LedarBloggen

Kunde de inte hitta ett mer tungvrickande uttryck; entreprenöriellt ;-) Går ju knappt att uttala! Men innebörden är helt rätt; utveckla förmåga att förverkliga idéer, lära sig att tro på den egna förmågan och att utveckla initiativförmåga, kreativitet och nyfikenhet! Viktiga delar som alltid ska vara med när vi planerar undervisningen ....

Vill jag titta närmare på framöver.

Med den nya skollagen blir det inskrivet att alla skolor ska ha tillgång till ett bibliotek. Jag är inte riktigt klar över vad det innebär; "ha tillgång till" ... Hmm. Kan nog tolkas på olika sätt och betyda många olika saker. Skolor utan bibliotek ligger nu i startgroparna för att lösa detta, på ett eller annat sätt. Så här skriver man på en hemsida för en friskola nära dig:

" Vi vill bilda ett litet bibliotek på (---) och vill gärna ha böcker som annars skulle ha slängts. Först och främst barn och ungdomsböcker. Vill du ge ett eller flera bokbidrag?"

Antar att det handlar om prioriteringar... ;-)

"Läsplattan tar över i New Yorks skolor" läser jag i dagens DN ... just som vi håller på att implementera en-till-en, en egen bärbar dator till varje elev, på den egna skolan. Har vi satsat fel? Är vi redan omsprungna av teknikutvecklingen? Borde vi satsa på läsplattor i stället?

Visst kan det kännas attraktivt att ha alla läroböcker (idag finns ca 65% av alla amerikanska läroböcker digitaliserade) på läsplattan, kunna minimera pappersanvändning rejält genom att skriva allt på plattan och att kunna hämta, tolka och bearbeta information och text i ett och samma verktyg. 

Men läsplattorna är konstruerade för konsumtion, som inbjuder till ett relativt passivt förhållningssätt vad gäller lärande. Plattorna innehåller inga verktyg för elevernas egna skapande, inga ordentliga bild- film- ljud- och redigeringsmöjligheter; det vi i skolan efterfrågar för att kunna möta eleverna och så att de kan kommunicera  och uttrycka sig med annat än bara text. Läsplattorna är inte byggda för produktion, de inbjuder inte till elevernas egna kreativitet och till produktion av ny kunskap. De är inte verktyg i entreprenöriell anda, som de nya styrdokumenten anger.

Inte ens om man skulle kalla dem lärplattor (i stället för läsplattor) räcker funktionerna till för ett lärande i sann konstruktivistisk anda. Jag tror inte vi satsat fel. Den egna bärbara datorn, med sin mångfald av program för skapande och med alla de möjligheter att bära alternativa hjälpmedel för elever med läs- och skrivproblem, kommer med största sannolikhet att vara det verktyg som kommer att göra den stora skillnaden för elevernas sätt att lära. Dessutom kommer det att innebära ett paradigmskifte för skolans pedagoger och deras sätt att förhålla sig till kunskap - kanske den största och viktigaste skillnaden av dem alla. 

Men vem vet vad läs- eller lärplattor kan göra om fem år? Eller kanske tre ... ok, två då? 

Spill är inte bara "ingenting", det som blev över, ingenting att ha. Spill är också "någonting". Det är alla de till synes oviktiga, andefattiga, oinspirerade och händelselösa delar i livet vi alla i perioder upplever, korta stunder och längre; livets alla felval, alla kraschade drömmar och planer och tillfälligheterna som gjorde att livet tog en annan vändning än man hoppats.

Men spillet är inte värdelöst, inte bortkastad tid och inte något att ångra. Spillet är själva livet. Också.

I ett fullsatt Lunds stadsbibliotek (atriumgården) berättade i kväll Sigrid Combüchen om sin senaste bok, Spill. För oss som läst boken under jul- och nyårshelgerna föll möjligen ytterligare någon pusselbit på plats, om man nu är ute efter att få boken "förklarad" för sig. Man kan annars bara luta sig tillbaka och lyssna på hur en författare kan tänka kring sitt skapande; hur uppslagen och idéerna föds, vilka ämnen och företeelser det ska handla om, vilka karaktärerna ska vara och hur de ska vävas ihop och vilka stämningar boken ska präglas av. Det gjorde kvällens huvudperson med den äran, det var intressant och tankeväckande och njutbart. 

Kanske är det också så, som Sigrid Combüchen sa (oklart vilken Sigrid;-), att personer med stora begåvningar, som tar vara på och utvecklar dessa, gör något av dem och viger sina liv åt en uppgift (forskare, konstnärer, författare, filmare etc) och fördjupar sig i detta (det som vi oftast brukar koppla till att lyckas eller att vara framgångsrik), är dem som borde betraktas med det största spillet. Kanske är det dem som missar mest av livets alla skiftningar, det där som vi andra betraktar som meningslöshet, ett stort ingenting. Men kanske inte så meningslöst ....

