha reda på något? Ha kunskap om något? Hämta information? Lära sig något? Nätet så klart! Man googlar och får 255 000 träffar på ”hålla tal”.

Tyvärr måste jag konstatera att det det är rätt mycket värdelöst vetande på nätet, men det vet ju ni också. Informationsflödet på nätet är enormt, mångdubbelt den information som jag och era föräldrar tog del av när vi var yngre. Därför också så svårt att hantera och därför så viktigt att vi lär oss sortera. Jag läste flera sidor med råd om hur man håller tal, alltifrån hur man ska stå, andas, titta, röra sig, säga och i vilken ordning! För övrigt också en del om vad man inte ska göra; tala för tyst, stå för stelt, röra sig för mycket, ja ni hör det verkar inte lätt att hålla tal. En hel vetenskap således.

Sammantaget kunde jag i alla fall ta till mig följande, och det här kan ni ju lära er:

Ett tal ska vara väl förberett, helst innehålla ett tema och framför allt vara kort!! Det där med tema fick jag fundera en bra stund över. Slutligen bestämde jag mig för förändring.

För vår skola, såväl som för många andra i Lunds stad, har det varit rätt mycket av förändring den här våren. I tider av förändring uppstår ibland förvirring. Lite av det har i alla fall vi som är personal på skolan upplevt, jag vet inte hur mycket ni elever faktiskt uppfattat. Ju mindre, desto bättre, tycker jag. Möjligen kommer ni att märka det mer nästa läsår, men jag hoppas det inte. Men vi lämnar nu inte bara ett gammalt läsår, läsåret 2007/08, vi lämnar också ett sätt att organisera skolorna här på Gunnesbo och Nöbbelöv, för ett annat sätt att organisera som gör att nya tider stundar. Stunder av förändring…

Att ställa om, lära annat, nytt, att ständigt ha en beredskap av att klara förändring, vara beredd att lära nytt, är någonting som vi på Gunnesboskolan sedan flera år har lagt mycket fokus på. Kanske är det den viktigaste kunskapen av allt.

Ni har lärt er mycket under er tid i skolan, säkert väldigt mycket faktauppgifter, årtal, namn, begrepp, siffror och annat. Säkert en hel del nyttiga kunskapsbitar men sannolikt inte tillräckliga i er framtida arbetsmarknad. Kunskapsbitar som ska förstås, som ska användas, sorteras, kategoriseras, värderas och analyseras. Det krävs numera betydligt mer än att bara komma ihåg kunskapsbitarna, det krävs också att ni kan sätta samman dem till meningsfulla samband, sammanhang och mönster.

Nu vänder jag mig speciellt till er nior….

Det är detta sistnämnda vi tycker är så viktigt att ni lär er. Det är det vi hoppas att ni i första hand har med er ut från den här skolan; en beredskap att lära nytt, en lust att lära nytt, en medvetenhet om era egna förmågor, styrkor och svagheter och en positiv inställning till lärande som håller livet ut!

Jag har många gånger i min skolvardag anledning att tänka tanken - Vilken fin skola vi har! - inte minst när vi har besök från andra skolor. Gäster från när och fjärran är grymt imponerade över er elever, förundrade över er arbetsdisciplin och koncentration, över personalens kunnighet och kompetens, vår klara och tydliga linje i det pedagogiska arbetet och hur fin stämning vi verkar ha.

Men en sak är säker, för att lyckas krävs ofta ansträngning, och ansträngning lönar sig, det är det som gör skillnad. Det är kanske min främsta uppgift, att få er elever att känna att ni lyckas! Och visst är det många som lyckas på den här skolan.

I förrgår fick jag lite högtidligt, för första gången i egenskap av rektor, skriva mitt namn på ca 60 avgångsbetyg. Det är fantastiskt att konstatera så många smarta, ambitiösa och envisa elever det finns på den här skolan!! I sådana sammanhang är man enormt stolt över er allesammans. Stolt och glad! Å det finns det all anledning av att vara idag, med sommarlovet väntandes där ute .. och jag måste bara få citera en kär kollega från förr, Märta. Hon var långt ifrån den pessimist det kan tyckas när man hör citatet, men hon sa alltid vid skolavslutningarna: Passa på att njuta idag, imorgon är sommarlovet redan lite naggat i kanten!

För nu är det sommarlov! Återstår endast för mig att tacka för det här läsåret och önska er alla, elever, föräldrar och personal, en riktigt lång, varm och härlig sommar, och på återseende i augusti. Tack ska ni ha!

Kanske klockade jag in på 6-7 minuter, eller snarare 8-9, lite för långt för top score, hörde jag. Jag får kanske en chans till nästa år, då något kortare. Ha en riktigt trevlig sommar!

Läser vidare i tidskriften Grundskoletidningen (Moreau/Wretman nummer 3/2008) idag i en artikel av bl a Tomas Kroksmark följande tänkvärda citat från en amerikansk forskare, tillika kouppfödare (hört talas om cowboy?): "Inte blir mina kor större och tyngre bara för att vi väger dem varje dag."

