Track-ID
Dottern har en mobil med tjänsten Track-ID. Jag har tidigare förundrats och imponerats av den när jag sett henne använda den, i bilen, framför tv:n och när radion spelar bra, men för henne icke-igenkännbar musik. Här om kvällen satt vi vid middagsbordet när radion i bakgrunden spelade en låt som uppmärksammades som intressant.- Vänta, vänta, vänta ...
Upp med mobilen, rikta den mot radion, spela in en snutt ... och få upp titel och artist i displayen. Genialt! Men som lite trög pappa i sammanhanget frågar jag, mitt i inspelningen:
- Vad sa du att den där tjänsten heter? Den är ju riktigt cool!
- Ja, men det är inte du pappa, hur intelligent är det att prata just när jag spelar in!!
Ibland ska man bara vara tyst ...tala är silver men tiga är guld; när man använder Track-ID ;-P
En progressiv skola
Här om dagen låg Pedagogiska Magasinet och väntade på dörrmattan när jag kom hem, med temat och underrubriken Gränslösa mötesplatser - Vad gör vi i den digitala världen? (Man kan läsa hela tidningen i en digital variant; E-magin) Flera riktigt bra artiklar, som vanligt! Är det inte dags att utnämna PM till Sveriges bästa tidskrift?
Det talas idag mycket om digital kompetens och ett nytt slags samhälle, ett nytt kunskapssamhälle. På bara några få år har förutsättningaran för våra elevers lärande i grunden radikalt förändrats och så klart måste detta innebära något för skolan. Den tekniska revolutionen, informationsexplosionen och den allt snabbare kommunikationen av kunskap gör att vi som lärande individer, unga som gamla, tvingas inta ett annat förhållningssätt, lära oss på annorlunda sätt, läsa på annorlunda sätt och uttrycka oss på annorlunda sätt. Gamla lärandemönster utmanas, nya tar vid och vi måste anstränga oss i skolan för att hänga med i svängarna och för att fortsätta att vara attraktiva på lärandemarknaden. Med lite framförhållning, insikter om unga lärandes strategier och vilja att möta allt detta nya, har vi alla förutsättningar att lyckas.
I PM, nummer 1/2009, redovisas i ett antal artiklar tankar och idéer om vår framtida digitala skolvärld. Jag läste dem med stor behållning och med pennan i högsta hugg; det blev en hel del understrukna och inringade klokskaper. Här återger jag något av det jag särskilt noterade.
Roger Säljö skriver i artikeln Lärande är ett rörligt mål:
"Man kan tycka vad man vill om denna utveckling men konsekvenserna för lärande och kunskapsutveckling är tydliga. Civilisationens sparade kapital håller på att förändras och i medieekologin finns också en annorlunda pedagogik. Den som vänjer sig vid resurser av detta slag formas av andra erfarenheter än den som växte upp i en traditionell, tämligen långsam skriftkultur och detta spiller över även på det slags lärande som skolan prioriterar. Den som ständigt har miniräknare tillgänglig utvecklar ett annat förhållningssätt till att räkna. Den som vant sig vid sökmotorn som kompanjon i informations-sökande utvecklar lärandevanor som är annorlunda. Den som lär sig skriva med ordbehandlaren och dess resurser får ett annat förhållande till text än den som gått den traditionella vägen. Den som i första hand läser på webben läser på ett annat sätt än den som socialiserats in i en traditionell textkultur. Man läser korta stycken, bedömer snabbt om det hela är intressant och går vidare om så inte är fallet. Detta kommer oundvikligen att att ge utslag på standardiserade prov. Läsfärdigheten ändrar karaktär (och många kommer att tolka detta som att de försämras, men då missar man - som vanligt - vad den framväxande färdigheten ger i stället). (----) Men även om försöken att införa informationsteknik stött på hinder, befinner vi oss ändå i en brytningstid vad gäller våra sätt att lära, hantera information och kommunicera kunskaper. Men detta är inte samma sak som att införa en fix och färdig informationsteknik i skolan, utan vad skolan har att förhålla sig till är konsekvenserna av en större kulturell omvälvning där digitaliseringen och nya medier är kärnan och informationsexplosionen ett av flera symptom."
