Elevjakt
På ledarplats i dagens nummer av Sydsvenskan skriver man att skolor, kommunala skolor såväl som fria dito, numera tar till allt mer desperata metoder för att värva elever till sina lärosäten. Senast i raden är ett exempel från Jönköpingstrakten där man erbjuder eleverna pengar om de lyckas värva ytterligare kompisar till skolan. Dylika metoder finns det verkligen anledning att ifrågasätta, men det är olyckligt att man i samma artikel nämner och jämställer erbjudande om bärbara datorer till varje elev som en lika olämplig värvningsmetod. Möjligen kan jag hålla med, om det bara är just ett värvningsknep, utan bakomliggande pedagogiska tankegångar.
Det är, enligt mitt sätt att se, en avsevärd skillnad, i alla fall om man använder erbjudandet i kombination med en medvetenhet om de digitala redskapens möjligheter och har en konstruktivistisk grund att stå på, och inte bara har datorer som pedagogiska lockbeten, som ett annat slags pennor eller skrivmaskiner.
Om det inte leder till att eleverna själva får mer initiativ, engagemang och ansvar kring sitt lärande, om det inte leder till interaktivitet och elevernas egna skapande, om det inte leder till nya pedagogiska tankegångar om lärande hos skolans pedagoger, om det inte leder till ökad lust att lära hos eleverna, om det inte leder till ökad motivation hos våra elever ...
Om vi inte tillsammans med de nya redskapen också inbjuder till och utmanar eleverna med det som faktiskt är skillnaden på det vi av tradition uteslutande arbetar med (läroböcker, papper och penna) och de digitala interaktiva redskapen, ja, då kan det göra det samma, då blir aldrig de trådlöst uppkopplade bärbara datorerna annat än ännu en ny pryl i skolan, som endast används för att cementera gamla lärandestrukturer.
Visst måste skolorna, som det uttrycks i artikeln, "konkurrera med engagerade lärare, pedagogiskt nytänkande och bra undervisning". Men det känns fel att ställa detta mot vartannat, sannolikt är det ena avhängigt det andra; med relevanta redskap i skolan ökar vi möjligheterna till pedagogiskt nytänkande, mer engagerade pedagoger och därmed väl motiverade elever som känner mål och mening med sin utbildning.
Frågan är faktiskt inte "om" utan "när", inte "om vi har råd" utan "om vi har råd att låta bli", det är inte i heller bara en fråga om konkurrens skolor emellan, frågan är hur institutionen skola ska kunna överleva utan att närma sig elevernas naturliga lär-arenor... fort som ni-vet-vad.
Kommentarer
Trackback
