LedarBloggen

Skolfront torsdagen den 27 mars: Kan inte den kommunala skolan lära sig lite spartips från friskolorna? Något att överväga kanske ... hmm!

• Varför ha dyra specialsalar, typ slöjdsalar? Skicka eleverna på intensivkursveckor i svarvning, stickning och virkning, på annan ort! (Sorry Åsa och Åke)
• Utnyttja lokalerna effektivare. Låt eleverna gå i skolan i tvåskift; ena halvan från 0800-1200, andra halvan 1200-1600. Galant!
• Varför ha lärarrum? Lärarna bör väl vara ute bland eleverna. Använd lärarrummet som undervisningslokal!
• Skolmatsalen är oekonomisk! Skicka hellre eleverna till lunchrestauranger i grannskapet, med kuponger.
• Funktionshindrade? "Visst men egentligen tror vi att du kanske trivs bättre på någon annan skola."
• Skaffa dispens för att ha färre toaletter! Bara dyra att städa varje dag.
• Be om frivilliga bidrag från elevernas föräldrar, ett par tusen per termin. Publicera sedan också hur mycket var och en har bidragit med. Lukrativt.
• Skär ner på läroböcker, låna gratis på kommunala bibliotek!
• Köp skolan billigt istället för att hyra den dyrt!

Smart eller snålt? Kreativt eller bara dumt? I alla fall verklighet i en del av våra friskolor.

   Torsdagslunch och sen som vanligt. Hungrig och stressad. Möts av en för den här skolan mycket ovanlig syn; två tjejer som jagar varandra runt i matsalen, i full fart! Flams och trams kring lunchbordet leder till vattenskvätt och ge tillbaka med lite mer vatten, en bit gurka .... I racet runt matsalen figurerade en knappt tömd tallrik i högerhanden på den jagande flickan. TBM; trött blir man....

- OK, fatta att ni inte kan bete er så här. Sluta genast.

Vilket de gör, torkar upp efter sig, återgår till sina platser, avslutar lunchen och lämnar matsalen. Efter 10 minuter kommer de tillbaka, söker sig till mitt bord, där jag sitter och pratar med en annan elev.

- Vi ville bara be om ursäkt! Det är så pinsamt. Förlåt.

Ovanligt och välkommet. Och naturligtvis ursäktat. En eloge till er flickor! En klart bättre lunch!

Konstrundan på Österlen fick i år ställas in pga snöoväder. En kortare tur gjorde vi dock under påskdagen, i Lunds östra kommundelar; först till Dörröd och betongträdgårdskonst och sedan till ett proppfullt Häckberga slott. Flera konstnärer ställde ut, bl a still-going-strong-Åke-Arenhill, 88 år, fotograferna Pierre-Jean Amar och Willy Ronis och, för mig, nya svenska konstnärscelebriteter såsom Claes Eklundh.

Det är välgörande att bara hänge sig åt skönhetsupplevelserna, åt det estetiska och inte tänka så mycket på att det är onyttigt, obegripligt och snuskigt dyrt. Bara ta in, kanske provoceras och kanske konfunderas eller bara bedåras.

Detta kan man göra i det stora (och dyra), men också i det lilla (och nästan gratis). På väg ut föll min blick på en lite skrift av svensk fotografis nestor, Christer Strömholm (sedan något år tyvärr död); 102 kloka ord. I denna lilla bok hittar man Christers samlade små reflektioner, texter med samma pregnans och subtilitet som hans fotografier. Några exempel:

"Genom att öva blir man bra på att öva.
Det borde vara lag på att läsa Nalle Puh.
Ha ingen brådska, var snabb istället.
Det är de som går vilse, som hittar de nya vägarna.
Hur underbart kan inte ett par nollor vara.
Var omöjlig!"

PS. För övrigt har jag ofta skönhetsupplevelser på hemmaplan, här sonens grafitti-inspirerade bild av vad som kan komma ur munnen på en människa.. underbara saker, om man vill! Ge någon beröm idag!

Med anledning av tidigare inlägg här i Ledarbloggen vill jag peka på en artikel i helgens Svenska Dagbladet. Ibland ger någon uttryck för precis vad man själv tycker, och det kan inte sägas bättre än så här. Hans-Åke Scherp, docent i pedagogik, har synpunkter på vad Björklund håller på med. Björklunds omöbleringar kan, enligt Scherp, bli en dyr historia. Läs mer i SvD!

"Coacha chefen - så mår du bättre!?"