Christina Thors skriver i artikeln Pennan, datorn och pedagogiken:
Yngve Wallin, programansvarig på KK-stiftelsen i Stockholm: "För mig är digital kompetens en del av ett bildningsbegrepp, det är en oerhört viktig del av vad jag skulle kalla en allmänbildning. (---) De yngre är kanske duktiga på att surfa och agera på nätet, men det behövs en gedigen pedagogisk erfarenhet för att hantera IT i skolan. (---) Det visar sig att det är kvinnliga lärare över 50 som är de mest entusiastiska och medvetna användarna av IT i undervisningen."
Magnus Johansson, lärarutbildare i Linköping: "Och vi vet att det inte är förrän ledningen för en skola eller en lärarutbildning säger att IKT är en prioriterad fråga som det börjar hända saker. Man måste ha ledningens beslut och stöd och man måste ha en strategi omkring det."
Helen Westin, förskolechef och IT-ansvarig: "Antalet datorer på skolan har minskat med hälften, från över hundra till 50. Men å andra sidan - den lärare på skolan som arbetar mest med datorn i undervisningen har bara en enda dator i klassrummet."
Patrik Hernwall, docent i pedagogik och medieteknik på Södertörns högskola skriver i artikeln Att ta vardagen i anspråk:
"IKT är en funktion snarare än ett objekt. Digital kompetens handlar därför inte i första hand om att kunna hantera en dator utan om att kunna såväl tolka och förstå som att uttrycka sig via olika textuella uttryck. (---) Visserligen är det viktigt att lära sig hantera tekniken som sådan, men dess funktion består av något annat - på samma sätt som bilens funktion består inte i att byta olja. Bilens funktion består i att du kan förflytta dig på andra villkor än utan bilen, vilket betyder att din relation till avstånd förändras. Du ser världen på ett annat sätt om du inte har bil. Och, för det andra, att det lärande subjektet är indivden och hennes redskap i förening. På samma sätt som pennan är ett redskap inte bara för förmedling utan också för memorering. Sättet att lära på förändras för den individ som tagit i anspråk skriftspråket och penna. Digital kompetens handlar därför inte i första hand - även om det är en förutsättning, på samma sätt som att kunna skriva bokstäver - om att hantera datorn eller något annat digitalt redskap utan om att kunna läsa, tolka, förstå lika väl som att uttrycka sig via olika textuella uttryck; skriven text, bild, ljud, rörlig bild. Den kompetenta mediebrukaren i den andra mediaåldern är en innehållsproducent i en deltagande mediekultur, som fritt kan röra sig mellan rollerna som producent och konsument. (---) Nya redskap medför alltså inte bara att individen ska lära sig nya operationer eller handlingar utan också att etablerade och konventionella sätt att tänka och handla kan utmanas. (---) Digital kompetens, förstått som en central kulturkompetens för vårt århundrade - och ett begrepp som getts förnyad aktualitet genom förslaget till ny lärarutbildning - är med detta en uppsättning kompetenser, färdigheter, förmågor och förhållningssätt i relation till den digitala tekniken och dess utveckling. Kompetenser som är väsentliga för att kunna fungera i det samtida kunskapssamhället."
Många väsentliga resonemang och argument varför vi måste anpassa vår undervisning och skola till den digitala världen. Har du inte själv PM, låna den av närmaste L-kollega och läs artiklarna!
