LedarBloggen

Det kom till min kännedom här om dagen; en mailkonversation mellan en medarbetare och en arg förälder, efter att medarbetaren hanterat en konfliktsituation mellan elever på Facebook, där förälderns barn å det grövsta kränkt en annan elev. Medarbetaren hanterade situationen exemplariskt; hon uppmärksammade det genast det kom till hennes kännedom (trots att det var något som hänt på fritiden och Facebook), pratade med berörda elever och fick dem att visa förståelse för varandras beteende och be om ursäkt för övertrampet. Därefter meddelades föräldrar om det inträffade och härmed kunde det hela vara avslutat, rimligen med att föräldrarna tog upp saken med sina barn, förklarade det olämpliga i beteendet och se till att det inte upprepades. Men det slutade inte med det, föräldern till eleven som kränkt på Facebook skäller därefter ut läraren efter noter och mer eller mindre "förbjuder" läraren att prata med eleven i fortsättningen, utan förälderns närvaro!   

I SR:s Studio Ett om Den orättvisa skolan, tog man i fredags upp denna företeelse med ett ökat antal skit-i-skolan-föräldrar som, enligt programmet, har en tendens att lägga konflikter på skolan, i stället för att ta konflikten i hemmet. Ont om tid med barnen hemma, föräldrar som är rädda för att ta konflikter med sina barn, som vill värna sin "kvalitetstid" och inte ägna den åt konflikter med det egna barnet. Bättre att lägga den konflikten någon annanstans ... typ skolan.

Ställs väsentliga frågor i SR:s serie om den orättvisa skolan:

"Svenska elevers kunskapsresultat sjunker. I den nya skolan är medicinen back to basics: Färre ämnen, tidigare betyg och mer fokus på mätbar kunskap. Men vad är det egentligen vi mäter? Är det den kunskap som kommer behövas i framtidens samhälle? Och vad får mätandet och jämförandet för konsekvenser?"

Det börjar närma sig betygstider. Anar en viss nervositet och frustration hos medarbetarna inför att sätta betyg enligt den nya betygsskalan. Nytt och okänt och frågorna dyker upp; är det möjligt att sätta ett A redan i årskurs 7? Vad betyder "till övervägande del"? Hur många procent är det?

Här gäller det att tänka nytt … eller?... Nja, hur mycket nytt är det egentligen?

Tidigare hade vi strävansmål, uppnåendemål och betygskriterier. Idag har vi syften, centralt innehåll och kunskapskrav. En annorlunda betygsskala, visst, men samma principer och samma tänk. Redan med Lpo 94 försökte skolmyndigheter få oss att tänka mer kvalitet och mindre kvantitet, mer förmågor att utveckla och mindre stoff att memorera. Med nya Lgr 11 är det än mer accentuerat.

Kanske blir det mindre krångligt att förstå hur vi ska bedöma och sätta betyg, om vi fokuserar de förmågor som anges i syftena, dvs målen för undervisningen, snarare än det stoff som anges i det centrala innehållet och som är mer att betrakta som medel att nå målen, precis som i Lpo 94. Förmågorna som anges i syftet är betydligt mer ämnesgenerella, långsiktiga och kopplade till kvalitetsaspekter än det centrala innehållet, som snarare tenderar att kvantifiera ens tänkande och mer likna något man kan bocka av (v). Kunskapskraven utgår från de långsiktiga målen i syftet och det är syftesmålens förmågor som ska bedömas.

Det finns en utbredd uppfattning hos många personer i chefs- eller ledarställning, att man inte ska sitta mer än högst sju år på samma chefspost, sen ska man ta sig an nästa uppgift. Jag håller inte med. Täta chefsbyten (eller lärarbyten vad det beträffar) ger självklart sämre kontinuitet i verksamheten. Det finns sannolikt mer att vinna på att ha samma chef/ledare under en längre tid, än vad man möjligen skulle förlora i eventuellt nytänkande.  

