Traditioner eller inte
Skolavslutningsdags för höstterminen. Blir alltid lika överraskad över hur vi hamnade här, så fort. Som vanligt hade vi en jättetrevlig avslutning med sång, musik och filmfestival och annat och små söta årskurs två-elever som spelade fiol, grymt imponerande och några ord från rektor.Det blir allt svårare att variera innehållet. Med ambition att säga något mer än bara God Jul och när man redan använt tema lärande flera gånger, om framtid, om att anstränga sig, att leva sina drömmar, om att utmana sina förmågor, ja då börjar det sina bland idéerna.
I alla fall, så här blev det, ungefär:
"I tidningen i går kunde man läsa om hur Gunnesboskolan tar nya grepp och bryter traditionen. Det handlade förstås om hur vår traditionella cabaré med fokus på lokala skämt om lärares och rektors tillkortakommanden plötsligt blev en musikal tolkning av en film, en lyckosam förändring av våra traditioner. Stort tack till årets nior, både elever och lärare, för det ”omtänket” och Fucking Lund igår. Låt oss införa musikalen som en ny tradition.
Fr o m den här terminen införs ju också något som snart kommer att var en tradition, betyg för alla elever som går i klasserna 6-9, varje termin i alla ämnen, under förutsättning att ni haft ämnet under terminen.
Men det här med traditioner …. Julen är ju en traditionstyngd helg. Med tradition menar vi vanligtvis något som lämnas vidare av kulturell och social karaktär; det kan gälla seder och bruk, synsätt, språk eller värderingar. Nu till jul kanske det handlar om att ta in en gran till jul och dansa kring den, tända ljus, äta skinka och julgröt, få påhälsning av tomten med säcken full av klappar osv. Kanske har man i någon familj en alldeles egen speciell tradition, något som man gör varje år, på samma sätt, vid samma tid och som man ärvt från tidigare generationer, något farmor och farfar, eller mormor och morfar och deras föräldrar före dem, alltid gjort på julen.
Det är något tryggt och säkert med traditioner, något man kan lita på alltid är på samma sätt, oavsett hur mycket det stormar runt omkring, något att luta sig mot i särskilt svåra stunder eller när vardagen blir för påträngande och kanske går för fort. Om allt är oordning och kaos, stressigt och jobbigt, som det lätt kan bli just veckorna innan jul, då är det skönt med några dagar när allt är vant, tryggt och förutbestämt.
Men det finns dem som menar att ”Traditioner är till för att brytas”. Vanans makt är stor och traditioner är att likna vid gammal vana, och gammal vana låter inte lika positivt …. Så gamla fina traditioner kan ibland bli lite för gamla, lite för invanda och till och med lite unkna. Och i en snabbt föränderlig värld blir våra traditioner allt oftare ifrågasatta, med all rätt, det som var rätt och kändes bra igår, behöver inte nödvändigtvis vara det idag. Kanske lämnar man en tradition helt och hållet eller ändrar på reglerna för när, hur och var man utför traditionen och kanske ska vi vara glada för att saker och ting förändras, även om det ibland kan kännas lite oroligt, just i förändringen. Motsatsalternativet skulle inte vara att föredra, att allt stannade vid det som det alltid varit.
Och nog kan det vara lite sunt att ställa frågan; måste det vara som det alltid varit? Vad kan göras bättre? Vad kan vi ändra på? De frågorna måste vi alltid ställa oss, överväga och reflektera kring.
Men nu är det jul och många trevliga traditioner att uppleva. Återstår för mig bara att tacka för den här terminen, främst tacka tvåorna, femmorna och Maria för de fina sångerna, önska alla elever, lärare och övrig personal, en riktigt god jul, ett roligt och spännande lov och ett gott nytt år 2013."
