LedarBloggen

Det fanns en tid, jag tror att det var 60-tal, framtidstro och en salutogen hållning till sakers tillstånd. Jag var tolv eller tretton år, sålde Kvällsposten varje dag; hämtade ut dem på en bakgård i centrala Landskrona, cyklade runt och sålde ca 30 ex enligt en noga utstakad stam-kunds-runda och tjänade min månadspeng (10 öre på varej sålt ex + dricks gav ca 4-5 kronor varje dag; en förmögenhet). Öppningsrepliken var, kort och gott: Kvällsposten? Svaren tillbaka av medelålders lustigkurrar var nästan lika ofta: "God kväll, Torsten?" Hur kul som helst, särskilt den 152:a gången....

Unde gymnasieåren genomförde jag, efter skolvardagen, min parallellutbildning genom att köpa (60 öre!) och sedan lusläsa Kvällsposten. Jag tackar redaktionen från 60-70-talens Kvällsposten för min hyfsade allmänbildning. Jag hade stort utbyte av nyheterna i kvällstidningen, ett perfekt komplement till den undervisning jag fick på den samhällsvetenskapliga linjen vid gymnasieskolan.

Idag fick min nyfikenhet mig att köpa ett exemplar av nämnda kvällstidning. Löpsedelns svarta bokstäver trumpetade ut: " Unik betygslista: Bästa och sämsta skolorna där du bor" och som rektor för en grundskola blir man så klart nyfiken. På tidningens mittuppslag fann jag en kort, och mycket ytlig och intetsägande artikel om Johannesskolans situation efter superlärarnas sorti. Till detta presenterades listor från hela Skåne och Småland, alla grundskolor med åk 9. Meritvärdena basunerades ut, utan en rad till förklaring vad siffrorna stod för. Som skolmänniska vet man sannolikt att det handlar om s k Salsa-siffror (och är därmed egentligen inga nyheter), men för den som inte är insatt, vad? Vill du verkligen veta något om Salsa, titta på Gunnesboskolans hemsida!

En enkel och tämligen snabb, men näst-intill-vetenskaplig;D, undersökning av resten av innehållet i denna tidigare (60-tal) rätt seriösa tidning fann jag 80-85% struntartiklar om diverse pop- och kändisstjärnor, diverse Melodifestivalrelaterade notiser och andra "veckotidningsliknande" texter. Jag blir ledsen, besviken och beklämd och antagligen dröjer det ett rätt bra tag innan jag lägger ens en tia på någon kvällsblaska. Var finns alternativen, motkrafterna, det antikommersiella och nyheterna med substans, om det riktiga, viktiga livet? På vilket sätt bidrar media i den här genren till ett vettigt komplement till våra elevers lärande?

Jag kan vara utan dem, och tycker egentligen att man kan lägga ner samtliga kvällstidningar, Metro och alla andra gratisblaskor. Jag skulle inte sörja.