Björklund backar ... igen!

Läs mer på SVT Regeringen ser över kraven på dokumentation i skolan.
Ställ frågan rätt


Trött och mätt

Kan konstatera att det mesta är redan hört, läst eller upplevt, utan att det för den skull varit onödigt att höra igen - tvärtom; behovet av att höra saker om och om igen, likt ett litet barns fascination av ständigt återberättade sagor, blir allt tydligare, för att just se sammanhangen, få ihop delarna.
Ett par saker återkom från flera olika föredragshållare; IKT är inte teknik! - det är relationsskapande, aktivt och kollaborativt lärande, kreativitet och passion! Det är ett vidgat textbegrepp, en uppmuntran till individuella uttryck och att skapa mening och funktion för eleverna.
Nocturnal/Charlie Haden and Gonzalo Rubalcaba
Nåja, det var mer än en tanke som slog mig ....
SETT färdigt

Ny dag, nya insatser och nya input! Ytterligare en dag på SETT, vi hinner fyra seminarier innan hemfärd.
10.00 Joachim Thornström Läromedel anno 2012 - skapa din egen interaktiva bok. Följer herr Thornström på bloggen och fångar där upp många goda synpunkter, idéer och frågor. Idag berättar Joachim om Apple IBooks Author, en programapplikation för iPad och ett program för Macen att visa respektive skapa en interaktiv bok. Något komplicerat i samverkan mellan paddan och datorn, något man inte är riktigt van vid när det gäller Apple. Det mesta brukar fungera tillsammans på bekvämast möjliga sätt. Men här skapar man alltså i datorn, för att se resultatet i Macen. Varför? Kommersiellt? Sälja mer eller?
I vilket fall, Joachim visade på knappa timmen hur man kan använda programmen. I sin exempelbok, som var roligt välfunnen (med runor, hackor och stämjärn), Att rista sig till läsning, visade han vad man kan göra; läckert hopsatt med bilder, filmer och inbäddade klipp från Youtube. Hur coolt är inte detta?!
Joachim pratade om vad paddan och iBooks Author kan betyda för kunskapandet i skolan. Eleverna får/kan med detta verktyg:
- gå från att vara passiva läsare till mer aktiva läsare
- visualisera komplicerade begrepp
- hålla data aktuellt
- lättare ämnesintegrera
- underlättar multimodialtlärande
- starkt stöd i olika inlärningssstilar
Än en gång tänker man; F-n vad roligt att få vara elev i skolan i dag!! Kan jag få börja igen?
11.15 Stig Roland Rask Den digitala generationsklyftan. Länge sedan jag hörde Stig Roland Rask, kände igen det mesta, men det han säger tydliggör vad det handlar om. Läs vad bloggen IKT-Utforskaren tyckt om det Stig Roland Rask berättar.
Rask pratade kring begreppet Den digitala generationsklyftan och började med att konstatera att nätet ofta omtalas som något negativt, i medier och i föräldrakretsar. Och visst kan nätet vara förfärligt, enkelspårigt och begränsande - men det kan också vara härligt, kreativt och stimulerande. Det kan vara utvecklande, gränsöverskridande och fungera som brobyggare, men också styrande, likriktande och skapa murar. Nätet kan ibland fungera tröstande, men också ibland vara sårande, det kan vara spännande men också farligt, förljuget i delar, men också väldigt ärligt i andra och det kan vara såväl tolerant som diskriminerande. Nätet kan vara allt det som också livet utanför internet kan vara.
Rask menar att det behövs en rejäl förståelsekampanj av vad internet är, kan vara och kanske håller på att bli. Vad är det för problem med problematiseringen? Ungdomar upplever ofta att vuxna är oförstående och t o m fördömande om det som ungdomar sysslar med på nätet, kan de bli annat än undanglidande? I förlängningen kommer ungdomar att undvikea att vända sig till vuxna.
Vuxna ser öga-mot-öga som det bästa kommunikationsformen, medan ungdomar känner sig bekvämare och friare att kommunicera via tangentbordet och nätet (man vågar vara mer ärlig), vuxna associerar datorspel med våld, beroendeproblematik, meningslös tidsskillnad och social isolering, medan unga tänker på avkoppling och spänning.