Vettigt motstånd
Lösningarna är problemet, skriver Ingrid Carlgren på siten Skola och Samhälle (S.O.S). I en välformulerad och klarsynt artikel visar hon på hur svensk lärarkår håller på att avprofessionaliseras. Med ett ökat dokumentationskrav, hårdare styrning och tydligare mål och resultatuppföljning blir lärares arbete allt mer inriktat på tidskrävande kringverksamhet och allt mindre på det som är lärares egentliga arbete, att planera, genomföra och efterarbeta elevers lärande."Kraven på tydlighet ger sken av att fokusera kvalitet men i verkligheten trivialiseras kunskaperna, skriver Ingrid Carlgren. (---) Det har därför uppstått en marknad där olika skolföretag levererar färdiga lösningar. Det allvarliga är att lärarna riskerar att tappa tron på sin egen professionalitet och tvingas anpassa sig till ett system (även när det strider mot det professionella sunda förnuftet) som knappast kan kallas vetenskapligt grundat eller utprövat."
En motkraft i skoldebatten, en av allt för få som ger Björklund vettigt motstånd.
... more different
Malmö högskola har presenterat en ny avhandling Bättre matematikundervisning störst hjälp för svagpresterande och kommit fram till 5 viktiga punkter för att förbättra matematikundervisningen:- att tydliggöra mål och kriterier för olika kvalitetsnivåer
- att organisera aktiviteter i undervisningen som visar var eleven befinner sig i förståelse
- framåtsyftande respons
- kamratrespons
- att eleven känner sig delaktig i lärandet och äger sin lärandeprocess
Inte så mycket nytt, det mesta vet vi ... och mycket gör vi redan. I vår skickar vi ytterligare två elever till Högstadiets matematiktävling i Stockholm! Snyggt jobbat, elever och pedagoger!
Same, same ... rather different
Internationella kunskapsmätningar är åter rubriker; TIMSS och PIRLS redovisar fortsatta ras för den svenska skolan och svenska ungdomar vad gäller matematik- och naturkunskaper och läsförmåga och skolministern serverar åter snabba lösningar; en timme mer matematik på lågstadiet. Men ...
"Det handlar inte bara om antalet timmar utan om hur lektionerna används. Eleverna kan inte bara sitta och räkna på egen hand, ... "
Ända hit lät det ju på något sätt rätt sunt, har skolministern kommit på andra tankar? Har han äntligen tagit del av forskning, dragit slutsatser och beslutat i enlighet med "vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet"? Men nja, inte riktigt, det kom mera:
" .... vi behöver mer katederundervisning, säger Jan Björklund." Lärarnas tidning
Jo, kanske handlar det till någon del om kvantitet, dvs fler tillfällen för elever att lära matematik, men framför allt, tror jag, att det handlar om andra sätt att kommunicera matematik, fler alternativa sätt att utveckla matematiskt tänkande. Och visst, det behövs sannolikt mer av initiativ från de lärare som undervisar i matematik, men det behövs sannerligen inte mer föreläsning bakom katedern. Det behövs pedagoger som kan leda matematiska resonemang, ställa frågor som luskar i elevers matematiska förståelse och som kan få elever att problematisera kring vardagliga matematiska företeelser. Vi borde kanske utbilda pedagoger med en något annorlunda inställning till matematik och lärande, utveckla lärandesituationer som mer grundar sig på problemlösning tillsammans med pedagogen och klasskamraterna och som dominerades av kollaborativt lärande.
Bättre med ett problem tillsammans än tio i läroboken, liksom ...
Om det i Björklunds begrepp katederundervisning ingår att föreläsa i ett slags envägskommunikativt utlärande, följt av en stunds mekaniskt räknande på egen hand sida upp och sida ner i en matematiklärobok, ja då är jag inte riktigt med. Och tyvärr tror jag att det är just det karln menar....
