LedarBloggen

Nokia stämmer Apple för patentintrång. Hur patetiskt är inte det? .... tycker nybliven och mycket nöjd iPhone-användare. ;-D

Var på föreläsning här om dagen, en föreläsning av Axel Targama, organisationsforskare Handelshögskolan Göteborg, kring temat Att styra med visioner, på Kulturens Auditorium. Det gav mig ny lust och ny input att försöka formulera den ledningsdeklaration som bör fogas till den gemensamma ledningsvision vi i ledningsgruppen formulerade på Hven i våras.

 

Targama pratade om vad en vision är, hur den kan användas och varför det är så viktigt att ha en ledningsvision. En ledningsvision ska vara stor, lurvig och eggande, dvs;

• något man inte kan uppnå imorgon
• något som inte är distinkt, ska vara vid och tolkningsbar
• djärv och utmanande, ge känsla av längtan

Vidare ska en vision ha:

• en bärande ideologisk kärna – grundvärderingar (vad värdesätter vi?, överordnat syfte; vad är vi till för?)
• gestaltar en önskvärd framtid

I processen från vision till förverkligande finns det olika vägar att gå. De mer traditionella vägarna kallar Targama "byråkratisk ideologi" – dvs ledaren försöker förutse problemen att nå visionen och fastställer regler för att nå ett förverkligande. En annan väg är "målstyrning" – dvs ledaren föreskriver de konkreta resultaten och ger handlingsfrihet när det gäller hur man ska uppnå målen. En tredje väg, som jag tidigare reflekterat kring på Ledarbloggen, är "att styra via vision och verklighetsuppfattning" – dvs ledningen försöker påverka medarbetarnas sätt att uppfatta och förstå vad verksamheten går ut på, vilka utmaningar man har och i vilken riktning verksamheten borde utvecklas. Alla behöver lära sig vad som gäller och använda sin fantasi och skicklighet för att nå resultat och förbättra verksamheten. Ett aktivt agerande från var och en, utifrån en inre förståelse av vad det hela går ut på. Berörda människor i en förändringsprocess måste upptäcka problemen och inse behoven.

Att förstå väger tyngre än att veta.

Information handlar om att man får veta något, men förståelse handlar om associationer, tolkningar, att sätta in något i sitt sammanhang; en aktiv process som bygger på vars och ens tidigare erfarenheter. Förändring sker via en lärprocess på bred front – växer fram i samarbete med ledningen, eller ....?

Nåja, det var bara en tanke som slog mig ....

 

 

Läser i söndagens DN om Bodil Jönsson och hennes nya bok, uppföljaren till "Tio tankar om tid", "Tio år senare" och med intresse de tankar hon framför; vi håller på att plottra bort våra liv med småaktigheter, via Facebook, Bilddagboken och andra communities, istället för att själva reflektera över sakernas tillstånd. Vi översvämmas av de små detaljerna, i Twitterns ständiga uppdateringar om val av middag, disk och barnbestyr, vad vi klär på oss på morgonen, vad vi äter till frukost och vilka (o)intressanta människor vi småpratar med på stan och kommer, enligt Bodil Jönsson, aldrig till de djupare perspektiven, det verkligt intressanta. En följd av dagens krav på att alltid vara tillgänglig, uppkopplad och nåbar.  Detta bidrar också, allt enligt BJ, också till ett tillstånd av att människor aldrig riktigt anstränger sig, aldrig engagerar sig i något på djupet.

Vidare resonerar hon om tiden, "nu" och "sedan" och vår oförmåga att ta oss tid att längta efter något och av att alltid vilja ha allt genast. Med alla möjligheter kring internet, med informationsflödet och kommunikationssamhället kan det så klart vara på sin plats med frågeställningen; vad händer med oss människor när vi har tillgång till all möjlig kunskap hela tiden.

Det är då förmågan att sovra och prioritera kommer att vara som viktigast. Det är också därför våra styrdokument pekar på vikten av reflektion, anger ämnets inriktning vad gäller förmågor snarare än detaljkunskaperna som ska läras in och lyfter fram betydelsen av att kunna tillämpa, analysera och värdera.

Kanske är det som Bodil Jönsson antyder, att vi har ett evolutionärt uppdrag att lära oss reflektera över våra liv. Att det är människors skyldighet att ge sig den tiden, för att kunna föra mänskligheten framåt. Har vi råd att inte reflektera över våra liv? Har vi råd att låta våra barn, det uppväxande släktet, helt missa denna viktiga del av livet?

Ytterligare argument för vikten av reflektion i lärandet.

Läser tidskriften Chef & ledarskap och ut trillar en folder om Kvalitetsmässan 17-19 november på Svenska mässan i Göteborg. Pragrampunkt 144; Mod och ledarskap med Alice Bah Kunkhe (kommer ni ihåg henne?) beskrivs med följande ord:

"Att leda är ingenting för fegisar. Det krävs mod att leda andra. För att få det modet behöver du komma tillrätta med dina egna rädslor och tillkortakommanden. Det betyder träning och självinsikt. Bra ledarskap börjar hos dig själv. Dina egenskaper och hur du är som person kan antingen lägga grunden för ett vinnande ledarskap eller hindra dig att uppnå dina mål som ledare. Här får du ..."

Är det inte det jag alltid hävdat; medarbetare gör som du gör, inte som du säger, eller nåt sånt. Allvarligt, klart att det betyder något hur man är som människa och ledare och så klart betyder det något om vilket mått av självinsikt chefen eller ledaren har. Att styra med åsikter, uppfattningar och idéer, med känsla, tro och visioner är viktigare än olika enskilda handlingar, tror jag. Det är därför den här bloggen finns ....