Helt utanför temat, men fortfarande i samma tidskrift, publiceras också Tomas Lindboms andra essä om den svenska skolan. I första essän var han på jakt efter den svenska flumskolan och i den här andra frågar han sig Vem blir glad av betyg? I artikeln uttalar sig undertecknad (från intervjun i maj 2008) i meningen: "Betygsdebatten idag har hamnat snett. Det går att bedöma kunskap men inte mäta den, säger han." Som jag föreslog i korrekturläsningen (men som Tomas valde att inte ta med) skulle jag egentligen vilja smyga in ett "enkelt":...
... "Vi kan bedöma kunskap, men inte enkelt mäta den." Kan vi enkelt mäta den måste vi också organisera undervisningen, välja stoff och ställa frågor som medför att det är möjligt att enkelt utvärdera. Och det är väl egentligen det som är felet .... och det vi behöver ändra på. Till vår hjälp att "ställa om" har vi oerhörda möjligheter via de digitala redskapen.
Unika bilder
I jakten på något nytt i bildväg, ovan soffan i nya bostaden, hittade jag en rolig sida på nätet som gör konst i Olle Baertlings och Piet Mondrians anda. Skriv in ditt personnummer och låt datorn rita din helt unika bild av dig. Om inget annat, en kul presentidé. Varför kommer man aldrig själv på sådant? Jenny Marchi heter hon som kom före ....
PS. Det är jag till vänster!
Humble impact
I december 2007 var jag i Roskilde och pratade Lära@lära/Portfolio för ett femtital pedagoger från trakten. Jag var en av flera föreläsare, bl a en representant från det danska undervisningsministeriet, vilken fick det ganska hett om öronen när undervisningsministeriets förslag till individuella utvecklingsplaner jämfördes med tankarna om och sättet på vilket vi använder våra utvecklingsplaner. Idag fick jag mail från Hanne (på CFU i Roskilde), som var den som arrangerade konferensen. Så här skrev hon:"Jeg skylder også at fortælle dig om vores elevplaner. Der sker gode ændringer og jeg bilder mig ind, at mødet i Roskilde mellem dig og undervisningsministeriets repræsentant kan have spillet ind."
Om det nu är så, roligt att få vara med och påverka ...särskilt internationellt! ;-D
Uppror eller navelskåderi
I söndagens DN läste jag en artikel om varför man bloggar; Bloggen är ett uppror, ungefär samtidigt som vi bestämmer att låta en av våra medarbetare på skolan, Liza Grezcanik som skrivit Bloggen möter undervisningen, få delge kollegorna om bloggens användning i lärandet under studiedagarna i mars.
I artikeln framförs tanken om att den moderna människan, i sina strävanden av att synas, att bli kändis, att bli någon - börjar blogga i stället; tekniken har gjort det möjligt för var och en av oss att få våra "15 minutes of fame", att få möjlighet att delge världen sitt innersta genom ett klick med datormusen. Artikelförfattaren, Gertrud Hellbrand, ifrågasätter hur mycket vilja att kommunicera som ligger bakom bloggandet och visar snart på att så är det inte alls, bloggandet är snarare ett individualistiskt projekt där enskilda personer ägnar sig åt självbespegling och navelskåderi. Otaliga är bloggarna med vardagligt grått innehåll, allt ifrån vad man äter, hur man klär sig till reflektioner kring jobb, fritid och hobbies, var för sig inte så intressant, men sett till mönster och sammantaget, inte helt ointressant.
Artikeln gav mig anledning att fundera över varför jag själv bloggar och varför jag intuitivt känner att bloggandet skulle kunna vara en betydande resurs i lärandet.
Bloggandet är ju egentligen ingenting annat än gammaldags dagbokskriveri, men med den skillnaden att dagbokssidorna nu ligger ute för hela världen att läsa (men sannolikt med bara en mycket begränsad publik) och med det enda och ödmjuka syftet att bearbeta egna känslor och händelser, man prövar tankar. Men just denna lilla skillnad, från att skriverierna bara skulle hamna i byrålådan, till att det kan vara någon där ute som kan vara intresserad av vad jag skriver, mina funderingar och som i bästa fall kan möta mig, berika mina idéer och tankar, inleda en kommunikation som gör att jag kommer längre och kan utveckla mina tankar några snäpp ytterligare, bli lite klokare än vad jag skulle bli annars,... denna lilla skillnad, bara möjligheten gör skillnad och inspirerar mig och säkert många andra att fortsätta.
