Stor bokstav
Vid frukostbordet, tyst tidningsläsning, P1 och enstaka kommentarer om nyhetsflödet. Ur floran denna morgon uppmärksammas en reklamannons från ett flygbolag:"vill du flyga billigare? skaffa vingar!"
- Kan man skriva hur som helst i en annons? Borde de inte följa gängse skrivregler? Det är för sorgligt. Inte konstigt att barn skriver som de gör.... Varför kan de inte skriva Stor bokstav?
Språket är som bekant i ständig förändring (och tur är det), främst och snabbast muntligt, men också något långsammare skriftligt. Det vet var och en som tagit del av ungdomars sätt att kommunicera på nätet och i mobiltelefonen; korthuggna meningar, hemmasnickrade förkortningar och diverse onomatopoetiska uttryck, bokstäver som används som bilder i ett slags symbolspråk osv.
Finns det anledning att förfasa sig över detta? Håller språket på att utarmas och förflackas? I alla fall håller det på att förändras och kanske är det till det sämre. Å andra sidan är det kanske inte alls det. Visst, det är annorlunda, men kanske inte fel för det.
Ibland kan det vara uppfriskande att byta ut ett vanligtvis skeptiskt Varför? mot ett något mer upproriskt Varför inte? Alltid retar det någon ;-D Som denna morgon. <3
Elevhälsa
Idag är det valborgsmässoafton och horder av ungdomar strömmar utanför mitt fönster på Södra Esplanaden, på väg till Stadsparken, med välfyllda flak av öl, påsar med vin och starksprit i ena riktningen, eller från Stadsparken med mindre välfyllda påsar och med något mindre målmedveten, aningen slingrig och inte helt rak gång i andra riktningen. Med egna tonåringar i åldern 18-20 år hoppas jag bara att år av varningar, förmaningar och ord om måttlighet och försiktighet på något sätt haft verkan. Ha en trevlig och rolig Valborgborgsmässoafton, barn!
I dagarna läste jag också om Skåne och vår tätposition vad gäller antal döda i rök- och alkoholrelaterade sjukdomar. Skrämmande och oroande siffror. Man kan reflektera över vad det beror på; närheten till kontinenten och dess mer "avslappnade" syn på både det ena och det andra, föräldrars höga toleransnivå med en osund och liberal inställning till att ungdomar tidigt anammar rök- och dryckesvanor som är mindre hälsosamma. Tänker att ju längre man kan skjuta fram debuten i rök- och alkoholsammanhang, desto säkrare att man klarar sig från ett ohälsosamt och destruktivt sätt att hantera njutningsmedlen. Har inte själv varit särskilt tolerant i dessa sammanhang, snarare har nolltolerans varit det som gällt, och det med besked.
I Folkhälsoinstitutets nyligen presenterade undersökning om ungdomars psykiska hälsa har man via enkäter till landets alla niondeklassare undersökt hur det står till med några olika variabler; psykosomatiska besvär, nedstämdhet, koncentrationssvårigheter, bristande välbefinnande, problemens påverkan i vardagslivet, mobbning, tobak- och alkoholbruk (om det är svårt att läsa diagrammet, i grafen står första variabeln kl 12, och sedan vidare medurs). Resultaten visas i en stjärnliknande grafisk bild och i en skala från 1-10 där låg siffra står för lägre/svagare känsla av problem bland ungdomarna och hög siffra anger högre/starkare känsla av problem. Röda, gula och gröna zoner delar in värdena i ett slags acceptabelt, väckarklocka och alarmerande.
Vad säger oss resultatet? En slutsats, vad gäller mobbning och trakasserier, är att vi har en tämligen trygg skola och en arbetsmiljö som innebär studiero och som kan förklara det låga värdet för koncentrationssvårigheter. Sannolikt har detta en hel del att göra med det systematiska likabehandlingsarbetet som bedrivs på skolan, både vad gäller det förebyggande arbetet med planer och enkäter som konsekvent följs upp, och pedagogers envisa arbete med att fortlöpande och när helst det dyker upp, uppmärksamma och reda ut konflikter och situationer när någon går över gränsen för ett acceptabelt uppförande.