I söndagens DN läste jag om Nina Jansdotter, karriärcoach från Lund med flera goda tips till den som vill lyckas i arbetslivet. Nyckelordet är feedback, positiv sådan. Precis som med våra elever, medarbetare emellan och arbetsgivare och arbetstagare emellan, behöver chefen (eller om det ska vara ledaren) lika självklart denna feedback. Ett sant salutogent förhållningssätt, eller hur? Men, ack så svårt att tillämpa! Det har vi konstaterat många gånger.

"Alla vill bli sedda och bekräftade genom positiv feedback - även chefen. Det är mycket smartare, om du vill att chefen ska gå i en viss riktning, att bekräfta det som är bra, än att klaga på sånt du tycker chefen gör fel. Pröva att förstärka och uppmuntra det som fungerar - även om det inte är så mycket ..."

Så det så! ;D

Skämt åsido, i dagarna har jag problem med att vara en allt igenom positiv och kreativ kraft som ledare på Gunnesboskolan. Bortsett från all den energi och kraft det kostar att hantera anpassningen till en ekonomiskt hållbar "kostym", har det naturligtvis också sitt pris att vara just den som ska fatta besluten om vad det ska sparas på och vem det kommer att beröra i form av övertalighet. Det går inte att helt distansera sig, att bara se till kronor och ören och budgetar som måste gå ihop. Jag känner så klart också mycket för människorna det berör. Jag har aldrig haft lätt för att skilja på arbete och fritid, det blir liksom ett, vilket har både fördelar och nackdelar (Nina Jansdotter har samma problem, men vänder det till något positivt; hon pratar om livskarriär) . Just nu lever jag med våra problem dygnet runt, vardag som helgdag, tidiga morgnar och sena kvällar, dag och natt.

I artikeln om Nina Jansdotter finns det dock aspekter att ta hänsyn till och viss tröst att få;

"Det är viktigt, säger hon, att kunna vända svaghet till styrka och inte se sig som offer."

Ingen vill väl se sig som offer! Varken de som hamnar på övertalighetslistan eller de som blir kvar att reda ut situationen efter bästa förmåga. Vi har en tuff tid framför oss, kanske flera år med en budget som kommer att suga musten ur oss, men som vi kommer att komma över. Vi är möjligen just nu försvagade, kringgärdade och begränsade i vårt manöverutrymme och i en situation som kräver mycket nytänkande, kreativitet och uthållighet. Men vi har ett koncept som på sikt kommer att visa sig vara vinnande. Det är jag övertygad om! Vi har många av de förutsättningar som behövs för att bli en ännu mer framgångsrik skola; mestadels nyfikna och arbetsvilliga elever, ändamålsenliga och trivsamma lokaler, IT-utrustning utöver vad många andra skolor har och ett fantastiskt bra lärarlag!

Jag är just nu mitt uppe i vårens medarbetarsamtal och jag inspireras och imponeras av medarbetarnas tankar och funderingar kring lärande, både eget och andras. I en dylik reflektionsstund, som ju medarbetarsamtalet innebär, inser man att vi har en hel del att känna oss stolta över (förvisso också en del att vidareutveckla). Detta måste vi med tillförsikt förvalta och säkra för bättre tider och nya möjligheter att ta kliv framåt; vi har hela konceptet med lära-att-lära och dokumentationsmodellen portfolio (och det är verkligen något vi åstadkommit tillsammans), en skola med försmak för digitala (och framtida) verktyg för lärande och ett mycket entusiastiskt och förändringsbenäget lärarteam. Det är stort och värt att framhålla och poängtera, speciellt i situationer då man fått den svarta hatten rejält nertryckt över ögonen.

I dessa påsktider (försök att bortse från vintervädret) borde det inte vara så svårt att finna lite motivation för ett hattbyte; kanske en positiv och påskig gul hatt eller varför inte en chic grön och kreativ hatt?!



Intresserad av hattar? Läs mer!

Om det kan vara till någon tröst, för dem som tycker att ledningen är för tuff, okänslig och hård, har Nina Jansdotter flera goda råd till arbetstagare/medarbetare. Möter man en kaxig och hårdhudad chef ska man plocka fram sin empati och tänka:


Känns det bättre? Önskar er alla ett trevligt och avkopplande påsklov och en Glad Påsk!