Klart överförbart på vår pågående skoldebatt och så sant som det är sagt, Björklund. Visst?

Just läst en riktigt bra bok, i samband med rapportskrivning och redovisning av de medel vi fått med Demokratiprojektet; Nya skolans självvärdering av Margareta Eriksson . Ur innehållsförteckningen:

- Självvärdering - varför det?
- Den kollektiva förståelsen
- Att förstå utvärdering
- Metoder för självvärdering
- Samtal
- Dokumentation

Syftet med att beställa boken till projektledarna för de olika demokratiprojekten är tydligt; vad är att utvärdera och hur ska vi använda oss av det utvärderade? Vad kan vi dra för olika slutsatser och hur går vi vidare? Hur gör vi för att inte stanna vid endast en uppföljning?

Författarinnan kommer i sina resonemang kring självvärdering in på många andra spännande områden, av mer generell karaktär och om lärande i stort. Resonemang som vi känner igen oss i och som bekräftar mycket av vårt koncept och vår verksamhet. Det handlar om att se den egna verksamheten och våga utmana tanken om dess förträfflighet, om att upptäcka vanemönster och våga förändra. Om att ha förståelse inte bara för den egna kompetensen och den individuella arbetsuppgiften utan också för det kollektiva uppdraget, en professionell förståelse, för tankarna bakom läroplanens texter, idéerna och de politiska riktlinjerna som sedan ska omvandlas i handling.

"I det interaktiva och kommunikativa moderna samhället godtas inte längre den hierarkiska auktoriteten, den som rektor och lärare tidigare hade gratis. Nu måste skolans företrädare själva förtjäna sitt inflytande genom att argumentera för skolans innehåll och arbetssätt. De måste bevisa sin uppdragsförståelse genom att kommunicera och förklara sig utåt. De behöver förvärva sin auktoritet på ett sätt som väcker tilltro, inte minst på den intellektuella arenan. De förväntas kunna stå för sina bedömningar och val, inför elever, föräldrar, politiker och allmänhet. De måste veta vad de håller på med och varför och kunna redogöra för hur det går, sakligt och utan förskönande övermålningar, och de måste visa att de har torrt på fötterna under sina åtgärder och beslut. De måste visa sitt samtänkande i fostrans- och undervisningsfrågor. Att förstå och stå för skolans uppdrag har blivit en del av kompetensen."

Margareta Eriksson för vidare resonemang om vikten av att söka medvetenhet om vart man ska, om att sätta mål, reflektera och handla därefter. "Det medvetna handlandet är professionalismens främsta kännemärke!" Hon har intressanta synpunkter på begreppen kvalitativ och kvantitativ utvärdering, formativ och summativ bedömning och "mätraseriet" som saboterar den viktigare reflektionsdelen.

"Om man vill nå utveckling på dessa viktiga områden (lärandet och arbetet mot de nationella målen) måste man sluta med att "mäta" graden av måluppyllelse. Så fort man börjar mäta, gradera och uttrycka kvantitativa mått, lämnar man nämligen den intellektuella arenan och går in på den instrumentella. Det blir mer statistik än varför-funderingar och kritisk reflektion."

Skulle inte kunna uttrycka det bättre själv! Med besöket från Myndigheten för skolutveckling i färskt minne, tillåter jag mig att vara en smula skeptisk till den inriktning skolan nu är på väg att ta; med mer kontroll, mer mäta och tidigare betyg. Faran är, som jag ser det, att vi tar flera steg bakåt, i en riktning mot och med en betoning på det enkelt mätbara - och bara det! Det blir en bekväm sak att ta till sig för alla de pedagoger som haft svårt att smälta Lpo 94:s direktiv om elevinflytande, en reflektiv undervisning och en konstruktivistisk anda. Äntligen kan de få stöd i direktiven, och fortsätta med sitt aldrig förändrade empiristiska sätt att förhålla sig till kunskap och organisera lärandet.

Möjligen skulle man kunna acceptera ett större mått av mätande om man samtidigt var övertygad om att den andra, den mer reflekterande och intellektuella arenan, också fick stort utrymme. Tyvärr befarar jag att det på många skolor kommer att stanna vid ett nytt mäthysteri med fler listor, kolumner, siffror och analyser och bedömningar utifrån endast dessa. Lätt och utan tveksamheter, svart på vitt, inga nyanser och åter till ordningen!

Den bedömning och den reflektion våra elever (ja, också vi vuxna) gör av vårt eget lärande och våra egna arbetsinsatser, i en formativ bedömning, av arbetet och i arbetet, är så oerhört mycket viktigare och starkare än den mer summativa "utifrånbedömning" som en lärare (eller skolledare) utdelar i form av test- och provresultat och betygssiffror - alternativt bokstäver.

Låt oss således inte gå vilse i mätdjungeln, låt oss i alla fall också skapa många och generösa gläntor av reflektion, eftertanke och metakognition. Det riktigt hållbara för lärande på djupet!

Som sagt, en riktigt bra bok, som vi kanske rent av skulle kunna använda i vår gemensamma kompetensutveckling. Varför inte i bokcirkelform...? Ska fundera på det!