Rökning och alkoholbruk känns betydligt svårare att komma till rätta med i skolan. Med tillåtelse, eller i alla fall ett accepterande, hemifrån är det inte mycket vi har att sätta emot i det enskilda fallet. Utifrån ett allmänt perspektiv har vi så klart att upplysa, förebygga och bekämpa att unga människor börjar bruka och i värsta fall fortsätter i missbruk. Förutom ren upplysning från organisationer som Non smoking generation, kan vi stärka barn och ungdomar i att stå emot genom värderingsövningar, som vuxna vara goda förebilder och utan pekpinnar och fördömanden motverka droger och uppmärksamma och medvetandegöra ungdomar på reklam- och nöjesvärldens manipulation.
Folkhälsoinstitutets undersökning ger oss ytterligare anledningar att se över vad vi kan göra mera och bättre. För bättre kan vi sannolikt ...
I dagarna läste jag också om Skåne och vår tätposition vad gäller antal döda i rök- och alkoholrelaterade sjukdomar. Skrämmande och oroande siffror. Man kan reflektera över vad det beror på; närheten till kontinenten och dess mer "avslappnade" syn på både det ena och det andra, föräldrars höga toleransnivå med en osund och liberal inställning till att ungdomar tidigt anammar rök- och dryckesvanor som är mindre hälsosamma. Tänker att ju längre man kan skjuta fram debuten i rök- och alkoholsammanhang, desto säkrare att man klarar sig från ett ohälsosamt och destruktivt sätt att hantera njutningsmedlen. Har inte själv varit särskilt tolerant i dessa sammanhang, snarare har nolltolerans varit det som gällt, och det med besked.
I Folkhälsoinstitutets nyligen presenterade undersökning om ungdomars psykiska hälsa har man via enkäter till landets alla niondeklassare undersökt hur det står till med några olika variabler; psykosomatiska besvär, nedstämdhet, koncentrationssvårigheter, bristande välbefinnande, problemens påverkan i vardagslivet, mobbning, tobak- och alkoholbruk (om det är svårt att läsa diagrammet, i grafen står första variabeln kl 12, och sedan vidare medurs). Resultaten visas i en stjärnliknande grafisk bild och i en skala från 1-10 där låg siffra står för lägre/svagare känsla av problem bland ungdomarna och hög siffra anger högre/starkare känsla av problem. Röda, gula och gröna zoner delar in värdena i ett slags acceptabelt, väckarklocka och alarmerande.
För Lunds kommuns skolor såg grafen ut så här. En relativt hög andel elever anger att de känner sig trakasserade och mobbade och nedstämda. För Gunnesboskolan är det i delen nedstämdhet liknande värden, men glädjande nog betydligt lägre värden för trakasserier och mobbning. För variablerna tobak- och alkoholbruk samt för psykosociala besvär ligger vi emellertid på mycket oroande nivåer.
Rökning och alkoholbruk känns betydligt svårare att komma till rätta med i skolan. Med tillåtelse, eller i alla fall ett accepterande, hemifrån är det inte mycket vi har att sätta emot i det enskilda fallet. Utifrån ett allmänt perspektiv har vi så klart att upplysa, förebygga och bekämpa att unga människor börjar bruka och i värsta fall fortsätter i missbruk. Förutom ren upplysning från organisationer som Non smoking generation, kan vi stärka barn och ungdomar i att stå emot genom värderingsövningar, som vuxna vara goda förebilder och utan pekpinnar och fördömanden motverka droger och uppmärksamma och medvetandegöra ungdomar på reklam- och nöjesvärldens manipulation.
Folkhälsoinstitutets undersökning ger oss ytterligare anledningar att se över vad vi kan göra mera och bättre. För bättre kan vi sannolikt ...