    Lördag=lögardag, bastu och kallbad! Klockan är snart sex och det är fortfarande sol, långa skuggor och vindstilla. På vägen in mot land möter jag dottern med en hel hop tjejkompisar, på väg in i bastun och sedan i havet... i bastun igen, åter i havet... bastun, havet, bastun ... Sedan laddar de för tjejmiddag och final. Melodifestivalen förstås! Vem bryr sig?



Det är i stunder som dessa man inser vilka privilegier man åtnjuter. De små tingens ordning, att avslappnat kunna spankulera iland, känna välbefinnandet i varje fiber av sin kropp, låta tankarna flyga fritt och vila i att bara vara och känna inspiration att göra nytt, påbörja något, starta ... Jag tror minsann att jag ska...

Det fanns en tid, jag tror att det var 60-tal, framtidstro och en salutogen hållning till sakers tillstånd. Jag var tolv eller tretton år, sålde Kvällsposten varje dag; hämtade ut dem på en bakgård i centrala Landskrona, cyklade runt och sålde ca 30 ex enligt en noga utstakad stam-kunds-runda och tjänade min månadspeng (10 öre på varej sålt ex + dricks gav ca 4-5 kronor varje dag; en förmögenhet). Öppningsrepliken var, kort och gott: Kvällsposten? Svaren tillbaka av medelålders lustigkurrar var nästan lika ofta: "God kväll, Torsten?" Hur kul som helst, särskilt den 152:a gången....

Unde gymnasieåren genomförde jag, efter skolvardagen, min parallellutbildning genom att köpa (60 öre!) och sedan lusläsa Kvällsposten. Jag tackar redaktionen från 60-70-talens Kvällsposten för min hyfsade allmänbildning. Jag hade stort utbyte av nyheterna i kvällstidningen, ett perfekt komplement till den undervisning jag fick på den samhällsvetenskapliga linjen vid gymnasieskolan.

Idag fick min nyfikenhet mig att köpa ett exemplar av nämnda kvällstidning. Löpsedelns svarta bokstäver trumpetade ut: " Unik betygslista: Bästa och sämsta skolorna där du bor" och som rektor för en grundskola blir man så klart nyfiken. På tidningens mittuppslag fann jag en kort, och mycket ytlig och intetsägande artikel om Johannesskolans situation efter superlärarnas sorti. Till detta presenterades listor från hela Skåne och Småland, alla grundskolor med åk 9. Meritvärdena basunerades ut, utan en rad till förklaring vad siffrorna stod för. Som skolmänniska vet man sannolikt att det handlar om s k Salsa-siffror (och är därmed egentligen inga nyheter), men för den som inte är insatt, vad? Vill du verkligen veta något om Salsa, titta på Gunnesboskolans hemsida!

En enkel och tämligen snabb, men näst-intill-vetenskaplig;D, undersökning av resten av innehållet i denna tidigare (60-tal) rätt seriösa tidning fann jag 80-85% struntartiklar om diverse pop- och kändisstjärnor, diverse Melodifestivalrelaterade notiser och andra "veckotidningsliknande" texter. Jag blir ledsen, besviken och beklämd och antagligen dröjer det ett rätt bra tag innan jag lägger ens en tia på någon kvällsblaska. Var finns alternativen, motkrafterna, det antikommersiella och nyheterna med substans, om det riktiga, viktiga livet? På vilket sätt bidrar media i den här genren till ett vettigt komplement till våra elevers lärande?

Jag kan vara utan dem, och tycker egentligen att man kan lägga ner samtliga kvällstidningar, Metro och alla andra gratisblaskor. Jag skulle inte sörja.

Tog en omväg på hemvägen idag, såg tofsvipan för första gången (i år), över fälten vid Lomma dammar! Spretigt, ryckigt och fult, men igenkännade, välkommet och vilt flyger vipan med sitt budskap om våren. Härligt!



"Tofsvipan har i olika delar av Sverige olika namn. I Halland kallas den för säavipa, i Skåne såkaja, tikråka(Västergötland) och bläcko (Gotland). När man i Skåne ser fågeln vid det första vackra vädret i mars, säger man att nu har man bara "vibevintern" eller "vibefnysan kvar. I Västergötland säger man att lägger vipan sina ägg högt, får man en våt vår och sommar.
Inom magin måste Tofsvipan haft en betydande roll, eftersom det enligt gammal svensk folktro, i Sörmland, påstås att om man förvarar ett viphjärta i vänstra skon då man spelar om pengar, vinner man alltid. Ett annan uppfattning från samma plats var att "kan man i ett vipbo finna en sten med många färger, blir man osynlig om man bär denna sten på sig."