Jag tror att största drivkraften fortfarande är detta stora med hur "skrivande utvecklar tanken", hur vi människor kan tydliggöra våra liv; strävanden, umbäranden och öden, det egna berättandet som terapi. Dock, för egen del finns det ännu ett mycket starkt incitament i just denna kommunikationsmöjlighet, att nå ut till enskilda eller grupper av människor som kan eller vill ta del. Inte kanske i första hand för att övertyga, övertala och/eller påtvinga någon ens åsikter, inte heller för att styra och leda, men för att initiera nya idéer och tankar hos dem som läser. Bloggen fungerar mer som ett instrument för långsiktig och hållbar exponering vem jag är som människa, ledare och kollega, ett sätt att få uttrycka vem man är genom att "vara som man säger", leva som man lär.
5 bra anledningar till varför jag bloggar:
- kommunicera tankar, idéer och värderingar
- möjligheter för medarbetare att lära känna mig och mina tankar
- utveckla mitt skrivande, och därigenom min tanke
- se mitt eget lärande och "röda tråd"
- lära känna mig själv
Artikeln jag läste slutar med de väl valda orden: "Man slår sig ner vid datorn. Man tar saken i egna händer". Så tror jag att det är, man tar kontroll över sin situation, sitt liv, och samlar sina funderingar och får ihop mönstren. Fundamentalt.
Alla pedagoger borde blogga. Vi gör ett försök att komma dithän, måndagen den 9 mars ;-D ... eller hur Liza?
Skype-hype hemma
Söndagkväll och alla upptagna med sitt, arbete framför varsin dator, planering för veckan, läxor som inte gjorts och ... samtidigt; TV:n på, mobilen intill örat och så för tonårsdottern nyupptäckta Skype! Kompisen anropar, de kopplar upp sig mot varandra och sedan ... som vore kompisarna här! Via kameraögat på den portabla datorn förevisas vad som händer just nu i lägenheten ... "här är pappa, hälsa på honom, hej-hej, vink-vink, Top-Models på tv:n, du, det där mattetalet, fattar noll, kunde du? " - ja, ni förstår, en annorlunda värld att växa upp i, men riktigt spännande. Vad betyder alla dessa nya kommunikationsmöjligheter för det uppväxande släktet... om 10, 20, 30 år? Spännande fråga!
Försäljningsargument
Noterar i morgontidningen att Gunnesboskolan numera är ett försäljningsargument på bostadsmarknaden; 4 rum och kök, carport och förråd och "ett mycket prisvärt och lättskött boende på barnvänligt läge nära populära Gunnesboskolan". Hepp!Semikolonets dag
Idag är det semikolonets dag, sägs det, detta ofta försummade skiljetecken som så smidigt kan användas när man står och velar mellan om det ska vara en punkt eller bara ett komma. Vilhelm Moberg (via huvudpersonen i Sänkt sedebetyg) lär ha klassificerat våra olika skiljetecken som "det lilla, det halvstora och det stora", komma, semikolon och punkt. För eleverna förklarade magister Mård i boken på följande sätt; för komma ska ni pausa ungefär så lång tid det tar att blinka en gång, vid semikolon är uppehållet två blinkningar och vid punkten som ett helt andetag. En jordnära och elegant förklaring!Att pauserna är det viktigaste vet varje musiker, så är det och vid läsning, när man dramatiserar och när man talar. Men att hitta precis rätt nyans av paus är inte alltid så lätt, för att inte säga riktigt subtilt. Det är då semikolonet kommer till ens räddning. Klart användbart, smidigt och snyggt! Länge leve semikolonet!
