LedarBloggen

Läste i Lärarnas tidning här om dagen och fick lite perpektiv på det här med karriärvägar (läs lektorsstatus) inom skolan. Bekräftade till en del vad jag redan tidigare anat. Med regeringens nya miljarder (nåja, i alla fall 25 miljoner redan nästa år) kan var tjugonde medarbetare/lärare få möjlighet att göra karriär, möjlighet att forska och kanske erhålla 5 000 kronor mer i lön. 

"Om löneökningen blir 5 000 kronor i månaden räcker regeringens pengar till att mellan 8 000 och 10 000 av landets drygt 160 000 lärare på grundskolan, gymnasieskolan och i vuxenutbildningen kan få karriärtjänster, enligt Lärarförbundet. Det motsvarar att ungefär var tjugonde lärare skulle kunna få en karriärtjänst."  

Lärarnas nyheter 2011-10-06

Är inte helt med på att detta är vad skolan främst behöver för att öka elevers måluppfyllelse, stärka lärarnas status och göra skolan mer attraktiv för unga människor att söka sig till läraryrket. Jag sympatiserar emellertid med tanken på att försöka bygga broar mellan klassrumsgolvet och forskarvärlden utanför skolan. Men blir det inte lite väl smala broar, med enstaka lektorstjänster? Kommer en, säger en, forskarinriktad medarbetare i ett kollegium (likt vårt) på ca 20 personer, att kunna skapa så mycket ringar på vattnet att det har något slags genomslag på hela skolans (och då menar jag den egna lilla skolan, inte institutionen skola) pedagogiska och didaktiska nivå? Blir svårt, tror jag ... det handlar än en gång om delaktighet. Bara den som är delaktig, berörs - tänker förändring och gör skillnad.  

Dessutom, vem tror vi väljer att forska, gå vidare, utveckla sig och sin skola och vilja mer? Sannolikt dem som redan är lite av spjutspetsar, dem som redan är de duktigaste pedagogerna, med mest insikter och som skulle vara de bästa att coacha sina kollegor i ett gemensamt utvecklingsarbete, på den egna skolan - men som snart kanske försvinner iväg på nya forskningsuppdrag och nya tjänster. 

Det finns en uppenbar risk att effekterna av "lektorsforskningen" till stor del rinner ut i sanden. Det kommer så klart institutionen skola till del i ett större sammanhang, regionalt och nationellt kanske, men är mindre direktkopplat till den egna skolans situation och därmed inte heller lika effektiv. Det blir betydligt trögare ...

Ur ett skolledarperspektiv, i alla fall mitt, skulle det vara mycket mer effektivt att lägga dessa pengar på att höja hela kollegiets kompetens- och lönenivå. Att arbeta med helheten, hela kollegiet, på köpt extratid inom ramen för den arbetsförlagda tiden. Det skulle höja kvaliteten, statusen och, inte minst, lönen. Har sagt det förut, säger det igen - Satsa kollektivt!

(Eller så kan man kan ju alltid bli rektor ... typ ;-) Ibland kan det göra skillnad.)