Det är mycket nu
Det är mycket nu ... om sociala medier på nätet; Facebook, wikisar och bloggar. Mest om möjligheter och framtida scenarier vad gäller lärande, men också farhågor och oro hos lärarkollegor runt om i landet. Och visst finns det saker att oroas av, så klart, när nya företeelser dyker upp kommer det också, på köpet så att säga, en del baksidor. Men låt oss inte nedstämmas av dessa baksidor, de finns IRL också, utan låt oss se till alla de enorma lärresurser som faktiskt finns. Det är till stor del nya generationer tror jag, våra elever, som kommer att visa oss vägen till nya sätt att se på lärande, nya sätt att kommunicera och nya sätt att lösa problem.Det känns som om det är något stort på gång också på hemmaplan och det händer snabbt nu. Äntligen tycks det ha lossnat i vår egen kommun, hos förvaltningsledning, i rektorskretsen och i lärarleden. Förra numret av Lärarnas Tidning var ett temanummer om sociala medier, på Skolledarforum hade man vikt en förmiddag (knappt, men ändå) och man tycks ta den nya IKT-strategin på allvar och inom en inte alltför avlägsen framtid se en-till-en som en verklighet. Dessutom verkar Apples och Rektorsakademin Tänk om-koncept på väg att slå igenom ordentligt. På skolan har en planeringsgrupp träffats för första gången och inventerat behoven vad gäller kompetensutveckling nästa läsår, det ska bli spännande att organisera.
Med en bärbar dator per pedagog i skolan, alla klassrum utrustade med videokanoner och en förändringsbenägen och nyfiken personalgrupp ger det oss goda möjligheter att ta till oss allt detta nya, snabbt. Jag hoppas vi kan skapa ett kompetensutvecklingsprogram som ska tillfredsställa alla, på ett eller annat sätt. Vi är olika långt komna och behoven är på lite olika nivåer, men en bra mix av studiebesök, föreläsare och eget erfarenhetsutbyte kommer att inspirera alla till att vilja prova nya lärandemetoder, det är jag säker på.
I visionen för Lunds kommuns IKT-strategi har man formulerat målet ... vi ska vara i världsklass! Vi ska vara "i fronten vad gäller att integrera digitala lärresurser i den dagliga pedagogiska verksamheten" och "pedagoger ska kontinuerligt erbjudas tid för kompetensutvecklande insatser och tydliga planer ska utarbetas". Just det.
Vi ska vara förtrogna med lärplattformar (för tillfället it´s learning) och digitala verktyg för bedömning och IUP (läs Unikum), vi ska behärska digitala läromedel och övriga lärresurser och vi ska vara väl förtrogna med de digitala verktyg som eleverna använder. Massiva krav och för en hel del pedagoger kanske inte så lite skrämmande, men också oerhört utmanande och roligt. Det blir ett läräventyr tillsammans med eleverna och därmed en autentisk lärsituation som Vygotskij förespråkar, med ett lärande i samspel mellan tre olika och aktiva parter; en aktiv elev, en aktiv lärare och en aktiv social miljö.
I Lärarnas tidning beskriver forskaren Helena Francke i artikeln "Var öppen med att du inte kan veta allt" hur hon tror att sociala medier kommer att förändra undervisningen i skolan.
"Vi går från att ha en lärobok till att kunna hitta precis vad som helst, allt från helt strålande saker till fullständigt missledande och felaktiga uppgifter som kan spridas av vem som helst. (---) Det är förstås en utmaning att hantera mängden information och uppgifter som man inte alltid själv vet hur man ska förhålla sig till. Och det är svårt att ta steget och säga att det här vet jag inget om, men jag tror att man måste vara öppen med att man inte vet allt. Och lärarna är ju professionella. Bara för att en uppgift kommer från nätet står de inte helt blanka, de har redan stora kunskaper om sitt ämne, vilket gör det lättare att bedöma vad det är man ställs inför."
Hur kan sociala medier påverka lärandet?