Omvägar är senvägar, men ibland både lärande, läkande och lovande. Våren är på G, visst?

"- Lärandet måste vara meningsskapande för eleverna, inte om 15 år, för då struntar eleverna i det. Lärarna måste alltså hitta lärprocesser som är meningsskapande i nuet, säger han.
Och då krävs två saker. Först måste lärarna möta eleverna där de är. Lärarna behöver sedan utmana elevernas föreställningar för att bidra till att fördjupa deras förståelse utifrån vetenskaplig grund.
- Det handlar om att efterfråga och förstå elevernas tänkande som grund för ett utmanande och lärande möte. Med dagens system försöker man klara det ändå genom att hota med betyg. Men ambitionen måste vara mindre av yttre »hotivation« och mer av inre motivation som drivkraft för såväl elevernas som lärarnas lärande, säger han."

Hans-Åke Scherp

Läs hela artikeln!

I ovanstående lilla utdrag, från en längre artikel av Hans-Åke Scherp och Stig Roland Rask på Skolvärldens webbsida, finns de två viktigaste sakerna alla kategorier för att nå elevernas motivation; att möta dem där de är och att förstå deras tänkande.

Eleverna befinner sig till stora delar av sina liv på internet; läser där, skriver där, hämtar sina tankar, idéer och upplevelser där, umgås med kamrater, diskuterar, värderar, analyserar, tillämpar sin kunskap och lär sig att förstå sin omvärld. De gör i princip allt det vi vill att de ska göra i skolan, men på en scen vi inte riktigt känner som vår.

Men vi borde vara där, även om vi inte har full kontroll och det innebär att vi måste kliva ur rollen som "den som vet allting". Detta är kanske den "världens chans" vi aldrig tidigare haft i skolan, att agera som jämbördiga aktörer i ett lärande. Vygotskij betonade redan på 20-talet vikten av meningsfulla interaktioner och de jämlika relationerna för att skapa de optimala utvecklingszonerna. Det handlar alltså om att barnet/eleven tänjer sina gränser genom att överskrida sin aktuella förmåga att lösa problem med hjälp av en kunnigare vuxen (lärare/förälder eller en fiffig kompis) som vägleder, resonerar och diskuterar, ifrågasätter och "bollar" problemet, utan att berätta hur det ska vara. I Vygotskijs värld hyllas både mästarens och novisens sätt att närma sig problemet!

Jag är tämligen övertygad om att det är via dessa nya nätverk vi når eleverna och kan vägleda dem vidare, vi måste bara först inse det, därefter acceptera det och slutligen använda det för våra syften. Därför har jag inte heller svårt att, för mig själv, formulera vilka riktmärken vår verksamhet bör ha framöver; jag vill arbeta för och medverka till att Gunnesboskolan också i framtiden ligger i framkant vad gäller moderna undervisningsmetoder. Det står allt tydligare för mig att vårt koncept med Lära-att-lära/portfolio passar sällsynt väl in i de tankar och idéer som finns på andra håll vad gäller informationshantering, lärande och kunskap och informations - och kommunikationsteknik (IKT).

I rådande ekonomiska tider känns det dock tungt att konstatera att vi inte kan gå fram så snabbt som vi skulle vilja. Å andra sidan skulle det i så fall inte vara första gången vi tagit oss ur ekonomiska underskott med offensiva strategier .

Det är kanske dags att ta ett nytt it-steg, med mottot För skolan, ITiden!

Nåja, det var bara en tanke som slog mig .....

"Min fråga till dig är nu (som skolledare eller lärare): Hur kan man leda en organisation som jobbar med ungdomar utan att förstå vilken kultur de lever i? Är du på eller är du av?"

Läste ovanstående i Fredriks blogg här om kvällen och fick "kli" i tangentfingrarna;D Frågan attraherar - vad kan jag egentligen göra för att få alla medarbetare att förstå vikten av denna nya ungdoms-it-kultur? Svar: Ständigt sätta oss (eller kanske utsätta oss för) i situationer med digitala verktyg. Involvera, bädda för eller "tvinga in" genom att locka, pocka och övertala; argumentera, visa och övertyga, leda, bedja eller kedja! Vi vuxna måste vara bäst i klassen, på allt. Arenan är ny, den begränsar sig inte längre alltid till det fysiska mötet, till radio - eller tv:s paneldebatter, tidningars insändarsidor eller andra medelålders medier. Det är på det s k nätet, i communities som Facebook, Lunarstorm eller Myspace, med sms:ande och snabba och omedelbara samtal, när som helst, var som helst och hur som helst, som livet leker. Och oavsett vad vi tycker om den utvecklingen, måste vi acceptera att det uppväxande släktet snabbt skaffar sig nya verktyg för kommunikation, underhållning och ... lärande.