Tillgången till medier har blivit mer individualiserat och rört sig från gemensamma miljöer till tonårsrummet och byxfickan. Någon gång där på 70-80-talet när familjens andra-tv bars in i ungdomsrummet försvann ungdomen med den!
Man har också rört sig från att vara passiva konsumenter, till att vara aktiva producenter av mediainnehåll. En 20-åring har idag skrivit mer text, tagit fler bilder och gjort mer film än medelföräldern har gjort under hela sitt liv. Det har blivit en starkare koppling mellan identitet och medier både när det gäller att skapa och att uttrycka sin identitet och också att ungas medieanvändning har en tydlig förskjutning av gränserna mellan det privata och det publika! rask-brasklapp på slutet:
13.00 Håkan Fleischer Om 1-1 är svaret, vad är då frågan? Går på det här mest för den spännande rubriken ;-). Fleischer har påbörjat (men inte slutfört) en forskning kring en-till-en i skolan och ställt ett antal obekväma frågor i haussen över konceptets förträfflighet. Vad är det man inte pratar om? Var är frågorna om lärare och elevers förändrade arbetsvillkor med införande av en-till-en? Något om stress? Vad händer med kommunikationen i klassrummet när alla elever har var sin dator? Ska vi undra över dessa frågor? Fleischer menar att det måste vi, det är misstänkt positivt kring en-till-en, mer av ett hallelujamoment, men att det också är starka marknadskrafter som har orsak att få det att se ut som framgångsrikt.
En annan reflektion han gjorde, var att skolbiblioteken ska vara med i en-till-en-projektet. När så sker blir konceptet bättre, i den meningen att elevernas källkritiska träning inte glöms bort. Se också till att alla lärare har bra kunskaper om motivationens mening, hur man rent allmänt motiverar elever till lärande. Ta reda på lärares huvudbryn, kartlägg personalgruppen - för att reda ut hur man ska planera skolans kompetensutveckling.
En-till-en handlar inte i första hand om teknik, det handlar om att skapa forum för möte och att i varje möte med varje enskild elev, älska mötet.
"Låt inte en-till-en bli svaret på en fråga vars formulering ni glömt"
I huvudet på Håkan Fleischer
14.15 Christina IT-mamman Löfving Motivation att lära - hur hjälper vi elever att utveckla det? IT-mamman är också en blogg jag återkommer till med jämna mellanrum, för tips och idéer om allehanda IKT-relaterade saker. Kul att se henne live!. Titeln idag kom att handla mer om motivation och mycket lite om IKT. Det handlade om att hitta motivation och vad som krävs för det. Erica menar att motivation är något man kan skapa, enligt följande;
- motivation går att utveckla - vi kan hjälpa den på vägen i vårt förhållningssätt
- motivation kräver förståelse för sammanhanget
- motivation kräver tillit
Carol S Dweck pratar om talanginställning, med inställningen "jag är född sådan, jag kan inte påverka, allting måste vara rätt och fel, jag vill inte visa min svaghet) och steg-för-steg inställning (med inställningen "jag kan utvecklas, jag kan påverka, jag kan hitta kreativa lösningar, det gör inte så mycket att jag ibland visar mig svag). Det är två olika sätt att ge feedback (beröm); det kanske inte är så bra som vi vuxna ofta gör, säger t ex:
- Oj vad fint, vad duktig du är!
Kanske hellre något i stil med:
- Jag ser hur du kämpar. Du, hur tänkte du här? Kanske om man gör så här ...
Det visar sig att grupper som får den senare typen av feedback är benägna att gå vidare till en högre nivå av lärande, med större utmaningar, medan den första typen av beröm tenderar att förstärka en inställning av att bli kvar i sin "comfort zone".
Forskargruppen Stone/Deci/Ryan ger följande råd hur man skapar motivation, på lång sikt; en inre motivation:
- ställ öppna frågor - tillåt att elever får spåna, göra fel
- lyssnar aktivt och återkopplar
- erbjud valmöjliheter och klargör ansvarsområden
- ge uppriktig och positiv respons
- undvik tvingande kontroll (yttre motivation)
- uppmuntra att utveckla och utmana kunnandet i nätverk
Hepp, nu hinns det inte mer. Mot tunnelbanan och tåget söderut. SETT färdigt!
Nya SETT att se