"Att kunna dela med sig av det man gör kommer att ha stor inverkan. Det eleverna producerar blir inte bara en rapport till läraren, det kan bli en film på Youtube eller ett bidrag till en artikel på Wikipedia, det blir tillgängligt för fler. Och det blir också möjligt att samarbeta med andra, även utanför skolan med folk man inte känner, till exempel forskare och experter, som själva inte deltar för att det är en skoluppgift.
- Det här kan man koppla till teorier om lärandet som framhäver att vi lär oss bättre i en realistisk miljö, när vi ser en poäng med det vi gör. Samarbete är ju också en kompetens som är viktig."
Läs hela artikeln på Lärarnas tidnings webbplats!
Tänk om vi kunde åstadkomma en skola som var riktigt attraktiv för alla elever, som utmanade allas vårt tänkande och kreativitet, som var en genuin plattform för lärande och skapande, som hade en klar och omedelbar koppling till våra elevers verklighet och som skänkte våra elever en äkta känsla av mål, mening och funktion. Jag tror att ett ökat användande av digitala lärresurser, en en-till-en-lösning, skulle ta oss en bra bit i den riktningen.
Nåja, det var bara en tanke som slog mig....
Läs hela artikeln på Lärarnas tidnings webbplats!
Tänk om vi kunde åstadkomma en skola som var riktigt attraktiv för alla elever, som utmanade allas vårt tänkande och kreativitet, som var en genuin plattform för lärande och skapande, som hade en klar och omedelbar koppling till våra elevers verklighet och som skänkte våra elever en äkta känsla av mål, mening och funktion. Jag tror att ett ökat användande av digitala lärresurser, en en-till-en-lösning, skulle ta oss en bra bit i den riktningen.
Nåja, det var bara en tanke som slog mig....
Någonannans problem
I Lunds kommun har det sedan ett år tillbaka (för ledare något längre) pågått ett kompetensutvecklingsprojekt som kallas Utvecklingsresan. I detta program handlar det om att få kommunalanställda medarbetare att ta större del och mer ansvar för sina arbetsuppgifter och den gemensamma arbetsmiljön. Honnörsorden är deltagande, engagemang och det relativt nya begreppet medskapande. Man vill ha medarbetare som aktivt deltar i utvecklandet av verksamheten - ett slags "alla ska med"-koncept ;-).
För att sådan insats ska göra skillnad måste man så klart arbeta med det kontinuerligt, vilket vi gjort på skolan under läsåret. Har det då gjort någon skillnad? Jag tror det, i alla fall upplever jag det mer medskapande och mindre av attityden typ Det-där-är-skolledningens-problem. Jag skulle kunna ge många exempel på medarbetares engagemang och ansvarstagande, konstruktiva tänkande och kreativa sätt att lösa problem i sammanhang som gäller schema, elevvård, kompetensutveckling, arbetsmiljö etc. Vi är på väg att fasa ut sagan om Många, Någon, Någonannan och Ingen ....
"Det var en gång fyra personer som hette Många, Någon, Någonannan och Ingen. Det fanns ett mycket viktigt jobb som skulle göras och Många tyckte att Någon skulle ta tag i det. Någonannan skulle också ha kunnat gjort det, men Ingen gjorde det. Någon blev förbannad, för det var ju faktiskt Mångas jobb. Många tyckte nu att Någonannan borde ha gjort något åt det, men Ingen förstod att Många faktiskt borde ha gjort det. Det slutade med att Många skyllde på Någonannan, när i själva verket Ingen kunde skylla på Någon."
Eller som Timbuktu sjunger:
För att sådan insats ska göra skillnad måste man så klart arbeta med det kontinuerligt, vilket vi gjort på skolan under läsåret. Har det då gjort någon skillnad? Jag tror det, i alla fall upplever jag det mer medskapande och mindre av attityden typ Det-där-är-skolledningens-problem. Jag skulle kunna ge många exempel på medarbetares engagemang och ansvarstagande, konstruktiva tänkande och kreativa sätt att lösa problem i sammanhang som gäller schema, elevvård, kompetensutveckling, arbetsmiljö etc. Vi är på väg att fasa ut sagan om Många, Någon, Någonannan och Ingen ....