(Same, same, but different - Used a lot in Thailand, especially in an attempts to sell something but can mean just about anything depending on what the user is trying to achieve. /Urban dictionary)
Ledarfjället
Första och största rektorsutbildningen klar, och i den andra och lite mindre omfattande fick jag idag, vid tredje träffen med skolledare i Tänk Om-utbildningen, skapa en bild av ett fjäll som metafor för den verksamhet jag leder och med särskilt fokus på de digitala lärverktygens möjligheter och ett omdefinierat lärande. Uppgiften löd; hur skulle bilden av verksamheten se ut om ni skulle beskriva hur det är idag. Beskriv situationen utifrån din bild. Det blev ungefär så här:
Bilden visar ett relativt platt nordiskt fjällmassiv, alltså inga riktigt höga, spetsiga alptoppar, mer avrundade och med mjuka linjer, ansträngande att ta sig uppför, men inte omöjligt att bestiga. Vid fjällets fot finns fuktiga myrmarker och tät granskog, lite längre upp på fjället mer lågväxande och rätt snårig vegetation, en hel del vattendrag i form av större och mindre bäckar att passera och sjöar att runda och med tidvis oländig och svårforcerad terräng runt omkring. På fjällets topp finns ett utsiktsmärke, målet för vår utflykt. Utsikten är magnifik; bakom oss kan vi se hela den långa och mödosamma väg vi vandrat; vi ser hur leden hänger ihop, vi kan peka ut de stopp vi gjort på vägen för varandra och vi kan känna tillfredsställelse över de framgångar vi skördat på vägen upp. Tittar vi framåt, i färdriktningen, upptäcker vi många, långa och spännande vandringsleder i horisonten, alla lite olika, men i samma riktning.
Mot målet och uppför fjället strävar ett tjugotal mer eller mindre fjällvana vandrare. De flesta väljer de rösade lederna och vandrar i grupp, men håller lite olika takt, en del går rätt raskt fram, andra tar det lite lugnare. Någon grupp vandrar visserligen i rätt riktning, men har valt att vandra "off pist". Också i denna grupp visar en del viss tvekan och tar sig försiktigt fram i terrängen, medan andra i gruppen entusiastiskt småspringer fram.
Ett gäng, lite längre upp på fjället, har tillfälligt avvikit från leden och gjort uppehåll vid ett vattenhål; badar och vilar upp sig för nya etapper mot målet och reflekterar över om de är på rätt väg; ett sunt ifrågasättande av vandringen.
Längst upp och närmast målet står en grupp vandrare som just upptäckt den fantastiska utsikten, som klart och tydligt nu ser de alternativa lederna och är i full färd med att planera nästa steg, ställa upp nya mål och omfördela sin packning.
I skogen nedanför fjället är det några som förirrat sig och för tillfället befinner sig oroande långt från gruppen. I den täta granskogen har man så klart svårt att se mer än några få steg framför sig. Förtvivlat ropar de efter en mer detaljerad karta med rutten utritad och en pålitlig kompass. Kanske har de varit lite ohörsamma när färdledaren givit sina instruktioner ;-) alternativt missat att då och då lyfta blicken och stirrat för mycket ner i stigen.
Längst ner framför skogen, i myren, har någon fastnat, sannolikt alltför upptagen med att kontrollera packningen. Men det är sådant som händer i en myr. Om man står för stilla för länge, då fastnar man.
Men den figuren är säkert från ett annat vandringssällskap ... ;-)
Framtid och teknologi
Blev i veckan, i en omvärldsbevakning på rektorsprogrammet, påmind om ett av Youtubes mest sedda klipp, om utbildning och framtida teknologi. Det tål att ses om flera gånger. Visste du att... ... de tio mest efterfrågade jobben 2010, fanns inte ens 2004.
... vi håller obehindrat på att förbereda elever för jobb som ännu inte finns, med teknologiska verktyg som ännu inte uppfunnits, för att lösa problem som vi inte ens betraktar som problem än.
... det amerikanska departementet för arbete, beräknar att dagens elever kommer att ha 10-14 jobb innan de når 38-års ålder.....
Ja, se och begrunda själva; vilken inriktning och vilket innehåll ska vi välja för vår framtida skola?
Och vad kommer allt detta att innebära, för oss alla i allmänhet och för skolan i synnerhet? Värt att tänka på ...