Om detta ventileras det i Sveriges radios (P1) novembersatsning om skolan, Den orättvisa skolan (vem hade väntat sig en mer positiv titel ;-), här nedan i Kaliber. Det är stor omsättning på rektorer; 80% av Sveriges skolor har bytt rektor en eller mer än en gång de senaste 5 åren. Det inkluderar i och för sig alla tänkbara anledningar till varför rektorer slutar sina anställningar; pensionering, flytt till andra skolor och andra tjänster, sjukdom och låg lön, (och i vilken annan yrkesgrupp orsakar inte också det omsättning?), men också en exceptionellt tuff arbetssituation och ett utsatt läge. 

Är det särskilt stor omsättning på ledarbefattningar i skolan, tänker jag, och vad beror det i så fall på? Kanske är omsättningen på rektorer större i jämförelse med andra yrkesgrupper och kanske kan mycket av det relateras till en hård arbetssituation. Jag tror att en hel del har sitt ursprung i en känsla av otillräcklighet, att inte kunna ta tillräckligt ansvar för elevernas lärande med uppföljning och utvärdering av resultat, styrning av det pedagogiska vardagsarbetet och en allmänt splittrad tillvaro med starkt differentierade arbetsuppgifter. Kanske en gradvis ökad känsla av vanmakt, i skarven mellan insikten att se de ökade behoven och allt snävare ekonomiska förutsättningar; sådana insikter skaver och tär. 

Rektorsjobbet, som jag ser det, är förenat med ett visst mått av civil olydnad. Det är lätt hänt att förlora sig i arbetsuppgifter som går ut på att ta hand om detaljfrågor, som egentligen borde skötas av medarbetare i verksamheten, att man engagerar sig och på löpande band  "löser problem" på ett kontraproduktivt sätt, dvs inympar en arbetsmoral som tillåter att komma med allt möjligt till rektor som "en ledningsfråga" och därmed underbygger ett förhållningssätt som inte är särskilt hållbart eller, och det är ännu värre, fastna i tabeller, diagram, enkäter och allehanda frågeställningar som är initierade på ställen utanför skolan; från nationella institutioner, kommunala politiker, förvaltning eller media och som skymmer sikten för verkligt kvalitetsutvecklingsarbete.

Det handlar kort sagt om att kunna säga nej, att ha modet att välja bort en hel del och prioritera annat, starkt fokusera väsentligheter. Min uppgift som ledare är att tänka och verka långsiktigt; att organisera elevers lärande efter övertygelse och största möjliga måluppfyllelse enligt styrdokumenten, kompetensutveckla pedagoger brett och systematiskt samt rekrytera rätt och långsiktigt.

Tycker du att din bärbara dator är för stor, tung och klumpig? Lugn, utvecklingen går fort mot allt mindre verktyg. Hel(g)kul!

Kolla in Axess tv om svensk skola; vetenskapen och dess företrädare Martin Ingvar, Peter Gärdenfors och Mats Ekholm möter politiken och Jan Björklund. Intressant!

Så klart handlar det mycket om disciplin, ordning och reda, studie- och arbetsro, det gör det ofta när vår skolminister yttrar sig. Ingen av företrädarna för vetenskapen säger emot Björklund i sak, men i alla fall Gärdenfors/Ekholm har, helt rätt, invändningar mot hur man uppnår detta. Antingen kan man som Björklund, och Martin Ingvar, se problemet som ett disciplinproblem och angripa problemet med mer prov, kontroll och betyg (yttre motivationsfaktorer) eller så ser man det som ett motivationsproblem och försöker se till elevernas genuina vilja att lära (inre motivationsfaktorer) och arbetar för att förändra undervisningen så att den blir mer attraktiv för eleverna. 

Disciplinproblem kommer vi inte tillrätta med genom att sätta" hårt mot hårt", genom att tvinga eleverna att lära sig saker de inte vill eller förstår varför de ska lära sig. Det måste finnas förståelse, motivation och lust att lära med i spelet. 

Måtte Gärdenfors/Ekholm och det sättet att se på framtidens skola få bra mycket större utrymme än det Ingvar/Björklund står för. 

Hittade en översikt om vad våra styrdokument säger om digitala lärverktyg, på Pedagogiskt centrum i Södertälje. Någon har roat sig med att skriva in och söka orden "dator", "webb", "informations" m fl i läroplanstexterna. Det blir rätt många gånger som orden återkommer, men vad säger de egentligen?