"Det var en gång fyra personer som hette Många, Någon, Någonannan och Ingen. Det fanns ett mycket viktigt jobb som skulle göras och Många tyckte att Någon skulle ta tag i det. Någonannan skulle också ha kunnat gjort det, men Ingen gjorde det. Någon blev förbannad, för det var ju faktiskt Mångas jobb. Många tyckte nu att Någonannan borde ha gjort något åt det, men Ingen förstod att Många faktiskt borde ha gjort det. Det slutade med att Många skyllde på Någonannan, när i själva verket Ingen kunde skylla på Någon."
Eller som Timbuktu sjunger:
"Nån annans problem, det e nån annans problem jag blandar inte i mig i nån annans problem det e nån annans svett och tårar, annans blod och ben jag blundar helt och hållet för nån annans problem"
.... och kanske kan vi snart berätta sagan om Samarbete, Kreativitet, Deltagande och Ansvar. Är det någon som har ett uppslag? Hör av er!
Inre motivation
Läste i dagens SDS en artikel av Peter Gärdenfors (professor i kognitionsvetenskap vi Lunds universitet) "Skolans struktur tar död på elevernas motivation" och kände stark sympati för framförda synpunkter. Varför är det den traditionella skolans gamla strukturer, med scheman, lektioner och fyrkantiga läro- och kursplaner som fortfarande idag, 2010, får styra det elever ska lära sig i skolan? Varför låter vi modern vetenskap i så ringa grad bestämma agendan för skolan av idag? Varför är vi på väg tillbaka?
Gärdenfors pekar på några viktiga faktorer, med sitt ursprung hos pedagogen Jerome Bruner, för att hitta elevernas genuina motivation, det han kallar inre motivation.
- Nyfikenhet - stark från födslen
- Kompetens - framgång föder framgång
- Ömsesidighet - vi är sociala varelser som tycker om att lära tillsammans
- Förståelse - motivation kommer med förståelse
Motsatsen är det vi ofta försätter våra barn och ungdomar i, i skolan och utanför skolan; det Gärdenfors kallar yttre motivation, dvs när man i lärandet styrs av något som i och för sig är värdefullt men inte kopplat till själva aktiviteten. Det kan vara höga poäng på ett prov, betyg pengar eller andra favörer för att man ska anstränga sig för ett högre betyg eller sponsring av ett körkort om man lovar att inte börja röka eller dricka sprit, egentligen rena mutor och inte kopplat till någon förståelse för att man kanske bör studera och förkovra sig för sitt eget välbefinnandes skull.
Debatten om kunskap borde på något sätt mindre handla om att bara repetetivt återge faktabitar, att passivt reproducera kunskapen, memorera kunskapsbitar och mer om att aktivt försöka se mönster, samband och sammanhang - till att uppnå förståelse. När man väl uppnått förståelse har man också möjlighet att tillämpa den nya kunskapen i nya lärandesituationer - man har generaliserat sin kunskap - och kunskapen blir produktiv.
Så nu vet ni, egna barn och elever genom åren, varför jag aldrig lockat med kakor, bullar och godis, pengar eller annat för att öka prestationen och motivationen.
"Om förståelsen sätts i centrum blir det viktigare att klara nya problem än att behärska gamla."
Utvecklande, spännande och framåtsyftande - verkligt lärande.
Friskolor bättre?
Debatten om friskolornas vara eller icke-vara, dess förträfflighet eller inte, har gått hög i perioder de senaste 20 åren. Senast i raden av undersökningar publicerades i dagarna, bl a i SvD i helgen:Man ... "har låtit utföra en unik undersökning som jämför elevernas meritvärden (sammanlagda slutbetyg) och resultat från nationella provet i matematik i årskurs 9 mellan fristående och kommunala grundskolor. Alla elever som slutade årskurs 9 år 2006 ingår. Resultatet är uppseendeväckande och visar på stora skillnader. Friskoleeleverna har högre meritvärden och resultat på matematikprovet än eleverna i kommunala skolor."
