En progressiv skola
Här om dagen låg Pedagogiska Magasinet och väntade på dörrmattan när jag kom hem, med temat och underrubriken Gränslösa mötesplatser - Vad gör vi i den digitala världen? (Man kan läsa hela tidningen i en digital variant; E-magin) Flera riktigt bra artiklar, som vanligt! Är det inte dags att utnämna PM till Sveriges bästa tidskrift?
Det talas idag mycket om digital kompetens och ett nytt slags samhälle, ett nytt kunskapssamhälle. På bara några få år har förutsättningaran för våra elevers lärande i grunden radikalt förändrats och så klart måste detta innebära något för skolan. Den tekniska revolutionen, informationsexplosionen och den allt snabbare kommunikationen av kunskap gör att vi som lärande individer, unga som gamla, tvingas inta ett annat förhållningssätt, lära oss på annorlunda sätt, läsa på annorlunda sätt och uttrycka oss på annorlunda sätt. Gamla lärandemönster utmanas, nya tar vid och vi måste anstränga oss i skolan för att hänga med i svängarna och för att fortsätta att vara attraktiva på lärandemarknaden. Med lite framförhållning, insikter om unga lärandes strategier och vilja att möta allt detta nya, har vi alla förutsättningar att lyckas.
I PM, nummer 1/2009, redovisas i ett antal artiklar tankar och idéer om vår framtida digitala skolvärld. Jag läste dem med stor behållning och med pennan i högsta hugg; det blev en hel del understrukna och inringade klokskaper. Här återger jag något av det jag särskilt noterade.
Roger Säljö skriver i artikeln Lärande är ett rörligt mål:
"Man kan tycka vad man vill om denna utveckling men konsekvenserna för lärande och kunskapsutveckling är tydliga. Civilisationens sparade kapital håller på att förändras och i medieekologin finns också en annorlunda pedagogik. Den som vänjer sig vid resurser av detta slag formas av andra erfarenheter än den som växte upp i en traditionell, tämligen långsam skriftkultur och detta spiller över även på det slags lärande som skolan prioriterar. Den som ständigt har miniräknare tillgänglig utvecklar ett annat förhållningssätt till att räkna. Den som vant sig vid sökmotorn som kompanjon i informations-sökande utvecklar lärandevanor som är annorlunda. Den som lär sig skriva med ordbehandlaren och dess resurser får ett annat förhållande till text än den som gått den traditionella vägen. Den som i första hand läser på webben läser på ett annat sätt än den som socialiserats in i en traditionell textkultur. Man läser korta stycken, bedömer snabbt om det hela är intressant och går vidare om så inte är fallet. Detta kommer oundvikligen att att ge utslag på standardiserade prov. Läsfärdigheten ändrar karaktär (och många kommer att tolka detta som att de försämras, men då missar man - som vanligt - vad den framväxande färdigheten ger i stället). (----) Men även om försöken att införa informationsteknik stött på hinder, befinner vi oss ändå i en brytningstid vad gäller våra sätt att lära, hantera information och kommunicera kunskaper. Men detta är inte samma sak som att införa en fix och färdig informationsteknik i skolan, utan vad skolan har att förhålla sig till är konsekvenserna av en större kulturell omvälvning där digitaliseringen och nya medier är kärnan och informationsexplosionen ett av flera symptom."
Christina Thors skriver i artikeln Pennan, datorn och pedagogiken:
Yngve Wallin, programansvarig på KK-stiftelsen i Stockholm: "För mig är digital kompetens en del av ett bildningsbegrepp, det är en oerhört viktig del av vad jag skulle kalla en allmänbildning. (---) De yngre är kanske duktiga på att surfa och agera på nätet, men det behövs en gedigen pedagogisk erfarenhet för att hantera IT i skolan. (---) Det visar sig att det är kvinnliga lärare över 50 som är de mest entusiastiska och medvetna användarna av IT i undervisningen."
Magnus Johansson, lärarutbildare i Linköping: "Och vi vet att det inte är förrän ledningen för en skola eller en lärarutbildning säger att IKT är en prioriterad fråga som det börjar hända saker. Man måste ha ledningens beslut och stöd och man måste ha en strategi omkring det."
Helen Westin, förskolechef och IT-ansvarig: "Antalet datorer på skolan har minskat med hälften, från över hundra till 50. Men å andra sidan - den lärare på skolan som arbetar mest med datorn i undervisningen har bara en enda dator i klassrummet."
Patrik Hernwall, docent i pedagogik och medieteknik på Södertörns högskola skriver i artikeln Att ta vardagen i anspråk:
"IKT är en funktion snarare än ett objekt. Digital kompetens handlar därför inte i första hand om att kunna hantera en dator utan om att kunna såväl tolka och förstå som att uttrycka sig via olika textuella uttryck. (---) Visserligen är det viktigt att lära sig hantera tekniken som sådan, men dess funktion består av något annat - på samma sätt som bilens funktion består inte i att byta olja. Bilens funktion består i att du kan förflytta dig på andra villkor än utan bilen, vilket betyder att din relation till avstånd förändras. Du ser världen på ett annat sätt om du inte har bil. Och, för det andra, att det lärande subjektet är indivden och hennes redskap i förening. På samma sätt som pennan är ett redskap inte bara för förmedling utan också för memorering. Sättet att lära på förändras för den individ som tagit i anspråk skriftspråket och penna. Digital kompetens handlar därför inte i första hand - även om det är en förutsättning, på samma sätt som att kunna skriva bokstäver - om att hantera datorn eller något annat digitalt redskap utan om att kunna läsa, tolka, förstå lika väl som att uttrycka sig via olika textuella uttryck; skriven text, bild, ljud, rörlig bild. Den kompetenta mediebrukaren i den andra mediaåldern är en innehållsproducent i en deltagande mediekultur, som fritt kan röra sig mellan rollerna som producent och konsument. (---) Nya redskap medför alltså inte bara att individen ska lära sig nya operationer eller handlingar utan också att etablerade och konventionella sätt att tänka och handla kan utmanas. (---) Digital kompetens, förstått som en central kulturkompetens för vårt århundrade - och ett begrepp som getts förnyad aktualitet genom förslaget till ny lärarutbildning - är med detta en uppsättning kompetenser, färdigheter, förmågor och förhållningssätt i relation till den digitala tekniken och dess utveckling. Kompetenser som är väsentliga för att kunna fungera i det samtida kunskapssamhället."
Många väsentliga resonemang och argument varför vi måste anpassa vår undervisning och skola till den digitala världen. Har du inte själv PM, låna den av närmaste L-kollega och läs artiklarna!
Helt utanför temat, men fortfarande i samma tidskrift, publiceras också Tomas Lindboms andra essä om den svenska skolan. I första essän var han på jakt efter den svenska flumskolan och i den här andra frågar han sig Vem blir glad av betyg? I artikeln uttalar sig undertecknad (från intervjun i maj 2008) i meningen: "Betygsdebatten idag har hamnat snett. Det går att bedöma kunskap men inte mäta den, säger han." Som jag föreslog i korrekturläsningen (men som Tomas valde att inte ta med) skulle jag egentligen vilja smyga in ett "enkelt":...
... "Vi kan bedöma kunskap, men inte enkelt mäta den." Kan vi enkelt mäta den måste vi också organisera undervisningen, välja stoff och ställa frågor som medför att det är möjligt att enkelt utvärdera. Och det är väl egentligen det som är felet .... och det vi behöver ändra på. Till vår hjälp att "ställa om" har vi oerhörda möjligheter via de digitala redskapen.