Anne-Marie Körling har i veckan, via Rapport (se svt webben för fredagen) ställt sig frågan huruvida vi ska fortsätta att se på t ex mobilerna som något negativt i skolan eller om det är dags att ta in mobilerna i klassrummen. Hon gör det och jag tror hon gör alldeles rätt. Heja A-M!

Visst kan det ibland kännas hopplöst när man ska lära sig att hantera de digitala redskapen, det kan verkligen strula, det vet vi alla. Men trösklarna är lägre än vi tror och det gäller, som jag ser det, bara att ha uthållighet och tålamod med att det går fruktansvärt långsamt i början. Jag är övertygad om, inte minst av egen erfarenhet, att man snart märker vinsterna, både vad gäller resultat av de egna ansträngningarna att leda och delge lärande med delvis andra verktyg, men också, och kanske framför allt, för motivationen hos eleverna. Sist men inte minst, tror jag införandet av IKT i skolan kommer att hjälpa oss vuxna, snabbare och mer effektivt, att erövra nya sätt att tänka, arbeta och lära, till gagn för våra elever och, så klart, för oss själva. Ju fortare vi gör det, desto bättre. Varför vänta?

Senaste numret av Chef & Ledarskap ägnar sig åt it och skola. Det finns flera intressanta artiklar, bl a den som Jonas refererar till i sin blogg.

För att återgå till frågan i början och Fredrik; jag håller inte med Fredrik när han säger att vi måste välja nu. Vi har nämligen inget val, vad jag förstår! man kan bara vara "på". Vi kan inte vägra it, lika lite som vi kan vägra användandet av mobiltelefonen, den vanliga telefonen, cd-spelaren, videon etc. Den tekniska utvecklingen driver på och är här för att stanna. Det kommer inte att gå över. Sorry Ines Uusmann!

Either Way - Wilco
Tranquilize - The Killers (feat. Lou Reed)
Ride - A Mountain Of One
Walcott - Vampire Weekend
Let It Fall -Lykke Li
Whores And Slaves - Fläskkvartetten
A Parade In Litteton - Tom Verlaine
One Week Last Summer - Joni Mitchell
Som Ett Blommande Mandelträd - Bo Sundström & Frida Öhrn
Ay Chono La - Youssou N´Dour

Under torsdagseftermiddagen i veckan hade Lunds "nygamla" skolledare Kick-off i Stadshallen; en dag med tema "förr-nu-och framtiden" och i det sistnämnda en föreläsare med sällsynt svada, vaksamt mobilberedd för en tonårsdotter med läkemedelsallergi på akuten och en islandshäst hos veterinären (!), samtidigt!

Förutom det mycket allvarliga och högintressanta synpunkter han hade på framtidens lärande, nämnde han flera roliga anekdoter med tonåriga döttrar på hemmaplan, av vilka jag kunde nicka igenkännande.

"Och....?" har man ju fått sig tilldelad ett stort antal gånger, som svar på kommentarer eller roligheter man vill förmedla till familjen. Mikael, som framtidsföreläsaren heter, hade exempel på hur detta "Och ...?" nu utvecklats till "Har jag frågat om det, eller?" Ibland när jag har berättat något runt köksbordet, tittar tonåringarna på varandra, lyfter sina respektive högerhänder, formar dem som telefonlurar och säger samstämt:
- Oj, vad intressant. Vi ringer genast Intresse-Mats!

Det är roligt nästan jämt!

Den seriösa delen i föreläsningen uppehöll sig till stora delar kring det jag själv brukar hävda i de föredragningar jag har för kollegor på andra skolor och inför studiebesökare på skolan; paradigmskiftet, den nya situation vi har med väsentligt annorlunda elever i dag, modernt lärande och framför allt it-teknologins avgörande roll.

Om det nu är så, som Mikael försökte föra i bevis under två timmar, att detta relativt nya med datorer, internet och interaktivt lärande är det som kommer att styra framtidens marknad - är det då inte så att våra ungdomar egentligen är på fel sida katedern? För att inte tala om oss lärare...

Nåja, det var bara en tanke som slog mig .....