Professionsportfolio
Vårens medarbetarsamtal står för dörren och jag har sedan en tid sysselsatt mig med att förbereda dessa. Ett riktigt utvecklande samtal behöver förberedas, inte bara av mig, också av medarbetaren. Medarbetaren bör se över vad han/hon åstadkommit under läsåret, i relation till de IUP-mål som sattes upp vid förra samtalet och stämma av dessa mot de tecken eller "bevis" i portfolion, att målen är på väg att uppnås eller har uppnåtts. För professionsportfolion är ett lika starkt verktyg för oss vuxna som det är för våra elever ... om den används, ges utrymme och hanteras på ett seriöst sätt.
En professionsportfolio är på många sätt att jämföra med en elevportfolio, har samma syften och samma styrkor. Det som är viktigt för våra elever i lärandet är viktigt för oss vuxna i lärandet, i utvecklandet av vår profession. Med hjälp av elevportfolion, utvecklingssamtalet och IUP:n skapar vi förutsättningar för våra elever att bli medvetna om sin egen kunskapsutveckling, som därmed förhoppningsvis finner motivation och inspiration att göra än bättre. På samma sätt kan vi vuxna, genom dokumentation och reflektion i professionsportfolion, i dialogen i medarbetarsamtalet och i målsättandet i IUP:n, själva se vårt lärande eller yrkesutveckling och finna samma inspiration som eleverna i sitt skolarbete.
Bland eleverna finns det en hel del exempel på personer som använder sin portfolio bara för att någon har bestämt det, som inte ser eller förnimmer meningen med dokumentationen och reflektionen ... än. Det finns förvisso ett stort och ökande antal elever som verkligen har förstått och känt styrkan i verktyget. På samma sätt anar jag att det är bland medarbetarna på skolan, i alla fall om jag ser tillbaka på de medarbetarsamtal jag haft de senaste åren. Man ser på professionsportfolion på olika sätt, några har aktivt byggt sin portfolio från första dagen, kontinuerligt fyllt på den (inte bara just inför samtalet) med material, skrivit ner sina reflektioner, dragit slutsatser, förfinat och utvecklat sina metoder; kort sagt gjort portfolion till sitt förtrogna redskap för professionsutveckling. Andra har varit något långsammare och kanske lite tveksamma till hur de skulle använda sin portfolio, men börjar få styr på den. Slutligen finns det en del medarbetare som, fortfarande tredje året/gången med professionsportfolion i medarbetarsamtalet, fortfarande inte har något i sin portfolio, eller inte ens har den med till samtalet.
Vi har haft en lång och tillåtande startsträcka med portfolio för våra elever, både i undervisningen i allmänhet och i utvecklingssamtalet, såväl som för pedagoger i sin yrkesutövning och inför medarbetarsamtalet, var och en har i egen takt fått "arbeta sig in" i tänket kring metoden. Det är spännande och väldigt intressant att se hur en del pedagoger så självklart och naturligt tagit åt sig verktyget och använder sin professionsportfolio för de syften vi gemensamt en gång skapat för elevernas lärande och senare också bestämde att använda för våra vuxna yrkesreflektioner, som ser meningen och känner styrkan i verktyget, som känner självförtroendet växa, som kan förtydliga och förstärka sin yrkesmässiga självbild och som över tid börjar skönja mönstren i sin professionsutveckling och därmed bygga nya mer hållbara strategier för sin undervisning.