Tur man inte är någon stor begåvning ;-) ... och det där med framgång är överskattat, sa Sigrid. ;-D

Årets begivenhet vad gäller excesser i IKT-sammanhang är just avslutad, BETT-mässan i London. Den tilltar varje år i storlek, styrka och angelägenhet. och här samlas IKT-människor från hela världen, främst de produktföretag som vill presentera sina tekniska nyheter men också tjänste- och utbildningsföretag har mycket att bidraga med här i form av seminarier och föreläsningar. 

De är inte alla förunnat att kunna åka varje år (och det är kanske inte nödvändigt heller), själva mässan inte det allra viktigaste, men föreläsningar och seminarier är av hög klass, i alla fall de arrangemang Apple organiserade förra året ... och vad jag hört har det inte varit sämre i år. 

Kul när BETT-resenärer bemödar sig om att föra sina nya kunskaper och erfarenheter vidare, för pedagoger på hemmaplan som åtminstone i efterhand kan få lite tips på länkar till filmer, webbsidor och annat, i väntan på att själva någon dag få uppleva BETT.

Tack Viveka och Håkan för er reflektion och resumé från London! Länkar gärna till den! Bra jobbat!

Avtalskonferens i Stadshallen idag, med representanter från SKL (Sveriges Kommuner och Landsting), LR (Lärarnas riksförbund) och Lärarförbundet och med skolledare, fackliga företrädare, högre tjänstemän och politiker i publiken.

"Bra ska bli bättre" och "Verksamhetsutveckling och Måluppfyllelse" har legat till grund för att hitta utgångspunkter som grundar sig på parternas gemensamma intentioner och de möjligheter båda parter ser. Här betonar man det svensk skola faktiskt är bra på och vad som kännetecknar framgångsrika skolor; lärares kompetens, ledarskap och förväntningar på eleverna. Men bra kan bli bättre .... Hur ska vi göra för att höja måluppfyllelsen för svenska elever? Hur kan vi utveckla skolverksamheten på bästa sätt? Kan vi åstadkomma detta med förändrade arbetstidsavtal? Vad skulle vinsterna vara? Vad mer kan vi uppnå? Underlag för avtalsförhandlingar och enighet så långt det är möjligt.

Ja, kanske finns det öppningar, att ytterligare höja måluppfyllelsen genom att justera lärares arbetstider... tankarna går igång, samtalen startar, idéer prövas och situationer målas upp. Kreativiteten och nytänkandet tar fart. Jepp, låt oss tänka utanför boxen ... yeah!

Men lugn ... lite mer fakta: Centralt har de olika företrädarna kommit överens om att erbjuda lärare, alla kategorier, en möjlighet att lokalt förhandla fram arbetstidsavtal som avviker från det vi idag arbetar efter, bilaga M. I korthet ser man tre olika möjligheter att avvika från dagens arbetstidsavtal:

• Man bibehåller ferieanställning med 1552 h/år (idag 1360 h /år) - Det innebär att man arbetar 40 h/vecka i stället för 35 h/veckan, dvs reglerar 5 av de 10,5 timmar lärare idag har som förtroendearbetstid
• Går över till 40 h arbetsvecka, s k semesteranställning, helt och hållet
• Förhandlar sig fram till ett annat slags avvikelse från bilaga M

Dessa eventuella förändringar i arbetstid skulle premieras/ersättas med 1 500:- i löneförhöjning + 500:- extra i nästkommande lönerevision, dvs sammanlagt 2 000:- i löneökning inom två år. Bra betalt eller dåligt betalt?

Med risk för att vara helt fel part i målet; om jag varit lärare/medarbetare i ett arbetslag eller kollegium på en skolenhet där ledarna erbjudit mig punkt ett, skulle jag hugga direkt! Det handlar inte om att jag ska arbeta mera, endast att jag ska förlägga min arbetstid på ett något annorlunda sätt och att min arbetsgivare skulle ha mer kontroll över min arbetstid. Tycker jag är helt ok, till och med önskvärt, i alla fall om det främst handlade om att frigöra tid för pedagoger att samplanera, utvärdera eller kompetensutveckla sig. Bra betalt för att endast omdisponera sin arbetstid!

I frågestunden på slutet av seminariet/konferensen ställde så småningom någon i församlingen den fråga många -där ibland jag - satt och ruvade på; var kommer de pengar ifrån som skulle finansiera dessa lönelyft för de pedagoger som "köpte" avtalet?

Svaret fick lika många konferensdeltagare att ifrågasätta varför vi överhuvudtaget satt i Stadshallen och lyssnade till hur man resonerat på central nivå, när man på lokal politisk nivå i Lunds kommun, deklarerade att de inte var ett spår intresserade av att erbjuda extra medel till skolor som "tänkte nytt".  

Jag tror att det kunde var klart vitaminiserande och, utifrån ett ledarperspektiv, riktigt intressant att förhandla med personalgruppen och kanske hitta kreativa lösningar för att höja våra elevers måluppfyllelse. För det tror jag definitivt att det skulle göra. Men här handlar det om långsiktiga vinster, något de fackliga företrädarna och SKL:s representanter också framhöll ... och det är kanske inte kommunala politikers främsta kännetecken ;-).

Nåja, det var bara en tanke som slog mig ....

Åtta timmar in på det asiatiska nyåret ... Tror jag går till stranden ;-) Gott Nytt År!