På plats i Kista-mässans konferenslokaler, för två dagar IKT-föreläsningar på SETT. Ett stort utbud av 45-minuters föreläsningar/seminarier ger en del beslutsångest; det är alldeles för mycket man bara måste lyssna till. Vi har dock gjort upp ett prioriteringsprogram för de 6 seminariepassen under dagen, från kl 10.00-18.30.
10.00 Först på programmet var Aron Solomon och rubriken A global perspective on schools, empathy, leadership and learning. Han öppnar med, Stockholm is my favourite city! Budskapet i hans anförande, som jag uppfattade det, var att det är, likt Puentedura tänker, att omdefiniera skolan. Han jämförde skola i en rad olika länder; USA, Kanada, Kina, Sverige och Finland så klart. Men poängterade också att finsk skola fungerar i Finland, sannolikt ingen annanstans och därmed inte för andra att ta efter (adress Björklund).
Aron Solomon avslutade med, framtiden är att arbeta kollaborativt! Tror jag också.

Ibland blir saker och ting så uppenbara. Har länge varit fascinerad över hur människor lär sig att läsa. När nya metoder och modeller för detta presenteras i form av att skriva sig till läsning, är det klart intressant. En av de mest intressanta saker som kommit upp de senaste åren är Arne Trageton och hans sätt att lära små barn att läsa, nämligen via att skriva. Och att skriva på en dator. Pedagogerna från Grimstaskolan i Vällingby ville kalla det ett arbetssätt - detta att skriva först och med hjälp av det så småningom läsa. Vad är då så speciellt och nytt med detta? Kanske egentligen inte så mycket nytt, mer än datorn då. Allt skrivs på datorn, skrivs och hörs (via talsyntes), eleverna slipper lägga ner en massa tid på att skapa bokstäver för hand innan de kan använda bokstäverna (vilket ter sig ganska korkat om man tänker efter, ingen direkt funktion, ingen egentlig motivation).
Funktion tycker jag är ett nyckelbegrepp i sammanhanget; här får eleverna en inlärningssituation som grundar sig på produktion, snarare än konsumtion, stora möjligheter till kollaborativt lärande, de arbetar med sina egna verkligheter och ser en direkt koppling till funktion. Det är en aktiv process, svår att misslyckas med och som medför ett stort mått av lust. Pedagogerna från Grimsta framhöll och metodens värdegrundsperspektiv; det handlar om samarbete, kommunikation om språk, kreativitet, uttrycksmöjligheter, självförtroende och skapar egen, tydlig framgång. Här finns också ett positivt genusperspektiv.
13.00 Andreas Skog, IT-pedagog på Mediacenter i Västerbotten, Sociala medier för lärande. Föredragshållaren berättande inledningsvis om syftet med de 45 minuterna; att ge en känsla av vad som är på gång, vad det innebär för oss alla, och särskilt i skolan, att hela världen är uppkopplad.
Det hände något 1990 - internet kommer in i bilden på allvar. Plötsligt var hela världen sammankopplad i ett gigantiskt nätverk (var åttonde människa på jordklotet är idag med på Facebook t ex). Plötsligt har helt nya grupper fått inflytande. Vi hamnade i ett helt nytt gemensamt kraftfält, ett kraftfält med en enorm energi. Och vi gör det tillsammans - kollaborativt!
Andreas pekade också på det faktum att man inte kan ställa sig utanför sociala medier, alla påverkas direkt eller indirekt, det går helt enkelt inte att välja bort. Han pekade t ex på att folk som handlar med dina pensioner är på sociala medier, läser Blondinbella och andra.
Men varför så viktigt att inte ställa sig utanför sociala medier, som förälder, lärare eller rektor, även om man inte ser varken nytta eller nöje med att delta? Det handlar om att skaffa sig medborgerlig kompetens, menar Andreas. Också sociala medier är kraftfulla verktyg för lärande; ett konstruktivistiskt verktyg där elever får tillfälle att möta riktiga människor i riktiga situationer - funktion! Elever kan mycket och känner till mycket om social medier - men att använda dem för lärande ser inte eleverna inte så tydligt. Detta måste vi i skolan visa eleverna, genom att flytta över lärandet på elevernas egen planhalva.
Kolla Andreas hemsida!
14.15 Dennis Westerberg Blir du lönsam lille vän? Om inte, köp ett munspel! Med den rubriken kan man inte annant än öppna med en bluestrudelutt på munspel, eller hur?
Vad är kreativitet? Publiken fick sms:a in sina förslag under föreläsningen, förslagen var många; tänka utanför boxen, lösa problem etc. Westerberg definierade vad kreativitet är på följande sätt:
- att definiera problem
- komma på så många olika lösningar som möjligt
- välja ut en av lösningarna
Slutligen ett råd på vägen, till alla vuxna, föräldrar såväl som lärare och skolledare:
- visa din passion
- låt kidsen visa sina passioner
- bjud in passionerade människor till skolan
- besök platser där passionerade människor möts
16.00 Patrik Hernwall och hans föredragning Ungas uttryck i digitala medier, en multimodal kompetens var en ganska seg historia. Kanske berodde det på den mörka föreläsningssalen, den sena timmen eller på innehållet, som egentligen var intressant, men kanske för dåligt sammanhållet.
Multimodalitet handlar i alla fall om hur man använder flera olika unika resurser och blandar dessa till nya uttryck, om det vidgade textbegreppet, hur man kan hitta alternativa sätt att uttrycka tankar, känslor och kunskaper; med ljud, bild, film, video, dans, text, röster, layout, sampling etc. Det handlar om hur den som skapar - "producer" och den som konsumerar - "user", flyter samman till en och samma, till en "produser".
Slutligen, fem ödmjuka förslag till hur vi vuxna bör förhålla oss till barn- och ungdomar:
- uppmuntra till bred textualitet
- och individuella uttryck
- kommentera
- aktivt söka upp ungas gestaltning från fritiden
- relevantgöra
Så, mingel, middag och en tidig kväll. SETT en hel del bra idag! ;-)
Att vara barn och fattig