Är det konstigt? Är det hela sanningen? Har man tagit hänsyn till alla aspekter av de senaste årens friskolevurm och vilka effekter detta haft på det svenska skolsystemets helhet? Jag tillåter mig att se den här undersökningen med viss skepsis .... Möjligen har rekryteringen av elever och en ökad segregation någonting att göra med resultaten.
Nåja, det var bara en tanke som slog mig ....
Vem som har gjort undersökningen? Svenskt Näringsliv. Läs hela artikeln!
Påsk=Konstrunda
Ett vårtecken så gott som något; konstrunda i Skåneland. Man planerar noggrant sin rutt utifrån en karta, letar vad som kan vara sevärt, vad som kan tilltala, och som ligger i linje med vad man brukar uppskatta. Ibland stämmer det precis, andra gånger visar det sig vara helt fel och en tredje gång, av misstag och helt otippat, stöter man på något riktigt sevärt, nytt och utmanande. Estetisk meditation för själen ...
Fortsatt trevlig påskhelg!
En snabbare häst
Läste i dagens Sydsvenskan om Apple och och Steve Jobs och hans sätt att resonera kring marknadsundersökningar. Det är som bekant allmänt känt att Apple, som starkt präglas av vad Steve säger och tycker, inte bryr sig så mycket om vad presumtiva köpare vill ha, eftersom köparen sannolikt inte ens vet vad han/hon vill ha. Man resonerar på ungefär samma sätt som Henry Ford gjorde på sin tid:- Om jag hade lyssnat på vad mina kunder hade velat ha, hade de sagt en snabbare häst.
Fick häromdagen en kommentar (får man min själ inte var dag, tack för det) till ett tidigare inlägg (RP 10:3 - det är vi) av Mats Gerdau, riksdagsman för Moderaterna, med anledning av vad jag skrev om nya portalparagrafen i nya skollagen. Så här skrev Mats bl a i kommentaren:
"När det gäller forskning och vetenskaplig grund så kan man ju ironisera lite över nationella prov och betyg tidigare. Det finns dock ett enormt starkt stöd för dessa, och ingen forskning som jag känner till som tydligt säger att de är skadliga."
I kommentaren antyder Mats att jag ironiserar (och det gör jag ju till en del ;-), men inte över nationella prov. Upplägget med nationella prov tycker jag på många sätt är ett bra koncept eftersom de mäter de förmågor eleverna ska utveckla i respektive ämnen, och inte fokuserar detaljkunskaper. Det är frekvensen av mer traditionella memoreringsprov jag ifrågasätter, tillsammans med övriga signaler i den nya skollagen, som jag, och många med mig, tolkar som mer kontroll, stramare och med mer vuxenperspektiv.
Nåväl, om man drar paralleller mellan skolans värld och företagsvärlden (vilket jag vanligtvis ogärna gör) skulle man kunna ifrågasätta vad ett "starkt stöd" betyder. Det är inte vem som helst som gått i skolan och vet-hur-det-ska-vara, det är inte bara elevers föräldrar, inte för-stå-sig-påare i TV-sofforna, ej heller journalister som inte varit inom skolans väggar på decennier eller bordsgrannen på festen som vill ha mer ordning i skolan, som ska styra hur vi pedagoger ska bedriva arbetet i skolan. Det ska styrdokumenten, modern forskning och vi som verkligen arbetar och befinner oss i skolan, göra.
Kanske kunde vi, likt Henry Ford, säga:
- Om vi hade lyssnat på vad äldre generationers brukare velat ha, hade de sagt en snabbare penna, ett effektivare sudd, kristendomsbok, läsebok, kateder och ris!
Glad påsk på er alla!
