Utskällning
Det kom till min kännedom här om dagen; en mailkonversation mellan en medarbetare och en arg förälder, efter att medarbetaren hanterat en konfliktsituation mellan elever på Facebook, där förälderns barn å det grövsta kränkt en annan elev. Medarbetaren hanterade situationen exemplariskt; hon uppmärksammade det genast det kom till hennes kännedom (trots att det var något som hänt på fritiden och Facebook), pratade med berörda elever och fick dem att visa förståelse för varandras beteende och be om ursäkt för övertrampet. Därefter meddelades föräldrar om det inträffade och härmed kunde det hela vara avslutat, rimligen med att föräldrarna tog upp saken med sina barn, förklarade det olämpliga i beteendet och se till att det inte upprepades. Men det slutade inte med det, föräldern till eleven som kränkt på Facebook skäller därefter ut läraren efter noter och mer eller mindre "förbjuder" läraren att prata med eleven i fortsättningen, utan förälderns närvaro! I SR:s Studio Ett om Den orättvisa skolan, tog man i fredags upp denna företeelse med ett ökat antal skit-i-skolan-föräldrar som, enligt programmet, har en tendens att lägga konflikter på skolan, i stället för att ta konflikten i hemmet. Ont om tid med barnen hemma, föräldrar som är rädda för att ta konflikter med sina barn, som vill värna sin "kvalitetstid" och inte ägna den åt konflikter med det egna barnet. Bättre att lägga den konflikten någon annanstans ... typ skolan.
Varför är det så svårt för vissa föräldrar att se sina egna barns tillkortakommanden? Är utskällningarnas tid förbi i hemmen? Med dessa frågor följer Hanne Kjöller och DN upp P1-programmet i artikeln En rejäl utskällning kan också göra gott:
"En annan illustration av samma skit-i-skolan-fenomen är hur föräldrar i växande grad tycks överpröva skolans praxis och beslut om ledighet utöver lov. I ett teveinslag nyligen förklarade en pappa i en tvåbarnasfamilj som regelmässigt åkte bort mitt i terminenerna att det blir billigare så. Ja, tänk så många fina tusenlappar ni sparat på att lära era mellanstadiedöttrar att skolan är något man kan strunta i om något roligare dyker upp. Det kan ju vara jättebra för dem att veta i högstadiet när skoltröttheten kommer krypande. Eller när man senare i livet lackar ur på chefen. Om man får någon, vill säga."
Läs hela Hanne Kjöllers uppföljande artikel i DN om curlingbarnen som håller på att växa upp!
Tack och lov är de flesta föräldrar rätt mycket förnuftigare än så och har stor förståelse för hur skolan, utöver kunskapsuppdraget, hanterar en ansenlig mängd konflikter och kränkningar. Dagligen löser skolans vuxna konflikter mellan barn och elever, visar dem vederbörlig respekt och bidrar till att barn och ungdomar lär sig att leva i demokratiska och sociala sammanhang. Varje vuxen i skolan har en skyldighet att uppmärksamma och direkt motverka kränkande beteende mellan elever och samtalet är det främsta, och egentligen enda, verktyget för att göra detta. Det kommer vi att fortsätta med.
Nog är det så, att elevers respekt för skolan börjar hemma vid köksbordet.
Nåja, det var bara en tanke som slog mig ...
Kommentarer
Trackback