"Hur då överleva? Hur då bli mer än denna brist? Hur komma bort, hur kunna överleva i sin mänsklighet? Och vad då göra? Enkelt, svara Ja på frågan om jag ska ta hand om min bror, dina barn."
Det man förr kallade solidaritet? Var blev den av? Tack för tipset, Ove.
Slutsparat?

Under en följd av år har vi skolledare i samtal med politikerna, t ex under bokslutsdialoger, inte upplevt något egentligt stöd för de synpunkter vi framfört, snarare motsatsen. Retoriken har handlat om prioritering, omfördelning rationalisering och kostnadssänkning. Men det finns så klart en gräns för hur länge man kan omprioritera, trixa och omfördela tilldelade medel inom ramen. Till någon del resulterar detta naturligtvis i en kvalitetsförsämring, men inte nödvändigtvis för dem av våra elever som har de största behoven, som Monica Molin (s) antyder i artikeln. Arbetet med att få det största flertalet elever godkända klarar vi fortfarande, det är i andra delar vi riskerar att inte nå så långt som det hade varit möjligt, nämligen att lotsa de riktigt duktiga eleverna till toppen av sina förmågor, det som idag fortfarande skiljer eleverna i Lunds kommun från många andra elever i andra kommuner. I alla fall om man läser Eskil Fagerströms krönika i samma blad samma dag.
Nästa generation Lundabarn blåser förbi
Jag tror att det är mer än jag som lätt kan tänka sig att betala mer i skatt för att bibehålla en hög kvalitet i skolan. Självklart ska vi fortsätta att vara i frontlinjen bland Sveriges skolor! Hoppas nu bara att de kan enas i skolnämnden och får gehör för sina krav när budgeten för 2013 ska tas i juni.
Vad är det man säger; smakar det, så kostar det.
Statussyndromet

Kontroll och delaktighet igen, så viktiga delar också i våra elevers lärande enligt Peter Gärdenfors, i sitt sätt att se på lust, motivation och lärande.
(Läs tidigare inlägg Motivation och kontroll!)
Och viktigt i ledningen av en skola, tror jag. Min absoluta ambition, känsla av kontroll; i fördelning av arbetsuppgifter, tjänster, schema etc. Bör väl påverka graden av stress, nedåt ...
Nåja, det var bara en tanke som slog mig ...
Rektors- och pingisblogg

