Klotter
I förberedelsearbetet och uppdateringen inför morgondagens arbetsplatsträff tittade jag igenom mina anteckningar från medskapardagarna i Höör under våren 2009. Det finns flera bra saker i det förtryckta materialet och kanske ännu bättre saker i de anteckningar jag själv gjort, nedtecknade kommentarer från kollegor i samtalsgrupperna. Ju längre in i materialet, desto mer ostrukturerade blir anteckningarna. Men inte mindre viktiga ....På en hopplöst rörig sida, bland hastigt nerklottrade telefonnummer, namn och spridda ord och begrepp, hittar jag också korn av väsentligheter. Jag vet inte vad frågeställningen var exakt, mina anteckningar röjer inte det, men följande punkter står de facto på pappret:
- att tänka friskt
- att vara frisk
- att vara fri
- att leva i fred med sig själv
Nåja, det var bara en tanke som slog mig ....
Elevjakt
På ledarplats i dagens nummer av Sydsvenskan skriver man att skolor, kommunala skolor såväl som fria dito, numera tar till allt mer desperata metoder för att värva elever till sina lärosäten. Senast i raden är ett exempel från Jönköpingstrakten där man erbjuder eleverna pengar om de lyckas värva ytterligare kompisar till skolan. Dylika metoder finns det verkligen anledning att ifrågasätta, men det är olyckligt att man i samma artikel nämner och jämställer erbjudande om bärbara datorer till varje elev som en lika olämplig värvningsmetod. Möjligen kan jag hålla med, om det bara är just ett värvningsknep, utan bakomliggande pedagogiska tankegångar.
Det är, enligt mitt sätt att se, en avsevärd skillnad, i alla fall om man använder erbjudandet i kombination med en medvetenhet om de digitala redskapens möjligheter och har en konstruktivistisk grund att stå på, och inte bara har datorer som pedagogiska lockbeten, som ett annat slags pennor eller skrivmaskiner.
Om det inte leder till att eleverna själva får mer initiativ, engagemang och ansvar kring sitt lärande, om det inte leder till interaktivitet och elevernas egna skapande, om det inte leder till nya pedagogiska tankegångar om lärande hos skolans pedagoger, om det inte leder till ökad lust att lära hos eleverna, om det inte leder till ökad motivation hos våra elever ...
Om vi inte tillsammans med de nya redskapen också inbjuder till och utmanar eleverna med det som faktiskt är skillnaden på det vi av tradition uteslutande arbetar med (läroböcker, papper och penna) och de digitala interaktiva redskapen, ja, då kan det göra det samma, då blir aldrig de trådlöst uppkopplade bärbara datorerna annat än ännu en ny pryl i skolan, som endast används för att cementera gamla lärandestrukturer.
Visst måste skolorna, som det uttrycks i artikeln, "konkurrera med engagerade lärare, pedagogiskt nytänkande och bra undervisning". Men det känns fel att ställa detta mot vartannat, sannolikt är det ena avhängigt det andra; med relevanta redskap i skolan ökar vi möjligheterna till pedagogiskt nytänkande, mer engagerade pedagoger och därmed väl motiverade elever som känner mål och mening med sin utbildning.
Frågan är faktiskt inte "om" utan "när", inte "om vi har råd" utan "om vi har råd att låta bli", det är inte i heller bara en fråga om konkurrens skolor emellan, frågan är hur institutionen skola ska kunna överleva utan att närma sig elevernas naturliga lär-arenor... fort som ni-vet-vad.
Tänker ljus
Idag ny almanacka, rutar in hela hösten och tänker mörkare tider ... men anar ljus bortom horisonten. Anstränger mig att tänka positivt.
Stå upp
Läser i dagens DN om vikten av att "stå upp ännu mer under krisen". Enligt artikeln är det viktigaste för en chef under kristider att hålla fokus på slutmålet (i den mån det nu finns ett slutmål), att hålla sig till planen och låta de små besluten bli delar av det långsiktiga målet. På något sätt talar den uppmaningen direkt till mig eftersom jag länge sett det på just det sättet. Det är lätt att vara salutogen i tider av medvind, framgång och ny input, betydligt svårare i motvind, bakslag eller stiltje och perioder och känslan av att bara ge, självklart. Men det är ju just i dessa ögonblick det är viktigt att ha kursen utstakad, blicken i fjärran eller i alla fall bortom vardagens mer triviala problem och målen klart för sig. Det är väl just under kristider som det borde vara som lämpligast att visa storhet...
Så vad är då målet? I tider av kris, nedskärningar och besparingar är det kanske inte helt konstigt om de långsiktiga målen skyms av allt det där som måste till för överlevnaden; färre tjänster, mindre medel att skapa verksamhet för och ett generellt sett betydligt snålare manöverutrymme. Det är också lätt att tänka och kanske också uttrycka missmod, tänka att det var bättre förr (vilket det faktiskt på flera sätt var) och att uppfordrande och krävande efterlysa ledningens tydliga visioner och långsiktiga mål. Som om de inte fanns ....
Men visst finns de, och mer än en gång uttalats i olika sammanhang, också här på bloggen; se flera av inläggen under Ledartankar. I fas med vad ekonomin tillåter (och det har varit begränsande den senaste tiden) befinner vi oss ett slags pausläge, där målmedvetenheten mot en mer konstruktivistisk skola inte varit lika uttalad och tydlig.
Med lära@lära och portfoliometodiken har vi startat en intressant process för att anpassa lärandet till en mer konstruktivistisk skola; med mer ansvarsfulla elever, med elever som är medvetna om sin kunskapsutveckling och med elever som är rustade för ett framtida hållbart och livslångt lärande. I denna process känns det nödvändigt att också tillmötesgå elevernas behov och önskemål om moderna lärandeverktyg. Jag pratar så klart digitala läromedel ....
Den planen finns fortfarande kvar i min föreställningsvärld och det känns som en naturlig följd av det vi redan påbörjat. Ingenting är omöjligt, en del saker tar bara lite längre tid...
Semesterslut
I´m back. Ett tre veckor långt uppehåll, det har den här bloggen aldrig upplevt. Sakta börjar tankarna, i semesterns elfte timme, att återvända till skolan och den vardag som väntar med en ny hösttermin. Så klart har det funnits anledning att tänka skola, undervisning, ledarskap, pedagogik och/eller till dessa nära relaterade saker också under semesterveckorna; i tidningsartiklar, i samtal med människor och på TV och i radio, men ingenting som inte kunde vänta på att kommenteras. Det har flera gånger "kliat" i tangentfingrarna, lusten att kommentera, ifrågasätta och reflektera finns ständigt närvarande, men jag har samtidigt tänkt på vikten av att stänga av helt och hållet några veckor. Jag har lyckats bättre än någonsin ... själv förvånad;-)
Imorgon, måndag är jag åter i tjänst, en vecka före personalen och två veckor före eleverna, med förhoppningsvis nya krafter att ta tag i de utmaningar som väntar. Men det får bli en mjukstart .... let´s get organized.