Sannolikt finns det också en koppling, från hur man använder sin professionsportfolio till hur man arbetar med elevportfoliorna i skolvardagen, med vilket allvar och ambition man arbetar för att implementera vår dokumentations- och reflektionsmodell bland eleverna. Jag anar sambandet .... och jag har som skolledare länge tänkt tanken att det snart är dags att koppla lön till graden av aktivt användande av professionsportfolion: som jag ser det innebär ett aktivt användande också en vilja att förstå sig själv som yrkesmänniska och en ambition att finna större förtrogenhet med portfolioverktyget och i sin tur en säkrare lotsning av elever i lära@lära-processen. Det, om något, är tydliga tecken på förståelse och tillämpning av metod och arbetssätt. Så klart bör det ingå som ett lönekriterium och generera högre lön!
Rödgrön
Finns en liten tjänst på nätet som talar om ens politiska hemvist utifrån de texter man skriver, t ex i en blogg. Gjorde testet och fick följande lilla diagram att begrunda:
Prova själv: http://bloggparti.se/
Knapp rödgrön majoritet, men mer borgeligt än jag själv visste. Funderar på vilka ord som renderar sådant resultatet; kan det vara "miljömedvetenhet", "hållbar utveckling" och "storfinansen" som väger över? Kanske, men jag har ju också använt ord som "företagsamhet", "kapital" och "reklamfinansierad". Oroväckande mycket klarblått vid fp-stapeln (kanske för att jag i bloggen namngivit en viss skolminister vid namn ett antal gånger; sådant straffar sig;-D), c- och m-stapeln har jag verkligen inte arbetat för att få så mycket av, anar inte vad jag gjort för fel.... och be mig absolut inte heller kommentera kd!
Rätt värdelöst vetande, rätt oviktig funktion, men kul! Något att använda med eleverna?
Nåja, det var bara en tanke som slog mig ...
Upprop
"Unga utvecklas när de ställs inför krav och möter utmaningar i trygga sammanhang, där det är tillåtet och önskvärt att de lär såväl av misstag som av lyckade tilltag. Unga utvecklas bäst när de bejakas och när deras sätt att tänka och känna möts med respekt. Vi uppmanar ministrar och andra opinionsbildare att sluta upp med att behandla barn och ungdomar som mindre värda. Visa dem istället respekt. Använd forskning och beprövad erfarenhet när initiativ tas så att ungdomar får utvecklas utifrån lust och engagemang i trygga situationer. Bemöt barn och ungdomar så som vi önskar att de ska vara – ansvarstagande, företagssamma, samarbetskunniga, kreativa och kritiskt reflekterande."Mats Ekholm, professor vid Karlstads universitet
Hans-Åke Scherp, docent i pedagogik vid Karlstads universitet
Skriv under på det, här!
Nya lärandetider
I en artikel i senaste numret av Lärarnas tidning intervjuas Bodil Jönsson om lärandet. Hon menar att murar har fallit. Tre tekniska uppfinningar har förändrat förutsättningarna i grunden- dator
- internet
- mobiltelefonen
Och det viktigaste av allt; vi måste börja ställa rätt slags frågor! De frågor som inte bara är ute efter att kontrollera vad eleverna eventuellt lyckats memorera, utan de frågor som stimulerar till att få ihop samband, sammanhang och mönster. Vi ska öva våra elever att bli bra på att känna igen mönster, inte i första hand att komma ihåg detaljerna.
Bodil Jönsson vittnar också om en egen upplevelse vad gäller skönlitteraturen, en grundpelare i den pedagogik vi företräder på Gunnesboskolan:
Kan inte annat än nicka instämmande, humma gillande och känna mig rätt nöjd med den riktning vi stakat ut i vår skola. Kursen är tydlig, målen visserligen långt borta, men klara, grynnorna många och förrädiska, men inte omöjliga och efter en hel del kryss den senaste tiden kan man bara hoppas på "bananslör", kraftig medvind snett bakifrån.
Låt oss ta in datorn, internet och mobiltelefonerna i undervisningen på allvar - på köpet får vi vuxna den hjälp vi behöver för att "synvända oss" som är nödvändig för att möta våra brukares behov och som gör att vi kan fortsätta att vara ett attraktivt lärandealternativ för våra elever.