Jens och Henriks rektors- och pingisblogg
Känn ingen press pojkar ;-)
Grupproller
Pratat mycket, och i samband med det läst en hel del, om skolledarskap och grupproller den här senaste gången på Rektorsprogrammet, fokus på tema medarbetare. En av de bästa gångerna; bra föreläsare, bra gruppaktiviteter (kopplade till våra senaste uppgifter) och tid för förberedelse av kommande examinationsuppgifter.
En av uppgifterna till den här gången hette 360 graders spegling, en övning i att via intervjuer komplettera våra bilder av vem man är som ledare. Fyra medarbetare, ledarkollegor och lärarmedarbetare, har i intervjuer fått ge sin bild av mig i ett antal intervjusvar, sedan sammanställda och tolkade av intervjuaren (en rektorskollega i programmet). Jag har på motsvarande sätt intervjuat en tredje rektorskollegas medarbetare. Hur som helst, inte mycket förvånade mig i den sammanställningen jag fick i min hand efter intervjuerna, möjligen att jag inte förväntat mig så mycket positiv feedback, det är man inte bortskämd med. Tror mig emellertid ha en hyfsat tydlig bild av mig själv, vem jag är, vad jag kan och vad jag är mindre bra på. Har, likt många andra, en tendens att förstora det senare, det vill säga förbättringsområdena ;-). Jobbar på det ....
För övrigt handlade det som sagt mest om medarbetarna den här gången, det som man brukar kalla gruppdynamik. Här vid lag har vi på skolan en lång tradition av att arbeta i arbetslag (en kvalificerad kompetensutveckling bara det) och stor erfarenhet av att utveckla skolan tillsammans. Det finns flera teorier om hur grupper fungerar, vilka roller som ingår och vad för slags och varför vissa processer sätts igång ... eller inte. Som skolledare vill man naturligtvis skapa bästa möjliga förutsättningar för grupper att fungera tillsammans och sannolikt uppnår man detta med en bred variation i kompetenser. Det är detta många skolledare sitter och funderar över just nu, nästa läsår och tjänstefördelningen; hur organiserar vi oss på bästa sätt? vem ska arbeta med vem? var har vi kompetenserna som kompletterar varandra? hur skapar vi optimala arbetslag?
Kanske kan en av dessa teorier, som vi fick höra talas om vid senaste träffen på rektorsprogrammet, vara till nytta; Belbins rollteori. Enligt Belbin finns det nio olika roller i en grupp.
- Tänkaren - individualistisk, kreativ och oortodox. Ofta sammankopplad med rena geni-egenskaper. Bortser ibland från praktiska detaljer.
- Genomföraren - konservativ, organisatorisk och disciplinerad. Kan vara oflexibel. Agerar ofta som teamets praktiske tänkare, med förmågan att skapa processer och metoder får att nå målen.
- Samordnaren - lugn, självsäker och målstyrd. Uppvisar sällan hög kreativitet eller intelligens. Säkerställer att teamets alla medlemmar medverkar genom att fördomsfritt ta hänsyn till allas åsikter.
- Formaren - dynamisk, överspänd, utmanande och målinriktad. Kan vara provocerande och otålig. Driver teamet till att konfrontera problem.
- Resultatforskaren - entusiastisk, nyfiken och kommunikativ. Tappar gärna intresset efter den inledande entusiasmen. Bidrar starkt positivt till teamets resultat genom sin förmåga att nätverka och utforska möjligheter utanför teamet.
- Kontrollören/utvärderaren - strategisk, diskret och förnuftig. Ofta låg förmåga att motivera andra. Samlar in och utvärderar samtliga möjligheter i en problemställning.
- Lagspelaren - social, känslig och mild. Kan vara obeslutsam. Fokuserar på teamets personliga relationer, och jobbar för att upprätthålla bra samarbetsklimat.
- Avslutaren - metodisk, samvetsgrann och perfektionistisk. Oroar sig för småsaker. Säkerställer kvalitet i teamets arbete genom sitt fokus på detaljer.
- Specialisten - den nionde teamrollen som skapades för att beskriva den roll en tillfälligt inhyrd specialist får i teamet.
Med lite nyans kan man åtminstone tänka sig att ingen är bara en roll, sannolikt handlar det om att man intar olika roller olika mycket eller ofta. Men som utgångspunkt för hur vi kan bli mer medvetna om hur "våra" grupper fungerar och hur de möjligen kan fungera bättre, kan dylika modeller/teorier kanske vara till någon hjälp ;-)
Glad Påsk!

"Fast det är ingen konst, säger Germund. Tänk på någon bra lärare du haft och så beter du dig ungefär likadant. Man ska inte krångla till saker."
Tja, varför inte, lärarlärlingsystem i stället för högskola. Glad Påsk!
Aprilskämt?
Aprilskämt
